LEX Alonzo om ojämställt föräldraskap

20 mars 2010, av Pelle Billing

Senast avsnittet i Michael Alonzos program på TV8 handlar om pappors bristande lagliga rättigheter. Mammor och pappor är långt ifrån jämställda i dagens Sverige. Teman som belyses är:

  • Ogifta pappor kan bara bli vårdnadshavare om mamman godkänner det.
  • Ogifta pappor behöver aldrig få reda på att de blivit pappor, om mamman hävdar att fadern är okänd.
  • Gifta män anses alltid vara pappa till barnet, även om man vet att han inte är den biologiska pappan.

En radikal lösning på alla dessa problem är att koppla det juridiska faderskapet till det biologiska faderskapet, genom att DNA-testa alla nyfödda. Det skulle tvinga mammor som vill utestänga pappor (och pappor som vill fly från sitt faderskap!) att ta fullt ansvar för det barn de satt till livet.

dna-fingerprint

Se avsnittet här.

Tack för tipset, Martin!

 

Reinfeldt vill blir kvinnornas Fredrik

19 mars 2010, av Pelle Billing

fredrik-reinfeldt-foto-pawel-flato

Moderaterna planerar att lansera en stor trygghets- och kvinnoreform inför valet. I en intervju säger Fredrik Reinfeldt rakt ut att han nu vill bli kvinnornas Fredrik, och eftersom alliansen redan vunnit över männen så behöver man inte ta hänsyn till denna väljargrupp.

Trygghetsreformen ska bland annat fokusera på våld mot kvinnor, så att kvinnor kan känna sig mer trygga. Att det är mest män som drabbas av våld i samhället är som vanligt inte ens på agendan.

Det är lite skrämmande att snart alla politiska partier försöker överträffa varandra i att föra en politik som gynnar kvinnor. Hur länge ska detta få fortgå innan svenska män får nog?

(Tack för tipset Mattias.)

 

Våldet har inget kön

19 mars 2010, av Pelle Billing

Rapporterna om män som blivit slagna av sin kvinna börjar nu nå upp på medial nivå.

En mamma på Gotland som slagit sin sambo och sina fem barn har blivit dömd för grov fridskränkning, och har även blivit skadeståndsskyldig.

I USA har flickvännen till en känd manlig skådespelare blivit gripen av polisen för misshandel.

Det är bra att tidningarna skriver om dessa fall så att det långsamt sprids en medvetenhet om att våld i nära relationer inte är knutet till kön, utan till person och sociala omständigheter.

Tack för tipset, Mattias!

 

Ris och ros för DO

18 mars 2010, av Pelle Billing

do

Diskrimineringsombudsmannen (DO) har drivit ett fall gällande vårdbidrag ända till domstol. Fallet gäller en pappa som tar hand om sin autistiske son varannan vecka, men ändå tillfaller hela vårdbidraget sonens mamma eftersom det är där pojken är skriven:

Föräldrarna är frånskilda och tar hand om sonen varannan vecka. Men medan mamman får 106 000 kronor om året i vårdbidrag, får pappan inte ett öre.

Det hör inte till vanligheterna att DO driver fall som handlar om mäns lika rättigheter, men det är glädjande att notera att DO inte är främmande för att göra detta. Tyvärr lyckades inte DO inte driva igenom sitt krav på skadestånd i domstol och troligen krävs det en lagändring för att förhindra liknande diskriminering i framtiden.

katri-linna

Men samtidigt som DO framstår som progressiva när de driver jämställdhetsfrågor även för män, kommer Katri Linna med svårförståeliga uttalande på Expressens debattsida:

Syftet med positiv särbehandling är att utjämna skillnader i villkor mellan olika grupper. För att ge enskilda lika möjligheter krävs det ibland att människor behandlas olika.

Det är alltså OK att behandla människor olika för att ge enskilda lika möjligheter? Så om jag själv tjänar ihop pengar för att köpa en bil så är det OK att staten skjuter till samma summa pengar till en person som inte jobbat ihop några pengar, för att han ska ha samma möjligheter att köpa sig en bil?

Katri Linnas resonemang är själva kärnan i det som är fel i resonemangen kring kvotering, och i jämställdhetsdebatten i allmänhet. Jämställdhet handlar om att samma spelregler ska gälla för alla individer, det handlar inte om att manipulera spelreglerna så att utfallet blir samma för olika grupper i samhället.

Även om hon inte säger det rakt ut så är det kollektiv rättvisa som Linna förespråkar. Individers rättigheter kan kränkas om det innebär en kollektiv rättvisa mellan olika grupper. Detta resonemang ligger även till grund för dem som förespråkar kvotering till bolagsstyrelser. Enligt kvoteringsivrarna ska det inte spela någon roll ifall det är 4, 5 eller 6 gånger fler män som siktar mot toppen i näringslivet – vi ska ändå manipulera spelreglerna på ett sätt så att det blir ungefär lika många män och kvinnor i slutändan.

Jämställdhetsdebatten är den arena där övervintrade marxister vädrar morgonluft. Än en gång är det OK att framhäva kollektivet först. Om det inte finns lika många kvinnor och män på en arbetsplats så ”är det inte jämställt”. Vilket såklart är ett befängt uttryck. Har ingen diskriminerats är det per definition jämställt oberoende av könsfördelningen.

Det är dags att sanera språkbruket i kvoterings- och jämställdhetsdebatten.

Tack för tipset, Fredrik och Sara!

 

Äldre kvinnor släpper lös

17 mars 2010, av Pelle Billing

bar-overkropp

Hollywoodfruar i TV3 är inte ett program som jag har haft förmånen att se på TV, men i dagens Expressen skriver man om den vilda fest som fruarna hade i senaste avsnittet. Tydligen hade ett flertal unga män fått betalt för att vara servitörer med bar överkropp och för att låta de äldre kvinnorna tafsa på dem på diverse vis. För att få en bild av hur festen gick till kan man läsa följande citat:

Ju längre kvällen fortskred desto vildare gick det till. En av kvinnorna dansade med särade ben över en liggande killes ansikte. Och drog undan trosorna. En annan slickade upp sprit från en killes bröst samtidigt som hon satt grensle över honom och tryckte ned hans huvud i soffan med sin nitläderhandske.

Den nästa tröttsamt lätta poängen man kan plocka när man läser detta är att ställa frågan huruvida TV3 tyckt det var lika spännande och kittlande att sända en sådan tillställning om könen var ombytta? Troligen inte. Att äldre kvinnor uttrycker sin sexualitet via betalda yngre män anses vara spännande, kittlande och som ett steg mot jämställdhet medan äldre män som uttrycker sin sexualitet via betalda yngre kvinnor ses som äckliga gamla snuskgubbar.

Frågan som vi alla måste ställa oss är om jämställdhet ska handla om lika bedömning av bägge könen, eller om det ska handla om att ge igen för gamla oförätter. Ska kvinnor ge igen för att deras sexualitet tidigare var mer tabu? Ska män ge igen för alla år av manlig värnplikt och hävda att kvinnorna nu ska få riskera livet de närmaste hundra åren?

Vi har fått en snabb svängning i synen på sexualitet i samhället och i många lägen ses kvinnors sexualitet som god, önskvärd och naturlig, medan männens sexualitet ses som destruktiv och förtryckande. T o m Anna Anka inser att detta är en ny form av dubbelmoral:

- Hade det varit tjejer som hyrts in på en fest för män hade det kallats för prostitution! ryter hon. Det här är dubbelmoral.

Ja, det är ren dubbelmoral, och oberoende av vilket moral man bekänner sig till så bör den appliceras lika på bägge könen – om man är för jämställdhet.

 

Skolministeriet om genuspedagogik

17 mars 2010, av Pelle Billing

Igår kväll handlade Skolministeriet i P1 om genuspedagogiken i förskolor och skolor. Jag hade hoppats på att mina fördomar om genuspedagogiken skulle komma på skam, men tyvärr visade det sig att de uppfyllde alla mina farhågor.

Officiellt vill man framhålla bilden av att genuspedagogik handlar om att ge alla barn större valmöjligheter, vilket jag själv tycker är en bra tanke. Om vi som vuxna blir rädda eller spända när vi ser en pojke klä ut sig till kvinna, eller när vi märker att en flicka helst av allt vill spela fotboll, så ligger problemet hos oss – inte hos barnen. Om det endast var detta perspektiv som genuspedagogerna ville lära ut så skulle allt vara frid och fröjd. Både flickor och pojkar mår bra av att få kontakt med sina ”hårda” och ”mjuka” sidor.

lekande-barn

Men tyvärr så visar det sig under programmets gång att det är helt andra värderingar och en helt annan agenda som ligger bakom genuspedagogernas arbete. Trots att det handlar om små barn så drar man sig inte för att prata om makt och våld hos pojkarna. Små barn ska alltså betraktas som blivande patriarker, och därmed skuldbeläggas för att de är födda med ett visst kön. Vill vi att människor som har en så negativ syn på pojkar ska tillåtas sprida sina budskap runt om i Sverige (c:a hälften av alla kommuner har anställt en genuspedagog)?

Om genuspedagogiken någonsin ska kunna bli konstruktiv, så behöver man en helt annan förståelse av kön och könsroller. Dels behöver man inse att det finns medfödda skillnader mellan könen, och även om man ger barnen nya valmöjligheter kommer man inte lyckas likrikta könen. Om man har slutmålet att pojkar och flickor ska likriktas så riskerar man att skada barnen, och göra våld på deras personligheter. Dessutom är det viktigt att förstå att de könsroller som fortfarande lever kvar i samhället inte bygger på makt, utan på funktionalitet. Pojkar har traditionellt fostrats på ett visst sätt för att bli användbara män för samhället (män som kan arbeta, riskera livet, försörja en familj), och flickor har fostrats på ett annat vis för att bli användbara kvinnor för samhället (kvinnor som kan föda barn, uppfostra barn, jobba hårt i hemmet).

Således finns det ingen anledning att skambelägga vare sig pojkar, flickor, män eller kvinnor för de traditionella könsrollerna som finns ingrodda i vårt samhälle. De uppstod för att de fungerade bra på sin tid, och i ett modernt samhälle finns det lyckligtvis nog utrymme för långt större flexibilitet i rollerna. Denna flexibilitet är dock ofta mindre hos små barn än hos vuxna, eftersom barnen påverkas starkt av sin medfödda biologi. Det är först när barnen växer upp, blir äldre och utvecklar sin kognitiva förmåga som flexibiliteten blir större. Sedan ska vi givetvis komma ihåg att vissa pojkar har en mer ”kvinnlig” hjärna och vissa flickor har en mer ”manlig hjärna”. Men oberoende vilka medfödda egenskaper vi har så präglas vi starkt av dessa under vår barndom, och det är med åren som vi blir mer flexibla i vårt beteende.

Att bemöta barn på ett konstruktivt sätt handlar därmed om att våga se vilken personlighet varje individuellt barn ger uttryck för, och att med detta som utgångspunkt stödja barnet i sin fortsatta utveckling. Barn vet vad de är intresserade av, och får de en trygg miljö kommer de att ge uttryck för detta – helt utan välmenade genuspedagoger som dinglar med dockor framför pojkarna och bilar framför flickorna.

 

Vem kontrollerar pengarna?

16 mars 2010, av Pelle Billing

I jämställdhetssammanhang brukar man ofta hänvisa till att män tjänar mer pengar än kvinnor världen över, och att detta är ett tecken på ekonomisk ojämställdhet. När radikalfeminister pratar om könsmaktsordning så hänvisar de ofta till detta faktum.

Men frågan är vem som kontrollerar dessa pengar som tjänas?  Sylvia Ann Hewlett skriver i Harvard Business Review att kvinnor är dem som kontrollerar två tredjedelar av den globala konsumtionen:

Globally, women control nearly $12 trillion of the $18 trillion total overall consumer spending, a figure predicted to rise to $15 trillion by 2014.

Hewlett rapporterar även att kvinnors inkomster i utvecklingsländer ökar snabbare än männens:

In developing nations, women’s earned income is growing at 8.1 percent, compared to 5.8 percent for men.

Jag vet inte var Hewlett fått sina siffror ifrån, så därför får vi ta dem med en nypa salt. Men jag har tidigare sett siffror från Sverige och andra länder som indikerar att kvinnor kontrollerar en större del av den totala konsumtionen än män, så troligen stämmer den tendens hon beskriver.

handlat

Om vi bara ser till vem det är som tjänar pengarna, använder vi oss alltså av en förenklad bild av verkligheten. En lika viktig faktor i sammanhanget är vem som bestämmer hur pengarna ska användas.

Tack för tipset, Erik!

Se även: Ytterligare artiklar om kvotering (AB, HD)

 

Massivt motstånd mot kvotering

15 mars 2010, av Pelle Billing

ab-kvotering

Det verkar inte som att de rödgröna partierna har något större stöd bland folket, när de föreslår kvotering till bolagstyrelser.

Tack för tipset, Robin!

 

Sahlin lovar kvotering vid valseger

15 mars 2010, av Pelle Billing

sahlin-foto-policy-network

Om de rödgröna vinner valet i september, så lovar (hotar?) Mona Sahlin att det blir kvotering senast år 2012. Det enda som kan hindra detta är om företagen frivilligt ökar antalet kvinnor i bolagstyrelserna innan dess.

På något vis lyckas Sahlin få det till att ”det är en demokratifråga”. Är det alltså folket som ska börja välja representanter till bolagsstyrelser, som om det vore en riksdag? Jag skulle önska att någon journalist kunde ställa Sahlin mot väggen när hon gör så galna uttalanden.

Elefanten i vardagsrummet är givetvis att antalet kvinnor i bolagstyrelser inte är större eftersom det inte finns lika många kvinnor som män som satsar mot toppen. Och bland de kvinnor som är på väg mot toppen är det massor som tackar nej när de får erbjudandet om en tung operativ tjänst alternativt att sitta med i bolagsstyrelsen.

Men en grupp kvinnor vill helt klart upp till toppen, och givetvis ska de ha samma villkor som männen. Det ligger även i företagens intresse att rekrytera den bästa kompetensen, oavsett om den finns hos en man eller en kvinna.

Samtidigt är det underligt att man ser kvinnor i näringslivet som opartiska när det gäller kvotering:

[...] allt fler kvinnor inom näringslivet säger att nu måste det till en kvotering trots att de tidigare varit emot det länge, så ser de att inget händer, sa Mona Sahlin.

Självfallet vill dessa kvinnor att kvotering införs, det skulle ge dem en gräddfil rätt in i bolagstyrelserna. Att använda deras feedback till om kvotering behövs är som att låta en försäkringstagare bestämma sitt eget skadeståndsbelopp.

I slutändan är kvotering en form av planekonomi, en fortsättning på de marxistiska drömmar som krossades i slutet på 1900-talet. ”Om vi inte kan få total klassrättvisa, kan vi åtminstone få könsrättvisa”. Men drömmen om en identitetspolitik där alla olika grupper i samhället är exakt lika väl representerade i riksdagen, på arbetsplatser och i bolagsstyrelser är och förblir en utopi. Det bästa vi kan göra för jämställdheten är att ständigt se till att alla erbjuds samma möjligheter att lyckats. Men vi kan aldrig kontrollera att utfallet blir identiskt för alla grupper, med mindre än att vi med tvång placerar människor på olika positioner i samhället.

AB, HD, SvD, Politikerbloggen

 

Fokus på kön hämmar kvinnor

15 mars 2010, av Pelle Billing

Det finns en trend i media som bara blir mer och mer vanlig; nämligen att man fokuserar på att kvinnor är just kvinnor – och använder detta för att föra fram ett feministiskt perspektiv.

Ett exempel är när Sundvallstidningen skrev om det viktiga arbetet att sanera områden som kan vara förorenade av stora industrier. När det visade sig att alla som jobbade med detta var kvinnor, valde man rubriken Kvinnorna som städar upp männens gamla synder. Förutom att rubriken är absurd, då både kvinnor och män har haft nytta av de gamla industrierna, så medför fokuset på kön att själva arbetet kommer i bakgrunden. Om man istället skrivit en artikel som både i rubrik och innehåll fokuserade på det miljöarbete som görs och den kompetens som krävs av de som arbetar där, skulle man gjort långt mycket mer för jämställdheten. Den dag det ses som naturligt att kvinnor kan driva ett viktigt projekt, utan att fokusera på att de råkar vara kvinnor, är den dag som vi kommit närmare äkta jämställdhet.

kvinnosymbol

Ett annat exempel är en intervju i Expressen med Johanna Koljonen som vann På Spåret tillsammans med Marcus Birro. De tre första frågorna samt några frågor på slutet handlar att männen tar mer plats än kvinnorna och hur Johanna Koljonen ser på feminism. Genom att lägga så mycket energi på dessa frågor så fokuserar man igen på det faktum att hon är kvinna, inte att hon har presterat bra i progammet eller att hon kan vara en intressant person även utanför programmet. Bevisligen är det inget problem för henne att ta plats eller få mediautrymme (hon intervjuas i Expressen!), så varför är det ens relevant att prata om ett påstått gubbvälde i media?

Det ständiga fokuset på att kvinnor är kvinnor, och att utgångspunkten är att de egentligen inte borde ha lyckats, hämmar kvinnors framgång i samhället. Om vi istället såg det som självklart att kvinnor kan bidra lika mycket som män till samhället, och intresserade oss för vad de faktiskt gör och presterar, så skulle vi i ett enda svep bli mer jämställda.

 
Google