Fokus på män och depressioner

02 mars 2010, av Pelle Billing

DN har igår och idag skrivit om hur depressioner yttrar sig hos män. Det visar sig nämligen att det är kvinnor som är normen när det gäller vår syn på depressioner, och den grupp män som faller utanför denna norm får inte den hjälp de behöver:

– Många män har till exempel ryggvärk eller andra fysiska problem och blir snarare arga och irriterade än orkeslösa och inåtvända.

Vården kan i sin tur lätt missa männens depression när de väl kommer dit. Läkare och sjuksköterskor utgår ofta från hur kvinnor reagerar vid psykisk ohälsa.

Vanligtvis får vi höra att det är män som är normen. Men sanningen är att män är normen när det gäller traditionellt manliga domäner, och det är kvinnor som är normen när det gäller traditionellt kvinnliga domäner. Känslolivet är traditionellt sett en kvinnlig domän.

Att män tar sitt liv dubbelt så ofta som kvinnor är inget som hittills medfört att man fokuserat på hur psykiskt ohälsa manifesterar sig hos män:

Av de personer som begår självmord är männen i klar majoritet. Ändå har den medicinska forskningen inom depression under en lång tid uteslutit männen.

irriterad-man

Män som är deprimerade kan bli irritabla, utåtagerande och t o m aggressiva, vilket leder till stora problem inte bara för mannen själv utan också hans omgivning. Wolfgang Rutz, professor i socialpsykiatri, konstaterar följande:

– När de inte fångas upp av vården valsar de runt i missbruksvård, hos sociala myndigheter, hos polisen och kronofogden och orsakar skador vart de än kommer. Jag är tämligen säker på att en stor del av allt våld och familjevåld har sin upprinnelse i obehandlade depressioner

Om man känner till den moderna forskningen om våld i nära relationer kanske man ska tillägga att den del av familjevåldet som männen står för, kan till stor del vara relaterat till psykiskt ohälsa som inte behandlats.

Glädjande nog så vågar man i fokusera på mansrollens utsatthet som en förklaringsmodell till mäns psykiska ohälsa:

– Dels har det med den orimliga mansbilden att göra, dels finns det biologiska kopplingar. Det är fortfarande så att en man ska vara stark och inte be om hjälp. Samtidigt kräver samhället runt omkring oss något helt annat.

– En orsak till att kvinnor klarar sig bättre verkar paradoxalt nog vara deras större ansvar för barn, familj och relationer. Kärleken de får tillbaka och att betyda något för en annan individ verkar vara en skyddsfaktor. När jobb och and­ra relationer går åt skogen har de åtminstone familjen kvar.

För mig är det en självklarhet att den kvinnliga könsrollens närhet till familj och barn inte bara är en börda, utan även ett enormt relations- och kärlekskapital. Men vanligtvis talas det tyst om detta, och man fokuserar endast på männens ekonomiska kapital. Därför är det befriande att detta erkänns i en artikel i DN.

Man vågar även ta upp den biologiska dimensionen av mäns psykiska ohälsa. Självklart så är skillnaderna i mäns och kvinnors biologi en faktor som gör att könens psykiska ohälsa manifesterar sig på olika vis:

Biologiskt skiljer sig män och kvinnors reaktion åt på grund av könshormonerna. När människor utsetts för psykisk press ökar hormonet kortisol i våra kroppar. Det i sin tur påverkar testosteronet – hos båda könen – som också ökar. Men hos män ökar testosteronet mycket mer (eftersom de har högre nivåer av detta från början) och det gör dem aggressiva, utåtagerande och benägna att ta risker inom livets alla områden.

Jag ser denna artikel som ännu ett tecken på att mansfrågor sakta men säkert börjar få fotfäste i samhällsdebatten. Det som är underligt är att det är tillåtet att prata om mäns utsatthet, och om biologiska könsskillnader, när det gäller sjukvård – men i jämställdhetsdebatten är det mer eller mindre tabu att sätta fokus på dessa områden. Kanske är det helt enkelt så att den politiska debatten om jämställdhet målat in sig i ett hörn, och först när alla icke-politiska dimensioner av samhället lämnat de ensidiga idéerna om kvinnoförtryck bakom sig, så kommer politikerna att motsträvigt följa med in i framtiden.

Se även dagens artikel i DN, som är lite mer genusvetar-inspirerad.

 

15 kommentarer på “Fokus på män och depressioner”

  1. Pär.B skriver:

    Detta vara en bra artikel i DN. Det att bra att sådana skrivs och vi får hoppas att det kommer fler. Men jag är inte lika optimistisk som du om att mäns våld mot kvinnor studeras empiriskt. Det finns starka krafter som motarbetar sådant.

    Vänsterpartiet har det nedskrivit i sitt partiprogram: ”orsakerna till mäns våld mot kvinnor [såsom våldtäkt] finns inte i andra problem som alkoholmissbruk eller social utsatthet, och vi menar heller inte att våldet beror på psykisk sjukdom…”. Jag har bekanta som sitter i riksdagen för socialdemokraterna och dessa bekanta kan intyga att vänsterns inställning i stort sett anammas även av socialdemokratin.

    Kvinnojourerna i landet med ett antal feministiska talesmän, såsom den förre jämställdhetsombudsmannen, Claes Borgström, menar att: ”Det är viktigt att inte individualisera problemet. Det är inte psykiskt sjuka, missbrukare som utsätter kvinnor för våld … det är vi, män i egenskap av just män, som grupp som utsätter våra kvinnliga medmänniskor för alla dessa övergrepp.”

    Till detta kan vi lägga till hela genusvetenskapen. Där har man till och med ett eget ämne som heter ”kritiska studier av män”. Vidare har vi media. Uppfattningen att män av naturen är sadister och våldsverkare är big buisness. Ingrid Carlqvist fick inte sparken från tidningen Viivilla för att Bonnier är så genusmedvetna eller feminister utan för att hon äventyrade en god inkomstkälla med att skriva nedsättande om män.

    Alltså ska vi inte vara allt för optimistiska för att det ibland skrivs en artikel som ger en objektiv analys av mäns problem. Vi ska inte blunda för att i stort sett hela den rödgröna alliansens politiker, flera av regeringens politiker, hela genusvetenskapen, många myndigheter som socialkontor och DO, lever på att den feministiska värderingen av män hålls vid liv och inte äventyras.

    Jag menar att man inte ska sätta sig till ro med att det skrivs bra artiklar om män. Man måste driva saken på två fronter där den andra av dem handlar om att ta direkt strid mot makter som gör allt för att förneka sanningen.

  2. Lavazza skriver:

    Mycket uppmuntrande. Fast det går fortfarande mer än 100 standardvinklade artiklar på en sådan vettig artikel.

  3. Mia skriver:

    Lite OT men här en mycket intressant serie om ”Domestic violence” (1/4).

    http://www.youtube.com/watch?v=w5AOj6EhRuY

    Där menar man (Erin Pizzey) att feministerna ”kapade” frågan.

    Sen kan man även undra om de utsatta kvinnor som själva är våldsamma (störda) i sin tur har haft ”dåligt inflytande” vad gäller frågan, ”Domestic violence” (3/4)

    http://www.youtube.com/watch?v=02BcLL1-6dk&feature=related

  4. Tanja Suhinina skriver:

    Va kul! Eller, inte kul som i roligt, men kul att det lyfts fram såhär. Det är sorgligt att psykvården bygger i stor utsträckning på att man inte får hjälp om man inte har diagnos, oavsett hur dåligt man mår…

  5. NisseNyfiken skriver:

    Bra att DN vågar ta upp problemet. På Rapport såg jag precis ett inslag om just psykisk ohälsa och självmord och tänkte till en början att de kanske skulle följa DN i spåren …men nej…
    Det nämndes inte med ett ord att självmord är betydligt vanligare bland män än bland kvinnor, utan det beskrevs som ett allmänt problem där alla siffror var generella. Och det case de hade var en ung tjej som tragiskt nog valt att avsluta sitt liv.

    Man måste ju medvetet ha valt att inte nämna männens överrepresentation, trots att den är uppenbar, och istället vinklat det åt andra hållet genom att välja det case man valde. Som vanligt hade det motsatta aldrig kunnat förekomma…

  6. Cuben skriver:

    Återigen ett bra inlägg.

  7. Per Hagman skriver:

    ”….samhället lämnat de ensidiga idéerna om kvinnoförtryck bakom sig, så kommer politikerna att motsträvigt följa med in i framtiden.” skriver Pelle Billing
    .
    Själv , uppfattar jag denna ovan tanke som en smula missmodig…där politiker motsträvigt ändrar kurs….
    .
    Det som samtalas och faktaredovisas , kring männs / ohälsa / utsatthet / förutsättningar kontra kvinnors allmänna hälsotillstånd med politiska bevillningar , på denna hemsida är ju rätt o slätt politisk / kulturell dynamit.
    .
    Medvetna om dessa politiska ekonomiska kulturella förutsättningar för männs hälsa , vilket politiskt parti kommer männ att rösta på inför valet?
    .
    Genusinfluerade ?

    Jag ser många angelägna manns relaterade frågor som behöver diskuteras / konkretiseras för männen inför kommande politiskt val.

    Framtida påverkan ligger i det sakliggjorda.
    .
    Per Hagman

    .

  8. Jack skriver:

    ”another triumph of public service broadcasting”

    http://www.youtube.com/watch?v=6VA3aW2tjQ8

  9. Musse Pig skriver:

    Inte förrän det blir helt accepterat för män och pojkar att gråta, vilket förutsätter en djupgående och svåröverskådlig (orealistisk?) förändring av hur män och kvinnor tar för givet att männen ska vara de starka i verkligt farliga, svåra och jobbiga situationer, så blir det likhet på detta område. Som med de flesta mans- och kvinnofrågorna så är likhet inte ett mål i sig, men kanske en konsekvens ibland av lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Icke desto mindre skulle mycket mänskligt lidande kunna elimineras om iallafall män som söker hjälp har möjlighet att bli förstådda och hjälpta på samma villkor som kvinnor. Här är kvinnor starkt privilegierade av de allmänt omfattade värderingarna i vårt samhälle.

  10. [...] Fokus på män och depressioner Mar 03 [...]

  11. Per Hagman skriver:

    En riktig intressant DN artikel.
    Under artikeln fanns flera utvecklade kommentarer med en mans holistisk syn.
    Den artikelkommentaren jag ”fastnade lite mer för” var signaturen Emmas syn som återspeglar en existerande utbredd allmän uppfattning.
    Signaturen Emma skriver:

    ”Åtskilliga undersökningar visar att kvinnodiskrimineringen i vården är oändligt mycket mer omfattande. Kvinnors sjukdomar missas/bagatelliseras systematiskt. Fysiska symptom förutsätts ha psykiska orsaker. Kvinnor får färre remisser, sämre och billigare vård, färre rehabinsatser och utförsäkras nu dessutom dubbelt så ofta som män ur sjukförsäkringen.
    Emma, 11:27, 2 mars 2010. A”
    .

    Tja , vi kan ju ha olika infallsvinklar på könens hälsotillstånd i Svergie och jag vill nog utgå från att det av socialstyrelsen redovisade anslagstilldelningen inom hälso vården , nämligen att det kvinnliga könet tilldelas 50 000 miljoner mer än det manliga könet ( alltså 50 miljarder mer för sin hälsa…det är knappt så jag tror det ) , gott kan vara utgångspunkt i diskussionen innan man börjar flisa ned sig i fördelningsdetaljer.
    .
    Per Hagman.

    PS: Att sakligöra förhållanden o proportionaliteter i sammanhangen uppfattar jag som vesänligt.
    Pär B skriver här ovan om de politiska ställningstagandena kring männs sjukdomar av ex vänsterpartiet.
    Skrämmande läsning.
    Mitt önskemål är att det nybildade nätverket för männ ger ytterligare möjligheter till att kritisera , mer ingående , existerande politiska värdeomdömen kring
    männs förutsättningar i samhället.
    .

  12. Christina Nauckhoff skriver:

    Det är spännande med diagnoser.
    Depression t ex. Jag har fått veta sedan långt tillbaka att det var något som till största delen drabbade kvinnor.
    För ett antal år sedan intervjuade jag Per Hamid Ghatan (hjärn- och stressforskare vid Karolinska Institutet – Med Dr och överläkare). Han berättade att det finns tre kungsvägar in i depressionen – apati, ångest, aggressivitet. Då trillade polletten ned för mig. Aggressiva pojkar, unga män – blir de sedda som presumtivt depressiva, eller avfärdas de med det gamla vanliga ”det vet man väl hur pojkar är?”
    Testosteron och aggressivitet hör kanske inte ihop?
    I ett radioprogram för några år sedan beskrev två professorer hur testosteron fungerar – namnen har fallit ur minnet, och redaktören Jan-Olov Johansson har programmet i en dator på landet…
    Det verkar som om testosteron i naturlig form i upp till sex gånger högre doser än normalt inte påverkar män så att de blir aggressiva. Däremot gör anabola steroider det. Det är en syntetisk form som ges i mycket större doser för att nå effekt.
    http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=412&artikel=829874
    Så till sist: Diagnoser har haft olika status genom tiderna. Karin Johannisson ( professor i idé- och lärdomshistora) har skrivit en jätteintressant bok ” Melankoliska rum – om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid” – man känner sig så lärd . Depression har låg status. Eftersom kvinnor är överrepresenterade? Är förresten kvinnor överrepresenterade? Fler män tar sina liv. Depressionens mörkertal?
    Om känslolivet som en traditionellt kvinnlig domän (- vilka känslor? :hat, förakt, ilska?) har jag fått lära mig att maskuliniteten har sett olika ut genom århundradena: 1600- talet – hög status för män att gråta offentligt, 1700-talet, 1800-talet – män har ädla känslor, kvinnor är inte. David Tjeder forskar om manlighet genom tiderna. http://www2.historia.su.se/personal/david_tjeder/

  13. Tanja Bergkvist skriver:

    Väldigt intressant! Har länkat till detta inlägg, tack för dina värdefulla inlägg! :-)

  14. [...] Pelle Billing om medfödda könsskillnader och om när kvinnor är normen. [...]

  15. Per Hagman skriver:

    @Christina Nauckhoff.

    Du citerar / skriver :

    ”1700-talet, 1800-talet – män har ädla känslor, kvinnor är inte.”

    Ett slikt uttalande från en historiker handlar nog mest om hur denna historiker vill teckna dåtiden och har starkt sannolikt inget , med vad de männ som levde med sina kvinnor under denna tid , att göra och vad dessa männ ansåg om sina kvinnor.
    .
    Per Hagman

Google