Projekt Pojke

10 mars 2010, av Pelle Billing

Idag lyfter Carin Götblad, länspolismästare i Stockholm och utredare åt regeringen, en ytterst viktig mansfråga. Hur ska samhället kunna hjälpa de 5000 pojkar och unga män som är i riskzonen att hamna i kronisk kriminalitet?

handklovar

Artikeln är ovanlig på så vis att den vågar beskriva hur män drabbas negativt av samhällsstrukturer. Annars är det betydligt mer vanligt att flickor och kvinnor beskrivs som offer för rådande omständigheter medan pojkar och män beskrivs som ansvariga för sin egen situation.

De här pojkarna är väldigt utsatta. Skolan är inte utformad efter deras behov och det finns i dag nästan ingen arbetsmarknad för unga, outbildade män.

Att Götblad vågar säga högt att skolan inte är utformad för många pojkars behov är ett genombrott. Vi vet ju redan att pojkar får sämre betyg än flickor och att nästan dubbelt så många kvinnor tar ut en examen från universitet och högskola. Om man sedan lägger till alla pojkar som blir kriminella, är det uppenbart att man behöver hitta nya sätt att utbilda och uppfostra pojkarna i skolan.

Projektet som Götblad föreslår som åtgärd för att möta behoven hos de pojkar som står mest i riskzonen för kriminalitet, kallar hon Projekt Pojke. Om hon får igenom sin vilja, innebär det att regeringen ska satsa pengar på enbart pojkar, vilket måste vara närmast unikt för den tid vi lever i, där det finns särskild lagstiftning för att avsätta pengar till kvinnors organisering och där hundratals miljoner i statsbidrag går till organisationer som jobbar med kvinnofrågor.

Ett av mina förslag till regeringen är att starta Projekt Pojke med syfte att motverka sociala problem, psykisk ohälsa och stereotypa könsroller hos unga män och pojkar som riskerar att dras in i kriminalitet.

Projekt Pojke ska, enligt mitt förslag, rikta sig till just pojkar och unga män och utformas efter deras behov.

Man kan bara hoppas att Götblads projekt blir verklighet. Förutom att detta skulle hjälpa pojkar och unga män i riskzonen, skulle det även vara en stor vinst för samhället med mindre kriminalitet och fler produktiva samhällsmedborgare.

 

9 kommentarer på “Projekt Pojke”

  1. Notiser skriver:

    [...] Projekt Pojke Mar 10 [...]

  2. Jackie Bergman skriver:

    Instämmer helt, Pelle!

    Jag kommer att ta kontakt med projektet för att se om Rädsla/Kärlek perspektivet och det goda Inkuderandet/Gränssättandet kan vara till användning. Det här handlar ju om grabbar som blivit rädda därför att de inte hittat ett inkluderande sammanhang och därför kan behöva hitta lämpliga gränser för sina beteenden för att kunna hitta ”rätt”.

    Jag ser fram emot det integrala sommarlägret!

    Vänliga hälsningar, Jackie

  3. Pelle Billing skriver:

    Kul om du kan bidra, Jackie!

  4. Anaïs skriver:

    Förslag: Arbeta för höjda löner (och status) inom läraryrket. En bra manlig egenskap är att man inte vill arbeta för skitlöner på slitsamma lågstatusjobb. Alltså: ju sämre betalt desto färre män kommer att jobba inom skolan – desto mer kommer skolvärlden att ”feminiseras”. Vilket i sin tur innebär minskad förståelse för pojkars behov och mindre acceptans för deras beteende. Manliga lärare behövs, deras närvaro i skolan är central.

    (Och för att förekomma kritik: ja, män har också slitsamma lågstatusjobb, men de brukar vara bättre betalda än kvinnliga dito, inom vård-skola-omsorg.)

  5. Christina Nauckhoff skriver:

    Hörde just Carin Götblad berätta på radio om sitt förslag. På tiden!
    Håller just på och läser den amerikanske mansforskaren Michael Kimmels ”Guyland” om pojkar och unga män i åldern 16 till 26 .
    http://www.guyland.net/
    Köpte den på AdLibris. Rekommenderas!

  6. Jocke skriver:

    ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till vad pris som helst.”

    Så skriver författaren Hjalmar Söderberg i romanen Doktor Glas och de visdomsord han levererar med dessa meningar tänker jag ofta på när jag hör talas om struliga killar med låg självkänsla.

    Men i vårt moderna samhälle glömmer man bort sådant här när man tittar på pojkars och mäns beteende. Man ser bara ytligt på problemen och så försöker man lösa dessa genom att skuldbelägga, förakta, döma ut och bestraffa.

    I den manliga könsrollen, som vi män och kvinnor upprätthåller gemensamt, ska män vara starka, framgångsrika och prestera för att anses lyckade av samhället och attraktiva i det motsatta könets ögon. Inget är värre och mindre värt än en misslyckad man. Han får inga sympatier, ingen hjälp och inget stöd. Ingen tycker synd om en manlig loser, han får skylla sig själv.

    De unga män som inte har förmågan att den vanliga vägen nå framgång söker därför desperat efter sätt att ”bli någon” eftersom det värsta en man kan råka ut för är att inte vara någon, speciellt i unga år. Tyvärr leder detta till att vissa killar som har det extra jobbigt börjar ägna sig åt kriminalitet. Där finner de en plats och där får de status. De blir någon – och hellre då fruktat av omgivningen än inte alls noterad, som Fröding skriver.

    När unga pojkar blir struliga, våldsamma och kriminella så är det signaler som visar att de inte mår bra. Det är pojkarnas sätt att tala om att de behöver hjälp. Detta blundar samhället för. Något som inte mints beror på att feministerna har klassat detta beteende som ett slags manligt grundbeteende som det inte går att göra något åt. Alla män är sådana.

    Men i själva verket så är det samma sak som när tjejerna skär sig själva, drabbas av anorexia, eller ringer till BRIS för att tala om hur dåligt de mår. Det är pojkar som talar om att något är allvarligt fel. Det är hög tid att dessa pojkars rop på hjälp får samma status som tjejernas. Hög tid.

  7. Mannen skriver:

    @Jocke,
    Instämmer.

    Att bli kriminell slagskämpe är ett slags självskadebeteende. Dock lite mer utåtriktat än att sitta hemma och skära sig själv på kroppen.

    Detta borde definitivt klassas som ett rop på hjälp.

    Länsstyrelser och andra har i åratal totalt ignorerat utsatta pojkar i alla möjliga sammanhang. Pojkar som prostituerars sig, blir utsatta för hedersvåld, tvingas utöva hedersvåld, bara för att nämna några få exempel.

    Däremot har de haft otaliga projket för att ta hand om utsatta flickor….

  8. agf skriver:

    Funderar på om det här är en bra eller dålig utveckling. Polischefen känns nämligen aningens radikalfeministisk och populistisk. Tänk projekt Aina. Handlar detta kanske om samma sak som i skolan. Typ: pojkar bör inte leka med bilar?

  9. hampus skriver:

    Som agf säger, varför hamnar alltid skulden på pojkarna själva eller hos män såsom depraverade manliga förebilder? Är det så otänkbart att samhället faktiskt diskriminerar det manliga könet? I feminismens kölvatten?

    Återigen, var finns ansvaret? I detta fall anser jag en feministisk syn på män.

Google