Kvoteringens långsiktiga risker

07 februari 2010, av Pelle Billing

Det är långt ifrån alltid jag håller med om vad Göran Hägglund säger, men i sin senaste debattartikel i DN sätter han fingret på någonting väldigt viktigt, något som t o m är farligt i förlängningen:

Miljöpartiets Peter Eriksson stod till tjänst då han skulle förklara för svenska folket varför de rödgröna vill bestämma åt föräldrar hur de ska ta hand om sina barn.
Vet inte föräldrarna bättre än politiker vad som är bäst för de egna barnen? Jo, så är det om man ser till varje person, men inte om man ser till det samlade resultatet, blev svaret!

Kollektiv rättvisa mellan olika grupper, eller 50/50-fördelning av män och kvinnor på olika positioner i samhället, kan endast uppnås med tvingande åtgärder. Kvotering till bolagsstyrelser är en sådan åtgärd, som i sig kan tyckas var oförargligt, men principiellt sett så är kvotering en katastrof. Att sätta kollektiva intressen framför individens rätt att inte bli diskriminerad kan leda till en mängd obehagliga konsekvenser, om en sådan politik blir allmänt accepterad.

Själva fundamentet för allt jämställdhetsarbete är att alla individer ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter – och i samma ögonblick vi frångår denna princip så är vi ute på hal is. Kvotering är ett exempel, ett annat exempel är att man har särskilda lagar om att kvinnor ska få mer bidrag när de organiserar sig.

Fortsätter vi på den inslagna vägen, riskerar vi att hamna i en situation där alla är jämställda, men kvinnor är lite mer jämställda än män – för att travestera Orwell.

statsbidrag-kvinnor

 

9 kommentarer på “Kvoteringens långsiktiga risker”

  1. AV skriver:

    Det tragikomiska här är att för att få bidrag så måste organisationen vara ojämställd enligt feministrörelsens egen definition. Det skall ju vara 50/50 överallt. Här premierar man obalansen!

    För det kan väl inte vara så att en organisation med mest män är ojämställd, men en som har en stor majoritet kvinnor kan definieras som jämställd?

    Det är uppenbarligen svårt att: Put your money where your mouth is, som engelsmännen säger.

  2. Mia skriver:

    Ja jag har ju tidigare sagt att jag inte heller är för något 50/50. Men vad gäller föräldraförsäkringen tror jag att ett par reserverade månader kan vara till nytta om en pappa kanske behöver hjälp i ”förhandling” med ”traditionella” chefer och mammor tex.

  3. [...] i frågan så tycker jag det är klart fördelaktigt att ha alla argument framför sig. I syfte att underlätta debatten så gör jag här en genomgång av de argument han räknar upp. Sedan lägger jag till den faktor [...]

  4. ”Män för Jämställdhet” talar alltid som de är de enda legitimerade talesmännen för hela manligheten i vårt land och unisont och alltid mot att män ens har ena några goda och ens bra sidor och de har möten och gärna ihop med genuina manshatare som de i Roks.
    Män för jämställdhet tror sig vara alla mäns röst, eller åtminstone tycks man tro på att man alltid är alla mäns samlade och sanna talibanröst.
    Så bedriver man också sin verksamhet. Gå in på deras hemsida, läs ordförande Tomas och hans Mao ord, män är skit, kvinnor offer. Män är skit. Vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Män är skit och inget annat.

    Och i ett e-meddelande till medlemmarna heter det nu;
    Samtidigt hörs också röststarka manliga individer på nätet, röster som är mycket kritiska mot kvinnorörelsen och feminism i allmänhet. Dessa röster utger sig som regel för att stå för ett objektivt förhållningssätt i frågor om kön, vilket i allmänhet betyder att man förminskar eller helt tillbakavisar kvinnors problem. Alternativt menar man att det är feminismen, eller ”statsfeminismen”, i sig som är orsaken, en idé som faller på sin egen orimlighet. Men orsaken till männens problem är inget annat än samma könsnormer och strukturer som överordnar män i förhållande till kvinnor.
    Slut citat.
    Män för Jämställdhet lider av skeppsbrott, de vet inte vad är upp och ner är utan de tror att varje man har makt, inflytande, styr och ställer och lever på en räkmackstillvaro.
    Tillkortakommanden gäller båda könen och det vore ju bättre om vi hittade balans och vägen dit istället för att män alltid är Talibaner alltid och kvinnor utsatta alltid.
    Män slås nu ut från arbetsmarknaden i en takt som är läskig,,vi, duger inte längre. Men vad gör Män för jämställdhet i detta, de talar förstås enbart om kvinnliga offer. De finns inga manliga offer för män är inte på den linjen alls. Tala om att gå vilse i marxism- feminismen (MFJ och dess talinban-ordföranden) för vi har ett gediget problem numer med alla dessa män som kastas ut ur samhället.
    Män för Jämställdhet har ingen rätt att tala för män och dessutom skiter man fullkomligt i utslagna män. Man skiter fullkomlígt i det. Man bryr dig inte hos Män för jämställdhet. Men de har bra betalt av samhället för att kräkas över oss män…….

    Anders Hammarlind

  5. Bengt Held skriver:

    Hej!

    I sak håller jag med Hägglund om att det är fel med att fler månader i föräldraförsäkringen ska vara kvoterade till respektive förälder, men hans kritik blir hycklande eftersom kd utan problem vill detaljreglera familjepolitiken inom ett annat område, möjligheten till närståendeadoptioner.

    2002 beslutade riksdagen, alla partier förutom kd röstade ja, att samkönade par ska få samma möjligheter till närståendeadoptioner som olikkönade par. Jag vill förtydliga att närståendeadoptioner är inte någon rätt för något par utan det prövas om det är till barnets bästa.

    Så när Hägglund skriver bl.a. följande i sin debattartikel skulle det vara möjligt att vändas emot honom själv och hans parti.

    ”Är det demokratiskt riktigt att underkänna de enskildas och familjernas självständiga val om det sammanlagda utfallet av valen inte passar? Medborgarna ses som statsegendom i stället för att staten ses som medborgarnas tjänare.

    Vet inte föräldrarna bättre än politiker vad som är bäst för de egna barnen? Jo, så är det om man ser till varje person, men inte om man ser till det samlade resultatet, blev svaret! Det vill säga principen om att man ska få bestämma själv övertrumfas av synen att människor gör fel.”

    Ännu 2010 är Kristdemokraterna emot att barn i homofamiljer ska ha samma juridiska trygghet som andra barn. T.o.m. Sverigedemokraterna är för närståendeadoptioner för samkönade par trots att de är emot övriga homoadoptioner. I flera andra länder som Norge och Tyskland har kristdemokratiska partier acccepterar närståendeadoptioner för samkönade par. Men inte kd. Hägglund vill detaljreglera trots att det orsakar sämre trygghet för vissa barn. Så var det med Hägglunds frihetsengagemang för ”verklighetens folk”.

    Bengt

  6. Pelle Billing skriver:

    Bengt,

    Att KD vill diskriminera homosexuella med avseende på adoptioner är oacceptabelt. Alla ska ha rätt till en prövning.

  7. Bengt Held skriver:

    Pelle

    Bra du håller med. Att kd vill hindra homosexuella par att prövas som adoptionsföräldrar generellt är illa nog. Att de även är emot närståendeadoptioner för samkönade par är helt absurt.

    Bengt

  8. [...] vi lagstiftar om rättigheter för kvinnor som män utestängs från, eller när vi ska börja kvotera in människor till bolagsstyrelser trots att de inte är [...]

  9. Mattias skriver:

    Inlägg från Sanna Rayman i SvD idag där hon bemöter alla svar Hägglund fick:

    http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/hagglund-gillrar-en-falla_4238217.svd

    Hon har flera bra poänger, speciellt när hon svarar Carin Jämtin:

    ”Stockholms oppositionsborgarråd Carin Jämtin (S) förklarade på sin blogg att: ”Uppenbarligen tycker inte Göran Hägglund att det är ett problem att könsförtryck leder till att våld i hemmet fortfarande är vanligt, att unga tjejer skär sig (…) Att hedersvåld drabbar många flickor…”

    Låt se nu. Hägglund vill inte kvotera föräldraförsäkringen. Alltså måste han tycka att det är helt okej när flickor skär sig och förtrycks? Ehm, okej Jämtin. Bättre lycka nästa gång. Nästa!”

Google