Pelle Billing

Som bekant är det av tradition männens roll att utföra de farliga jobben i samhället, vilket inte behöver vara något problem, så länge det sker frivilligt och med öppna ögon. Däremot är det problematiskt att männens traditionella uppoffringar för samhället osynliggörs i jämställdhetsdebatten, medan kvinnors begränsningar får en hel del uppmärksamhet. Takskottaren Niklas, som ramlade ner från taket och in genom ett stängt fönster, är ett bland många exempel på hur män utsätts för daglig fara – just eftersom de är män. För att få en bättre balans i jämställdhetsdebatten behöver vi börja bli medvetna om bägge könens situation, inte bara kvinnornas. (Tack för tipset, Lavazza!)

För en gångs skull rapporterar en tidning om att en kvinna anhållits för misshandel av sin man. Det hör till ovanligheterna att män rapporterar relationsvåld, därmed är våldet mot män relativt osynligt. Om siffrorna för Sverige överensstämmer med Norge, Storbritannien och USA, så är det c:a 4-6 procent av bägge könen som utsätts för någon typ av våld i en nära relation varje år. Bägge könen initierar våld lika ofta, men kvinnor löper större risk att bli skadade och att bli rädda.

Fokuset på kvinnor i den politiska debatten är nu så stort att bägge blocken börjar motivera sin politik med att den är bra för kvinnor. I Helsingborgs Dagblad skriver fem stycken Moderater att höjd skatt drabbar kvinnorna. Jaså? Och jag som trodde att höjd skatt drabbar alla som arbetar eller uppbär annan form av inkomst. Det är fascinerande att situationen i Sverige blivit så snedvriden att man försöker marknadsföra alla möjliga sorters politiska förslag som att de “är bra för kvinnor”. I den nämnda artikel sprider man även ett vanligt förekommande missförstånd: “För kvinnor i samma yrke som män, och med likartad kompetens, är lönerna lägre.” Nej, så är det inte, och om det nu skulle vara så, uppmanar jag alla nystartade företag att bara anställa kvinnor och därmed få en rejäl konkurrensfördel!

Ett par i Borås åtalas för att ha slagit sina barn. I artikeln gås igenom vad fadern har gjort, men inte ett ord om vad modern har gjort. Varför då? I jämställdhetens namn, som det brukar heta nuförtiden, så bör vi väl ha lika mycket fokus på bägge könens handlingar. (Tack för tipset, Access!)

TV-programmet Lex Alonzo i TV8 kommer att ha följande tema nu på onsdag kväll kl 22: “En ogift man som hävdar att han är far till ett barn är i princip rättslös utan mammans samtycke. Hur är detta möjligt i rättstaten Sverige år 2010?” Du kan också se avsnitten i serien på TV8Play. (Tack för tipset, barfota!)

12 Kommentarer »

I norska Aftonposten rapporteras det om ett resurskrävande polisarbete i Ålesund. I januari i år anmäldes det fem olika överfallsvåldtäkter till polisen, men efter ett noggrant utredningsarbete man har nu kunnat belägga att det inte skett något brottsligt i något av fallen:

– Konklusjonen er at det ikke har skjedd noe straffbart i noen av sakene, opplyste politistasjonssjef Endre Flatvad i Ålesund på en pressekonferanse i Ålesund i ettermiddag.

– Sakene har vært grundig etterforsket, og vi kan med sikkerhet si at disse overfallene ikke fant sted, sier politiadvokat Unni Moen Vikebakk i Sunnmøre politidistrikt.

Man är alltså såpass säker på sin slutsats att man på en presskonferens är redo att säga att dessa påstådda överfall aldrig ägt rum.

Polisen ger också medierna i Norge en känga, som okritiskt rapporterat om de påstådda våldtäkterna:

Politiet vil nødig kritisere noen – hverken anmelderne eller medier som videreformidlet dem nærmest ukritisk

För dem som motsätter sig tanken på att det finns falska anmälningar om våldtäkt, blir detta ännu en indikation på att verkligheten ser annorlunda ut. Svenska poliser har vid flera tillfällen uttalat sig om hur trötta de är på falska anmälningar.

För ett rättsamhälle är det allvarligt med falska anmälningar. Det gör att helt oskyldiga människor kan bli anhållna och misstänkliggjorda under lång tid, och i värsta fall dömas till fängelse. Dessutom leder det till att trovärdigheten hos dem som anmäler faktiska våldtäkter går ner, vilket i sig är tragiskt.

Det är därför viktigt för både kvinnor och män att falska våldtäktsanmälningar börjar uppmärksammas mer, och att praxis blir att de som avslöjas som falska anmälare åtalas för falsk tillvitelse och döms i domstol för sitt brott.

Tack för tipset, Gonzo!

2 Kommentarer »

Aftonbladet skriver om en kvinna som trots att hon var fullt medveten om att hon var HIV-smittad gifte sig, hade oskyddat sex med sin make och födde två döttrar – utan att informera sjukvårdspersonalen om att hon var smittad. I och med sitt agerande har hon utsatt sin man för stor risk att bli HIV-smittad, och även döttrarna och sjukvårdspersonalen har varit utsatta för risk i samband med förlossningarna (om hon hade informerat sjukvården om sin smitta hade hon kunnat få mediciner som skyddade döttrarna från smittorisk).

Artikeln i Aftonbladet är ett slående exempel på hur vi behandlar manliga och kvinnliga brottslingar olika. När det gäller kvinnor vill vi förstå varför det blev som det blev. När det gäller män vill ställa dem till ansvar för sina handlingar. Prova att läsa artikeln som att det handlade om en s k HIV-man istället.

Som tur är kan iallafall ex-mannen artikulera vad det handlar om:

– Jag kommer inte att förlåta henne. I sin vilja att förverkliga sitt liv har hon utnyttjat mig och min familj i tio år. Det är en livslögn som jag har varit utsatt för så länge, säger barnens pappa till Aftonbladet.

Tack för tipset, Mattias!

14 Kommentarer »

Tydligen är det en stor nyhet att Folkpartiet inte har jämställdhet som en huvudfråga inför valet. I dagens samhälle måste man förklara sig när man sätter skola och jobb före jämställdhetsfrågorna, vilket säger något om hur laddade könsfrågorna blivit i Sverige. I samma artikel görs detta glada uttalande:

–Vi måste jobba vidare med jämställdheten och hålla den varm, men också med att ha ett bra tilltal och beskriva vår politik så att man ser att den gynnar kvinnorna [min markering], anser Liselott Hagberg, Sörmland.

Och jag som trodde att jämställdhet handlade om att bägge könen skulle gynnas lika mycket? Men jag kanske har kvar en föråldrad syn på begreppet?

(Se även Genusnytt.)

Kommentera »

DN:s kultursida rycker ut och försvarar Evert Taube genom att hävda att han inte var sexistisk. Frågan är varför Taube behöver försvaras? Är det för att han målat teckningar av kvinnor som är lättklädda? Eller för att han sjunger om kvinnor och t o m om prostituerade?

En snabb sökning visar att det faktiskt finns ett behov av att försvara Taube. Han har nämligen tidigare blivit anklagat av Margareta Winberg för att ha en förskräcklig kvinnosyn, vilket är ett underligt påstående. Hur kan någon anklagas för att vara sexistiskt om han levde under en tid då det inte fanns någon större medvetenhet om könsroller?

Det är i det närmaste absurt att förvänta sig att verk som skapades för 50 år sedan eller mer, ska ha en djup förståelse för könsroller. Om man har en sådan förväntan kan man ju anklaga alla som skrivit om modiga män som offrar sitt liv i krig för att vara sexistiska, då de förstärker bilden av mäns försumbarhet.

Winbergs attack på Taube, och DN:s upplevda behov att behöva försvara honom åtta år senare, är en viktig observation, eftersom den sätter strålkastarljuset på ett av de största misstagen i dagens jämställdhetsdebatt: Historielösheten. Man kan inte använda dagens kunskap och insikter för att analysera de förhållanden som rådde när denna kunskap och insikt inte fanns. Före feminismens intåg så var män som män var, och kvinnor var som kvinnor var, och det fanns ingen medvetenhet om att könsrollerna kunde vara flexibla.

Därmed är det inte särskilt intelligent att anklaga människor som levde före feminismens intåg för att vara sexistiska. Saker och ting var helt enkelt som de var, och det berodde varken på sexism eller ondska.

11 Kommentarer »

Sakta men säkert sprider sig medvetenheten i samhället om att pojkar gör dåligt ifrån sig i skolan, och att flickorna är dem som dubbelt så ofta läser vidare på universitet och högskola. Om det var flickorna som underpresterade skulle medvetenheten spridit sig långt mycket snabbare och flera projekt skulle redan varit igång för att se till att flickor och pojkar fick samma betyg. Men trots allt är det positivt att man börjar uppmärksamma pojkars situation. Kanske är det t o m ett tecken på att man börjar inse att jämställdhet handlar om bägge könen.

Intressant nog är det tillåtet att prata om biologiska skillnader när det är pojkar som ligger efter:

Vid sidan av denna sociala förklaring finns den biologiska: flickor mognar tidigare. De har lättare än jämnåriga pojkar att planera och ta ansvar.

Normalt sett är det tabu att prata om medfödda könsskillnader som orsak till beteendeskillnader mellan könen, men tydligen är det OK när man ska förklara att det går dåligt för pojkar. Samma sak gäller när man diskuterar mäns kortare livslängd: Det är fullt tillåtet att prata om biologi, fast man faktiskt inte vet orsaken till att kvinnor lever längre (det finns stora skillnader mellan olika länder, vilket talar emot att det bara skulle handla om medfödda faktorer).

Men tillbaka till ämnet. Varför underpresterar pojkar? Vad kan det finnas för förklaringar?

• Visst kan det stämma att pojkar mognar senare. Jag är inte främmande för att det finns medfödda skillnader mellan könen.
• Pojkar får sämre betyg än flickorna, även när de skriver lika bra på de nationella proven. Detta talar för att lärarna är mer positivt inställda till flickorna.
• Har pojkarna egentligen något incitament att utvecklas till ansvarstagande män? Män beskrivs idag på ett oerhört negativt sätt i media, och jag har full förståelse för om pojkarna hellre vill förbli pojkar, även på gymnasienivå. Varför ska man sträva mot något som samhället verkar tycka illa om?
• Den pedagogik som vuxit fram i svenska klassrum är negativ för eleverna, och i första hand för pojkar. Problembaserad inlärning, grupparbeten och mindre lärarledd undervisning gör att pojkar underpresterar. I Storbritannien gjorde man ett experiment med underpresterande pojkar där de endast fick lärarledd undervisning och uppmuntrades att tävla mot varandra i att prestera. Inom tre månader hade de samma studieresultat som flickorna.

Vi har således flera olika förklaringar till att pojkar underpresterar, och detta leder till att flera olika lösningar behövs. De lösningar och resonemang som läggs fram i media tror jag däremot inte särskilt mycket på.

Visst kan man prata om den “antiplugg-kultur” som råder bland killarna. Men är det egentligen särskilt intressant? Är det pojkarna själva som ska bestämma vilken kultur som råder bland dem eller är det deras föräldrar?

Det är inte en pojkes val om han vill plugga eller om han vill vara del av en anti-pluggkultur. Det är de vuxna som bestämmer, och som kräver av honom att han ska göra sina läxor och inordna sig efter vissa rutiner. Varken föräldrar eller lärare kan avsäga sig sin egen auktoritet här.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, AB, Sydsvenskan

24 Kommentarer »

På Aftonbladet Debatt undrar Jessica Jönsson varför ingen vill kalla sig feminist längre? Problemformuleringen är alltså att feminismen har rätt verklighetsbeskrivning men folk är trötta på könsfrågorna. Jag tror att hon har rätt till hälften: folk är trötta på könsfrågorna, men anledningen till detta är just att feminismen är ensidig. Om bägge könens situation fick komma fram, och vi fick en ökad förståelse mellan män och kvinnor, då tror jag många skulle välkomna en mer sansad diskussion om könsfrågor.

Den liberala feministen Maria Ludvigsson konstaterar att fler kvinnor ger inte högre vinst i företag. Det finns helt enkelt inget stöd i forskningen för att det skulle finnas något kausalt samband mellan kön och lönsamhet. Den troliga förklaringen till detta är att företagen väljer bland den kompetens som finns, och det spelar ingen större roll om den kompetens man hittar är en kvinna eller en man. Endast om man systematiskt diskriminerade kvinnor skulle det uppstå en situation där de företag som plockade upp de förbigångna kvinnorna skulle se en ökad lönsamhet.

Ditte Hammar frågar sig var mansdagen är? Hon listar flera olika punkter som män saknar. Inte på något vis en komplett lista, men ändå ett viktigt inlägg. Läs vad hon har att skriva!

Aftonbladet konstaterar att jämställdheten splittrar könen, och i samma översikt noteras det att männen börjar stå upp för sig själva och tar upp viktiga mansfrågor. Givetvis är det inte så att jämställdheten splittrar könen, utan det är feminismen som splittrar könen. Jämställdhet (lika rättigheter, skyldigheter, möjligheter) vill de flesta i Sverige ha – män såväl som kvinnor.

4 Kommentarer »

Idag lyfter Carin Götblad, länspolismästare i Stockholm och utredare åt regeringen, en ytterst viktig mansfråga. Hur ska samhället kunna hjälpa de 5000 pojkar och unga män som är i riskzonen att hamna i kronisk kriminalitet?

Artikeln är ovanlig på så vis att den vågar beskriva hur män drabbas negativt av samhällsstrukturer. Annars är det betydligt mer vanligt att flickor och kvinnor beskrivs som offer för rådande omständigheter medan pojkar och män beskrivs som ansvariga för sin egen situation.

De här pojkarna är väldigt utsatta. Skolan är inte utformad efter deras behov och det finns i dag nästan ingen arbetsmarknad för unga, outbildade män.

Att Götblad vågar säga högt att skolan inte är utformad för många pojkars behov är ett genombrott. Vi vet ju redan att pojkar får sämre betyg än flickor och att nästan dubbelt så många kvinnor tar ut en examen från universitet och högskola. Om man sedan lägger till alla pojkar som blir kriminella, är det uppenbart att man behöver hitta nya sätt att utbilda och uppfostra pojkarna i skolan.

Projektet som Götblad föreslår som åtgärd för att möta behoven hos de pojkar som står mest i riskzonen för kriminalitet, kallar hon Projekt Pojke. Om hon får igenom sin vilja, innebär det att regeringen ska satsa pengar på enbart pojkar, vilket måste vara närmast unikt för den tid vi lever i, där det finns särskild lagstiftning för att avsätta pengar till kvinnors organisering och där hundratals miljoner i statsbidrag går till organisationer som jobbar med kvinnofrågor.

Ett av mina förslag till regeringen är att starta Projekt Pojke med syfte att motverka sociala problem, psykisk ohälsa och stereotypa könsroller hos unga män och pojkar som riskerar att dras in i kriminalitet.

Projekt Pojke ska, enligt mitt förslag, rikta sig till just pojkar och unga män och utformas efter deras behov.

Man kan bara hoppas att Götblads projekt blir verklighet. Förutom att detta skulle hjälpa pojkar och unga män i riskzonen, skulle det även vara en stor vinst för samhället med mindre kriminalitet och fler produktiva samhällsmedborgare.

9 Kommentarer »

Om du är en man som förespråkar kvotering till bolagsstyrelser, och själv har minsta lilla makt i samhället, börja då med att avstå din egen position. Istället för att undervisa andra män att de ska stå tillbaka i sin karriär, så kan du själv göra en konkret insats för att uppnå det mål du strävar efter.

Om du är man och radikalfeminist (Lars Ohly, Anders Borg, Per Schlingmann, Claes Borgström, osv), sluta ta plats i media. Genom att du som man tar plats och utrymme i media på bekostnad av en kvinna så upprätthåller du den den könsmaktsordning som du säger dig bekämpa. För det kan väl inte vara så att det är roligare att säga till andra män att stå tillbaka, än att själv stå tillbaka?

Om du är kvinnlig genusvetare, och upprörd över den könssegregerade arbetsmarknaden, börja då förändringen genom att själv omskola dig till civilingenjör. Om du upplever att du inte vill detta, utan känner att du trivs utmärkt med att jobba med samhällsfrågor och kulturella fenomen, varför kan du då inte tillåta andra kvinnor samma rättighet som du själv tar dig? Vilka är de kvinnor som ska bli civilingenjörer, om du själv inte vill bidra till förändringen?

Om du är en person som leder en genusvetenskaplig institution som vill genuscertifiera andra institutioner på ditt universitet, börja då med att städa i ditt eget hus. Genuscertifiering innebär en rekommendation att kurslitteraturen och lärarkåren ska vara jämt fördelade mellan kvinnor och män. Så innan du uppmanar andra institutioner hur de ska sköta sitt arbete, se till att du fixat till läget på hemmaplan. Även om det inte känns så kul att avskeda flera kollegor och anställa män istället, kan du inte göra annat om du vill leva som du lär.

16 Kommentarer »

Det verkar inte finnas någon ände på kvoteringsdebatten för närvarande. Under rubriken Kvotering leder till klansamhälle skriver fem kvinnor om problematiken kring kvotering:

Samtliga kvoteringsidéer härstammar från grundanalysen att resultatet av människors fria val är problematisk. Det verkar helt enkelt som att medborgarna inte alls väljer och agerar så som många politiker och debattörer anser att de borde och kvotering blir då nödvändig.

Detta är en viktig insikt, och debattartikeln som helhet är klok. Rättigheter är individuella och i samma ögonblick som gruppers rättigheter går före individers rättigheter (vilket kvotering innebär), så är vi inne på en farlig väg. Första steget på denna väg är diskriminering av individer, och nästa steg är att fler och fler individuella rättigheter sätts ur spel för att uppnå kollektiv rättvisa mellan olika grupper.

I en ledare i HD tycker man istället att det är Dags för kvotering. Precis som de flesta kvoteringsivrare, så hänvisar man här till orättfärdiga strukturer som måste bekämpas via lagar som främjar kollektiv rättvisa:

Män i näringslivet känner andra män i näringslivet och rekryterar bland dem. Med andra ord, kön har redan i dag en avgörande betydelse.

Eftersom vår kultur och våra samhällsstrukturer främjar män, så ska vi alltså lagstifta till kvinnornas förmån. Ungefär så går argumentationen.

Hur bemöter man då denna “strukturargumentation”? Det vanliga sättet att göra detta är att hänvisa till individuella rättigheter samt att icke-diskriminering är det överordnade värdet. Vi får inte införa nya orättvisor för att bekämpa gamla orättvisor.

Även om dessa argument är nödvändiga och korrekta, så räcker de inte hela vägen fram. Om ena sidan i debatten är redo att prata både om individer och strukturer, och andra sidan bara vill prata om individer, då blir den som undviker strukturerna överkörd. De som lyssnar på debatten antar helt enkelt att de som undviker att prata om strukturer gör detta då de inte har något bra att komma med. Den strukturella analysen som “vinner” blir således den radikalfeministiska, för den får gå oemotsagd.

Vad behöver man då göra istället? Är det möjligt att utmana den bild att samhällsstrukturer och kulturella mönster som radikalfeminister utmålar? Jag tror att det både är möjligt och nödvändigt, och några idéer kring hur man kan göra detta är följande:

• Hur vet vi egentligen att kvinnor förbigås till ledande poster i näringslivet idag? Varför kräver vi inte bevis för detta? Den troligaste hypotesen är väl rimligen att vi får färre kvinnor på toppen eftersom färre kvinnor siktar mot toppen. Det är upp till dem som kräver kvotering att bevisa att det är svårare för en kvinna att nå hela vägen upp.
• Idag har vi en stark opinion för att kvinnor ska synas på ledande positioner. De som äger debatten om jämställdhet i media låtsas att de själva inte har någon påverkan på strukturerna. I verkligheten har de en stark påverkan, och i förlängningen kan detta t o m leda till en gräddfil för de kvinnor som vill upp till toppen.
• Vi lever fortfarande i en illusion om att det bara är den kvinnliga könsrollen som varit utsatt, medan männen alltid haft en gräddfil. I verkligheten är det mer komplicerat. Männen har alltid betalat ett högt pris för sin makt i näringslivet. Arbetsveckor på 80 timmar och att inte få se sina barn växa upp är ett tufft pris att betala, men inte ovanligt för männen på toppen.
• Det faktum att viktiga kvinnofrågor är välbelysta, medan nästan ingen känner till viktiga mansfrågor, leder till en hätsk stämning mot de män som finns uppe på samhällstoppen. Om vi skulle kartlagt både mans- och kvinnofrågorna lika väl, så skulle debatten bli mer nyanserad och sansad.

Om de som motsätter sig kvotering ska ha någon framgång i debatten (för i nuläget går det riktigt dåligt och troligen får vi kvotering efter valet), så måste man våga börjar ge sig in på “strukturområdet”, och ifrågasätta det som idag tas för en allmän sanning. Det finns ingen anledning att acceptera grumliga påståenden om hur strukturerna verkar. Kräv att dessa påståenden valideras, och lägg till obekväma sanningar enligt punkterna ovan.

Att sedan män på ledande poster som kämpat sig till sin framgång stödjer kvotering är något av ett mysterium. Kanske borde de dra lärdom från Piratpartiet:

Faktum är att de män som jobbat för att driva igenom förändringen [dvs kvoteringen], i vissa fall har fått maka på sig till förmån för kvinnor.

Hur var det nu? Som man bäddar får man ligga…

Se även: Släpp kvinnorna loss

14 Kommentarer »