ROKS vädrar morgonluft

02 februari 2010, av Pelle Billing

angela-beausang

ROKS, dvs riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, fick sig en rejäl känga när dokumentären Könskriget kom ut för några år sedan. Det blev uppenbart att ett djupt mansförakt fanns bland deras ledande företrädare, och detta gjorde att deras mandat att uttala sig i samhällsdebatten krympte. Men tiden går, och nu vädrar ROKS morgonluft igen. Deras relativt nytillträdda ordförande Angela Beausang, skriver på Aftonbladet Debatt om dolt kvinnoförakt hos maktens män. Frågan är då om någonting egentligen förändrats i ROKS syn på män?

De avskyvärda brott som den jämställdhetsmärkte före detta polischefen Göran Lindberg misstänks för visar på vad Roks har hävdat i årtionden: Det syns inte utåt vem som utnyttjar och våldför sig på en kvinna eller flicka.

Detta påstående är närmast en truism. Givetvis syns det inte utåt vem som utnyttjar eller våldför sig på en medmänniska. Om det syntes, skulle det bli uppenbart att ett brott pågick, och då skulle personen åka fast innan ens brottet hade skett. Anledningen till att Beausang skriver som hon gör, är för att misstänkliggöra män som kollektiv. Även den överväldigande majoritet män som följer lagen och är goda samhällsmedborgare ska gå runt med slokande axlar och en skamkänsla över att de är män, eftersom de tillhör ett kollektiv där vem som helst kan vara en förövare.

Det bubblar ett dolt kvinnoförakt bland män med höga positioner i Sverige som vi måste ta itu med, nu.

Hur vet Beausang detta? Har hon några belägg för det hon påstår? Göran Lindbergs brott är inte nödvändigtvis ett uttryck för kvinnoförakt. Precis som Sten Levander – professor emeritus i Rättspsykiatri – säger, så är det troligt att Göran Lindberg själv såg sitt beteende som ett problem, och han gick t o m så långt som att bli en feministisk förkämpe för att stå emot sina egna impulser. Att Beausang utan omsvep anser sig ha rätt att tala om ett dolt kvinnoförakt, är ett uttryck för hur pass ojämställd den svenska jämställdhetsdebatten är.

Beausang fortsätter sedan:

Jag företräder en rörelse som har lyssnat till, respekterat och anlitat den misstänkte för dennes råd och synpunkter, som har låtit hans smittsamma entusiasm inspirera och framkalla hopp, för framtiden, polisväsendet och rättssystemet.

Själv har jag alltid hävdat att manliga feminister bör starta med sig själv, innan de delar ut pekpinnar till andra män. Således borde Göran Lindberg ha börjat med att avgå från sin chefsposition, till förmån för en kvinna, och sedan fortsatt att kämpa för ett feministiskt samhälle. Då jag inte känner till en enda manlig feminist som tagit sin egen beska medicin, kan man inte annat än anta att de är opportunister. Ifall Beausang varit en flitig besökare av denna blogg, så kanske hon inte varit så naiv med avseende på Göran Lindberg.

Debattartikeln fortsätter sedan med ett klassiskt radikalfeministiskt resonemang:

Att män genom våldsmetoder utnyttjar sin makt för att kontrollera kvinnor är ingen nyhet, det vet alla som någon gång har lyssnat till en misshandlad eller sexuellt utnyttjad kvinna eller tjej.

Nej, någon sådan slutsats kan man inte dra. Man kan inte dra generella slutsatser om män som kollektiv utifrån berättelser från kvinnor om att de blivit angripna av individuella män. Om vi antar att en procent av alla män inte vill något annat än att våldta kvinnor, så blir det en hel del våldtäkter som resultat. Men detta betyder inte på något vis att de andra 99 procent av männen har något som helst gemensamt med våldtäktsmännen. Det betyder inte heller att dessa män är mer benägna att begå övergrepp än individer i kollektivet kvinnor är. Lika lite som att alla kvinnor står till svars för de kvinnor och mammor som våldför sig på människor i sin närhet.

Det är hög tid att sluta upp med de kollektiva bestraffningarna och de kollektiva omdömena om gruppen män. Om det gällt någon annan grupp skulle man kallat det för hets mot folkgrupp eller sexism, men tydligen är det fortfarande skottpengar på gruppen män.

 

11 kommentarer på “ROKS vädrar morgonluft”

  1. Ramona Fransson skriver:

    Vad ROKS än vädrar borde de i första hand vädra ut sina unkna värderingar!

    Men, vem vet det kanske går fortare än de anar, när Glenn Forrestgates bok kommer ut. Vi hoppas på vilda diskussioner!

  2. Och nu har Eva Lundgren slagit till med en artikel på Newsmill om det tilltagande kvinnohatet i Sverige! Ska man skratta eller gråta?

    http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/02/n-r-ska-vi-erk-nna-att-polischefen-bara-r-som-andra-m-n

  3. Mia skriver:

    Jag förstår ärligt inte. Det här med att det inte syns utanpå. Det finns ju en massa man kan ha/vara , men det betyder ju inte att alla man möter har/är det? Och att dessa individer återfinns på ledande poster är ju inte heller något nytt. De som läst på lite vet att dessa individer ofta trivs på och pga brist på empati och samvete har lätt att nå toppen (i organisationer, inom politik och på företag). Och att det inte rör sig om män generellt konstateras ju även i 153 artiklarna.

    ”Vi vet efter tre månaders granskning att det sannerligen inte är ”vanliga män” vi talar om.”

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/153kvinnordodade/article5142887.ab

    Och frågan är rätt ställd, om än begränsad. Vad gör vi med dessa störda INDIVIDER (som inte är sjuka i lagens mening)? Ja det är en svår nöt att knäcka. En sak man kan göra är dock att ge de som drabbas proffsig hjälp. Därför är väl skrotandet av ideella kvinnojourer en kamp som både män och kvinnor (oavsett läggning) skulle kunna enas kring? Att flytta över ansvaret för alla drabbade till stat och kommun. För varför ska, som Monica Antonsson varit inne på, brottsoffer tas om hand av amatörer?

  4. Adam Weisshaupt skriver:

    Vad är bäst av dolt kvinnohat och öppet manshat?
    Detta hade varit stor humor om inte sådana personer som Beausang hade inflytande över debatten vilket de tyvärr fortfarande har…

    Undrar varifrån den här synen bottnar? Kan det vara ur det djupa inre av Beausang själv måhända?

    Lågvattenmärke ånyo måste man tillstå.

  5. Medborgare X skriver:

    Mia!

    Ja, vad är det som inte syns på utsidan? Hur ser man någonting på utsidan? Kan man identifiera vilka personer som tycker om glass på utsidan? Kan man identifiera vilka personer som spelar nyckelharpa på utsidan? Kan man identifiera vilka personer som varit i Paris på utsidan? Nej, så varför skulle man då just kunna se på utsidan vem som utnyttjar och våldför sig på just kvinnor?

  6. Magnus Hansson skriver:

    Får spela djävulens advokat nu känner jag…

    jag går med på att många män/killar kallar sig feminister på falska grunder. I min värld beror det dock inte främst på karriärsfördelar, utan på att dessa män vill få en klapp på huvudet (eller för den delen sex/uppskattning/bekräftelse) av kvinnokollektivet, de vill visa sig ”duktiga”.

    Sedan när de väl bekänt sig till feminismen verkar det spela mindre roll hur de faktiskt beter sig.

    Vart jag vill komma är att inte alla män beter sig på det sättet. Det FINNS manliga feminister som faktiskt tror på vad de gör. Vet inte om deras driftkraft är konservatism eller kanske extem altruism, men jag vet att det finns jävligt ärliga/motiverade killar som också är feminister.

    Att skuldbelägga kollektiv tycker jag vi kan lämna åt feministerna =)

  7. Pelle Billing skriver:

    Magnus,

    Jag håller med om att inte alla manliga feminister är opportunister.

    Däremot så står jag fast vid min uppmaning att manliga feminister bör börja med sig själv, och avstå från chefspositioner till förmån för kvinnor. Att leva som man lär är väl ett minimikrav man kan ställa?

    Nu pratar jag alltså om manliga feminister som tror på könsmaktsordningen.

  8. [...] ett par dagar sedan var det ROKS som vädrade morgonluft, och i dagens Expressen är det radikalfeministen Margareta Winberg som är tillbaka med en [...]

  9. Jax skriver:

    Hej Pelle.
    Tack för din fantastiska blogg.
    Angela Beausang har jag blivit drabbad av. Hon hjälpte mitt barns mor att kidnappa honom. Angela var då ordförande i ROKS och föreståndare för kvinnojouren Frideborg i Lindome. De gömdes på kvinnojouren Blåklockan i Gävle där de levde under falska namn. Pojken fick gå på ett kommunalt dagis – under falskt namn och personnummer – och modern fick stöd av en landstingsanställd psykolog. Hela tiden var de efterlysta av polis och eftersökta av sociala myndigheter. När de varit försvunna i 1,5 år greps modern i en rutinkontroll och rättsprocessen började som ledde till att jag fick ensam vårdnad.

    Detta har kostat mig minst fem år av mitt liv och bortåt 200000 kronor. Min son har fått en stor del av sin barndom i kaos. Angela Beausang har inte hört av sig och bett om ursäkt eller försökt gottgöra det hon ställt till med.

    Kvinnojouren Frideborg fick bidraget från Mölndals kommun indraget. Familjerätten i Göteborg och socialbyrån de tillhörde var rasande över Frideborgs arrogans, vilket åtminstone gladde mig. Själv fick jag dra hela detta lass ensam. Modern har kostat Sveriges skattebetalare miljoner. Jag fick kämpa ensam och låna för att överleva.

    Om du Pelle är intresserad att höra mer om detta är du välkommen att maila. Känner du någon som forskar eller arbetar med detta område kan jag ge tillträde till all dokumentation.

    Bästa hälsningar.

  10. Anaïs skriver:

    Haha, Pelle! En mycket klok manlig vän som är politiker sade just detta efter en kongress, där en man stått i talarstolen och bluddrat om att kvinnor inte får ta plats. Han påpekade det mycket rimliga: ”-Varför föregår han inte med gott exempel och sätter sig ner och håller käft?”.

Google