Är hemmapappor livsfarliga?

26 mars 2010, av Pelle Billing

Frågeställningen i rubriken ter sig förhoppningsvis absurd, men det är just den frågan som ledarskapsläraren Eva Sternberg besvarar med ett ja i sin debattartikel i Expressen. Enligt henne är hemmapappor såpass dåliga att ta hand om spädbarn att de inte alls borde göra det. Lyssna själv på Sternberg i TV4:

Det finns flera olika problem med Sternbergs uttalande:

  • Hon kan inte peka på en enda forskningsrapport där man kartlagt hur många olycksfall bland spädbarn som skett när pappan respektive mamman varit den som passat barnet.
  • Hon förutsätter att den 30-procentiga ökning av olycksfall som skett de senaste tre åren beror på att pappor passar sina spädbarn oftare – men en sådant koppling är rent spekulativ.
  • Även om hon skulle haft rätt i sina påståenden så är ordet ”livsfarliga” inte adekvat. En viss ökning av antalet olyckor är bekymmersamt men inte livsfarligt.

Vad är det då som får Sternberg att komma med sitt uttalande? Jag skulle gissa på att det är en blandning mellan följande komponenter:

  • Någon typ av insikt att det finns medfödda skillnader mellan könen.
  • En vilja att provocera som tillfälligt sätter den intellektuella kapaciteten ur spel.

Jag brukar själv ibland skriva om medfödda könsskillnader, men ändå kommer jag inte till slutsatsen att män saknar förmåga att ta hand om små barn. Hur kommer det sig?

Medfödda könsskillnader måste förstås som att män och kvinnor i genomsnitt har delvis olika intressen och delvis olika begåvningsprofil. Således leder medfödda könsskillnader till att män och kvinnor ofta väljer olika karriärer och att man även har olika intressen på sin fritid. Däremot så leder inte könsskillnaderna till att det bara är det ena könet som kan handla mat på ICA, spika i en spik eller använda ett ordbehandlingsprogram. Vare sig du är en man eller kvinna har du en hjärna som är oerhört adaptiv och fantastisk i sin förmåga att tillägna sig nya kvaliteter.

Därmed är det rena dumheter att hävda att män inte skulle kunna ha tillräcklig uppmärksamhet och rutiner för att hålla ett litet barn tryggt. Precis som att det är dumheter att hävda att en kvinna inte skulle kunna förvärvsarbeta och trivas med detta.

Precis som att det är fel att med social ingenjörskonst försöka tvinga män och kvinnor att välja exakt samma jobb och fritidsintressen, så är det fel att försöka få män och kvinnor att framstå som endimensionella varelser som endast klarar av att antingen amma eller jaga djur. Låt män och kvinnor få vara flexibla individer som klarar av vardagens krav, och låt oss få välja de yrken och intressen vi dras till och som vi upplever att vi passar bäst till.

 

60 kommentarer på “Är hemmapappor livsfarliga?”

  1. Joel Bergqvist skriver:

    Det finns en väldigt passande logical fallacy som passar in här ”correlation does not imply causation” någon borde informera denna galning om det.

  2. Ulf Andersson skriver:

    Hej Pelle!

    Bra jobbat. Suveränt att du tar upp denna provokation mot pappor.

    Hälsningar

    Uffe från PappaRättsGruppen
    http://www.dads-r-us.se/2010/03/25/feminist-hemmapapporna-ar-livsfarliga-for-barnen/

  3. Anders B Westin skriver:

    Pelle
    Om man nu klarar av att skippa det dogmatiska och ideologiska i denna fråga och endast låter den ”naturvetenskapliga” logiken och erfarenheten få råda så vågar dock jag påstå följande:

    Det är sannolikt att män som statistiskt kollektiv är något mindre försiktiga och något mer risktagande.

    Detta enkla antagande bör med automatik ge svaret något större olycksfallsrisk för små barn som omvårdas av ”kollektivet” pappor. (speciellt unga pappor under ca 25 års åldern. Det finns väl någon orsak till att den manliga hjärnan färdigutvecklas senare)

    Allt behöver inte vara politik. Ibland kan det väl få vara analytiska hypoteser.

  4. Mia skriver:

    Jag ser inte detta som enbart en provokation mot pappor utan även mot de mammor som önskar att dela föräldraförsäkringen och omvårdnaden om de gemensamma barnen.

    Sen en spekulation. Kanske kan det vara så att barn skadar sig mer med pappor för att pappor kanske gör mer ”fysiska” saker med barnen och kanske låter dem pröva sina vingar mer på egen hand. Och det ska kanske inte ses som ”livsfarligt” utan utvecklande för barnen. Glädjen hos barnen när det dyker upp en kille/man på förskolan är total, även om det kanske innebär en bula mer än vanligt :)

  5. Mia skriver:

    Ps
    Syftade då på hennes uttalande

    ”Människor som vill utsätta sina små barn för risker får ju gärna göra det för min del.”

    a) Vilka människor menar hon? Kvinnor som väljer att jobba ist att vara hemma?
    b) Får man (kvinna) verkligen göra det för henne? Tydligen inte ;)

  6. Ulf Andersson skriver:

    En av mina referenspersoner i vårdnadsutredningen tyckte att jag var mer ”hönsmamma” än vad min dotters mamma var. De farliga sakerna inträffade
    när min dotter var i sin mammas vård. Detta finns det både vittne till
    och journalanteckningar från sjukhus på.
    Jag såg efter min dotter och detta fick jag skit för av familjehemspappan
    på det familjehem som dottern och hennes mamma blev placerade
    på av socialtjänsten.

    Uffe från PappaRättsGruppen

  7. Mattias skriver:

    Bra poäng Mia!

  8. David skriver:

    Klart att vi pappor inte är farligare för våra barn.

    Men jag måste ändå ge Mia rätt på så vis att vi pappor kanske är något mindre ”hönsmammiga” och låter barnen testa något mer. Jag har gjort det själv och har sett det i min omgivning. Upplevelsen av att med andan i halsen titta på när den lilla dottern första gången klättrar upp på köksbordet och se henne klara av det är stark; det handlar tveklöst om utveckling.

    Om detta innebär att det blir någon bula eller något blåmärke mer på grund av att barnen trillar något oftare så kan även jag spekulera i att det kan finnas en liten grund i att det blir aningens farligare för barnen.

  9. [...] Här och här skrivs det mer i ämnet. Malin Lernfelt [...]

  10. Mia skriver:

    Ja till en del kan det ju handla om manligt och kvinnligt sas. Men till syvene och sist handlar det nog om annat. Brukar tex ha hjärtat lite i halsgropen ibland när jag hämtar och lämnar på förskola (du David tycks ju haft uppsikt men det kan jag vittna om att de inte hinner ha på förskolan). Men att oroa sig funkar inte man får ha lite is i magen och tillit :) Och olycksrisken är kanske större i familjer med flera barn också.

    Sen Uffe så handlar det naturligtvis om individer. Var hemma hos bekanta med barn i samma ålder och höjde lite på ögonbrynen när deras barn vevade omkring vid spisen som saknade spisskydd, och där var mamman lika skyldig sas. Men inte dömer jag ut dem som föräldrar för det. Men Uffe det handlar även om olika feminister (ang din länk). Tror inte att denna får medhåll av de som är för ökad jämställdhet i form av delad föräldraledighet. Och det var just så jag uppfattade hennes utspel. Ser henne mer som en särartsfeminist än likartsfeminist, och mot delad föräldraförsäkring. För gruppen feminister är på inget sätt en homogen grupp om nu någon fortfarande trodde det.

  11. Mia skriver:

    Hittade just en annan länk där det mycket riktigt stod att det var brännskador som var vanligt. Så kanske ska jag lägga min näsa i blöt och påtala detta för mina bekanta. Och fika nämndes som en orsak, så kanske beror ökningen på de sk lattemammorna ;)

  12. Roland Ch. skriver:

    Jag förstår inte varför denna artikel och avhandling provocerar så. Det kan finnas män (fler män än kvinnor) som är mindre lämpliga att sköta små barn på grund av genetiska predispositioner. Kanske för att de ligger i den manliga ytterkanten av skalan kvinnligt- manligt eller av andra skäl. Detta bör det forskas om. Vad jag vänder mig emot, och kanske Sternberg också, är detta automatiska förutsättande att båda könen är lika lämpliga för alla sysselsättningar. Det kanske är möjligt att alla kan göra allting, på något sätt, i någon mån, men inte med samma naturliga fallenhet.

  13. Leroy skriver:

    Det handlar så klart inte om genetiska skillnader och förutsättningar.

    Det handlar om olika hormoners påverkan på våra hjärnor eller förutsättningar att få ta del vid olika tidpunkter eller bli berörd. Känna lukter och förnimelser.

    Såväl kvinnor som män är beroende i dagens samhälle av ex vis en väl fungerande Oxyticin produktion för harmoni och vi borde förstå jämställdhetens koppling till evolutionen idag, vi har lämnat jägarsamhället för länge sedan. Det finns större variation inom respektive kön. Vi måste förstå och inse att det inte sitter i kön, utan det handlar om hjärnan. Det handlar inte om kön utan om sinne. Möjlighet till att genom våra sinnen påverkas. Såväl gamla som unga. Hindras dessa möjligheter så blir balansen ofta satt ur spel. Det kan bli många olika sjukdomar och symptom. Man får inte göra det till en köns makts ordning.

    : http://www.medicallink.se/News/showNews.cfm?newsID=1344

    Skrivet av en kvinnlig forskare som skrivit böcker i detta viktiga ämne.

    En annan artikel värd att notera kring förra gången ämnet togs upp är denna:

    http://www.pappa-barn-sverige.se/Artiklar/Artiklar07/070123aftonbladetpappankanskadabarnet.pdf

    Även männens hjärnor påverkas av intryck utifrån.

    Leroy

  14. Roger skriver:

    Jag anser själv att det är viktigt för mammorna att vara hemma med barnen den första tiden, men inte för att papporna skulle göra ett dåligt jobb, utan pga anknytningsproblematiken. Forskning har visat att barn har en koppling till sin mamma den första tiden som de inte har till sin pappa; det finns forskning som visar på att det kan vara traumatiskt för barnet att separeras från sin mamma i för tidig ålder; det kan t.ex. leda till personlighetsstörningar senare i livet.

    Jag är principiellt FÖR att alla skall ha full frihet att göra som de vill med fördelningen av föräldrarledigheten, (men jag tror också att om alla fördomsfritt tilläts att verkligen kände efter hur de verkligen vill ha det skulle de flesta känna att de vill att mamman tar hand barnet första tiden), men jag tycker inte att man skall experimentera med våra barn eller göra det till ett könspolitiskt projekt.

    Själv kommer jag KRÄVA halva föräldrarledigheten (självklart, det finns inget att förlora på att vara hemma och allt att vinna) men eftersom man av praktiska skäl ändå fördelar den i två sammanhängande perioder, en till mamman och en till pappa, så duger det gott för mig att ta den andra halvan och låta min underbara sambo stanna hemma första tiden.

  15. Pauline skriver:

    Vad skall man säga…. Tror nästa min gubbe har bättre koll än mig. Visst är det jag som upptäcker vissa grejer snabbast (typ sjukdomar) men det tror jag mer beror på att jag är sjuksköterska än att jag inte har snopp o pung! Fattar inte alla dessa ”surkärringar” som skall klanka ner på karlar som vill ta och tar sitt ansvar! FÖR FLER PAPPOR SOM UMGÅS MED SINA BARN!
    Jag känner 2 barn som fått brännskador och i båda fallen är det mammorna som varit hemma och tagit hand om dem när olyckan inträffade!

  16. NisseNyfiken skriver:

    Det vanligaste är väl att mamman är hemma den första tiden med barnet och att pappan tar vid därefter. Jag ska själv ta hand om min underbara 10-månaders tjej ett drygt halvår med start från i påsk. Det första jag tänker på är vilken skillnad det är på barnen den första tiden mot den ålder som min tjej är i nu. Då var det inte stor risk att hon skadade sig mer än att hon kanske råkade slå sig lite i huvudet med en hård leksak, men nu kryper hon omkring i världens fart, reser sig mot allt möjligt, har redan tagit ett par steg på egen hand och utsätter ”sig själv” för helt andra risker än tidigare. Inte konstigt om det händer fler olyckor då? Att det sammanfaller med perioden som papporna är hemma (oftast) kan man väl inte lasta papporna för.

  17. Roger skriver:

    Nisse;
    och det är svårare att bli en del av ”latte”-kulturen när barnen inte sover hela tiden. :) Därav alla dessa latte-mammor och de fåtal latte-pappor man ser om man rör sig ute på stan en förmiddag.

  18. anders skriver:

    Ja det är så man kan trilla av stolen då man hör detta.

  19. Nisse skriver:

    Hon är helt blåst. Inget av hennes påståenden kan hon bevisa.

  20. Obstinat skriver:

    NisseNyfiken har en klockren poäng. Det ÄR vanligare att mamman tar den första tiden pga av amning. Den första tiden ÄR barnet mindre rörligt.

    Minns när min son ca 1 år gammal bröt nyckelbenet när han ramlade ner från en köksstol som han på några sekunder dragit ut och klättrat upp på och hur vårdpersonalen behandlade mig (karlkräk, startar krig, våldtar) som synnerligen misstänkt….

  21. Fantomen skriver:

    Först vill jag säga att jag tycker att Fru Stenberg överdriver.

    Sedan vill jag dock peka på en motsättning som antagligen ligger och pyr inom mansrörelsen. Den kan skönjas i kommentarerna ovan.

    Å ena sidan har vi de kämpande papporna som till siste man kommer att försvara åsikten att män är lika dugliga som kvinnor att ta hand om barnen. Visst kan vissa gå med på att pappor och mammor kompletterar varandra, men att säga att mammor är mer lämpade? Aldrig.

    Å andra sidan har vi särarts-antifeministerna där man rimligtvis borde finna åsikten att mammor är mer lämpade att ta hand om barnen. Kvinnor och män skiljer sig åt biologiskt och typiskt sett är mamman vårdaren och pappan försörjaren. Att då reflexmässigt avfärda Stenbergs provokation som svammel är ju rent radikalfeministiskt…

    Jag förutspår att mansrörelsen delar på sig i nästa korsning.

    Eller?

  22. Obstinat skriver:

    1. Finns det en mansrörelse?
    2. Om den finns: är den en ren motreaktion eller en självständig rörelse med en egen agenda?
    3. Har inte män, oavsett om det finns större eller mindre biologiska skillnader mellan könen, ett gemensamt intresse av att försvara sitt intresse politiskt?

  23. Obstinat skriver:

    tex. oavsett om man anser att kvinnan hör hemma vid spisen eller i karriären så är lagstiftningen kring faderskap till mannens nackdel.

  24. Obstinat skriver:

    tex. oavsett om man anser att kvinnan hör hemma vid spisen eller i karriären så är en förändring av bevisbördan kring sexbrott till mäns nackdel

    Manshatet är så monumentalt och så djup rotat att endast män är tänkbara förövare i sexbrott tex

  25. Fantomen skriver:

    Vi behöver inte kalla det för mansrörelsen. Kalla det för ”de som med intresse och sympati följer Pelles blogg”.

    Jag tror ändå att frågan om vem som är mest lämpad att ta hand om barnen rymmer en potentiell konflikt.

  26. Obstinat skriver:

    Det gör det med all säkerhet. Men utvecklingen går mot att kvinnor tar allt mer plats i samhället och den enda möjligheten för män att få egna barn är att rätta sig efter kvinnornas villkor. Till dess att surrogatmödraskap eller konstgjord livmoder blir allmängods….

  27. Obstinat skriver:

    Så den verkliga konflikten blir kring huruvida det är möjligt att få kvinnorna tillbaka till spisen eller inte

  28. Obstinat skriver:

    Kvinnor behöver inte män längre för att leva ett bra liv. Män är ett tillval, inte en nödvändighet. Så ser det ut. Sen kan man ju tycka att det var bättre förr…

  29. Obstinat skriver:

    När kvinnor blir riktigt uppsnurrade i mammon och inte längre anser sig ha tid att vara hemma med barnet kommer PK doktrinen förorda flaskmatning med modersmjölksersättning och att spermiedonatorn (tidigare benämnd Fadern) är mest lämpad till att ta hand om barnet…

  30. Obstinat skriver:

    så stoppa huvudet i sanden och vakna upp i Matriarkatet

    eller kämpa för mäns legala rättigheter

  31. Mia skriver:

    Roger du skrev:

    ”Forskning har visat att barn har en koppling till sin mamma den första tiden som de inte har till sin pappa; det finns forskning som visar på att det kan vara traumatiskt för barnet att separeras från sin mamma i för tidig ålder; det kan t.ex. leda till personlighetsstörningar senare i livet.”

    Det jag läst om anknytning så handlar det om kvaliten på anknytningen. Vissa primära vårdare klarar inte av att knyta an till barnet på ett bra sätt och det är detta som leder till problem i framtiden. Samtidigt som det naturligtvis påverkar barn om de skiljs från en för dem viktig person som de haft en bra anknytning till. Sen kan det lilla barnet knyta an till fler än en person om de får/har möjligheten, och ju äldre de blir desto fler.

    http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/vissa-foraldrar-behover-hjalp-att-komma-ner-i-tempo_1000877.svd

  32. Mia skriver:

    Ps

    Om man vill kan man alltså se det som skadligt för barnet att bara stå under en vårdares beskydd om denne inte riktigt har förmågan att knyta an till barnet på ett bra sätt. Samt att det kan vara skadligt att skiljas från någon av sina vårdare/anknytningspersoner helt vid tex en skilsmässa. Det som är viktigt är alltså föräldraförmågan och inte könet.

  33. AV skriver:

    Helt horribelt påstående. Vi pappor är föräldrar på vårt sätt. Vi skall inte vara reservmammor efter något kvinnligt tolkningsföreträde, utan just pappor. Och vi behövs.

    Med hennes vetenskapliga metod kan jag påstå att kvinnor med sin sämre tredimensionella syn är sämre bilförare och borde låta mannen köra. Bevis? Jo, jag såg programmet Sveriges värsta bilförare i veckan, och det var bara en kille kvar bland 4 tjejer/kvinnor. De som var i särklass sämst var båda kvinnor. Killen klarade och vann alla övningar, men fick ändå inte åka hem (mansförtryck eller produktionsbeslut). Kan det bli mer vetenskapligt tydligt? Eller också lär man sig att underbygga sina argument innan man öppnar kakhålet och generaliserar över människor!

  34. Roger skriver:

    Mia:
    Tack för länken, det var jätteintressant. Har läst egenom hela artikelserien nu, väldigt inspirerande och väldigt nära mina egna åsikter om samtidens rädsla för att ta ansvar för sitt eget föräldrarskap och ist. underordna sig manualer och experttips.
    Ur ett mansperspektiv kan man också säga att denna mer avslappnade och människonära syn på föräldrarskap är oerhört positivt, inte sällan har mamman en stark syn på / arbetat fram; rutiner, och när pappan gör på ett annat sätt blir han skuldbelagd för det. Men Attechment Parenting verkar ju handla just om att hitta sitt eget sätt, att hitta sin egna relation med barnet, äkthet och kärlek före normer och checklistor.

  35. Roger skriver:

    Ps

    Man kan ju diskutera vad kvalitet i det här sammanhanget egentligen innebär. När barnet föds har det en anknytning till mamman. Pappan är främling. (det finns ju dock teorier om att om pappan pratar och sjunger till den gravida magen att det på något sätt ökar anknytningen till barnet redan innan det fötts, jag vet inte vad det ligger för sanning i det).

    Om mamman redan från början är frånvarande så är det dålig kvalitet, barnets trygghetsperson är alltså frånvarande, även om pappan är där. Det som behövs är en period av tillvänjning så att barnet hinner knyta an till pappan också. När barnet väl är anknutet till bägge föräldrarna så spelar det nog mindre roll vilken av dem som är borta, så länge de inte är borta i för långa perioder. (2-3 dagar?) Den perioden av tillvänjning verkar dock gå ganska snabbt efter vad jag förstår, kanske räcker det med de 10 gemensamma föräldrardagarna direkt efter födslen, särskilt om de bägge föräldrarna lägger fokus på att just knyta an till barnet ist. för att t.ex. visa upp det för omvärlden mm.

  36. Roland Ch. skriver:

    Efter vad jag förstår så delar Sternbergs artikel både feminister och mansrörelse i två läger, dvs fyra totalt. Två av dessa vill se frågan taktiskt och hamnar därmed absurt nog på samma sida: alla kan vara mamma lika bra!

    Det är i hög grad en fråga vad man tror, anser, tycker och man räknar upp enstaka fall som man själv upplevt. De som har läst artiklar och böcker som touchar ämnet använder dessa till att slå oss andra i huvudet med.

    Hur skulle det vara med mer objektiv (alltså inte bedriven av den redan politiskt uppbundna ”genusvetenskapen”) forskning om skillnader mellan könen? Biologiska och sociala. Speciellt med hänsyn tagen till konsekvenserna av spädbarnsvård.
    Det finns också aspekter som grundar sig på individuella förhållanden. Men dit hör inte frågor om underhudsfett, bröst, bröstmjölk, röstklang, simultankapacitet och kanske inte ens naturlig fallenhet/lust för att vårda och ta ansvar för andra.

    Så framgår det tydligt att vi befinner oss i storebrorslandet Sverige. Allt ska staten sköta, allt är statens fel. Bidrag, bidrag, bidrag. Är det omöjligt att ta enskilda initiativ? En förälder eller bägge tar semester, säger upp sig, byter jobb, man tar tillfällig hjälp av släkt, vänner, grannar. Nej på med skygglapparna här handlar det om pensionspoäng och självförverkligande.

    Man brukar säga att barnen är det dyrbaraste vi har. Om så är fallet varför går inte barnen först? Det skulle enligt mig innebära att man tittar på sig själva, som föräldrar/individer, i den mån det är möjligt också på det nyfödda barnet och andra familjemedlemmar och möjligheter som finns utanför statens hägn. Sedan gör man så som man tror är bäst för barnet i första hand och för alla andra i andra hand.

    Kanske utopiskt, pga ekonomi och personliga förutsättningar, men i princip. Och utan genuspiloter. Se på subkulturerna bland våra invandrare. Jag förespråkar inte en orientalisk syn på familj och kön. Däremot har de ett mer pragmatiskt förhållande till staten och pengar. De tar helt enkelt vad de får/kan och gör f.ö. som de alltid gjort. Dvs. hemmafru och Mercedes står högst upp på listan.

  37. Mia skriver:

    Roger

    Ja jag tror också att det du kallar tillvänjning kan gå snabbt och man ser till att förutsättning finns/skapas. Och vad gäller mammors tolkningsföreträde så får man nog helt enkelt göra som i bilen. Dvs fråga ”är det du eller jag som kör?”. Vissa väljer att stiga ur och lämna över förarsätet, men man kan också vänligt men bestämt be den andre hålla k.., släppa kontrollen ;)

  38. Mia skriver:

    Ps

    Personligen tror jag inte man ska eftersträva att små barn är borta längre än några timmar från sin primära vårdare det första året. Från år 1 max 1-2 dygn och från år 2 tror jag det kan funka med 2-3 dygn. Är man separerad så kan det ju funka växelvis innan man börjar med varannan vecka från ca år 3. Men detta är bara min högst personliga åsikt. Andra menar att det funkar med varannan vecka från år 1 till de som tror att det inte alls är barns bästa någonsin.

  39. Lasse skriver:

    @Mia

    Håller med dig i ditt senaste inlägg till 110 %.

    @Roland

    Ännu en som insett att ”tokkärringen” delar oss i fyra läger. Blir inte klok på henne, funderar om hon har någon dold agenda.

    ”Allt krig är vilseledning Sun Tzu”

    (Yes, jag anser att vi befinner oss i ett könskrig)

  40. Ulf Andersson skriver:

    Som jag ser det, finns det TVÅ läger:
    pappor och de som sympatiserar med pappor i frågor om ett jämställt
    föräldraskap och det andra lägret är feminister som har proklamerat ett könskrig.

    Fantomen:
    hade varit kul om du hade velat köra ett gig (aktion eller manifestation)
    tillsammans med Jokern och mig (Batman). Vore fett om du även tog
    med dig, Diana, Rex, Kit och Helois, Guran, Hero och Devil.

    Hälsningar,

    Uffe från PappaRättsGruppen

  41. Roland Ch. skriver:

    @ Lasse:
    Alternativen är 1) hon värnar om barnen 2) hon har en dold agenda (splittring, förvirring) 3) hon är naiv eller bara ärlig
    @ Papparättsaktivister: En del av oss har blivit djupt kränkta genom att vi blivit fråntagna våra barn med manipulativa åtgärder. Det är viktigt att hävda att pappor kan ta lika väl hand (eller bättre) om sin avkomma. Men det finns två olika föräldrafunktioner varav den ena är oumbärlig för spädbarnet. Är vi ensamma om uppfostran får vi försöka uppfylla båda så gott det går. Men vi ÄR aldrig en mamma, lika lite som en kvinna ÄR en pappa (även om de ofta tror det i sitt högmod).
    Det finns ingen anledning att av taktiska skäl ge avkall på att män och kvinnor i vissa biologiskt betingade avseenden är olika. Förutom att vi är INDIVIDER och som sådana kan ha många likheter. Plus att naturligtvis inte könen är två diametralt olika arter.

  42. Per Hagman skriver:

    .
    Är ”Pappor livsfarliga”..när de tar hand om sina småttingar.
    .
    Livsfarliga??? Int har jag sett någon ökad dödlighet tfa att pappan tar om sina barn.
    .
    Under aktuell Expressen artikel ställs den retoriska frågan:
    ”Hur många fler spädbarn och små barn ska behöva drabbas av olyckor, för att deras pappor har hand om dem?”

    Just begreppet …olycka… innebär , att händelsen ej går att förutse , att densamma kommer mycket hastigt och att den ej går att hejda.

    Olycka = Oförutsägbart , hastigt , ohejdbar.

    Eller är det skillnad på mannliga o kvinnliga olyckor?

    Tja , varför inte?

    Per Hagman
    .

  43. Per Hagman skriver:

    @ Obstinat.

    Jag vill på Dina frågor här ovan svara.

    Ja Ja ja ja .

    Och visst , finns det en gryende manns rörelse.
    Vi männ , lever oxo i denna kulturella förändring.
    Vi männ , behöver formulera oss.
    Jämställdhet….där männ och kvinnor stöder varandra.

    Din kommentar # 28.
    Usch va trist.
    .
    Per Hagman
    .

  44. Obstinat skriver:

    trist…näe

    om kvinnor vore tvingade att ha en man för att få ett bra liv skulle det så kallade Patriarkatet vara en verklig företeelse

    jag föredrar fria kvinnor med integritet

    som väljer partner utifrån fri vilja

  45. [...] inte särskilt konstigt att bland annat Rick Falkvinge kräver att Beatrice Ask avgår. Att de riktiga feministerna (de som tror på ett jämställt samhälle och på demokratin med dess fair trial) [...]

  46. Obstinat skriver:

    kanske börjar vi närma oss kärnfrågan nu

  47. Obstinat skriver:

    och jag föredrar fria män med integritet

    som väljer partner utifrån fri vilja

  48. Jack skriver:

    Obstinat,
    Kvinnor behöver män. Åtminstone för att få barn och inte minst för att upprätthålla den ”kvinnliga livsbonusen” samt för de fysiska bekvämligheter i vilket kvinnor lever sina liv. Dessutom agerar män katalysator för kvinnliga vänskaper samt för en behaglig övertro på sig själva (a la demonisera män = lyfta upp kvinnor). Män värderas inte tillräckligt högt idag. Staten har gjort sig till pappan för våra barn och maken för kvinnorna. Män får göra jobbet men får inte mycket tillbaka. Män måste börja fråga sig om det är vad de vill. Samarbete är vägen framåt.

  49. Obstinat skriver:

    för det ena utesluter inte det andra

  50. Obstinat skriver:

    @Jack
    håller med om att män i många avseenden drar det kortast strået

    därför har jag aldrig kallat mig feminist

    men jag är också mycket medveten om att kvinnor också råkar illa ut och i många avseenden behandlas illa

    det finns med andra ord utrymme för förbättringar som gynnar både kvinnor och män

  51. Obstinat skriver:

    det finns hos många män en uppblåst känsla av att vara bättre/duktigare/starkare/effektivare än kvinnor

    det är bra om vi män börjar se klart här och inse att de områden vi är bättre på är områden som betraktats som manliga redan när vi var barn

  52. Obstinat skriver:

    vilket inte betyder att vi fuskat eller är dåliga

    utan bara att kvinnorna inte haft samma chans att bli lika duktiga på dessa områden

  53. Obstinat skriver:

    trist med censur, godbye

  54. Anders Hammarlind skriver:

    Stopp och belägg!
    Eva Sternberg har inget på fötterna. Inte ett smack. Den avhandling hon lutar sig emot tar inte alls upp pappornas livsfarlighet gentemot småbarn. Forskaren, Anna Carlsson, Malmö Högskola, har inte alls skrivit att pappor är livsfarliga. Det som Eva Sternberg författat är rena galenskapen. Anna Carlsson kommer skriva ett inlägg i Expressen där hon säger att inte ett ord är sant. Jag har inte alls, ens överhuvudetaget, sagt att pappor är livsfarliga. Så se Eva Sternberg som korkad gammal biologist och inget annat.
    Se även Malmö Högskola och deras redovisning av avhandlingar, inte ett ord där heller att pappor är livsfarliga för barnen.
    Vem är Eva Sternberg då? Ja hon är Familjerådgivare också ….herregud!
    Anders Hammarlind

  55. Erik skriver:

    Fantastiskt

    Folk är så förvirrade de inte ens kan bestämma sig för om artikeln är feministisk eller inte. Å ena sidan saboterar den reultatsbaserat jämställdhetsarbete och det är ju feminism men å andra sidan hävdar den kvinnor är bättre än män och det är ju attitydbaserat jämställdhetsarbete dvs feminism.

    Vidare så är det typisk feminism att vid konflikt hävda mamma är bättre förälder än pappa och det är ju så det juridiska läget redan ser ut, å andra sidan säger Sternberg detta på ett sådant oretoriskt sätt att trots att det är exakt vad som domstolar och feminister sagt i åratal så reagerar folk negativt som om det vore en nyhet och som om de inbillade sig de inte alls innerst inne håller med om vad Sternberg säger.

    Om Sternberg är korkad gammal biologist är hon knappast ensam om det, Det enda nya med henne är att hon är öppen med åsikten medan de flesta förespråkar dess resultat men inte är öppna med åsikten ifråga.

    De vill inte se åsikten att mammor är bättre som fakta, mer en allmän attityd som de kan dela med sina nära vänner på skoj liksom. Alla hopplösa karlar hihi… Sternbergs fel påminner mest om Roks-Ireenes, Nej nej nej, vi skall bara TYCKA så, vi skall inte säga det öppet för det kan skada rörelsen.

    Ireenes fel enligt feminister var inte att hon hade aversioner mot män, Ireenes fel var att hon att hon erkände det utåt.

  56. Anna Carlsson skriver:

    Min avhandling ‘Child Injuries at Home – Prevention, Precautions and Intervention with focus on scalds’ (http://hdl.handle.net/2043/9999) som Eva Sternberg refererar till har inte på något sätt koppling till mammor och pappors olika förutsättningar att ta väl hand om barn! Eva Sternberg har helt felaktigt använt min avhandling som stöd för att driva sin egen hypotes!
    Min grundsyn är att föräldrars förutsättningar för att ta väl hand om barnen absolut inte har att göra med kön!

  57. Anders B Westin skriver:

    Anna
    Men man måste ändå fundera en vända till.

    Vad är det i vår kultur som gör att vi så enkelt accepterar evolutionens ”naturligt urval” med absolut inte ”sexuellt urval”.

    Själv är jag mycket tveksam till förenklingar av livets komplexitet.

    Speciellt när dogmatism är med och styr våra uppfattningar.

    Eva Stenbergs överdrifter har sin härkomst i spegelbildens tunnelseende.

    Själv blir jag bara trött. Ungefär som jag blir av politiska debatter i TV;n.

  58. JD skriver:

    Jag är inte insatt i ämnet men jag tycker att det är väldigt tråkigt då någon gör en avhandling och andra utnyttjar delar av den för att skapa egna ”sanningar”.

    T.ex Amnestys rapporter och även andra rapporter som ofta kapas och utnyttjas av människor som inte orkar eller har något intresse av att sätta sig in i olika frågor och därför bara söker bevis för redan förutbestämda åsikter.
    Sedan har vi människor som gör egna rapporter och avhandlingar med ett medvetet begränsat urval och medvetet få infallsvinklar för att kunna bevisa sin sak.
    Framförallt Uppsala universitet har ju ett par skandaler av det här slaget bakom sig.
    Det farliga är att dessa människor ofta har ett relativt stort politiskt inflytande.

  59. martin skriver:

    Fick bara en tanke. Hur ska par bestående av två pappor (homosexuella) lösa detta problem? Det är ju en grupp som verkligen borde reagera på Evas uttalande…..

  60. Psudonymen LRB skriver:

    Jag har två grabbar idag 6 och 7 , mamman har hela tiden jobbat skift så huvudansvaret har legat hos mej , det är jag som lärt dom cyckla vi har klättrat på bergknallar klättrat i träd och nu har dom en varsin motorcyckel och givetvis så kommer det en bula eller ett blåmärke mer då än när mamman leker kaffekalas

Google