Som man bäddar får man ligga

26 februari 2010, av Pelle Billing

Karin Magnusson, debattchef på Aftonbladet, skriver i en krönika om hur dagens män är som små pojkar, särskilt män födda på 60- och 70-talet:

Manpojkar, killar som kryper och duckar och lever barnets liv vid sidan av vuxenlivet.

Förvånande nog så tycker jag faktiskt att Magnusson har en poäng. När jag ser mig omkring i Sverige så ser jag många män som tappat kontakten med sin egen kraft och styrka. Eller mer korrekt kanske vore att säga att det är män som aldrig haft kontakt med sin styrka. Framför allt handlar detta om män som är 40 år eller yngre, dvs de män som växt upp med radikalfeminismen ständigt närvarande.

Magnusson observerar att flera kända humorkonstellationer porträtterar hunsade män, och anser detta bero på att männen stannat på en barnslig nivå. Men jag tror att det är betydligt mer djupgående än så, jag tror att männen beskriver det de ser i sina egna eller sina vänners liv:

Måns-karaktären, i Anders och Månsduon, är en förkrympt krake som inte klarar av att stå upp för att han klantat till en fondtapet.
[...]
Peter Magnussons sidekick i ”Sommaren med Göran” spelas av David Hellenius, vattenkammad och med flaskbottnade glasögon, krympt, hunsad och gift med en kvinna som rör sig mellan tillbakahållen ilska och våldsamt raseri. Också hon i 30-årsåldern.

hunsad-man

Unga män har vuxit upp i ett samhällsklimat där mansynen är oerhört negativ. Att vara man innebär att man är en del av en förtryckande könsmaktsordning, man startar krig, man slår kvinnor och om det är riktigt illa begår man sexualbrott. Särskilt illa är det att vara en man med kraft, för manlig kraft är ju bland det mest destruktiva som finns i en radikalfeministiskt verklighetsbeskrivning.

Med dessa bilder av män på näthinnan, är det egentligen något konstigt med att pojkar flyr från att växa upp till att bli män? Vem vill bli en förtryckare, en våldsverkare eller en allmänt destruktiv person? Det är ju det man får lära sig är typiskt för just män. Samhället får helt enkelt de män man förtjänar. Som man bäddar får man ligga.

Av någon anledning är det tabu att prata om mäns positiva egenskaper. Det är fullt tillåtet att säga att män är de som har startat krig, och att det är hemskt att männen har använt sin makt ute i samhället till detta. Men det är inte tillåtet att säga att män har byggt upp civilisationen, utrotat svält och många sjukdomar, samt i många fall offrat sitt eget liv och hälsa för att uppnå detta. Om man säger något sådant bemöts man bara med ett ilsket: ”Jamen det var ju för att kvinnorna inte fick chansen”. Visst. Men hur ofta säger någon detta när krig kommer på tal? Då är det ingen som väser: ”Jamen det skulle kvinnor också gjort om de fick chansen”.

Dagens unga män bär i grunden på en oerhört negativ självbild. Och jag tvekar inte att säga att detta beror på radikalfeminismen. Dess förespråkare får ta fullt ansvar för den negativa mansbild de spridit. Men männen själva måste också ta ansvar. Det är vi som tigit, hukat oss och accepterat all den svartmålning som bara eskalerat de senaste decennierna. I samma ögonblick som männen ställer sig upp och säger att det är nog, så kommer det att vara över.

Just därför är det dags för svenska män att resa sig upp. Att erkänna att de är män, och att de är stolta över det. Utan män skulle samhällets infrastruktur stanna över en natt.

Männen är den sista gruppen i samhället som det är tillåtet att attackera och svartmåla. Men det är över nu, nu har vi fått nog.

 

96 kommentarer på “Som man bäddar får man ligga”

  1. Ola Normann skriver:

    Godt sagt Pelle!
    Det er bare å se seg rundt: hvem har bygd 95% av hva du ser?
    Hus, veier, broer, skoler, sykehus, flyplasser,kraftnett …..
    Hadde det ikke vært for menn, så hadde vi fortsatt bodd i stråhytter som
    Camille Paglia sa. Så kvinner har mye å takke menn for. Men hva får vi tilbake?
    ”Männen är den sista gruppen i samhället som det är tillåtet att attackera och svartmåla. Men det är över nu, nu har vi fått nog.”
    Vi menn har dypt rotfestet i våre gener at vi skal beskytte kvinner.
    Det er kanskje en av grunnene til at vi ikke har tatt til motmæle tidligere.
    Men ett sted går grensen,- og helt enig – nå er det nok!
    Folk flest vet jo at i det øyeblikket menn går sammen og ikke lenger aksepterer å bli behandlet som annenrangs personer, så stopper det.
    Kanskje dette er nettopp det mange av dagens unge menn trenger: en viktig og god sak å kjempe for.

  2. Frida skriver:

    Hahah men nu får ni väl ge er?
    Diskuterat detta med flera manliga vänner och det är inte en enda som känner igen sig. Det kanske ni som är ynkliga män helt enkelt?

  3. Adam Weisshaupt skriver:

    Frida;
    Enligt nyspråket som gäller i dagens Sverige så är vi faktiskt riktigt riktigt ynkliga i den mest positiva bemärkelsen som finns :-)

    Bra skrivet Pelle och Ola, nu får det vara nokk!

  4. Obstinat skriver:

    Håller med Pelle och Ola. Jag har fått nog.

  5. Tupp! skriver:

    Märkligt att kvinnor kan vara så blinda för sitt eget förtryck. De lyssnar inte alls på vad männen idag säger. Det har gått så långt att en dialog inte fungerar då feministerna inte är det minsta intresserade av jämlikhet. De handlar bara om ett kvinligt perspektiv och att skaffa makt på mäns o barns bekostnad. Dialogen fungerar inte längre. Detta kommer inte sluta väl. Tror verkligen kvinnorna att männen kommer att krypa så länge till ? Den ”nya” mannen feministerna tvingar fram kanske inte blir riktigt som de tänkt från början…

  6. Frida skriver:

    Ja jösses, ni är för roliga. Glad att jag hittat min underbara man, vi lever på samma villkor och ingen förtrycker någon, tur att jag hittade honom med vettiga åsikter och inte träffade en ynklig liten karl som bara kan skälla när han sitter skyddad bakom en dataskärm. Alla män som klagar över att det inte finns några mansjourer där de kan få hjälp om de är offer, jag håller ed förjävligt men snälla, starta en då`? Hjälp till att starta den, frivilliga organisationer behöver eldsjälar som kan tänka sig att jobba gratis inte gnällspikar som spenderar sitt liv med att blogga.

  7. Tupp! skriver:

    Frida om du vill att jag skall skälla på dig ”in real life” så kan vi ordna det.

  8. Obstinat skriver:

    Bra att du har en man du är nöjd med Frida. Men det ändrar inte min inställning.

  9. vmm skriver:

    Jag tillhör nog den generation av män som aldrig riktigt vuxit upp och jag vet inte om vi kommer att göra det. Jag tänker på mitt kompisgäng av killar. Ett gäng med mestadels högutbildade akademiker. Vi är alla 30-something. Någon är gift, några har flickvänner i olika stadier så det är inte så att vi saknar kontakt med det motsatta könet. Men när vi killar träffas för att umgås och göra det vi riktigt tycker om så är det att käka hämtpizza och spela datorspel och titta på någon film. PRECIS som vi gjorde när vi var 20 år yngre! Som när vi var 14! Någon flickvän har varit med någon gång men när vi snöar in på ändlösa diskussioner som typ om en rysk T34a skulle klara ett skott av en tysk 88mm rakt i fronten så brukar dom gäspa lätt och säga att dom måste gå hem… Himlars! :)

    Vi är ju… eh… män, men jag tror ingen av oss ser sig själv som man. Män är några andra. Vi är ju typ bara som vi är och som vi varit sedan vi var 14. Vi lever ansvarslöst på sätt och vis. Men vi betalar räkningar, vi är inte kriminella och vi behandlar fruar slash flickvänner slash tjejkompisar väl. Så jag kan inte se att det är något FEL med våra liv, men det här med växa upp och bli MAN… näej, det blir nog inte mycket av det.

    Jag tror jag lever i en generation där många män aldrig kommer att ”växa upp” och bli män. Men varför måste vi det? Våra liv är inte så tokiga och jag kan inte se att någon skulle skadas av det. Varför bli MAN?

  10. Obstinat skriver:

    Att inte VILJA vara man är ett typexempel på en effekt av just det Pelle talar om.

    Varför inte vilja växa upp och bli Man? Jo för att det anses fult/äckligt/omodernt/töntigt/etc etc att vara Man. Och det är precis det som är avsikten med radikalfeministernas propaganda. Att sänka moralen och försvaga männen genom att ideligen och outtröttligt koppla ihop manlighet med negativa saker.

  11. Frida skriver:

    Men av kommentaren ovan om att man inte vill bli man verkar ju inte alls handla om att den personen skäms för att vara det eller inte vill växa upp på grund av radikalfeminister som ni uttrycker er?Vilka är det som känner så? Uppenbarligen ni andra som kommenterar och Billing sjlv men vilka mer?Har som sagt diskuterat detta med manliga vänner och INGEN känner igen sig…Och vilka mer exakt är radikalfeministerna och hur framställer dom att det är fult att vara man, kan det ges ett exempel?Ibland känns det som att ni bara fiskar efter sympati och tar alla chanser ni får att använda ordet radikalfeminist.

  12. Tack Pelle för bra och visa ord!
    Att vara man är att ta ansvar, men det betyder inte att man måste kompromissa med andra kvalitéer i livet. Vårt samhälle är idag format att det finns ett rikt utbud av möjligheter till aktivitet och intressen, annat än att bara likna James Dean idealet och spela på gamla filmrepliker. Tack vare bl.a. våra datanördar på 80-talet så har det växt upp en helt ny kultur och miljardindustri som föder otroligt många munnar, till både mäns och kvinnors glädje men också formar samhället. Det medför också att livsstilen ändras efter nya omständigheter och möjligheter.

    Att bli beskylld för att vara pojke och inte man är således helt FEL. Vi är fortfarande män, men feminismen vill även här ge mannen en negativ identitet – Alla tillfällen att slå är bra tillfällen?

    Mannens diskriminering visas tydligt i statistiken där de flesta kriminella och våldsverkande män kommer från faderlösa hem. Statistiken visar också att kvinnors våld mot män är lika utbrett. = Mannen stöts bort från barnens liv och sen får ta skulden (av feminister) för att den inte är där…

    Att ca 99% av våra 9,3 miljoner invånare i Sverige inte ens känner till detta (även drabbade ser inte detta samband!) visar också på vilket övertag feminismen har. Jag håller därför med Pelle 100% att vi som är drabbade av detta mansförtryck måste börja resa oss
    – Gör vi inte det så kommer feminismen att spika fast oss i stolarna, och vi få som vet kan inget annat göra än att titta på.

    Och till dig Frida angående hur vi använder ordet ”feminsim” så är det väldigt enkelt att spåra starka beslutsfattare, aktörer och makthavare på både grupp och kollektiv nivå till sin källa. Allt för ofta kommer ROKS och andra feministiska organisationer fram… Men istället för att anklaga enskilda individer, så vill i alla fall jag använda begreppet ”feminsim” för att symbolisera den grupp individer som aktivt verkar för att förtycka mannen, på alla nivåer.

    //Markus Ollikainen

  13. Tupp! skriver:

    Frida, ditt urval av manliga vänner är inte representativt för män i sverige.
    Och män som umgås som väner med feminister har naturligtvis bara politiskt korrekta åsikter. Eftersom feminismen idag har kapat definitionen av vad en man är så är det helt omöjligt och meningslöst att överhuvud taget diskutera manlighet med exempelvis feminster. Som sagt dialogen har fullständigt havererat. En anledning är att språket är kapat och att en riktigt dialog om manlighet inte existerar i media. Jämför t ex ”vad är svenskt” också en dialog som har total havererat, eftersom debatten inte är seriös.

  14. Frida skriver:

    Självklart representerar de inte alla män i Sverige men det gör heller inte Billing. Vart finns statistiken som säger att alla män känner på det här sättet som han skriver om? Jag bara undrar om det är så många när man själv inte träffat några…
    De killar jag umgås med inklusive min partner har inte alltid politiskt korrekta åsikter bara för att jag tycker på ett visst sätt. De har egna åsikter och säger emot när de tycker jag har fel och håller med när de tycker jag har rätt, något annat vore konstigt. Skulle aldrig umgås med några rövslickare som inte vågar ta en diskussion! Vi är många gånger oense men det är inte mer än att man kan diskutera det och se på varandras synvinkel. Det är ganska onödigt att uttala sig om vad mina manliga vänner har för åsikter när du inte vet någonting om det.
    Men jag förstår inte, jag anser mig vara feminist men jag tycker definitivt att en man ska få vara man eller manlig. Ser inte det som någonting fult alls? Hur skulle jag annars vilja att en man skulle vara? Som en kvinna, nej fy. Nej tack till det!

  15. Pär Ström skriver:

    Jag är bra sugen på att trycka upp T-shirts med texten ”Stolt man”. Vad män i Sverige behöver är att få sitt självförtroende tillbaka. De som har tagit ifrån oss självförtroendet har gjort det utan att ha rätt att göra det. Och det får vara slut med mesig reaktion (det vill säga ingen reaktion alls) på detta. Ungefär som gay-rörelsen har startat ”pride” borde männen starta något motsvarande. ”Jag är man och det är jag stolt över”.

  16. Obstinat skriver:

    Feminismen vill ”dekonstruera” det maskulina. Det innebär att bryta ned. Feminismen vet att en grupp män som samarbetar är mycket effektiv och stark.
    Feminismen vill inte att män skall vara starka. Feminismen vill att därför att kategorin Man skall upphöra att existera.

  17. Frida skriver:

    Tryck t-shirten tycker det lät kul, varför inte liksom?
    Altså, Obstinat, du är ju hysterisk. Jag vill inte bryta ner män eller att kategorin Man skulle upphöra att existera, herregud, men det är kul jag får dagens skratt iaf!

  18. Tupp! skriver:

    Frida du lever i din lilla feministiska värld. Och du tror att du är ihop med en man. Sticker du ut ansiktet i verkligheten i två sekunder så kommer du upptäcka att den inte alls ser ut som den feministiska proppagandan påstår.
    En man ställer inte upp på att ha ett förhållande med en person som stöder extremt onda och människofientliga åsikter(feminismen). Du är ihop med en feministisk fjolla, eller m a o den nya svenskfeministisk ”mannen”.

  19. Mannen skriver:

    @Frida, bra att du får dagens skratt.
    ”Girl power”

  20. Anaïs skriver:

    Pelle: ”Om man säger något sådant bemöts man bara med ett ilsket: “Jamen det var ju för att kvinnorna inte fick chansen”.”
    Vilka umgås du med egentligen? Vem vill inte att män skall vara män? Jag känner inte en enda person – kvinna eller man – som resonerar som du beskriver eller har det som du kallar politiskt korrekta åsikter. (Jo, en. Som skall bli präst).

  21. Frida skriver:

    Jag anser att feminism är lika med jämnställdhet, jag tycker män och kvinnor ska ha lika löner, lika rättigheter, jag tycker det är fel när man utmålar kvinnor som sexobjekt, jag tycker det är fel att vi inte pratar mer om att män blir slagna av sina kvinnor och att de inte får något stöd, etc, etc, allt grundläggande. Sen håller jag inte med några extrema åsikter åt något håll. Min sambo tycker precis som jag i dessa punkter som jag skrev och om det gör honom till en feministisk fjolla så vet jag inte hur en man ska vara för att behaga er?
    Ska han tycka att kvinnor inte ska få lika mycket lön och hålla sig i köket? Ska han tycka att män som blir slagna av sina kvinnor är patetiska mesar som borde ge kärringen tillbaka på käften? Jag tycker han är en perfekt man och sen kan ni kasta så mycket smuts på honom som ni vill, det är bara löjligt.

    Och ja, ett gott skratt förlänger livet;)

  22. Frida skriver:

    Kul att det är fler som också undrar vem som egentligen inte tycker att män ska vara män!Har inte heller träffat en enda kvinna som tycker så, konstigt. Och eftersom jag fått stämpeln som radikalfeminist av alla gubbarna här (vilket jag inte är) så är det ju konstigt att mina väninnor inte tycker så då eftersom dom också borde vara hysteriska feminister som hatar män.

  23. Tupp! skriver:

    Frida, det du skriver är ju precis den löjliga och oseriösa ”debatt” som är helt meningslös. Och problemet är ju att feminismen är för ”jämstäldhet”, med tillägget Jämställdhet på kvinnas vilkor oavkortat och utan några som hellst intryck av mäns synsätt. Intressant att notera att du är så osäker på om du lever rätt att du måste basunera utt hur ”politiskt korrekt” förhållande du har.
    Det kommer inte hålla länge…och man känner tydligt ditt eget tvivel. Skrattar bäst som skrattar sist.

  24. hampus skriver:

    Vad gäller innehållet i krönikan (om vi bortser från den trista och manshätska beskrivningen), tycker jag tanken på en ny ung generation av män som börjat ta stegen från en traditionell mansrolls krav och börjat välja definiera sin egen manlighet på det sätt som passar var manlig individ bäst, som väldigt uppmuntrande.

    Istället för att acceptera den gamla mansrollens krav att villkorslöst uppoffra sig, i synnerhet för kvinnan, har vi unga män, manspojkarna (jag gillar det ordet) börjat ställa krav och istället för att enkom dansa efter flickvänners pipor, valt odla intressen som inte direkt relateras till kvinnan.

    Jag tror istället att fenomenet krönikören förargas över egentligen handlar om att vi män börjat frigöra oss från vår mansroll, något som kraven på oss att snarast möjligt återgå till i själva verket handlar om oss manspojkars frigörelse bli svårhanterlig. För varken samhället eller kvinnan har ännu lyckats anpassa sig till män som frigjorda individer inte längre uppoffra sig utan invändningar.

    Så jag tror att den omtalade manlighetskrisen, egentligen är både samhällets och kvinnlighetens kris, när vi manspojkar spränger våra könsbojor och hotar med att inte längre villkorslöst leverera på befallning.

    Jag menar, vad hade de egentligen väntat sig? När män befrias från sin tunga könsroll, att de ändå skulle acceptera mansslaveriet som den traditionella mansrollen obekymrat t o m kunde kräva våra liv, och fortsätta förbli tysta?

    hampus

  25. Anaïs skriver:

    Det enklaste, om man har ett sådant problem med kvinnor, är ju att man undviker dem? Varför utsätta sig för kvinnor överhuvudtaget? Jag menar faktiskt allvar. Det finns ingen lag på att man i dagens samhälle måste sammanleva med en sådan, eller umgås med någon av dem. Man behöver inte ens skaka hand.

  26. Frida skriver:

    Varför är den löjlig och oseriös? På vilket sätt är det jag skrev tidigare något som männen inte få ha med sitt synsätt på? Och varför skulle de sakerna inte vara självklara? Jag blir anklagad för att vara extremfeminist när jag inte är det och det enda jag står för är det jag tidigare skrev.
    Eftersom ni inte är större än så att ni måste hoppa på min man och börja kalla honom för diverse utan att ha någon aning om hans eller mina åsikter eller vårt förhållande så självklart försvarar jag det? Att kalla honom feministfjolla är ju bara ett patetiskt försök av er att såra mig. Såklart skriver jag då hur vårt förhållande är ich hur vi tycker, skulle inte du försvara/förklara om någon kallade din kvinna för något du inte tyckte stämde?
    Och vem fan är du att komma och säga att det inte kommer att hålla länge? Det har hållt väldigt länge ghitill, vi trivs fortfarande lika bra så ser inte varför det skulle ta slut bara för att jag tycker att vi ska ha ett jämställt Sverige?
    Och hur känner man mitt eget tvivel? Har aldrig tvivlat och tror inte jag kommer göra det heller så det där var ju bara löjligt skrivet.
    Du ska snacka om löjlig och oseriös debatt men jag tycker det är snarare du än jag som för den.
    Och sen kan ni sitta och lipa på en blogg bäst ni vill över att ni inte får vara män, för mig får ni gärna det och för dem allra flesta också verkar det som. Har ju som sagt hitills inte träffat en enda människa med annan åsikt.

  27. Sofia skriver:

    Det finns fortfarande många som älskar män……..!

    http://www.facebook.com/group.php?gid=260010738259&ref=search&sid=738588428.461434217..1#!/group.php?gid=260010738259&ref=ts

  28. Frida skriver:

    Vad har ni träffat för flickvänner egentligen???På vilket sätt låter inte tjejer killar ha sin aegna intressen och på vilket sätt dansar ni bara efter vår pipa?

  29. En fråga Frida
    Jag vill vända på diskussionen och ställa Frida en rak fråga:

    - Känner du till att det sker ett systematiskt och strukturerat (genomtänkt) förtryck av män och pappor, på både social-, rättslig- och massmedial nivå?

    //Markus

  30. Tupp! skriver:

    Lysande analys Hampus.
    ”Jag tror istället att fenomenet krönikören förargas över egentligen handlar om att vi män börjat frigöra oss från vår mansroll, ”
    Precis idag har man börjat frigöra sig från mansrollen, och då börjar kvinnorna gnälla med en gång. Men vi har ändå problem med att det idag inte finns några bra alternativ till en ny mansroll. Och Risken är väldigt stor att feminismen tvingar fram en ny man som inte kommer att vara vad man tänkte sig. Förut har kvinnor alltid kunnat stödja sig på riktiga männs ridderlighet. Nu har man tagit bort den…och den mansrollen kommer kvinnorna knappast att gilla. Men man får skylla sig själv.

  31. Frida skriver:

    Menar du vårdnadstvister och liknande? Jag vet att många anser att de går orättvist till, samtidigt så vet jag så många fall där sexuella övergrepp på barn har skett och förövaren är pappan, barnet vågar inget berätta fören föräldrarna skiljer sig, mamman anmäler och blir anklagad för att ljuga och barnen tvingas att fortsätta att umgås med sin förövare eftersom det blir delad vårdnad. Jag jobbar med detta varje dag och det är fruktansvärt.
    Sen att en mamma inte garanterat ska ha enskild vårdnad bara för det faktum att hon är mamma det är en självklarhet, det finns många dåliga mammor precis som det finns många dåliga pappor. Alla ska bedömas individuellt och gör de inte det så är det något som är fel.
    Hur du menar med medial och social får du gärna utveckla.

  32. Pelle Billing skriver:

    Frida,

    Skrev jag något i mitt inlägg om att kvinnor är hemska eller att kvinnor inte vill att män ska vara starka och ha gott självförtroende? Nej, det gjorde jag inte.

    De flesta kvinnor vill att män ska må bra och ha gott självförtroende, precis som att de flesta män vill att kvinnor ska må bra och vara nöjda med livet. Det är inte där skon klämmer liksom.

    Problemet är att vi har en radikalfeminism som är officiell jämställdhetspolitik i Sverige, och som ständigt är måttstocken i media. Detta är det som män möter dagligen i sitt liv, och jag tror helt ärligt att det är svårt för kvinnor att sätta sig in i hur det känns. Att ständigt bli anklagad för massa saker som man aldrig gjort, och för förhållanden som inte stämmer. Många män vet inte att livet skulle kunna vara annorlunda, så de tänker inte så mycket på det. Eller så vet de inget om mansfrågor och tror att radikalfeminismen går att försvara.

    När du ser min feministkritik som en kritik av kvinnor, så spelar du i händerna på radikalfeministerna. De ser just att det pågår ett könskrig, vilket är ren lögn. Men de älskar när folk dras in i deras syn på världen. Det pågår inget krig mellan könen, utan det som pågår är att den radikalfeministiska ideologins företrädare, vilket är både kvinnor och män, håller på att attackera vanliga män utan anledning.

  33. Leif skriver:

    Mitt i prick!
    Jag vill gärna till din kommentar lägga den idiotisering av män man ser i reklamen. Låt mig bara nämna Ulf (tror jag) i ICA-reklamen och pappan i Telias reklam. Tänk när han t ex dyker ned efter laptopen och kommer upp med bredbandsmodemet och triumferande ropar: ”Jag räddade den”, eller något i den stilen. Att framställa en kvinna så korkad i reklamen skulle nog inte vara passande.

  34. Leif skriver:

    Eller är det ”jag räddade internet” han säger?

  35. Pelle Billing skriver:

    Sofia,
    Härligt grupp :)

  36. Frida skriver:

    Men att gå in på reklam är väl lite dumt? hur ofta framställs inte kvinnan som den ”lyckliga hemmafrun” som bara ääälskar att tvätta sin mans skitiga skjorta för hon är så lycklig för att det kommit ett nytt tvättmedel! Eller för merci chockladen så är det givetvis mormor som syr och fixar pojkens lilla fotbollströja när han rivit sönder den på planen. Man kan analysera reklam i all oändlighet och den förtrycker både män och kvinnor så det var ingen vidare bra poäng, tycker jag i alla fall.
    Billing: Vad är det män blir anklagade för ”ständigt” som de inte gör?
    Och vilka förhållanden som inte stämmer?
    Om radikalfeministerna vill utplåna man och allt ni säger vilket dom äkert vill så är jag inte med på det, jag har hela tiden bara påpekat vad jag tycker och sagt att vanliga människor inte tycker så.

  37. Tupp! skriver:

    Frida:
    ”Varför är den löjlig och oseriös?” Den är kapad av feminsiter och alla ”fakta” och rapporter som kommer fram i media är LÖGNER och Extremt VINKLADE”
    Detta gäller all media.

    ”Såklart skriver jag då hur vårt förhållande är ich hur vi tycker”
    Hade du inte tvivlat på ert förhållande så hade du inte börjat försvare det.
    Vad hade dit förhållande med saken att göra från början. Varför drog du in det ?

    ”Och vem fan är du att komma och säga att det inte kommer att hålla länge?
    Att du tar upp frågan igen tyder på tvivle”. Som du själv skriver, hur kan du överhuvud taget ta åt dig av detta. Det tyder på tvivel. Och det var du själv som drog in dit fantastiska förhållanded, från början.

    ”Har aldrig tvivlat och TROR inte jag kommer göra det heller” Att du skrev tror innebär att du redan tvivlar och det känns hoppfullt :-)

    ”Och sen kan ni sitta och lipa på en blogg bäst ni vill över att ni inte får vara män, för mig får ni gärna det och för dem allra flesta också verkar det som. Har ju som sagt hitills inte träffat en enda människa med annan åsikt.”

    Feminismen håller på och drar hela samhället i fördärvet för alla. Och vi får hoppas att det finns tillräckligt med ridderlighet kvar för att vända detta.
    Så att vi kan ta hand om alla vilsna före detta feminister….

  38. Pelle Billing skriver:

    Frida,

    ”Billing: Vad är det män blir anklagade för “ständigt” som de inte gör?
    Och vilka förhållanden som inte stämmer?”

    Jag skriver dagligen om det på min blogg, och jag har också ett manifest som du kan ladda ner gratis. Titta i högermarginalen.

    ”Om radikalfeministerna vill utplåna man och allt ni säger vilket dom äkert vill så är jag inte med på det, jag har hela tiden bara påpekat vad jag tycker och sagt att vanliga människor inte tycker så.”

    Bra att du inte håller med!

    Varför ska vanliga män ta ansvar för att en liten lite minoritet män begår sexualbrott? Varför ska vanliga män ta ansvar för män som misshandlar sin partner? Det är rena dumheter att män har ett kollektivt ansvar här. Var och en kan ta ansvar för sitt eget liv men man kan inte leka polis gentemot andra individer.

    Dessutom är det lika vanligt att kvinnor slår män som vice versa… Men det skrivs det aldrig i tidningen. De enda som känner till det är de seriösa forskarna.

  39. Anaïs skriver:

    Pelle: ”När du ser min feministkritik som en kritik av kvinnor, så spelar du i händerna på radikalfeministerna.” Då kan du ju städa upp det rena kvinnohatet i ditt eget kommetarsfält.

  40. Pelle Billing skriver:

    Frida och Tupp,

    Tänk på att ha ett vänligt tonläge mot varandra, och att inte göra det alltför personligt, OK?

  41. Pelle Billing skriver:

    Anaïs,

    Ge mig exempel på kommentarer som borde städas upp, så lovar jag att titta på dem.

  42. Frida skriver:

    Jo, för mig är det liksom en naturlig reaktion att försvara min man (inte vårt förhållande) när någon börjar kalla honom för diverse saker. Den som inte försvarar sin partner när någon talar illa om den är en svag människa.
    Sen är det väldigt sant att jag inte borde ta åt mig av vad en massa ”häftiga” människor tycker på internet men nu tog jag åt mig och blev stött av påståendet att min man var en ”feministisk fjolla”.
    Förhållandet drogs in i sammanhanget när jag skrev att varken mina manliga vänner eller min sambo håller med det här blogginlägget och då skrev någon att min man och mina vänner itne vågade ha någon annan åsikt och då sa jag emot.
    Det jag undrade var vilka som känner så som det stod i blogginlägget eftersom jag inte träffat någon som tycker så och därför tyckte jag det var relevant att dra in mina vänner och man.
    Det tyder inte på tvivel att man tar åt sig, jag är så trött på alla som vågar sitta och skriva hatiska saker bakom datorskärmen men aldrig skulle öppna käften i den riktiga världen. Jag tar åt mig när folk skriver oförskämda saker på internet och de behöver definitivt inte bara handla om mitt förhållande, det kan vara vad som helst. Återigen är det dumt att jag inte bara skiter i idiotiska kommentarer men jag har lätt för att bli provocerad.
    Självklart skriver jag TROR eftersom jag inte vet vad som händer i framtiden, vem kan veta det? Sluta analysera mitt förhållande tycker jag så kan vi hålla oss till ämnet, känns det okej? Att vi släpper det?
    Dessutom får ni det att låta som att världens undergång är nära. ”Feminismen håller på och drar hela samhället i fördärvet…” Hurdå?

  43. Frida skriver:

    Billing:
    Självklart är det INGEN annan mans ansvar när vissa män begår sexuella övergrepp, det menade jag inte. Det jag menade var att mammor ALLTID blir beskyllda för att ljuga bara för att folk inte känner till att barn inte vågar berätta om de de varit utsatta för förens de känner sig trygga (ganska naturligt).
    Att det inte skrivs om kvinnors våld mot män är fel och det har jag aldrig sagt någonting annat om. Däremot fick jag statistik av en polis i helgen som sa att många av de anmälningar (absolut inte alla) där män anmäler kvinnor för misshandel är då kvinnan själv blivit slagen och ger tillbaka, vad tror du om det?

    Anser att Tupp började provocera mig och jag kände för att försvara mig men fattar om du tycker det blir otrevlig stämning därför ignorerar jag honom från och med nu!

  44. Anaïs skriver:

    Pelle: Hampu nr 24, som konsekvent talar om ”kvinnor” – inte feminister – såsom en homogen fiende. Och ännu värre ”Tupp!” i allt han skriver, en riktig inverterad radikalfeminist.
    ”…och den mansrollen kommer kvinnorna knappast att gilla. ”

    Det är kvinnor han hatar – inte feminister. Antifeminism tjänar ofta som alibi för kvinnohat eftersom antifeminism verkar mindre stört. Men bara om man pallar att inte avslöja sig.

  45. Pelle Billing skriver:

    Frida,

    Det jag skrev om radikalfeministernas åsikt var inte riktat till dig.

    Vad gäller våld i nära relationer så är c:a 50% bilateralt, dvs bägge slår.
    Det är lika vanligt att män som kvinnor initierar våldet, så teorin om självförsvar håller inte.

    Däremot så blir kvinnor skadade oftare, och är oftare rädda, så konsekvenserna blir värre för kvinnor. Det psykiska lidandet finns det däremot inga belägg för att det skiljer mellan könen. Skammen över att bli slagen är möjligen ännu värre för en man (men det är bara min egen teori, inte forskning).

  46. Till Frida:

    Den största gruppen anhängare till feminister är just socialarbetare och socionomer… (Och allt för få känner faktiskt till statistik om hur verkligheten ser ut.) Från denna källa kommer de flesta fakta och åsikter bakom bilden av att ”män är våldsverkare och sexualbrottslingar”. Problemet är att bilden görs till en kollektiv bild i media där alla män associeras till denna identitet.
    Problemet uppstår då en enskild pappa hamnar i klona av t.ex. en vårdnadstvist. Alla får samma fack och behandlas därefter som en potentiell förövare. Samma sak gäller massmedia där ett flertal journalister och debattörer som vill uppmärksamma detta problem inte får plats eller utrymme, jämfört med utrymme som handlar om att ge bilden av mannen till något negativt.

    En känd kvinnlig journalist skrev i sitt brev till mig följande:
    ”Jag skriver om hur män framställer sig själva. Inte om hur kvinnor framställer män.” Och vem står bakom orden och observationen? – en kvinna!
    Denna underbara kommentar illustrerar precis det jag vill komma fram till.
    Bakom pennan kan man gömma sig bakom sin ”observation” och i allt för många fall ge en negativ bild av mannen. När det kommer till mannens rätt att ge sin ”observation” av kvinnan i ett negativ perspektiv så blir vi snabbt stämplade som kvinnohatare. Således är vi förhindrade att kunna föra en objektiv och neutral dialog kring vad som är manligt resp. kvinnligt, vad som i sak är rätt och fel. Denna frustration gör att varje man som uttalar sig i neutral bemärkelse över kvinnor som kollektiv snabbt bli stämplad som feministinfiltratör, vilket jag själv fått erfara.
    Jag är övertygad om att alla som skriver HÄR älskar det fakta att välden består av kvinnor och män, men samtidigt HATAR det faktum att män uppmålas som idioter, barn, djur, vandrande dildos etc. – Och att det i media är helt ok…

    Det är inte helt ockey – Och det är därför vi måste börja reagera!

    //Markus

  47. Anaïs skriver:

    Pelle: absolut! ”Däremot så blir kvinnor skadade oftare, och är oftare rädda, så konsekvenserna blir värre för kvinnor.”
    Därför diskuterar man inte heller särskilt ofta problemet med barn som slår sina föräldrar.

  48. Frida skriver:

    Nej, jag förstår att det inte var riktat till mig men vill ändå förtydliga eftersom det känns som att man blir anklagad både för det ena och det andra.
    Huruvida män eller kvinnor mår sämst efter en misshandel tycker jag inte är relevant, att båda mår dåligt förstår vi och det räcker.
    Håller med Anais att männen som kommenterar här (inte alla) hatar kvinnor inte feminister.

  49. Pelle Billing skriver:

    Anaïs,

    Så här långt på min blogg har jag vare sig censurerat svepande uttalande om kvinnor eller om män. Överhuvudtaget censurerar jag nästan aldrig. Men självfallet finns det en gräns och jag är tacksam för din feedback. Det är viktigt att man känner sig trygg när man kommenterar här, och personangrepp tolereras inte. Om man känner sig påhoppad kan man alltid kontakta mig och be mig titta på specifika kommentarer.

    Själv tycker jag det är viktigt att vara specifik, och separera feminister från kvinnor. Det finns ju både män och kvinnor som är feminister.
    På samma vis förväntar jag mig att andra är specifika mot mig. ”Antifeminist” är ingenting som jag är, lika lite som man väljer att vara anti-moderat eller anti-sosse i sina politiska åsikter. Jag är för jämställdhet för bägge könen, och jag är för lika rättigheter och möjligheter.

    Du skrev även följande:
    ”Det är kvinnor han hatar – inte feminister. Antifeminism tjänar ofta som alibi för kvinnohat eftersom antifeminism verkar mindre stört. Men bara om man pallar att inte avslöja sig.”

    Betyder det att du även skulle skriva under på detta:
    ”Det är män som feministerna hatar – inte könsmaktsordningen. Feminism tjänar ofta som alibi för manshat eftersom feminism verkar mindre stört. Men bara om man pallar att inte avslöja sig”.

    För jag antar att du har samma måttstock för feminister och antifeminister? ;)

  50. Frida skriver:

    Markus:
    Hur du vet att den STÖRSTA gruppen feminister är socialarbetare och socionomer undrar jag, om det är så eller ite skiter jag i. Det jag tycker är hemskt är att socialarbetare, sjuksköterskor, dagispersonal etc inte utbildas kring sexuella övergrepp och tror därför både det ena och det andra.
    Att alla män anklagas för att vara våldsverkare och sexualbrottslingar är fel och det är nog de flesta med på? Men det där med vårdnadstvisterna har två sidor. Visst kan det vara så att en mamma kan utnyttja situationen och beskylla en pappa för sexuella övergrepp men de är även många fall där hon beskylls för att ljuga och då det faktiskt förekommer sexuella övergrepp men mannen får ändå gemensam vårdnad. Det finns alltid två sidor. Jag har flera historier från mitt jobb där socialsekreterare låtit sig ”tjusas” av en charmig och trevlig man och skriver sen att han absolut inte kan vara en förövare trots att han är det och det finns flera klara bevis. Det finns alltdi två sidor och båda sker och båda ska uppmärksammas men man ska inte förminska den andra sidan för det vilket jag tycker det oftast blir på bloggar. Många får det att låta som att enbart män är förtryckta och inga kvinnor överhuvudtaget råkar illa ut.

    Anledningen till att ni blir stämplade som kvinnohatare är kanske just därför att ni får kvinnors problem att låta så små och obefintliga. Dessutom är ni ganska hätska i debatten, dessutom som Anais påpekade här så verkar de vara flera av dem som kommenterar hata kvinnor och inte feminister. Precis som de finns manshatare finns det kvinnohatare.

  51. Anaïs skriver:

    Pelle Billing: Det kan du ge dig fan på att jag har! Samma måttstock, alltså. Feel free att vända på det! Men jag reagerar mer över kvinnohat, av förståeliga skäl – och för att jag tycker det känns betydligt mer hotfullt och otäckt. Betydligt värre än höger- eller vänsterextremism. Betydligt sjukare.

    Jag har dock aldrig anklagat dig för detta. Jag motstätter mig dina resonemang ibland, men bara med blanka vapen. Ditt kommentarsfält är dock ett riktigt otäckt ställe som dryper av hat, i klass med flashback – även om jag verkligen uppskattar vissa här, som du säkert märkt.

  52. Tupp! skriver:

    Om någon skulle tro att jag hatar kvinnor, så borde man se över sitt eget projicerande. Feminister är ju duktiga på detta. Vi har ju kapten klänning som ett rykande färskt exempel. Men visst Antifeminist kan jag skriva under på.

    Nä det gäller kvinnor önskar jag er en trevlig helg och mycket kärlek. Kram ! :-)
    Även ni andra också.

  53. Tupp! skriver:

    Pelle du kan gärna ta bort mina kommentarer om du vill.
    Min poäng har kommit fram.
    //T

  54. Julia M. skriver:

    Det ska bli spännande det här. Pelle försöket uppvigla och mobilisera halva
    befolkningen mot kvinnorna. Ettiketterna feminism och radikalfeminism har ju
    haglat mot oss i månader. Plus det hånfulla PK. Det är ett fånigt sätt att diskutera hur jämställdhet ska uppnås. Det finns goda skäl att misstänka att det inte alls är det som avses. MÄN mot KVINNOR! Pelle är sannerligen nydanande. Men jag har en gammal träklubba på vinden. Med den ska jag försvara mig och min katt.

  55. Frida:
    Nu har du strukturerat upp problemet och ligger i linje med vad de flesta drabbade pappor vill:

    Kompetensutveckla personal inom nämnda områden så de på ett professionellt sätt kan både bemöta, analysera och hjälpa både barnen och båda föräldrarna.

    Att bli respekterad som individ, inte efter kön, och känna sig trygga med sitt umgänge med barnen, och då växelvis, trots att det råder en vårdnadstvist.

    Attityden i rättssystemet skall inte vila på att en dom baseras på ”åsikter” eller ”påståenden” eller ”könstillhörighet” utan vara 100% neutral och konkret i sitt förfarande avseende umgänge med barnen. – Tills ev. brott kan styrkas!

    Delar du detta så är du dagens bevis på att feminism och maskulism kan möta i bloggvärlden ;-)

    //Markus

  56. Frida skriver:

    Det delar jag. Inget tvivel om saken. Min åsikt är att det måste sluta att handla om föräldrarnas bästa utan barnets bästa i vårdnadstvister och är båda föräldrar normala och bra föräldrar så är det bästa för barnet GIVETVIS att de träffar båda föräldrar, inge snack om saken.

  57. Tupp – Låt dig inte slås ned av någon som vill ”bojkotta”.
    Du har många konkreta synpunkter och vi är fler som uppskattar mycket av det du skriver ;-)

    //Markus

  58. Obstinat skriver:

    hampus #24

    ”tycker jag tanken på en ny ung generation av män som börjat ta stegen från en traditionell mansrolls krav och börjat välja definiera sin egen manlighet på det sätt som passar var manlig individ bäst,”

    JA! Precis det jag hoppas på. Att unga män börjar uppmärksamma detta och tänka självständigt. Manlighet är inget statiskt, det är något dynamiskt och så skall det vara och har alltid varit. MEN det är inte en liten högljudd grupp radikalfeminister som skall bestämma vad som är manligt för dej och mej. Det är en specifik manlig fråga och det är en specifikt manlig uppgift att forma SIN egen individuella tolkning av manlighet. Varje individ har rätt till att känna stolthet och integritet. Låt oss försvara vår rätt att känna så.

  59. Anaïs skriver:

    Julia M; Så du kan försvara dig själv? Jag räknar förstås kallt med att min man skall försvara mig.

  60. DrKejs skriver:

    Kul med dessa troll som poppar upp på en seriös blogg. Nu har trollen haft roligt och kan gå tillbaka till sin ROKS-sandlåda igen, baibai.

  61. Jocke skriver:

    Helt klart blir svenska kvinnor rädda och förvirrade när vi män slutar bete oss som de män de läst om i sagornas värld. Männen som de trånat efter i romantiska filmer, teveserier, tjejtidningar och romantiska böcker. Den mörka, starka, tysta främlingen som plötsligt dyker upp, sveper henne med på en fantastisk resa, fixar hennes liv och gör henne lycklig. Han med stort H, drömprinsen, Mr right.

    För viss blir det svårt när vi inte längre fjäskar och fjantar oss i det oändlig utan istället börjar måna om våra egna liv, vänner och intressen. När vi med andra ord börjar behandla det täcka könet jämställt och släpper kraven på att uppfylla den unkna mansrollen som kräver att vi ständigt ska prestera, vara framgångsrika, och någon att hålla i när åskan går. Bara för att kvinnor vill det.

    En del kvinnor, som nämnda krönikör, känner sig uppenbarligen väldigt hotade av detta. För plötsligt börjar hon och många andra kvinnor inse att de håller på att förlora sina privilegier. Den makt kvinnor i alla tider har haft när vi män med våra riddarkomplex offrat oss hejdlöst för deras skull.

    Men så håller vi som sagt inte upp dörren längre. Tro fan att det tar skruv i hjärnan på vissa kvinnor. Och inte minst då alla förvirrade feminister som med hjärtat i halsgropen konstaterar att svärdet plötsligt riktats mot dom själva.

    Äntligen, säger jag bara…

  62. Kaskelot skriver:

    Har läst alla inlägg med nöje och viss förundran.

    Ett litet historiskt perspektiv. Min far född 1912 var en mycket god man med ett mycket stort socialt umgänge, reklamchef i 45 år på Trygg Hansa. Han var speciellt älskad av kvinnorna i umgänget eftersom han var glad, positiv, lojal och charmerande – tillika kapten och reservofficer. Ja, det var på den gamla goda tiden, långt innan den starka polemiseringen i könsdebatten dök upp. Han var en man jag beundrade i stort, en gentleman som höll upp dörrar och skickade blommor till alla som fyllde år. Hörde honom aldrig prata skit om någon och aldrig se ner på någon som inte var lika privilegierad som han själv med villa, bil, båt och hund i Saltsjöbaden. Från den generationen, född före första världskriget, kunde man få höra ”lustigheter” som att ”kvinnan är mannens konfekt”. Jag skämdes lite av att höra det – sådant var inte problematiserat på den tiden, kanske för att det inte hotade någon och var menat mer som ett uttryck av beundran för det motsatta könet, fast med en liten retning som ofta förekom i den tidens överklasshumor.

    Idag ser verkligheten annorlunda ut och jag är själv i medelåldern. Man bör nu vakta på sina ord så att de är politiskt korrekta medan man inte är så känslig för hur man tänker(how one thinks, neutralare på engelska;) och handlar. Folk behandlar varan som skit även om man har ett politiskt korrekt språk. Och att lära sig tänka kärleksfulla tankar om andra, av båda könen, och göra goda gärningar, är inte självklarheter i postmodern uppfostran, om man inte är hängiven buddhist, kristen eller liknande. Här tror jag att jag är inne på ett hett spår… och beskyll mig nu inte för att vara moralist: Jag anser att det saknas en etik och en höjd i dagens sociala umgänge. När vi sedan 68 dekonstruerat bl.a. religion och andra traditionsbärande institutioner, ofta med all rätt, så har vi, för att använda en sliten metafor kastat ut barnet med badvattnet. Hur vi lär oss tänka om hur vi tänker och handlar har satts på undantag och dryftas mest i intellektuella kretsar av filosofi- och psykologistuderande ungdomar (beklagligt nog mest män) i 20-30 årsåldern, medan samhället i övrigt är mer intresserade av hur många guld vi tar i OS eller vem som går vidare i Idol. Så en sån här bloggdebatt kunde vara en mötesplats där en diskussion av en viss intellektuell höjd kunde vara på sin plats.

    Själv har jag alltså, förutom min far, lidit av alldeles för få konkreta positiva mansförebilder. I media på 70-80talen var ju mannen antingen en tönt: Papphammar, Magnus och Brasse, Jönssonligan, och även John Cleese(har bättrat på sin ställning genom att skriva om familjeterapi) får väl räknas dit, eller en machotyp som Bond eller Rambo. Vad jag saknat är ett mänskligt mellanting, en normalitet att förhålla sig till.

    Vad gäller radikalfeminism så har jag inte direkt konfronterats med den, men jag har förstått att det t.ex. i Uppsala är på förslag att genusmärka (typ Svanmärka) kurser och institutioner som har lika antal lärarkön och elevkön, samt att kurslitteratur som inte har ett genusperspektiv skall problematiseras ur ett genusperspektiv. Då blir konsekvensen rimligen att man bör invandrar- och gaymärka kurserna också? Mindre krångligt vore nog att hålla efter diskriminering lagvägen, eller implementeringen av den redan existerande.

    Tycker generellt, liksom jag tolkar Pelle, att det vore problematiskt om det är så att en ickerepresentativ grupp radikala kvinnor påverkar politiska beslut, om det nu är så (vilket jag ej kunnat efterforska om). Lika problematiskt som om en grupp gaya eller frimurare osv utövade starkt inflytande. Däremot är det av största vikt att radikala=nytänkande=gränsöverskridande strömningar av alla slag får spela fritt i ett demokratiskt samhälles allmänna debatt.

    Ett annat fenomen jag nyligen blev varse var ”feministiskt självförsvar”?? I Länstidningen/Södermanland kan man den 25/2 läsa om kurser där kvinnor får lära sig skrikandes sparka män i skrevet och utdela slag mot Adamsäpplet… Detta skulle jag vilja problematisera. Naturligtvis skall alla som känner sig hotade, såväl män som kvinnor, ha möjlighet att träna karate, men jag tror att en träning som utgår ifrån rädsla egentligen motverkar sitt syfte. (Kanske är det viktigare att lära sig sublimera rädslan och låta den komma till uttryck som aggression. Har nyligen hört om ett misslyckat våldtäktsförsök där förövaren blivit så överrumplad av kvinnans aggression att han inte kunde fullfölja dådet). Kampsporter är idag i allmänhet inte könsfixerade och en omväxlande träning med bägge könen torde vara den mest effektiva, inte minst om kvinnan vill ha en riktig erfarenhet av att stå öga mot öga med en opponent av mankön. Lite tillspetsat skulle man kunna kalla feministiskt självförsvar hets mot folkgrupp. Det är nog också en missuppfattning att kvinnan skulle kunna tillägna sig ett fysiskt övertag över mannen p.g.a. påtagliga skillnader i fysiologin, annat än i enstaka enskilda fall då kvinnan tagit manligt könshormon. På den praktiska nivån torde det vara mer effektivt att bli street smart än att träna sparkar och slag.

    Tycker själv att det är trist att inte kunna gå hem igenom Stockholm kl 2 på natten, men den övergripande diskussionen om detta problem måste hållas på en hög samhällspolitisk och etisk nivå, och inte falla ned till en nivå av plumpa personangrepp.

    För att avrunda mitt inlägg skulle jag vilja rekommendera att vara medveten om att vi har olika uppfattningar om hur problemet skall lösas, och acceptera att det är OK att ha olika uppfattning. Kliv ur zonen av skitkastning och för en mogen diskurs utifrån många perspektiv om hur problemen förnuftigt skall lösas!

    Kaskelot (av mankön)

  63. Eva skriver:

    Det var inte en dag för tidigt.

  64. Ola Normann skriver:

    Jeg har fulgt med på endel mannsblogger en god stund nå, og også deltatt i et mannsforum i Norge. Jeg har også lest mange bøker om likestillingsspørsmål, både av mannlige og kvinnelige forfattere. Før jeg begynte med dette, var jeg ganske uvitende om at det ble gjort så mye urett mot gutter og menn i samfunnet. Se feks denne her fra i dag: http://glennsacks.com/blog/?p=4614.
    Pelle Billings blogg er en av dem jeg liker aller best, nettopp fordi han viser stor respekt for begge kjønn. Det er nok av blogger som oser av manns- og kvinnehat. Ja, faktisk ganske skremmende, og det gjelder fra begge kjønn.
    Forhåpentligvis kan de fleste vanlige folk fortsatt være enige i at vi ønsker et samfunn der menn og kvinner er likeverdige, behandler hverandre med respekt og fortsatt kan elske hverandre og få barn sammen. Jeg synes at Pelle BIlling representerer et slikt syn, og vi burde alle være med på å sørge for at det er blogger som hans som får dominere.

    Til Frida: det er veldig hyggelig at du har funnet en mann som du er strålende fornøyd med. Gratulerer,- det er jo slik det skal være. Men desverre er det et annet inntrykk man får fra media. Hvor ofte hører man ikke kvinner klage over hvor vanskelig det er å finne en OK mann? ”Where have all the good men gone?”. Ja, det er jo til og med noen kvinner som går til det drastiske skritt å dra til Danmark for å skaffe seg barn vha. en anonym sæddonor fordi de ikke klarer å finne ”drømmeprisen”. Så alle er tydeligvis ikke like fornøyde som deg
    med dagens bestand av menn. Jeg tror nok at dette ikke bare skyldes menn,-
    det beror nok ganske mye på kvinnene selv også.

    Jeg kjenner en byggmester som gjerne vil ha med læregutter i firmaet sitt,- unge gutter i 16 – 18 års alderen. Men han har store problemer med å få tak på folk som kan gjøre en skikkelig jobb. Mange er late, blir lett syke osv. Det er ingen tvil om at det har skjedd en stor forandring iløpet av et par generasjoner. Når jeg hører eldre folk fortelle om hvordan de jobbet i sin ungdom, så er det en himmelvid forskjell. Så dette vil komme til å svekke samfunnet vårt, og vi kan tape i konkurransen med andre land, som feks Kina og India. Og jeg tror noe av dette skyldes at feministene og deres medløpere i 30-40 år har snakket veldig negativt om menn og maskulinitet. De aller fleste av oss gjør en bedre jobb om vi får skryt og oppmuntring, enn om vi blir fortalt hvor ubrukelige eller lite verdt vi er. Gutter blir lite motivert for å gjøre en innsats i et skolesystem som favoriserer jenter, og disse arbeidsvanene følger dem senere ut i arbeidslivet.
    Jeg har selv to voksne barn i 20-årene, så dette har jeg sett litt av på nært hold.
    Velstandssamfunnet er helt avhengig av at menn jobber hardt. Det holder ikke at bare kvinner gjør det.

    Det er ganske interessant det noen av dere skriver om unge menn og deres nye mannsrolle. Men spørsmålet er jo hva som skjer når disse PC-spillende guttene blir fedre, og kanskje må gå natt etter natt og ta seg av et skrikende barn? Klarer de det? Og hva hvis det oppstår en virkelig krise om noen år?

    Det er på høy tid at staten og media starter en omfattende kampanje for å få fram alt det som er positivt ved menn og maskulinitet. Det trenger våre sønner og døtre, og det vil være positivt for hele samfunnet. Det må være en god grunn til at naturen har fremskaffet to kjønn: vi utfyller hverandre,- til felles beste!

  65. Urban skriver:

    Till Jocke (kommentar 62):

    Så rätt du har!

    Den gamla manligheten och ridderligheten är inget annat än en mansfälla som yngre män med rätta ifrågasätter. Jag brukar hävda att den självuppoffrande moralen är boven i dramat och reducerar män till stora, starka, tysta karlar eller gentlemän som ska hålla upp dörrar, betala notan och bära upp och stötta det ”täcka könet”. Unket tankegods som fungerade en gång i tiden – när män och kvinnor hade sina roller och uppoffrade sig för varandra på olika sätt – men som idag är förödande för män. Denna moral måste vi göra upp med, men än så länge är det få som har identifierat problemt, speciellt bland män. Jag tror dock att polletten håller på att trilla ner vilket gläder mig. Den dagen män ser detta med klara ögon så kommer mycket av mans-, pappa- och pojkdiskrimineringen att upphöra. Den kommer inte längre att vara möjlig att upprätthålla den då den plockats fram i ljuset och synliggjorts.Jag hyllar därför feminister som hävdar att kvinnor måste sluta uppoffra sig för män då jag vill att män börjar tänka i samma banor när det gäller kvinnor. Annars är äkta jämställdhet omöjlig.

    Och jag håller helt med dig om att det är härligt att män börjar fjanta, spela tv-spel och värna om sina vänner och skita i gnälliga flickvänner. Var hemma hos ett bögpar nyligen som lever på det viset med huset fullt av vänner (av båda könen), mycket tv-spelande (vilket jag personligen tycker är trist) och nu har de blivit fäder via en surrogatmamma. Det kommer att bli en väldigt lycklig familj då de lever på sina egna villkor utan något gnälligt huskors som aldrig är nöjd och ständigt hittar fel.

  66. Anaïs skriver:

    Urban: Men det är ju det jag säger! Jag tänker det även om gnälliga kvinnor: ”Men flytta ihop med en annan kvinna då och städa hela dagarna!” Om det nu är så olidligt med män. Alltså umgänge med motsatt kön är så frivilligt! Och problemen ofta så självpåtagna!

  67. Urban skriver:

    Anais: Jag kan inte göra annat än hålla med. Det är också därför som jag är speciellt förtjust i politiska lesbianer som lever som de lär och väljer att inte ha sex med män (trots att de är heterosexuella) eller leva tillsammans med dem. Det finns en konsekvens i det som jag har stor respekt för.

  68. Anaïs skriver:

    Urban: Ja! Konsekvens ftw! Men folk i allmänhet är som barn.

  69. Adam Weisshaupt skriver:

    Anaîs,
    Din ton stegrar ju också så varför ger du PK medlet till Pelle och de som kommenterar här?
    Konsekvensen av feminismen kan ju mao sägas speglas av denna blogg oavsett om du tycker att det är anti-intellektuellt, anti-kvinnligt eller antifeministiskt (egentligen dina ord på olika platser på denna blogg)

    Personligen så har jag hoppat av alla höga hästar och von oben perspektiv för att få debatt á la icke PK, kanske eller snarare helt säkert så kommer detta att bidra till att fler människor kommer till tals och att vi får en sannare gemensam syn än vad vad vi har idag. Det är resultatet som intresserar mig, inte påhopp på människor eller människors förmågor som är intressant för en bättre jämställdhet eller för ett bättre samhälle. Individers förmåga till att göra giltiga kommentarer här kommer aldrig att kritiseras här och om jag känner Pelle rätt så låter han dem gå igenom för att belysa det faktum att vi män har känslor som många aldrig hört talas om, kanske är många kommentarer felriktade men det finns en plats att klaga på. Detta gillar jag och välkomnar samtligas bidrag och kommentarer till denna blogg.

    I staden Jerusalem så är klagomuren nog den viktigaste platsen för många så män och kvinnor låt Oss komma till tals oavsett om det bara är klagan eller missanpassade kommentarer, låt Oss göra denna blogg till en helig plats för sann jämställdhet!

    Nu blev jag nästan religiös :-)

  70. Anaïs skriver:

    Ja det var fint! :)
    Men ”PK-medlet” – är det att inte hålla med i de mest missanpassade kommentarerna? Vissa män här har tydligen bara träffat eller haft förhållanden med värsta skatorna vilket gjort dem till kvinnohatare som bara vill ge igen. Deras verklighetsbeskrivning och deras syn på sina medmänniskor är därmed vämjelig. Det är upprörande och otäckt. Men det här kanske inte skall betraktas ett diskussionsforum utan som ett rum för terapi? Då så.

    Att kalla MIG PK? Liksom: va? Jag HATAR politisk korrekthet, främst för att det utger sig för att vara gott, men inte är det. Det är ett Ingenting – ett icke förpliktigande och fegt användande av vissa ord och ett uppläxande av folk som inte gör det. Politisk illusionism! Idén om att ifall man talar på ett visst sätt så har man gjort dagens goda gärning. Substanslöst! Det finns få fenomen jag föraktar mer.

  71. Obstinat skriver:

    Om Karin Magnussons krönika:

    Det är faktiskt så att hon beklagar sig över att dagens unga män är tafatta och våpiga. Intressant. Och ändå totalt ointressant. Karin Magnusson behöver inte umgås med dessa män som hon finner så oattraktiva. Det är fritt att avstå.
    Dessa män finns inte till för hennes nöjes skull.

  72. Pelle Billing skriver:

    Anaïs,

    Jag tror på dig när du säger att du inte är PK. Du tillhör den kommande generationen kvinnor som genomskådat radikalfeminismen och vill ha goda argument vare sig det kommer från mig eller från en balanserad och välinformerad feminist (he he, nu vet du hur jag ser på mig själv).

    Hur som helst. Det jag däremot ofta ser saknas hos den typen av unga kvinnor (jag antar att du är ung och att du är kvinna), är en oförstålse för att det kommer att krävas en mansrörelse och en manlig ilska innan vi kan gå vidare i jämställdhetsdebatten. Flera decenniers ignorerande av mansfrågor och överdrift av kvinnofrågor – för att inte tala om all galla som spys på männen i media – kan inte bara sväljas av männen utan konsekvenser.

    Själv hoppas jag att manrörelsen blir konstruktiv och framåtsyftande, men ett visst mått av ilska är ofrånkomligt. Det är detta alla kvinnor måste förstå, utan att för den delen acceptera att ilskan riktas mot dem (feminismen och kvinnor är två olika saker). Därmed så har jag en förståelse för den manliga ilska som förekommer här bland kommentarerna ibland.

    Däremot så tycker även jag att det går för långt ibland, och jag håller verkligen inte med dem som riktar sin ilska mot kvinnor. Detta är lika fel som när feministerna riktar sin ilska mot män.

    Jag har inte helt tänkt klart om detta, men det finns en faktor här som initialt inte är helt lätt att greppa om man själv inte växt upp som man i Sverige.

  73. Anaïs skriver:

    Jo, visst – ok. Tack för ditt svar, verkligen. Jag fattar vad du menar. Och nej, jag kan givetvis inte förstå hur män uppfattar verkligheten på det här området. Jag kanske känner en viss förvåning över att man faktiskt tar åt sig.

  74. Obstinat skriver:

    Kanske är det här männens frigörelse börjar, att skita i vad som anses attraktivt av kvinnor och bara vara som de känner för. Tafatta, ansvarslösa, löjliga, mesiga, jackassiga, dryga, fega. Ingen vacker syn och antagligen rätt oväntat men fan så kul.

  75. Adam Weisshaupt skriver:

    Anais,
    Jag gillar dig och känner dig för väl, men du måste inse att för att komma någonstans så kan vi inte var fiender mot det som du anse anti-intellektuellt eller det som anses anti-feministiskt. Du skrämmer nog en hel del män du sköra kvinna :-)

  76. Joel Bergqvist skriver:

    Jag kan, med viss stolthet, säga att efter att ha blivit påverkad utav radikalfeminismen i yngre år i såväl skolan som privat så jag det slagit över. Från min första kontakt med den feministiska bilden av män någon gång vid 16 års ålder så skämdes jag för att jag var man. Jag engagerade mig i vänstervridna feministiska grupperingar för att göra avbön för att jag var man. Jag blev sexuellt förvirrad och fick dålig självkänsla.
    Nu är jag äldre, visare och mår mycket bättre. Jag började bejaka min manlighet, det som gjorde mig till den jag var och det som gjorde mig till en stark person.
    Bilden av den ”jämställda mannen” tilltalar mig inte alls, inte för att jag är emot jämställdhet utan för att jag får en känsla av att dagens ”ideal man” saknar en stor del av det som gör honom till en man. Det saknas en styrka, självsäkerhet och ja, man-power. Tjejer får tidigt lära sig att vara starka kvinnor, pojkar får tidigt lära sig att dom inte ska vara starka män.

  77. Adam Weisshaupt skriver:

    Anais;
    Vad är bättre?
    En kvinnohatare som får skriva av sig eller en misogynist som aldrig får skriva av sig?
    Denna blogg är tack vare Pelle mångfacetterad, du och dina kommentarer välkomnas också. Starkt!

  78. Anaïs skriver:

    Haha, Adam! Jo, jag är mycket skör och tänker alltid på att gömma min knytnäve av stål i en sammetshandske! ;) Och du har givetvis rätt i det där sista.
    Obstinat: go go go! :)

  79. KimhZa Bremer skriver:

    Perfekt formulerat inlägg, Pelle.

    Jag har länge arbetat vid högskolan, jag vet att du har rätt i dina antaganden.

    Och Pär; jag tänkte trycka upp T-shirts med orden ”Stolt och glad bitterpitt”, nja, jag tänker att det faktiskt i någon mening är mer kontemporärt? Vi måste ta tillbaka språket från extremisterna – och det finns verkligen anledning att vara bitter, även om varken jag eller mina vänner egentligen är det:-)

    Alltså, i mina ögon är uttrycket ”bitterpitt” ett helt ok och angeläget och begripligt uttryck. Något vi borde anamma.

    /KB

  80. Hieronemus skriver:

    Det män gör nu är väl att implementera feminismen för egen del. Ni vet all snack om att man inte skall vara bunden av könsroller, att man skall välja fritt, att även män skall gå i rosa klänning. Det finns ingen riktig attraktiv väg för unga män att gå i dag. Att lägga mycket jobb i familjen riskerar att vara spillt den dagen frun söker skilsmässa. Det är svårt att göra karriär för många medelmåttiga män på grund av den informella kvoteringen av kvinnor. Alltså väljer man att ta det lugnt och icke växa upp.
    Kvinnor kan se fram emot att de får all status och makt i gengäld för att de får göra allt arbete. Eller också får man hitta alternativa sätt att belöna män, nu när kvinnor vill ha minst hälften av alla de ledande jobb.
    Sedan får vi inte glömma att infantiliseringen av män är en reaktion på den infantilisering av kvinnor som feminismen har orsakat. För feminismen handlar alltid om omedelbar behovstillfredsställelse för kvinnor oavsett de långsiktiga konsekvenserna. Vi ser också att unga kvinnor i dag inte alls kan sitt jobb lika bra som äldre. Det gäller exempelvis i sjuksköterskayrket, där de äldre generellt sett är mycket duktigare än de yngre, vilket inte bara är en fråga om erfarenhet.

  81. Bj0rnborg skriver:

    Jag håller med Hampus till punkt och pricka. Karin Magnussons inlägg i debatten handlar om att genom hån och skuld fostra män tillbaka in i de delar av mansrollen som gynnar kvinnor. Män med makt är hotfullt, men att män tar ansvar är en självklarhet.
    Samtidigt så dedikerar feminismen nästan hela sin kreativa energi för att avsäga sig allt kvinnligt ansvar för sig själva och knyter det istället till konstruktioner som ”patriarkatet”, ”könsmaktsordning” och ”kvinnlig underordning”. Och arbetar för att samhället på olika sätt skall tilldela kvinnor makt.

    Den ledande pricinpen i sådana resonemang som Karin Magnusson för är att Män skall ha ansvar utan makt, kvinnor skall ha makt utan ansvar.

  82. Kaskelot skriver:

    Pelle,

    För att återgå till Ditt ursprungliga inlägg skulle jag vilja säga att infantiliseringen av mannen nog började redan parallellt med utvecklingen av feminismen (kanske ännu ett par generationer tidigare än Magnusson antyder) men jag tror inte att det egentligen finns något orsakssammanband mellan mannens negativa självbild och radikalfeminismen som du nämner:

    ”Dagens unga män bär i grunden på en oerhört negativ självbild. Och jag tvekar inte att säga att detta beror på radikalfeminismen.”

    Bägge fenomenen är nog beroende av andra postmoderna strömningar och måste ses i det större sammanhanget av alla de förändringar som skett sedan krigsslutet. Att antyda, som Magnusson, att mannen stannat i den emotionella utvecklingen är en ganska kraftig beskyllning och måste nog ses över av någon med djupa insikter i Piagets värld.

    Töntmannen kan nog finnas i media redan i början av seklet, Helan och Halvan var tex igång på 20 talet. Och nog har vi människor ett behov av att se människor av båda könen göra bort sig för då känner vi igen oss och kan uppleva någon slags katarsis. Det handlar nog om att det gradvis blivit en snedfördelning till förmån för manstönten som snart inte ens kan knyta skorna själv. Töntmannen, som han framställs i media, känner jag inte riktigt igen i mitt umgänge med de män jag träffar. Alltså, det springer inte omkring en massa töntar på gatan därute utan det är en syn som når oss via medialiteten. De jag väljer att umgås med är självständiga, mogna, intelligenta, ansvarstagande, sinnliga, djupa, lojala (ja nu börjar ni tjejer väl undra var jag befinner mig) roliga, positiva, men också timida, lite blyga, med lite dåligt självförtroende och lite osäkra på sin roll som män. På det hela taget är de ganska OK. (Många av dem är solo och skulle väldigt gärna vilja ha ett förhållande…. Konstigt, jag fick just en affärside.) Hur ser verkligheten ut egentligen? Min verklighet är inte den jag ser i TV och tidningar. Andra tycker säkert att min verklighet är overklig….

    Håller ändå med Din iakttagelse att man ser många män som tappat kontakten med sin inre kraft och styrka. Kanske beror det på att många av de saker mannen traditionellt var stolt över att ha utfört nu är obsoleta: ta hem villebrådet, betala hyran, slå ned fienden, att vara den som förmedlade kontakten med gudarna mm. Väldigt lite nytt har kommit till för att ersätta den manliga ”produkten” som han kunde vara stolt över – nu när allt delas lika.

    Det fanns en oerhörd positivism vid liv efter krigsslutet och fram till början av 70 talet. Man trodde att allt var möjligt och mannen tog åt sig äran av att ha lagt ofreden bakom sig och skulle nu bygga en bättre värld med bostäder och jobb åt alla (både män och kvinnor)….men så blev det inte riktigt så rosenrött. Den glada materialismen kunde inte tillfredställa alla behov visade det sig.

    Att manssynen, i media bör tilläggas, är oerhört negativ idag är väl nästan alla överens om. Men samhället ”förtjänar” bättre – så där har Du nog fel Pelle. Samhället får de män som det producerar och jag är säker på att det inte är radikalfeminismens skuld. Radikalfeminismen är snarare ett symptom på … ja en något förvriden ”könsmaktsordning” som vi dragit med oss sedan hedenhös. Den nya ordningen har inte stabiliserats ännu. Vi är mitt uppe i födsloverkarna av ett jämställt samhälle.

    Tyvärr så håller nog inte Din förenklade version: ”I samma ögonblick som männen ställer sig upp och säger att det är nog, så kommer det att vara över.” Det här handlar om någonting som måste internaliseras under flera generationer för att kunna realiseras fullt ut. Ledsen att behöva vara lite pessimist/realist härvidlag. Mycket av det vi talar om kommer faktiskt via modersmjölken ;)

    För att samhället skal röra sig i rätt riktning skulle jag vilja se:
    Flera pappor fick omvårdnaden i skilsmässofall
    Fler manliga dagis”fröknar” eller dagisvärdar.
    Färre såpor, amerikanska reaktionära familjeserier och töntprogram i TV som visar kastrerade förkrympta män (helt sjukt egentligen)
    Mansjourer i varje kommun
    Fler mansgrupper (tillhör själv en sedan ett år)
    Mer diskussion som i detta forum.

    Ja, låt oss män inte krypa och ducka längre utan hålla huvudet högt. Detta är jag helt med på!

    En 50+are som fortfarande håller upp dörrar … för alla kön

    Kaskelot

  83. Urban skriver:

    Kaskelot: Jag tror inte att vi behöver vänta flera generationer; jag tänkte inte som jag gör för bara några få år sedan. När sakernas tillstånd synliggörs så faller plötsligt alla möjliga poletter ner och det behöver man inte vara någon Einstein för att fatta. Med internet och duktiga bloggare som Pelle och andra (som jag) som sprider budskapet så kan det börja hända saker snabbare än vi tror. Jag tror att om fem år från nu så kommer många av de frågor vi snackar om vara uppe på den politiska agendan och om tio, tjugo år så kommer de vara implementerade i lagarna.

  84. Bj0rnborg skriver:

    Kaskelot:
    Jag är glad att du delar med dig av dina tankar. Du känns genomtänkt och ja, vis. :) Jag håller med dig om allt, och jag har sagt detsamma som du förut, men med den skillnaden att jag tillskriver radikalfeminismen betydligt större inflytande än vad du gör vad det gäller skuldbeläggandet av mannen.

    För att exemplifiera;
    Precis som du säger så började män ifrågasätta sitt av samhället pålagda ansvar ”för allt och alla” redan innan radikalfeminismen, ett jättebra exempel på det är Beat-rörelsen. Den uppstod som en konsekvens av andra världskriget, där mäns pliktskyldighet att slåss för kung och fosterland, kvinnor och barn, ledde till att miljoner och åter miljoner dog. Men det var de miljoner och åter miljoner som återvände hem stympade och med krigstrauman som stod för en socio-kulturell förändring.

    Deras illusioner om mannen som ”servant to society” var för många brustna, och de insåg att de bara var offerkött på det politiska altaret. (det var inte överklassens/övre medelklassens söner som dog på slagfälten). Det ledde till ett brott mot mansrollen under 40-50-talet, en frigörelse från de självdestruktiva ideal som ledde till att män offrade sig själva för andra, något som bland annat tog sig i uttryck i Beats-rörelsen. Men som man kan se i varje mans-rörelse som har haft det ”rebelliska” som ledstjärna.

    Det är inte orimligt att anta att denna manliga frigörelse från patriarkens ok (att offra all personlig utveckling/välmående/vinning för familje-enheten) ledde till en obalans i könsrolls-matrisen. Kvinnor skötte fortfarande sin roll till perfektion, medan många män inte längre gav tillbaka i samma utsträckning. Det skapade friktion, en friktion som inte skulle gå att överkomma förrän kvinnor började frigöra sig från ”sin” könsroll också.

    Problemet är bara att istället för att se sitt eget ansvar för att frigöra sig själva, har (radikal)feminismen lagt det ansvaret på män, de fortsätter i sin könsrollspassivitet och förväntar sig att män helt enligt patriarkalisk modell skall styra upp allting till kvinnors bästa. De gör inte jobbet själva.

    För att få män att göra det, behövs kontrollmedel. Skuld, skam, hån, emotionell utpressning. Det är det radikalfeminismen har revolutionerat jämställdhets-diskursen med, genom en helt ogenerad relativism har det skapat ett system för att i varje given situation skuldbelägga män och ansvarsbefria kvinnor. Syftet är, kan bara vara, att få män att göra jobbet åt dem; de har helt enkelt lagt frigörelsen av kvinnor i mäns händer.

    Därför upplever jag som man en slags bitter ironisk känsla när en sådan som Karin Magnusson talar om mäns ansvar. Jag är inte så mycket för att bära människor som inte förtjänar det på mina axlar; men jag uppskattar principen om hjälp till självhjälp. Så den dagen feminister uppvisar en ärlig önskan att själva frigöra sig, den dagen får de mitt 100-procentiga stöd.

    Jag inser att jag skulle behöva beskriva ovan processer mycket mer djupgående för att övertyga en inbiten skeptiker, men jag är förbi det stadiet i mitt engagemang. Jag har ”straffats” ut, blivit cynisk och rår om min egen vrå i världen istället. Jag tror att jag skulle göra mer skada än nytta idag, och på ett mikroplan har jag märkt att jag är mycket mer effektiv. Kvinnor och män i min närhet har verkligen fått upp ögonen för de här frågorna; de flesta människor är inte sociopater. Bara man hjälper dem att öppna ögonen för det offentliga rummets sexism mot män så förstår de att det finns ett behov av att nyansera jämställdhets-debatten. Gammelmedias makt är på väg att brytas tack vare internet.

    Hursomhelst, allt positivt förändringsarbete i större samhällelig skala överlämnar jag istället åt er som orkar kämpa på. Det är vikigt, och ni gör ett fantastiskt arbete! Låt inte bitterheten dra ner er.

  85. Obstinat skriver:

    Härligt att läsa dessa seriösa kloka inlägg. Jag njuter.

    Angående bitterhet så är det faktiskt så att vi män har varit förbannat flata/naiva/förlamade när det gäller att vara en riktig motkraft till feminismen.

    Jag tror denna passivitet beror dels på traditionen att inte ”ge sig på” kvinnor, inte ens verbalt, Kvinnor-är-svaga-och-skall-beskyddas-tänket har stor del i passiviteten. Manshatarna inom feminismen har dessutom medvetet utnyttjat detta på ett skickligt sätt.

    Och dels på att män inte tagit kvinnornas förmåga att organisera sig på fullt allvar. Män har bara stoppat huvudet i sanden och trott det skall gå över. Att kvinnorna snart skall tröttna och snällt gå tillbaka till spisen.

    Vad jag vill säga är att det är inte bara feminismens fel att det gått så långt. En politisk rörelse utan en motkraft är som en stor sten som rullar fritt utan kontroll.

    Men nu har vi äntligen vaknat upp och insett att vi måste försvara våra intressen, ingen annan gör det åt oss.

  86. Kaskelot skriver:

    Roligt att det även finns andra som lägger ut texten!

    Jag inser, när jag läser mina tidigare inlägg, att jag för egen del behöver hålla isär tre olika problemställningar varav Pelles fokus i artikeln ligger på 3an som jag tolkar saken.

    1. Radikalfeminism
    2. Jämlikhetssituationen
    3. Mannens identitetskris i förhållande till samhällets negativa manssyn

    Dessa har beröringspunkter men olika historia och kanske också olika lösningar. (Här har vi i diskussionen ovan haft olika syn på förhållandet dem emellan och jag medger att jag inte har så stor inblick i Radikalfeminismen).

    Jag är i grunden ”cyberoptimist” och tror att internet snabbar på utvecklingen rejält, så inte skall det behöva ta flera generationer innan jämlikhet är en självklar normalitet i Sverige. Vi ligger väl till i Europa och USA. Man började ju funder på saken för drygt två hundra år sedan. Samhället är dock skiktat med en massa grupperingar av människor på en massa olika ego-nivåer så min realistiska tanke säger mig att vi ännu 2030 har kvar lite ”mansshovinism” och radikalfeminism. Men tyngdpunkten i samhällsdebatten kommer förhoppningsvis inte att ligga där och då har radikalfeminismen antagligen också mycket lite inflytande.

    Den 3e punkten: mannens identitetskris kan säkert se en ljusning mycket tidigare. För egen del har bara faktumet att jag gått med i en mansgrupp gett mycket styrka direkt. Skall föreslå att vi tittar på film med dumma blondiner – he he ;)

    Pelle, Jag får nog backa på det jag sa om att det är förhastat att tro att man bara kan ställa sig upp och deklamera att man fått nog. Jag tror dock att man inte behöver göra det på gator och torg, utan kanske speciellt inför sig själv. Just det kanske är en viktig del av en process som vi män genomgår. (För mig är den här diskursen en viktig del i min process och min position kommer säkert att ändras fram och tillbaka många gånger eftersom jag är mån om att försöka inte bita mig fast i ett speciellt perspektiv. Ha tålamod med mig om jag verkar ”omanligt” ombytlig o fladdrig.)

    Jättespännande det du BjOrnborg nämner om beat-rörelse. Skulle vara givande att fundera över mansrollen/imagen i de olika rörelserna under 1900talet.

    Råkade se att våra Finska bröder /systrar har en liknande diskussion om mannens identitetskris http://svenska.yle.fi/vega/program/radiohuset/respons.php?id=4000

  87. Pelle Billing skriver:

    Kaskelot,

    Håller med om att nr 1 är att inför sig själv konstatera att man har fått nog av den negativa mansbilden. Bara genom att bryta sig ur det som anses vara en sanning (män är skyldiga till det onda i samhället), så har man blivit en del av förändringen. Om man sedan vill, så kan man även jobba för att sprida budskapet, eller starta en mansgrupp. Men det sistnämnda är såklart frivilligt.

    Jag tror att en nyckel i sammanhanget är att ge en helt ny bild av den manliga könsrollen genom historien, så att folk förstår att bägge könsrollerna varit jobbiga, inte bara den kvinnliga. Därför lägger jag stort fokus på detta i mitt arbete.

  88. Bob skriver:

    Feminismen är väl knäckt i Sverige? Jag tycker inte att man läser så mycket om skiten nu. Dom tyckte det var roligt fram till 08. Men nu med alla våldtäkter och utomhusöverfall så har dom förstått att det är bäst att lugna ner sig lite. Tror feministerna har triggat igång varenda manlig våldspsykopat att begå övergrepp mot kvinnor. Det är ju en ny mansroll som växt fram nu. Kanske inte riktigt en mansroll som feministerna planerade. Kolla in invandrargrupperna. Om 10 år har deras mansroll spridit sig och blivit norm. Ser fram emot det.

  89. Frida skriver:

    wow, tycker det är kul när man skyller våldtäkter av män mot kvinnor på kvinnorna själva. Men det är klart att det är vårt fel, vem annars?
    Kul med en rasist också:S

  90. Mattias skriver:

    Kasta inte sten i glashus Frida. Feministerna har i flera år skyllt allt ont som drabbat kvinnorna på männen och gör fortfarande.

  91. Frida skriver:

    Vad feministerna sagt får stå för dom, jag har aldrig sagt det.

  92. Ikonoklast skriver:

    Frida,

    Det är typiskt att så kallade feminister inte alls är emot manlighet eller att män skall vara manliga.

    Men vad betyder då feminist? För mig betyder det förespråkande av könsneutral behandling, att man aldrig skall göra skillnad på människor på grund av genus.
    Till exempel avskaffa segregerade utrymmen som omklädningsrum och toaletter.

    Men är detta praktiskt möjligt? Vart går gränsen för könsneutral behandling? Enklast kanske att nämna de områden där könsneutral behandling inte bör förekomma.

    Sedan förstår jag mig inte på ordet feminist. Varför alls lägga tyngdpunkten på kön? Varför inte istället kalla sig humanist eller individualist?

    En slutfråga till Frida: vad anser du om jämställdheten på Polishögsskolan, när man har lägre krav på kvinnor än på män vad gäller fysisk styrka och snabbhet?

  93. Frida skriver:

    Nej man behöver inte sätta någon stämpel på sig som feminist. Jag säger att jag vill ha ett jämställt samhälle, thats it.
    Jag tycker inte att man ska ha lägre krav på kvinnorna än på männen utan endast ta in eliten som är lika starka och snabba. En kvinna kan bli lika duktig på det som en man men jag är inte jätteinsatt i hur mycket mindre krav det är…
    Hur motiverar dom det själva?

  94. Bj0rnborg skriver:

    Frida:
    Då tycker du som jag, dvs att kvotering är detsamma som diskriminering.

  95. Frida skriver:

    Ja.

Google