Pelle Billing

I dagens SvD analyseras den senaste SIFO-mätningen av partisympatier, och det visar sig att det finns ett riktigt intressant fenomen i mätningen. Så här skriver Göran Eriksson:

I svenska val brukar män och kvinnor rösta ganska lika, men Sifos februarimätning visar att det nu råder stora politiska könsskillnader i Sverige.

Om bara kvinnor fick rösta skulle de rödgröna vinna med 54,4 procent mot 41,9 procent för de borgerliga. Men bland männen vinner regeringspartierna med 49,3 procent mot 43,5.

Att det brukar vara fler kvinnor som röstar på de rödgröna och fler män som röstar på de blå, är något som tidigare tagits upp i den politiska analysen. Men nu förefaller detta gap ha vuxit sig betydligt större än tidigare.

Frågan är om detta kan bero på att männen börjar få nog av radikalfeministisk politik? Alla partierna är ju mer eller mindre påverkade av radikalfeminismen, men det finns ändå gradskillnader, och bland de rödgröna är stödet för könsmaktstänkandet som starkast. Kan det vara så att svenska män äntligen har fått nog av det förakt som sedan ett par decennier tillbaka blivit rumsrent?

Själv skulle jag önska att det fanns ett parti, som oberoende av övrig ideologi, tog öppet avstånd från radikalfeminismen i sin jämställdhetspolitik. Men i nuläget så är det ändå ett gott tecken att männen börjar visa med sina röster att det räcker nu. Framtiden tillhör de som tror på äkta jämställdhet – jämställdhet för bägge könen – och i den framtiden finns det ingen plats för radikalfeminism.

15 Kommentarer »

Pierre Schori är upprörd över att svenska soldater köpt sex i Tyskland. Och det har han väl rätt att vara. Om soldater är i ett annat land i tjänsten så ska de följa de regler som gäller inom Försvarsmakten.

Men sedan gör Schori ett mycket märkligt uttalande:

Sveriges försvarsledning är med rätta känd för att gå i spetsen när det gäller respekt för FN-resolutioner om kvinnors och barns rättigheter.

Har kvinnor och barn som grupp speciella rättigheter? Jag är väl medveten om att barn har en uppsättning rättigheter och vuxna en annan uppsättning rättigheter, men har kvinnor och barn som grupp speciella rättigheter i FN:s, Försvarsmaktens och Schoris ögon? Detta låter märkligt.

Jag börjar däremot lära mig att de gånger det dyker upp riktiga konstigheter i könsfrågedebatten så handlar det ofta om en konstig mix mellan radikalfeminism och stockkonservativa värderingar. Båda dessa typer av värderingar ser ju kvinnor som svaga varelser som inte klarar av att sköta sitt liv på ett lika ansvarsfullt sätt som män.

Äkta jämställdhet handlar istället om att alla vuxna människor, oberoende av kön, ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Att prata om speciella rättigheter för kvinnor kan verka sympatiskt på ytan, men det handlar i förlängningen om en oerhört negativ syn på kvinnors förmåga och potential.

Detta är något som även många kvinnor i näringslivet har börjat förstå i den ständigt närvarande debatten om kvotering till bolagsstyrelser:

I en intervju i Veckans Affärers senaste nummer hävdar styrelseproffset Peggy Bruzelius att hon tänker lämna alla sina styrelseuppdrag om lagstiftning blir en realitet. Förslaget menar hon är en ren förolämpning mot alla kvinnor som nu sitter i styrelser.

Givetvis är det en förolämpning mot kvinnor att börja kvotera in dem till bolagsstyrelser. Det man säger med ett sådant beslut är att man inte tror att kvinnor har förmågan att klättra upp till toppen av näringslivet utan att få lite konstgjord andning. Man underkänner också kvinnors förmåga att själva starta företag där de sedan kan bestämma vem som ska befordras till toppositioner.

Det mest grundläggande i allt jämställdhetsarbete är att lagstiftningen och rättigheterna är könsneutrala. I samma ögonblick som vi ruckar på den principen så inför vi faktiskt mer ojämställdhet i samhället.

4 Kommentarer »

Falska våldtäktsanmälningar är ett otyg. Dels riskerar de att förstöra tillvaron för en oskyldigt anklagad man, och dels så underminerar de trovärdigheten hos de kvinnor som de facto har blivit våldtagna och som förtjänar det bästa bemötandet och polisarbetet som samhället kan erbjuda. Falska våldtäktsanmälningar är alltså något som både män och kvinnor drabbas av och har anledning att bekämpa.

Det finns fortfarande de som vill ifrågasätta om det finns falska anmälningar, men att försvara den ståndpunkten blir allt svårare. Dels finns det några studier gjorda på området (fler studier behövs), och dels blir det vanligare och vanligare att poliser uttalar sig i frågan.

Nu är det ytterligare en polis som uttalar sig, denna gång i Second Opinion, i samband med skriverierna kring våldtäkter på Finlandsfärjor:

Många av anmälningarna är antagligen inte ens våldtäkter, säger Thomas Sjödin, polisinspektör vid Citypolisen i Stockholm.

– Det kan handla om en tredjedel av anmälningarna. Om det inte är ett brott så finns det inte mycket att rubricera det som. Många kanske anmäler det som våldtäkt för att skydda sig själva.

Personerna i fråga kan enligt Thomas Sjödin haft sex frivilligt men anmält det som våldtäkt i efterhand. Han varnar att statistiken inte alltid går att luta sig mot.

Jag tror aldrig jag har sett någon polis uttala sig i så tydliga ordalag tidigare. Artikeln i Second Opinion avslöjar också att det som kallats en våldtäktvåg på Östersjöfärjorna egentligen representerar en minskning av antalet anmälda våldtäkter från föregående år.

15 Kommentarer »

En trevlig nyhet inför helgen:

En pappa har nekats vårdbidrag för sin autistiske son trots att han tar hand om honom lika mycket som mamman. Detta är könsdiskriminering, anser Diskrimineringsombudsmannen (DO) som på tisdag möter Försäkringskassan i en förhandling i Stockholms tingsrätt.

– Barn har rätt till båda sina föräldrar, därför måste pappor och mammor ges samma möjlighet att ta hand om sina barn. Försäkringskassan tillämpar en lagregel som i praktiken gör pappor till andrahands föräldrar. Det är inte förenligt med ett jämställt samhälle, säger diskrimineringsombudsmannen Katri Linna.

Med samma resonemang kan man införa delat barnbidrag och automatisk vårdnad för pappor som inte är gifta med modern. Det finns hopp för att jämställdhet ska börja gälla bägge könen.

Tack för tipset, Magnus!

3 Kommentarer »

Förra året hade SvD en artikelserie om gränslös kärlek, som i första hand belyste svenska kvinnor som förälskar sig i utländska män. Reportageserien var gjord med stor respekt och nyfikenhet inför detta fenomen, och det betonades att man på Migrationsverket inte får kränka de inblandades integritet. En vanlig situation är att svenska kvinnor blir tillsammans med asylsökande män, vilket belystes i en av artiklarna:

Dessutom är hon omgiven av goda exempel – i sin forna hemstad Malmö har hon många tjejkompisar som har blivit ihop med unga asylsökande män och som har tagit sig igenom de första tuffa åren.

Man tar upp den ojämlikhet som råder mellan den asylsökande mannen och den svenska kvinnan, men inte som ett tecken på att det skulle vara något förkastligt eller oacceptabelt:

Ojämlikheten blir något som man får lära sig att hantera.

För honom – hon säger honom, eftersom det är mannen som är utländsk och kvinnan som är svensk i alla de par som hon känner till – är varje bråk en katastrof som väcker tankar: ”Kommer hon att slänga ut mig nu? Vad ska hända med mig sedan?” Medan hon kanske är arg över disken och inte tänker på så mycket annat.

– Sedan när det har gått två år ska man balansera upp relationen – det blir ju jättekonstigt. Om jag vore i mannens situation sig i skulle jag tycka att det var svårt att tuffa till mig och bli jämbördig efter så lång tid.

När en svensk kvinna blir tillsammans med en asylsökande man, tas det alltså upp som någonting som i grunden handlar om kärlek, men som kan ha sina problem.

Hur tar SvD då upp relationer där mannen är svensk och kvinnan är i beroendeställning? Jo, man gör det under rubriker såsom Lagen står på mannens sida och Fem män som systematiskt har utnyttjat kvinnor. Dvs så fort det handlar om kvinnor som befinner sig i beroendeställning så är den huvudsakliga vinklingen att det handlar om ett utnyttjande, medan när det handlar om män som står i beroendeställning så är den huvudsakliga vinklingen att det handlar om kärlek. För kvinnor kan väl inte utnytta en maktställning, eller?

Vidare förstärks betoningen på mäns maktmissbruk genom att man tar in en debattartikel som hävdar att Fruimporten är en skamfläck. Det verkar vara otänkbart att svenska män och thailändska kvinnor blir kära i varandra, medan det anses solklart att svenska kvinnor och afrikanska män blir kära i varandra på löpande band. För inte kan det väl vara så att en svensk kvinna kan tycka om att ha en vältränad afrikansk man som är i beroendeställning till henne?

En mer neutral utgångspunkt skulle vara att det för både män och kvinnor kan handla om kärlek när man blir tillsammans med någon från ett annat land, och för bägge könen kan det även handla om ett maktmissbruk. Men att ta upp tragiska historier när det gäller thailändska kvinnor (1, 2, 3), utan att fråga en enda afrikansk asylsökande man om han blivit fysiskt eller psykiskt misshandlad, ter sig som en oerhört könskonservativ vinkling som är ovärdig världens mest jämställda land.

54 Kommentarer »

Nyligen presenterade Moderaterna en ny plattform för sin jämställdhetspolitik. Programmet innehåller vissa bra punkter såsom delat barnbidrag och ett fokus på medling istället för domstol i vårdnadstvister. I övrigt så genomsyras plattformen av radikalfeminism och myter om att det finns en direkt lönediskriminering. Även när det handlar om hur barn ska bemötas så är man förvirrad:

Vi vill att barn redan från födseln bemöts som individer. Att flickor och pojkar som självständiga individer tillåts forma sitt liv och sin framtid. Att samma krav och förväntningar ställs på barnet, utan förutfattade meningar om vad som är typiskt flick- eller pojkaktigt.

Att bemöta alla barn på samma sätt, och att bemöta dem som individer, är inte samma sak. Moderaterna försöker här ha kakan och äta upp den, möjligen för att man vill hålla sig väl med både radikalfeminismen och sin egen ursprungliga politik, men det slutar med en självmotsägelse. Att bemöta barnet som individ betyder visserligen att man inte stereotypt behandlar alla pojkar på ett sätt och alla flickor på ett sätt. Men det betyder inte heller att man bemöter alla barn efter samma mall. Det betyder att man ser barnet som en individ, och stödjer barnet på sätt som man tror är bäst i stunden för just det barnet.

Man försöker även bevisa att det finns direkt lönediskriminering genom att hänvisa till Miljongranskningen av Jämo:

I anslutning till Jämställdhetsombudsmannens uppföljning 2006-08 av hur arbetsgivare följde jämställdhetslagens bestämmelser om lönekartläggning, fick 5 000 anställda lönen höjd med i snitt 1 120 kronor per person och månad. Nio av tio var kvinnor.

Problemet med dessa siffror är att endast en dryg procent av kvinnorna hade en oförklarligt låg lön, vilket inte precis är ett utslag för någon stor strukturell lönediskriminering. Det är snarast ett bevis för att vi i Sverige numera har lika lön för lika arbete.

Moderaterna blir nu ett lätt byte för övriga partier i alliansregeringen. Här är det Nyamko Sabuni (Fp) som går till attack:

- Jag måste säga att jag tycker att det är jättefegt att Moderaterna, för att ducka i den politiska debatten, intar den ställning som de nu gör. Det är väldigt beklagligt, för de vet vad som är rätt och de tycker inte att kvotering är rätt, sade Nyamko Sabuni.

Hon antyder alltså att Moderaterna egentligen tycker en sak men säger en annan. Hon fortsatte med att anklaga Borg och Schlingmanns parti för att vilja straffa näringslivet.

Moderaterna har här inget sätt att försvara sig, då man i en opportunistisk iver att få fler kvinnliga väljare har anammat radikalfeminismen, som är direkt adapterad från marxismen. Och hur kan en moderat politiker låta trovärdig när han eller hon står och propagerar för ett i grunden marxistiskt resonemang kring kvotering? Sedan kan man fråga sig om man ens vinner över kvinnliga väljare med radikalfeminismen år 2010? Jag är tveksam. Feministisk Initiativ klarar inte ens av att komma in i Riksdagen, vilket borde vara en ledtråd för övriga politiska partier.

Moderaterna blir också en munsbit för oppositionspartierna, då de nu i grunden blivit en blev blek kopia av de rödgröna när det gäller jämställdhetspolitiken. Om moderaterna implementerar den politik de egentligen tror på, så har de nu inget försvar inför de radikalfeministiska resonemang som kommer från de rödgröna. Och om moderaterna istället implementerar sin “radikalfeminism light” så blir de anklagade för att inte våga göra nog mycket, och kan då lätt anklagas för att vara fega eller handlingsförlamade. Detta har redan gått så långt att moderata politiker måste gå i försvarsställning och förklara varför Reinfeldt inte kallar sig feminist.

För oss som sedan länge genomskådat radikalfeminismen, och steg för steg kan förklara och bevisa varför den inte håller, så är det tragiskt att se ett parti som Moderaterna gå helt vilse i jämställdhetspolitiken. Sverige är i akut behov av ett stort politiskt parti som vågar formulera en alternativ jämställdhetspolitik; en politik som fokuserar på jämställdhet för bägge könen, och som en gång för alla lägger radikalfeminismen på historiens soptipp.

3 Kommentarer »

Margot Wallström verkar vara en sympatisk person, som dessutom gjorde ett bra jobb som EU-kommissionär. Nu har hon fortsatt sin karriär genom att bli FN:s “Special Representative on Sexual Violence in Conflict” – en tjänst som helt klart kräver en kompetent och sympatisk person såsom Wallström. På en presskonferens i New York gör Wallström följande uttalande:

Sexuellt våld mot kvinnor är inte kulturellt, det är kriminellt.

Jag håller med till 100 procent. Det är viktigt att klassa våld mot kvinnor som ett brott, och inte som något normalt.

Sedan fortsätter Wallström:

Det är inte en kvinnofråga, det är en mänsklig rättighetsfråga. Både män och kvinnor ska säkerställa att kvinnor har rätt till sin egen kropp.

Okej… Så män och kvinnor ska säkerställa att kvinnor har rätt till sin egen kropp. Och vem är det som säkerställer att män har rätt till sin egen kropp? Barnsoldater är pojkar, vuxensoldater är män och manlig könsstympning accepteras i hela västvärlden. Borde inte män och kvinnor även säkerställa att män har rätt till sin egen kropp? Eller för att göra det hela lite enklare så skulle vi väl helt enkelt kunna säga att det är alla länders ansvar att samtliga individer har rätt till sin kroppsliga integritet?

Slutligen säger Wallström att:

Samhället vilar till stor del på kvinnornas axlar och de bör värderas efter det.

Är det någon som egentligen tror något annat? Män och kvinnor har alltid samarbetat för att säkerställa kommande generations överlevnad, och för att föra samhället vidare in i framtiden.

Ifall Wallström endast gjorde dessa uttalanden p g a sin nya tjänst, då skulle det väl vara helt okej. Men faktum är att hon tidigare skrivit debattartiklar om att skydda kvinnor medan männen ignoreras, vilket gör hennes senaste uttalanden tveksamma. Och det handlar inte i första hand om rättvisa mellan könen här, utan det handlar om att vi kan aldrig lösa problematiken kring konflikter, krig och våldtäkter om vi inte tar med bägge könens situation i våra analyser. Enögdhet leder sällan till några genombrott.

Tipset via Genusmagazinet.

3 Kommentarer »

Tänk om någon började framföra detta resonemang som ett sätt att hantera kvinnomisshandel: “Kvinnor som misshandlas i hemmet bör, istället för att bli slagna där hemma, få komma till en doktor som slår dem på ett sätt som inte ger bestående men, och som kan plåstra om dem efteråt”.

Resonemanget låter befängt, eller hur? På samma vis skulle inte någon acceptera att kvinnlig omskärelse legaliserades i Sverige så att det kunde skötas så snygg och korrekt som möjligt på svenska sjukhus.

Men när det gäller manlig omskärelse, är det just denna typ av argument som används. Småpojkar ska inte få ha sina penisar skyddade, utan vi ska stödja omskärandet så att det inte sker på ett köksbord utan på ett sjukhus.

Vad är det som har hänt med Sveriges stolta tradition av att stå upp för barnens rättigheter? Gäller inte detta små gossebarn och deras penisar?

Ett ljus i mörkret är att Västernorrlands Landsting igår beslutade att de inte ska utföra några omskärelser. Glädjande var även att flera debattörer lutade sig mot barnkonventionen i sina resonemang:

Enligt Fredd Sandberg, socialdemokratisk styrelseledamot, blev det en lång och intressant diskussion där flera debatt­örer lutade sig mot barnkonventionen och att barn har rätt att bestämma över sin egen kropp.

Partierna gav sina medlemmar fullständig frihet att rösta utifrån sin egen övertygelse.

Det blev överraskande nej till manlig omskärelse.

Märk väl att nejet kom som en överraskning. Det var alltså förvånande att en majoritet var för att skydda småpojkars kroppsliga integritet.

6 Kommentarer »

Sanna Rayman klär av Carin Jämtins förvirrade feminism i sin ledare:

Stockholms oppositionsborgarråd Carin Jämtin (S) förklarade på sin blogg att: ”Uppenbarligen tycker inte Göran Hägglund att det är ett problem att könsförtryck leder till att våld i hemmet fortfarande är vanligt, att unga tjejer skär sig (…) Att hedersvåld drabbar många flickor…”

Låt se nu. Hägglund vill inte kvotera föräldraförsäkringen. Alltså måste han tycka att det är helt okej när flickor skär sig och förtrycks? Ehm, okej Jämtin. Bättre lycka nästa gång. Nästa!

Det är nästan för enkelt att debattera mot vissa radikalfeminister, då de är så självgoda att de tror att de står över all logik.

När kan vi få en sansad debatt om könsfrågor som förutom åsikter och magkänsla inkluderar forskning, fakta och logiskt tänkande?

Tack för tipset, Mattias!

4 Kommentarer »

Den frågan har jag ställt mig själv många gånger. Under 90-talet och 2000-talet accelererade radikalfeminismen i Sverige, och den blev t o m inskriven i våra regeringsdokument, vilket ledde till uttrycket statsfeminism. När en av de dominerande ideologierna på regeringsnivå säger att män förtrycker kvinnor enligt en könsmaktsordning, hur påverkas då de blivande männen? Hur är det att vara pojke i dagens Sverige?

Tyvärr tror jag att risken är överhängande för att pojkar och unga män skuldbeläggs och skambeläggs i dagens samhälle. Om man tror på det som står i tidningarna och som sägs av politiker kring jämställdhet och feminism, så kan man ju lätt tro att män är ganska otrevliga typer som inte bidrar med något positivt till samhället. Risken är väl t o m att dagens pojkar på ett sätt värjer sig mot att bli män, eftersom ordet “man” närmast är ett skällsord.

På hd.se skriver de om Vikenskolan i Höganäs, där genus stått på schemat hela veckan. Att diskutera kön och könsroller skulle kunna vara en positiv för både flickor och pojkar, ifall man fick lära sig om problemen med bägge könsrollerna och dessutom fick diskutera medfödda könsskillnader kontra socialt konstruerade könsskillnader. Men tyvärr är det inte så det går till i vårt samhälle, vilket det finns tydliga ledtrådar om i artikeln:

Under veckan kommer även externa föreläsare till skolan. Amnesty finns på plats. I måndags var riksdagsledamoten Tina Acketoft på plats.

Amnesty har numera starkt radikalfeministiska värderingar och marknadsför relationsvåld mot kvinnor som en av sina viktigaste frågor (detta har gått så långt att jag själv begärde utträde ur Amnesty för några månader sedan, efter att ha stöttat dem i åratal). Folkpartistiske riksdagsledamoten Acketoft har strukturellt förtryck av kvinnor som en av sina hjärtefrågor. Risken är alltså överhängande att pojkarna ska sitta och skämmas i skolbänkarna över att de är blivande män.

När reportern är på besök visar det sig att en av pojkarna är mycket kunnig på området:

Var kommer din genuskunskap ifrån?
— Min mamma tar upp det vid matbordet minst en gång i veckan, säger han.

Man kan bara hoppas att det är en livsbejakande syn på genusfrågor som mamman tar upp, och att det inte handlar om mäns förtryck av kvinnor eller att det inte får finns några medfödda skillnader mellan könen. Sådana myter kan skada en pojke rejält, särskilt om han översköljs av dessa åsikter både på skolan och i hemmet.

Att pojkar behandlas illa i radikalfeminismens namn är inte bara en fråga om någon slags könsrättvisa. Utan långt mycket viktigare är att det riskerar att påverka självförtroendet för flera generationer av pojkar, och i förlängningen riskerar det att leda till att vi får färre män som kan fungera som ansvarstagande samhällsmedborgare som bidrar till att föra Sverige och världen in i framtiden.

Uppdatering: Läs detta blogginlägg som Lavazza tipsar om. Mycket intressant.

62 Kommentarer »