Sexuella trakasserier, del 3

17 februari 2010, av Pelle Billing

Detta är det tredje inlägget om sexuella trakasserier, de andra två finner du här och här. Anledningen till inläggen är Ekots kartläggning av sexuella trakasserier inom scenkonsten, där man kom fram till att hela en tredjedel av kvinnorna varit utsatta för någon form av sexuella trakasserier någon gång under sin karriär.

Igår efterlyste jag en mer balanserad kartläggning av sexuella trakasserier inom svenskt arbetsliv, och det visar sig att en sådan redan har gjorts:

Statistiska centralbyrån, SCB, genomför vartannat år en arbetsmiljöunder­sökning på uppdrag av Arbetsmiljöverket. 2007 svarade 7 729 personer, i den sysselsatta befolkningen i åldern 16-64 år, bland annat på frågan om de hade utsatts för sexuella trakasserier på sin arbetsplats det senaste året. 2 procent av kvinnorna och 1 procent av männen hade utsatts för sexuella trakasserier från chefer eller arbetskamrater.

Således är det betydligt lägre siffror som framkommer när man tar ett tvärsnitt av arbetstagarna och låter en van aktör såsom SCB genomföra undersökningen. Men av någon anledning skapar dessa siffror inte lika stora rubriker i media. Kanske är det inte lika intressant att rapportera såpass låga frekvenser av trakasserier.

Om man inkluderar sexuella trakasserier som inte kommer från chefer eller kollegor, så stiger frekvenserna på ett tydligt sätt:

Tio procent av kvinnorna och tre procent av männen hade utsatts för sexuella trakasserier från andra personer.

Detta kan troligen förklaras av att om man inkluderar människors fritid där alkohol, fester och krogliv ingår så är det betydligt mer sannolikt att man får höra en sexuellt anspelande kommentar eller att någon tafsar på en i förbifarten. Detta kan givetvis också vara ett problem som behöver åtgärdas, men det är ingenting som man ska lasta arbetsgivare eller arbetsplatser för.

Definitionen av sexuella trakasserier är också intressant. Här är DO:s definition, som var den som användes i Ekots undersökning, och som alltså är en officiell definition från en svensk myndighet:

Sexuella trakasserier är trakasserier som är av sexuell natur. Det kan handla om beröringar, tafsningar, skämt, förslag, blickar, jargong eller bilder som är sexuellt anspelande.

Sexuella trakasserier skiljer sig från vanlig flirt genom att de är ovälkomna. Det är den som är utsatt som avgör vad som är kränkande och vad som gör att till exempel arbetsplatsen känns otrygg.

Det är alltså en helt och hållet subjektiv bedömning som ligger till grund för vad som är sexuella trakasserier. Om jag känner mig kränkt, så är jag kränkt.

Frågan som uppkommer i mitt huvud är hur det kan uppstå så många par på arbetsplatser? Jämt och ständigt hör man talas om folk som dejtar någon på sin arbetsplats eller t o m gifter sig och får barn med en kollega.

nygift-par

Hur kan dessa par uppstå? Rimligen handlar det om att någon först har flörtat, kanske genom att skämta eller kasta blickar. Sedan kanske man har kommit med ett förslag om att man ska träffas utanför jobbet eller gå avsides en stund. Det är ju så två personer rör sig från att vara bekanta till att få en sexuell relation. Samtidigt så kan flörtande, skämtande, blickar och förslag vara en form av sexuella trakasserier om det subjektivt upplevs som det. Bara läs definitionen ovan.

Slutsatsen kan inte bli annan än att en person som är duktig på att flörta, skämta och komma med förslag – någon som gör det på ett smidigt sätt och i rätt ordning – kan få sig en ny person att dejta eller t o m en ny livspartner. Den som däremot inte är så duktig utan mer klumpig i sina närmanden, kan bli anklagad för sexuella trakasserier.

Eftersom det fortfarande är män som i första hand är ansvariga för att initiera närmanden och ta de risker som krävs för att man ska röra sig från bekant till något betydligt mer intimt, så är situationen alltså sådan att beroende på hur duktig man är på att flörta så kan man antingen hamna i säng eller bli anmäld för sexuella trakasserier. Om du är duktig på att läsa av hur det går med flörtandet så förstår du när det är dags med ett fysiskt närmande. Men om du är dålig på att läsa av situationen så kanske du kommer med närmandet för tidigt (eller det kanske aldrig skulle blivit välkomnat), och därmed så upplevs det som sexuella trakasserier av mottagaren.

Givetvis kan det finnas män (och kvinnor) som med berått mod tafsar på någon, väl medvetna om att det troligen inte är välkommet. Men samtidigt är definitionen på sexuella trakasserier sådan att även för dem som inte vill trakassera någon, så har det sexuella spelet numera spelregler av den arten att om du inte är skicklig nog så kan du bli anklagad för sexuella trakasserier, på jobbet eller utanför jobbet.

Hur ska detta hanteras? Är detta något vi får leva med helt enkelt? Tyck till i kommentarerna.

DN 1 2

 

15 kommentarer på “Sexuella trakasserier, del 3”

  1. Magnus Hansson skriver:

    First! ;)

    Kan inte annat än håla med! :)

    Man kan inte leva sitt liv utan att riskera att trampa någon på tårna. Det gäller särskilt om man är kille, och förväntas ta alla sexuella intitativ!

    Tycker hela den här debatten förs ur ett ”offerperspektiv”. Om en kille inte kan göra någonting utmanande/flörtigt utan att bli misstänkliggjord/skuldbelagd så blir han faktiskt precis lika förtryckt som en tjej som inte kan göra något utmanande/flörtigt utan att varje gång bli utsatt för en uppsjö av ovälkomna sexuella närmanden.

    Tycker en sund debatt borde ta hänsyn till båda perspektiven!

    MvH/Magnus

  2. Lavazza skriver:

    Ekot har iofs varit tydliga med vad som är dess undersöknings brister, men det är lite grann ett fikonlöv som inte skymmer det som Ekot mest inriktat sig på och det som Ekot visste skulle bli det som väckte uppmärksamhet.

  3. MoaLinn skriver:

    Jag hade en kollega på förra jobbet som råkade ut för precis det du beskriver. Han är singel och var upp över öronen kär i en kvinna på arbetsplatsen. Istället för att vänligt tala med honom, så anmälde hon sexuella övergrepp till chefen. Det har då sannerligen inte blivit lättare för honom att komma ur sitt singelskap efter det. Han är om möjligt ännu tafattare och blygare, stackarn. Men inte så kontigt heller.

  4. Magnus Hansson skriver:

    Ang. Ekots undersökning:

    Dom har väl, så vitt jag har förstått, inte presenterat själva enkätfrågorna? Det borde väl vara centralt om man skall kunna bedöma hur allvarliga trakasserier det rörde sig om?

  5. Pär Ström skriver:

    Det är inte lätt att vara man. Det har det aldrig varit. Nu, i dagens samhällsklimat av mansförakt, är det förknippad med väldiga svårigheter. Samtidigt kan man fundera i termer av att männen kanske har det som de förtjänar i Sverige, eftersom nästan alla män stillatigande accepterar mansföraktet utan att reagera.

  6. JJ skriver:

    Det finns en annan undersökning som utfördes av Aftonbladet där mer än 34 % av männen i undersökningen svarade att de utsätts för sextrakasserier. Motsvarande andel för kvinnor var 37.5 %.

    http://www.yakida.se/sex.html

  7. Bj0rnborg skriver:

    Om någon känner sig kränkt så är han kränkt är en horribel definition. Vad är det som hindrar den åtalade mannen att göra en motanmälan över hur kränkande han upplevde det att hon inte besvarade hans inviter positivt?

    Ett tillägg till ovan definition borde vara att den ”kränkte” har ett ansvar att tydligt avisera att flirten är ovälkommen. Om den ändå fortsätter, då är det sexuella trakasserier. ”Flirtaren” fortsätter trots att han/hon är medveten om att det är oönskat.

    Sedan så är det väl få som skulle anmäla någon som flirtar med dem, även när det är ovälkommet. Jag har iaf aldrig gjort det och skulle aldrig överväga det heller, om någon inte vet när de ska sluta så sätter jag tydliga gränser.

  8. Andreas Dahlin skriver:

    Det här påminner om den lag som antagits, på Irland om jag inte minns fel, religiösa trakasserier med religiös anknytning. Om man anser sig vara kränkt så är man det och ”förövaren” måste ”bevisa” sitt goda uppsåt för att undvika straff. Detta är förstås i stort sett omöjligt. Slutsatsen är att det blir straffbart att uttrycka någon form av kritik mot religion.

    Intressant att samma sak gäller för sexuella ”trakasserier” alltså.

  9. Jack skriver:

    Som grund för vad man ska tycka om nuvarande sex-lagstiftningar titta gärna på definitionerna:

    sexuella övergrepp
    * När någon rör vid dig på ett sexuellt sätt, utan att du vill det.
    * När någon vill att du ska röra dem på ett sexuellt sätt, utan att du vill det.
    * När någon vill se ditt könsorgan , utan att du vill det.
    * När någon visar sitt eget, utan att du vill det
    * När någon talar på ett sexuellt sätt till dig utan att du vill det.
    * När någon vill fotografera dig utan kläder utan att du vill det.

    Vårdguiden betonar: ”Det är aldrig ditt fel”

    När din partner slår dig

    * Män som slår är ‘vanliga’ män ur alla samhällsklasser. Det är heller inte en viss ‘typ’ av kvinnor som drabbas. Att du blir slagen är inte ditt fel. Ansvaret ligger endast på mannen som slår.

    Sexuella trakasserier

    * Det är alltid du själv som avgör om du blir trakasserad eller inte

    * Med sexuella trakasserier avses ett uppträdande i arbetslivet av sexuell natur som kränker en arbetssökandes eller arbetstagares värdighet.

    * Sexuella trakasserier är ett uppträdande i högskolestudierna av sexuell natur som kränker en student eller sökande.

    *Konkret handlar sexuella trakasserier om ovälkommen beröring, sexskämt, sexförslag, blickar och rörelser samt bilder som är sexuellt anspelande och nervärderande.

  10. Jack skriver:

    Även detta om sexuella övegrepp:
    * Det räknas som sexuellt övergrepp när den som gör övergreppet gör något emot den andras vilja som får den att känna sig utnyttjad.

    Med allt detta i baktanken så vet jag nu att i helgen riskerade jag lagbrott åtmistone 100 gånger. Och begick det kanske 20 gånger. Frågan är om jag inte var offer ett antal gånger också.

    Jag har för övrigt senast idag varit utsatt för kvinnor som på tunnelbanan tittat mot mitt skrev. Jag ville inte det. Kan jag göra ett åtal eller kanske ett eget gripande? Hur mycket är skadeståndet?

    Jag läste också i lagen om diskriminiering att bemötande av könsöverskridande uttryck kan vara grund för diskrimineringåtal. Däremot stod inget om bemötandet av könsnormalt uttryck!!!! Därtill kan diskuteras vad könsöverskridande är.

  11. Alta Vista skriver:

    Men herrejistanes, blickar, kommentarer om klädsel, annat … Vad är det som händer med det här landet?

    http://www.sr.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/3437/920954_720_540.jpg

  12. Jack skriver:

    Alta vista,
    Det omvända till att muslimska kvinnor tvingas ha slöjor. Svenska män (och i teorin och på pappret kvinnor, men inte på riktigt) tvingas ha slöjor, för ögonen.

  13. Lavazza skriver:

    Här är en rolig video på ämnet:

    http://www.youtube.com/watch?v=gBVuAGFcGKY

  14. Bo skriver:

    http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2795&grupp=9346

    ”Medierna” i P1 visar att man inte kan dra generella slutsatser av undersökningar om sextrakasserier i scenkonsten. Alltså har Solveig fel och Lena rätt. Det är bara att lyssna via länken. Svarsfrekvensen var bara 37 %. Då faller allt.

Google