Dagens uppmaningar

10 mars 2010, av Pelle Billing

Om du är en man som förespråkar kvotering till bolagsstyrelser, och själv har minsta lilla makt i samhället, börja då med att avstå din egen position. Istället för att undervisa andra män att de ska stå tillbaka i sin karriär, så kan du själv göra en konkret insats för att uppnå det mål du strävar efter.

man-med-makt

Om du är man och radikalfeminist (Lars Ohly, Anders Borg, Per Schlingmann, Claes Borgström, osv), sluta ta plats i media. Genom att du som man tar plats och utrymme i media på bekostnad av en kvinna så upprätthåller du den den könsmaktsordning som du säger dig bekämpa. För det kan väl inte vara så att det är roligare att säga till andra män att stå tillbaka, än att själv stå tillbaka?

Om du är kvinnlig genusvetare, och upprörd över den könssegregerade arbetsmarknaden, börja då förändringen genom att själv omskola dig till civilingenjör. Om du upplever att du inte vill detta, utan känner att du trivs utmärkt med att jobba med samhällsfrågor och kulturella fenomen, varför kan du då inte tillåta andra kvinnor samma rättighet som du själv tar dig? Vilka är de kvinnor som ska bli civilingenjörer, om du själv inte vill bidra till förändringen?

Om du är en person som leder en genusvetenskaplig institution som vill genuscertifiera andra institutioner på ditt universitet, börja då med att städa i ditt eget hus. Genuscertifiering innebär en rekommendation att kurslitteraturen och lärarkåren ska vara jämt fördelade mellan kvinnor och män. Så innan du uppmanar andra institutioner hur de ska sköta sitt arbete, se till att du fixat till läget på hemmaplan. Även om det inte känns så kul att avskeda flera kollegor och anställa män istället, kan du inte göra annat om du vill leva som du lär.

 

16 kommentarer på “Dagens uppmaningar”

  1. Clabbe skriver:

    Bästa inlägget jag läst på mycket länge!

  2. AV skriver:

    Klockrent. Det är alltid lätt att tala om hur andra skall göra, men desto knivigare att leva som man lär.

    Låter bra på engelska: Put your money where your mouth is, or shut up!

  3. Härligt att se dig ryta till, Pelle!

  4. Harald skriver:

    Bästa inlägget på mycket, mycket länge! Blir sugen på att skriva ut, rama in och sätta upp på väggen.

  5. Carlshamra skriver:

    Glöm, för all del, inte nr. 1 – skattemiljonären: Bengt Westerberg.

  6. Mormor skriver:

    Bästa inlägget på länge! Sista punkten funderar jag också på. Varför är alla ”jämställdhetsavdelningar” uppdelade med en kvinnlig majoritet i personalen? Varför börjar dom inte med sig själva?

  7. Erik skriver:

    Klockrent!

  8. Schymoz skriver:

    Wow! Bullseye!

  9. PabloHoney_4 skriver:

    Huvudet på spiken Pelle!

  10. Zac skriver:

    Mycket bra! :o )

    //Zac

  11. Pär Ström skriver:

    Klockrent! Hoppas bara de läser din blogg :-)

  12. Adam Weisshaupt skriver:

    Huvudet på spiken Pelle!

  13. Ljuramannen skriver:

    Bra Pelle. Att vederbörnade inte själva har tänkt på att förenkla sina budskap med praktiskt handlande. Det behöver ju inte vara krångligare än så!

  14. Jax skriver:

    Pelle.
    Du är en pärla!
    Jax

  15. hampus skriver:

    Oj, jag måste invända igen, trots min initiala förälskelse i Billing och flockmedlemmarnas positiva ordalag.

    Men det beror säkert på att jag inte förstått din bild, vilket är vanligt.

    Jag förstår man vill avkräva ansvar, och detta sociala beteende bekräftas i precis alla regler om social samvaro en civilsation måste ses rätta sig efter individernas krav, viktigt att framhålla hur mycket mindre krav män ställer, kanske av sin mansroll, kanske av biologiska skäl.

    Så ur detta perspektiv är ju uppropet helt klart ett sätt att till slut försöka vända debattvindarna, men problemet kommer som en bakfylla när du i bästa fall tvingas bemöta kritiker som undrar över individers demokratiska rättigheter att yttra sig samtidigt som dessa finner sig vara låsta i sina tilldelade roller, oavsett man som kvinna?

    Att du förlorar några anhängare, blott låsta i sina positioner är en lika liten fördel som vinsten i att tysta kritikerna, för en dag tvingas du besvara frågan:

    ”Vem bär ansvaret?”, precis som feminister försökt förråda oss män såsom de ansvariga för allt ont som skett.

    Bättre att, som du, så sjukt skönt föredömligt började din blogg med att presentera utforskande tankar om både mäns och kvinnors könsroller.

    Både nydanande och vinna stort gehör (CNN t o m).

    Ja, jag skall absolut inte se mig som bättre, kastande fler stenar i glashus stora som slott själv än någon annan, ynklig och insiktslös som jag är, men låt oss hålla oss till grunderna, för det är bara där jag hoppas både kvinna såväl som man, inklusiva oss förtryckta unga män, kan mötas.

    Så var hamnar ansvaret efter man mot förmodan t o m slaktat både media och politker på torgen? Jo, hos oss själva, som gräsrötter, vår demokratiska plikt kanske behöva finslipas i att finna rätt mål för agendan vi vill driva.

    Så vad är lösningen? Jag vet faktiskt inte, med min åsikt det mänskliga samhället bara vara ett rent insektssamhälle där våra ord är samma feromoner som styr t ex bin, men kanske personlig integritet och upphöjandet av sanning såsom en strävan efter att rätta våra demokratiska valbeslut efter, likväl som vår upplysande kampanj vore något?

Google