Jakten på jämställdhet

09 februari 2010, av Pelle Billing

Strävan efter att uppnå ett jämställt samhälle är stark i Sverige. Politikerna försöker under valåret 2010 redan överträffa varandra om vem som kan ha den bästa jämställdhetspolitiken. Problemet som uppstår i denna jakt på jämställdhet, är att i sin iver att uppnå resultat, är man redo att implementera åtgärder som leder till en strukturell ojämställdhet.

När vi lagstiftar om rättigheter för kvinnor som män utestängs från, eller när vi ska börja kvotera in människor till bolagsstyrelser trots att de inte är företagens förstahandsval, så föreslår vi i praktiken att det är OK att diskriminera individer för att någon slags kollektiv jämställdhet ska uppnås. För oss som är för en jämställdhet för alla individer, och som vänder oss mot att någon ska diskrimineras på grund av kön, så blir dock den kollektivistiskt inriktade stasfeminismen en lära som aldrig kan leda till jämställdhet – utan den skapar lika mycket diskriminering som den åtgärdar, eller t o m mer.

Ett annat förslag från radikalfeministiskt håll är att föräldraförsäkringen ska individualiseras, dvs att man ska vara tvungen att dela föräldraledigheten lika mellan båda föräldrarna. Många som ogillar kvotering till bolagsstyrelser och lagstiftning som diskriminerar ena könet, ogillar även den individualiserade föräldraförsäkringen. Men det finns en viktig teoretiskt distinktion är göra här. En individualiserad föräldraförsäkring inför ingen diskriminering, vilket kvotering till bolagsstyrelser gör, och vilket även speciell lagstiftning för kvinnor medför. Det som skulle hända om föräldraförsäkringen förändras, är att rätten till föräldraledighet knyts starkare till individen, istället för att den fördelas inom det lilla kollektivet som föräldrarna utgör.

familj_foraldrar

Det finns många goda skäl att motsätta sig en individualiserad föräldraförsäkring. Mindre frihet för familjer är ett sådant skäl. Men det är alltså viktigt att komma ihåg att det inte är någon potentiell diskriminering eller ojämställdhet man bekämpar här, utan det är mer en fråga om hur man ställer sig till frihet för familjen kontra att rättigheter ska knytas direkt till individer.

En reform som jag själv skulle vilja se är att utgångsläget är att föräldraförsäkringen är individuell – just för att rättigheter normalt sett är knutna till individer och inte till kollektiv – men att man kan överlåta ett antal månader till sin partner. På så vis skyddar man de föräldrar som är inne i en separation från att ena parten tar ut all föräldraledighet medan tvisten pågår, men man behåller ett element av flexibilitet för de par som kommer överens om att ena parten ska vara hemma fler månader med barnen. Alla månader ska dock inte gå att överföra som jag ser det. Ett barn behöver lära känna båda sina föräldrar och att i grunden ha 2-3 månader som ej kan överlåtas tycker jag verkar vara en rimlig kompromiss.

Uppdatering: Det gick lite väl snabbt när jag skrev detta inlägg. Det jag syftar på att att föräldrar som inte har vårdnad om barnet (t ex samboende män som får barn), kan råka ut för att andra föräldern tar ut all föräldraledighet medan en vårdnadstvist pågår. I övrig så ser ju lagstiftningen ut precis så som jag beskrev.

 

2 kommentarer på “Jakten på jämställdhet”

  1. vmm skriver:

    ”En reform som jag själv skulle vilja se är att utgångsläget är att föräldraförsäkringen är individuell – just för att rättigheter normalt sett är knutna till individer och inte till kollektiv – men att man kan överlåta ett antal månader till sin partner.”

    Men visst är det väl så redan? Föräldrar får väl ett visst antal dagar var och sedan så kan man överlåta allt utom dom så kallade pappamånaderna (är dom två eller tre?)

  2. Pelle Billing skriver:

    vmm,

    Visst är det så. Jag har gjort en uppdatering ovan.

Google