Medverkan i TV4 på tisdag

27 mars 2010, av Pelle Billing

efter-tio

På tisdag förmiddag kommer jag att vara med i programmet Efter tio, som leds av Malou von Sivers. Någon gång mellan kl 11 och 12 sänds inslaget där jag är med.

Ämnet kommer att vara våld mot män i nära relationer, apropå Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann.

 

29 kommentarer på “Medverkan i TV4 på tisdag”

  1. Fantastiskt kul Pelle.
    Har inte ännu läst Glenn Forrestgates bok, men den tycks på ett behövligt vis belysa en bortglömd del av våld, och viktig på samma vis som Michael Alonzos bok och arbete.
    Lycka till!

  2. Christina Nauckhoff skriver:

    Jag ska tänka på dig med ”magiska”tankar :) . Jag tror på sådana tankar. Vet någon att jag tänker på honom eller henne vid ett visst klockslag kan det kännas bra.!
    Jag kan tyvärr inte se dig live, är just då ute på långpromenad med en envis, knubbig terrier.
    Men det finns ju TV4 Play!
    Good luck!
    Boken ska jag beställa

  3. Martin skriver:

    Jätt.ekul Pelle, fan vad bra jobb du gör. Det börjar sakteliga röra på sig i media.

  4. Roger skriver:

    Coolt, hur kommer det sig att du blev tillfrågad?

  5. Josefin Utas skriver:

    Det låter jättebra Pelle!

    Min åsikt är att det är oerhört svårt att inte ta till sig budskapet om mansfrågor – OM man bara får det framfört på ”rätt” sätt.

    Vill man nå ut med budskapet så gör man helt rätt i att anpassa sin approach till situationen och till personerna man pratar med eller inför. Det bästa är att göra det:

    • i en icke-konfrontativ kontext, d.v.s. på ett sätt som inte markerar avstånd till utan kompletterar det som man är van vid.

    • i en öppen atmosfär där man inte på förhand sagt hur ”det är” utan där det finns plats för utvidgning genom diskussion. Att man alltså inte försöker påtvinga ett budskap utan man ger varje person möjlighet att ordna in ämnet och frågorna i sin egen tankevärld så den kan fortsätta bygga på det där.

    • utan att man blandar in en massa värdeladdade ord som personer har olika känslor för (ex feminism). Det är helt onödigt, för då måste man för att ens kunna börja diskutera sakfrågorna först komma överens om någon sorts definition för orden. Det kommer att vara omöjligt. Hellre styra runt de här orden och direkt gå på åsikterna och sakfrågorna.

    • utan att förvänta sig direkt respons och medhåll. Förändring av invanda tankemönster tar tid. Att man sår ett frö till förändring är det första nödvändiga steget i förändringsprocessen och mer än så kan man inte hoppas på till en början. Man måste ha tålamod.

    • med en insikt om att människor är och kommer förbli olika. Så vissa kommer man inte komma helt överens med. Inte ens problembeskrivningen kommer man vara överens om. De argument som funkar bra på vissa funkar inte andra (det här med känslomässiga människor och mer fakta- och tankeinriktade människor som jag nämnde i någon tråd nyligen). Men det är ok så. Mångfald är något positivt. Man kan lära sig massor även av de som inte tycker som en själv. Och man kan faktiskt kämpa på samma sida och komma framåt även om man inte är överens om allt. Bra är att försöka hitta gemensamma utgångspunkter. Att börja med det man är överens om. Sedan kan man gå in på de svårare sakerna där man tycker olika.

    Du Pelle har koll på det här och har alla förutsättningar för att bli framgångsgrik inom detta. Du har det som krävs för att inte bara vissa människor ska lyssna, utan många, vilket är precis det som behövs i det här skedet. Själva ämnet måste lyftas så att fler människor får upp ögonen för det och vill engagera sig, på olika sätt.

    En tanke till: jag tror att det vore jättebra att försöka promota ett särskilt uttryck som rör dessa frågor. ”Mansfrågor” lät konstigt till en början tycker jag. Men det är ett himla bra ord och jag har redan tagit det till mig. Det skulle man nämna mycket och ofta. Eller ja, om det är lämpligt förstås, så fort någon sådan fråga kommer på tapeten. Så att det blir ett etablerat begrepp. Så att man direkt när man hör det associerar till vissa frågor. Ett samlingsnamn. Tror det är viktigt när man håller på att plöja ny mark.

  6. Mia skriver:

    Yes! Ser också fram mot detta, även om inte jag heller kan se det live.

    Må andra förklaringsmodeller än könsmaktsordningsteorin (om inte annat så tror jag den spelat ut sin roll helt här) bli ledande. Inte bara för männens utan även för drabbade kvinnors skull (utan att förglömma de helt oskyldiga barnen). Såååå många har sagt att dessa teorier (psykologiska och psykosociala) gjort skillnad vad gäller att förstå orsaken och hitta en lösning.

    http://www.youtube.com/watch?v=02BcLL1-6dk&feature=related

  7. Lasse skriver:

    Gratulerar ännu en miltstolpe i vår kamp !

    Äterkommer med lite tips om annorlunda infallsvinklar, rakt in i lejonkulan *skratt*.

  8. Matte Matik skriver:

    Det här handlar knappast om någon uppgjord ‘avrättning’ så det är bara att gratulera! Pelle, jag är övertygad om att du är helt rätt person att ha med i programmet och jag tror inte det är sista gången du kommer att vara i TV. Tror jag ska kunna se det live också!

  9. Ramona Fransson skriver:

    Hej Pelle,

    Det var jättekul att höra! Du var en av de första att recensera Glenns bok och jag ser fram emot att se er båda i TV4 på tisdag den 30 mars. Ett stort lycka till!

    Ramona Fransson
    anomaR Förlag

  10. Kimhza Bremer skriver:

    Fantastiskt bra!

    /KB

  11. Tupp! skriver:

    Härligt :-) Kommer säkert gå bra !
    //T

  12. Paddan skriver:

    Fan va härligt Pelle! Ska också tänka ”magiska tankar”! ;-)

    Jisses vilket jobb du gör…

  13. Jonas P skriver:

    Kul att du ska vara med i TV, Pelle! Ser fram emot att se det.

    Såg den här filmen och försökte tänka efter hur jag själv skulle ha reagerat:

    http://www.youtube.com/watch?v=LlFAd4YdQks

    Vad jag kände spontant var att jag nog inte skulle ha gjort något om mannen blivit slagen på det sättet, men att jag nog skulle ha gjort något om det var ombytta roller.

    Jag tror att vår reaktion på detta nog till stor del styrs av vad vi tänker om det (och hur vi uppfattar situationen). Tankarna som kom till mig var att mannen kunde försvara sig om han ville, att han egentligen är starkare och att det skulle bli konstigt om jag skulle försvara någon som är starkare, ungefär… Denna logik använde jag för att rättfärdiga att inte göra något.

    Men när jag istället föreställde mig att mannen rent psykologiskt inte kunde försvara sig så började mina känslor också förändras. Att kvinnan hade en makt över honom som vi inte kan se (eftersom den inte har med fysisk styrka/storlek att göra). Då kände jag direkt mer empati för mannen och ilska mot kvinnan och chanserna att jag skulle hjälpt mannen gick upp väsentligt.

    Vad vill jag då ha sagt med det här? Inget speciellt, bara det att vi nog får ha fördragsamhet med att det kommer att ta tid att förändra sättet vi ser på kvinnors våld mot män. Även vi själva som faktiskt intresserar oss för dem här frågorna tenderar nog att ”naturligt” eller spontant reagera med att det inte är så farligt.

    Vi måste vara uppmärksamma på hur vi ragerar och fråga oss själva varför vi reagerar som vi gör. Samtidigt behöver vi lära oss om att att män faktiskt också kan vara i ett psykologiskt underläge, inte bara mot andra män utan också mot kvinnor (och normen att män inte får slå kvinnor spelar såklart också en stor roll). Då är det inte längre så att männen ”egentligen” kan försvara sig. De lider på samma sätt som kvinnor som blir fysiskt eller psykiskt misshandlade, och klarar precis som kvinnorna inte att försvara sig.

  14. Obstinat skriver:

    Coolt. Och så bra jobbat Pelle. Finns hopp om en ljus framtid för både kvinnor och män.

  15. Mia skriver:

    Jonas P

    Jag tror du är inne på något viktigt. Det fysiska våldet är ofta toppen på ett isberg, det man ser (och kan bevisa). Det allvarliga, som inte syns och är svårt att visa på (bevisa), är den psykiska misshandeln. På alla de som misshandlas fysiskt går säkert många fler som ”bara” utsätts för psykisk misshandel. Men som far minst lika illa. Men har förhoppning om och tro på att medvetenheten och kunskapen på detta område ökar tack och lov.

  16. Per Hagman skriver:

    Spännande , Pelle Billing.

    Du lägger väl en sträng här på hemsidan så vi har muligheten att lyssna på samtalet.
    .
    Per Hagman

  17. BekeZeke skriver:

    Jag kommer att sitta bänkad :) )

  18. Robert skriver:

    Bravo Pelle! Du gör en jätteinsats. Starkt jobbat!

  19. Lasse skriver:

    Har aldrig sett Malou så chockad och eftertänksam ut. Helt övertygad om det här kommer vara en milstolpe.

    Vi får hoppas att fler medier hakar på nu.

  20. Kristian skriver:

    Mycket, mycket väl genomfört!! Klippet ligger uppe på TV4.se. Gratulerar Pelle till en mycket gedigen insats i TV-rutan!

  21. Mia skriver:

    Mycket bra!

    Så hoppfullt att just du driver dessa frågor på ditt kloka och ödmjuka sätt.

  22. Sofia skriver:

    Du var helt lysande Pelle!

  23. Matte Matik skriver:

    Du var helt suverän, Pelle. Knappast sista gången du är i TV.

  24. Roger skriver:

    Fantastiskt bra TV-framträdande, hoppas att det bara är början!

  25. Tupp! skriver:

    Håller med alla andra. Du gör dig mycket bra i TV. Och har precis rätt ton och uttryck. Hoppas vi snart få se dig i tv igen.

  26. Roger skriver:

    Fast nu väntar man bara motreaktionen, får se om det feministiska kollektivet samlar sig för en motattack eller om de bedömer hotet Glenn och Pelle för litet för att bemöda sig med att reagera.

  27. Mia skriver:

    Roger
    Varför så stridberedd? Kanske kommer det någon slags motattack, men att det skulle komma från något feministiskt kollektiv betvivlar jag. Ser det mer som att det isf kommer från vissa falanger, och främst enskilda som helt enkelt bara upprepar mantran som varit deras sanning, ibland ett ”livsprojekt”. Det jag hoppas på är alla de som kan att ta in ny information, och ompröva sina sanningar. Och för att nå dit tror jag man tjänar på att vara lugn och saklig (som PB) och inte anklagande, och stridsberedd.

  28. Roger skriver:

    Mia:
    Vis av erfarenheten. Det finns så många som har investerat så mycket i att könsmaktsordningen inte ifrågasätts, akademiska och politiska karriärer, flera organisationer. Att den här typen av diskussion får föras sakligt i massmedia är ett stort hot mot dessa människors existens och bemöts många gånger med alla maktmedel som är hegemonins privelegie; dvs ohederlig retorik, person före sak mm.

    Vis av erfarenheten, precis som du som kallar mitt lugna och sakliga inlägg ovan för stridsberätt och anklagande. :)

    Huruvida det är ett kollektiv går ju kanske att diskutera, men dit nosen pekar vandrar svansen, så även om majoriteten av feminister inte håller med, så länge de ändå följer de medialt framträdande feminsterna utan att ifrågasätta så har man nog skäl att kalla det för ett kollektiv. Jag håller med dig om att saklighet och lugn är det bästa sättet att bemöta tossiga feministiska utspel med, och inte för att jag INTE var saklig och lugn ovan, men det var heller inte avsett för feminister utan för manrörelse-folket (behövs ett bättre ord) som har sett precis det jag beskrev hända igen och igen.

    Egentligen är det så här enkelt; i den post-moderna vetenskapssyn som (majoriteten) av feminismen förespråkar är allt relativt, det finns inga sanningar; bara subjektiva beskrivningar av verkligheten. Ingens berättelse är mer värd än någon annans. Visst, fint så. Det hade kunnat sluta där, men det gör det inte. För i en värd där ingens berättelse (i sig självt) är mer värd än någon annan, är det den med starkast konsensusskapande kraft, konsensusmakt, som får bestämma vad som är rätt eller fel. Dvs de som har tillträde till massmedia, dvs framförallt medelklassen. Dvs, den post-moderna vetenskapssynen är maktkonserverande, vilket passar dessa mediala feminister väl eftersom de sitter på makten, problemformuleringsprivelegiet, tolkningsföreträdet i jämställdhetsfrågan.

    Så när dessa sakliga och lugna män kommer till tals här och där så brukar det inte ta lång tid innan de drunknar i bruset av ohämmat osaklig kritik.

  29. Mia skriver:

    Jag skrev INTE att du var anklagande. Och för mig blir själva ordet motattack att vara stridsberedd, att väntar på att fienden ska anfalla/svara på en attack. Och jag såg inte inslaget som en attack, och ingen anklagades, vilket jag som sagt tror är rätt väg att gå. Utan orsaken till problemet antogs vara bristande medvetenhet/information/kunskap.

    Och ohämmad och osaklig kritik är något som används och förekommer i alla möjliga sammanhang. Det beror nog mer på individ och ”strategi” än på grupp och ämne.

Google