Hur är det att vara pojke idag?

10 februari 2010, av Pelle Billing

Den frågan har jag ställt mig själv många gånger. Under 90-talet och 2000-talet accelererade radikalfeminismen i Sverige, och den blev t o m inskriven i våra regeringsdokument, vilket ledde till uttrycket statsfeminism. När en av de dominerande ideologierna på regeringsnivå säger att män förtrycker kvinnor enligt en könsmaktsordning, hur påverkas då de blivande männen? Hur är det att vara pojke i dagens Sverige?

Tyvärr tror jag att risken är överhängande för att pojkar och unga män skuldbeläggs och skambeläggs i dagens samhälle. Om man tror på det som står i tidningarna och som sägs av politiker kring jämställdhet och feminism, så kan man ju lätt tro att män är ganska otrevliga typer som inte bidrar med något positivt till samhället. Risken är väl t o m att dagens pojkar på ett sätt värjer sig mot att bli män, eftersom ordet ”man” närmast är ett skällsord.

På hd.se skriver de om Vikenskolan i Höganäs, där genus stått på schemat hela veckan. Att diskutera kön och könsroller skulle kunna vara en positiv för både flickor och pojkar, ifall man fick lära sig om problemen med bägge könsrollerna och dessutom fick diskutera medfödda könsskillnader kontra socialt konstruerade könsskillnader. Men tyvärr är det inte så det går till i vårt samhälle, vilket det finns tydliga ledtrådar om i artikeln:

Under veckan kommer även externa föreläsare till skolan. Amnesty finns på plats. I måndags var riksdagsledamoten Tina Acketoft på plats.

Amnesty har numera starkt radikalfeministiska värderingar och marknadsför relationsvåld mot kvinnor som en av sina viktigaste frågor (detta har gått så långt att jag själv begärde utträde ur Amnesty för några månader sedan, efter att ha stöttat dem i åratal). Folkpartistiske riksdagsledamoten Acketoft har strukturellt förtryck av kvinnor som en av sina hjärtefrågor. Risken är alltså överhängande att pojkarna ska sitta och skämmas i skolbänkarna över att de är blivande män.

När reportern är på besök visar det sig att en av pojkarna är mycket kunnig på området:

Var kommer din genuskunskap ifrån?
— Min mamma tar upp det vid matbordet minst en gång i veckan, säger han.

Man kan bara hoppas att det är en livsbejakande syn på genusfrågor som mamman tar upp, och att det inte handlar om mäns förtryck av kvinnor eller att det inte får finns några medfödda skillnader mellan könen. Sådana myter kan skada en pojke rejält, särskilt om han översköljs av dessa åsikter både på skolan och i hemmet.

Att pojkar behandlas illa i radikalfeminismens namn är inte bara en fråga om någon slags könsrättvisa. Utan långt mycket viktigare är att det riskerar att påverka självförtroendet för flera generationer av pojkar, och i förlängningen riskerar det att leda till att vi får färre män som kan fungera som ansvarstagande samhällsmedborgare som bidrar till att föra Sverige och världen in i framtiden.

knackt-ung-man

Uppdatering: Läs detta blogginlägg som Lavazza tipsar om. Mycket intressant.

 

62 kommentarer på “Hur är det att vara pojke idag?”

  1. Lavazza skriver:

    De flesta lärare möter inte eleven som individ och grupptänkandet är oftast misandriskt (hos konservativa lärare och ännu mer om läraren har ett genusperspektiv = fördomar och skygglappar).

    Här är en kvinnlig lärare som dock tar sin uppgift på allvar:

    http://korlingsord.se/?p=3491

    Många bra kommentarer också.

  2. Lavazza skriver:

    Inte helt on topic men ett väldigt bra inlägg från en manlig grundskolelärare:

    ”Problemet med förebildligheten är ju att de ”nya” typer som vi efterlyser i skola/förskola också förväntas följa de rådande normerna.

    Verksamheten skulle nog må bra av att få in flera sorters kvinnor (Blondinbella, Kitty och Lisbeth Salander) och män (fab5, hårdrockarkillen och Fadde), men vad händer när den första nyfikenheten har lagt sig? Det brukar inte dröja länge innan killen som får beröm för att han leker så mycket och så bra med barnen får kritik för att han inte hinner diska efter mellanmålet. Som Mats uttrycker det i inbjudan till det manliga nätverket i morgon:

    ”Män ska skapa ordning i skolan – men samtidigt vara roliga och äventyrliga”

    Och då kan man ju tillägga att de också ska vara intresserade av, och professionella inom, områden som bildkonst, föräldrasamtal, naturstudier, miljövård mm mm. Och som Mats skriver ska de inte ställa några krav på att verksamheten egentligen förändras.

    Jag tycker att jag ofta hamnar i lösningen med att vi måste skapa tightare arbetslag som både kan samarbeta och dela upp ansvaret. Om vi bara välkomnar individer som ”klarar av” skolans/förskolans alla funktioner så får vi väl den typen vi har i dag, ”MedelSvenssons”…”

  3. NisseNyfiken skriver:

    Lavazza: Det var ett mycket intressant inlägg du tipsade om. Skönt att det finns kloka och tänkande pedagoger och inte bara de som köper statsfeminismens teorier om könsmaktsordning med hull och hår. Känns lite hoppfullt trots allt.

  4. AV skriver:

    NisseNyfiken: Åh vi är flera inom skolan som inte köper paketet rätt upp och ner. Ha förtröstan.

  5. NisseNyfiken skriver:

    AV: Tack för det! Hoppas ni är tillräckligt många för att göra skillnad :)

  6. MoaLinn skriver:

    Tack Pelle,

    Mycket viktig fråga du tar upp. Det förundrar mig att man på något sätt verkar tro i Sverige idag att man motverkar relationsvåld (som man antar att män är de enda utövarna av) genom att skambelägga och ignorera små pojkar. Tyvärr kommer kanske effekten att bli den motsatta. Det logiska om man trodde att det ena könet stod för våldet, vore väl ändå att stötta just det könet. Men världen är uppånervänd i dessa frågorna.

    Mer stöd till våra pojkar! En urviktig fråga. Och ska man säga något gott om Moderaternas jämställdhetsplattform så är det väl just att de har med problemet med pojkars skolresultat. Ett litet steg på väg. Om de dessutom ser till att pojkar stöttas emotionellt och socialt i samma utsträckning som flickor så tror jag vi kan vara på väg.

    En till sak som förundrar mig ibland är när jag sitter i bilen och lyssnar på ring P1 är insikten att folk i gemon är så oerhört jordnära. Man reagerar på konkreta förändringar, inte på nån typ av ideologiska sådana. Hela den här feminismgrejen är elitistisk. Det är inte politik som vanliga människor bryr sig i – förrän det blir konkret, in på vardagen. Som kvotering tex. Där reagerar folk. Men den stora feministiska analysen tror jag helt ärligt att folk skiter i. Och det är allvarligt. För då förstår vi inte heller att sätta stopp för vansinnet.

    Tack för din blogg och ditt jobb Pelle. Keep it up!

    /pojkmamma

  7. Erik skriver:

    Hur är det att vara pojke?

    Jadu, hur är det att vara flicka?

    Vad kulturradikalerna faktiskt håller på att göra är att plocka bort alla säkerheter De vill ha en osäker värld där folk egentligen vet ingenting. Skulle det vara bättre för flickor än för pojkar? Det tvivlar jag på. Snarare så är det könsneutralt sämre att leva som kulturradikalerna vill ha omvärlden. De enda som trivs är de som jobbar med att göra allting osäkert och flummigt. De får ju iaf betalt.

  8. AV skriver:

    En liten anekdot om hur vi uppfostrar våra barn:
    Mina föräldrar är aktiva i en segelskuta som bl a sysslar med ungdomsseglatser. De har märkt en radikal förändring. Tjejerna har lärt sig att ta plats, hugger i med seglen och vill prova styra. Pojkarna har blivit så kuvade och ständigt fått höra att de gör fel, skall backa, vara tysta etc att de inte vågar något längre. De är så rädda för att göra fel att de hellre inte gör något. Så blir det när de bara får kritik och sällan uppmuntran. Om de aldrig får höra: You go, boy.

    En annan: Några släktingar till mig (medelålders kvinnor) observerade unga barnfamiljer på café i innerstad. Nu var det mammorna som oförtrutet pladdrade vidare medan karlarna tog hand om barnen. Om de ens märkte barnen så blev reaktionen att säga till killen att åtgärda. En av mina släktingar hade märkt samma beteende hos sin dotter. Att hon körde med sin kille och bara tänkte på sig själva. Hon skällde ut sin dotter att nu gjorde hon lika dant som mamman kritiserade mansrollen för på 70-talet. Och vi unga män (70-80talister) har tydligen blivit så uppfostrade att vi fogar oss. Men jag tror att många äktenskap kommer att spricka på att killar lämnar sina alltmer egocentrerade fruar. Och sedan slår pendeln igen…

  9. Adam Weisshaupt skriver:

    AV,
    Det är många som lämnar sina fruar men sedan sitter i klistret rejält p g a att man har barn tillsammans och samhället ser ju numer att de moderliga instinkterna är viktigare än att få kontakt med fäderna. Således förlorar männen rejält på en skilsmässa /separation, vet personligen efter många samtal med oroliga fäder att det är många som väljer att leva olyckliga för barnens skull.

    Detta är faktiskt ett nytt fenomen som ingen vädrar öppet i dagens samhälle, mansförtryck via makt över barnen. En anledning till att detta får ske i det fördolda är att vi män är så förbenat bra på att aldrig klaga, låt Oss klaga mer och skrika ut våra synpunkter annars är det ingen som hör våra röster. Dessutom är det dags att vi börjar organisera Oss, pendeln har slagit över för länge sedan. En maskulinistisk rörelse behövs för att för att väga emot feminismen och de enda som bär skulden till att detta inte har skett är ju faktiskt du och jag. Vi ser ju varandras namn dagligen på ett antal bloggar och fullt legitimt så tar vi upp mäns problem men nu är det dags att vi tar nästa steg, samtligas synpunkter och engagemang behövs. Blå, röd, grön eller färglös så kan vi inte stanna här utan vi behöver ta ett steg framåt.

    Denna spretiga rörelse skulle behöva samlas under ett och samma paraply och en bra start är ju Pelle´s facebook-grupp ”mansnätverket” eller Erik´s blogg http://aktivarum.wordpress.com/

    Kontemplera inom Er själva och ställ frågan om detta är så viktigt så att Ni kan ta ett steg till..

    För mig är svaret givet, det finns inget val längre utan detta är något som vi måste göra, både för pojkars och flickors skull.

  10. Adam Weisshaupt skriver:

    Förtydligande:
    Inlägget ovan var inte ensamt vänt till AV.

  11. Pelle Billing skriver:

    Bra talat Adam W! Det behövs många engagerade röster för att förändra jämställdhetsdebatten.

    Mansnätverket är en möjlig platform för detta. I nuläget är det en Facebook-grupp, men när jag får tid över kan det utvecklas till något betydligt mer.

  12. AV skriver:

    Killar, å-å-å killar, vi måste höja våra röster för att höras
    Killar, å-å-å killar, vi måste höja våra röster för att hö-ö-ras!

    Vi är många, vi är hälften, vi vill vara med våra barn!!!

    Ärligt talat så handlar det också om vilka val vi gör i livet. Jag har valt att arbeta med ungdomar, för att göra skillnad. Så att vi inte överlåter hela barndomen åt kvinnorna. Det behövs fler män i skolan. Och för att citera Stindberg: Det är synd om människorna. Vi har alla möjliga problem att ta hand om hos både tjejer och killar. Ätstörningar, depressioner, skärningar, föräldrar som inte bryr sig, bokstavskombinationer, bråk och polisanmälningar. You name it.

  13. Adam Weisshaupt skriver:

    AV,
    Har själv arbetat med barn många år och sett hur viktigt det är för dem med manliga förebilder.
    ps. hoppas att du inte ironiserade över mitt föregående inlägg, fick den förnimmelsen bara…

  14. Adam Weisshaupt skriver:

    Pelle,
    Förstår din tidsbrist men måste ändock tillstå att du gör ett fantastiskt arbete bara genom din svenska blogg. Det är lätt att glömma bort att du för en engelskspråkig blogg med (för de som inte känner till detta): http://www.pellebilling.com/)

    Ditt modesta sätt är ett föredöme för många, speciellt en sådan politisk vilde som mig själv, då du ger en saklig bild och en trovärdig bild av vad många av Oss talar om.

    Många glömmer bort att tacka dig tror jag, därför framför jag mina varmaste sympatier och de mest lovvärda pris. Heders Pelle :-)

  15. Urban skriver:

    Förhoppningsvis leder den här mansbashingen till att män tar sitt förnuft till fånga och slänger självuppoffrandet och ridderligheten på soptippen. Det övergår mitt förstånd att inte män gör det nu pronto med tanke på all skit som lassas på.

    Det är helt underbart att bara luta sig tillbaka, ta det lugnt och säga: Nu släpper vi fram tjejerna :-) Mitt liv har aldrig varit så bekvämt sedan jag slutade att känna, som någon skrev ovan, att: ”Män ska skapa ordning i skolan – men samtidigt vara roliga och äventyrliga”, utan nu överlåter jag det på någon annan, gärna kvinnorna.

    Jag är trött på att leverera och tänker inte göra något speciellt – för att jag är man – om jag inte får betalt förstås; då utnyttjar jag min manliga framåtanda, humor och systematiska ordningssinne.

    Det är bara så busenkelt, men få tycks förstå det. Sedan tycker jag självklart att det är för jävligt att pojkar diskrimineras i skolan, lagar diskriminerar män osv., men det är bara att ändra på det och här krävs självklart opinionsbildande och organisering.

  16. Jack skriver:

    Urban,
    Du har en poäng med att ridderligheten måste släppas för att rädda sig själv nu. Faktum kvarstår att alla inte har sådan koll på hur det förhåller sig att de kan göra det, eller så kan de inte lätt släppa en sådan sak som sitter så djupt och som dessutom förespeglas ska gälla i vissa delar av kultur och samhälle.

    Vad gäller att släppa fram tjejerna är det något som redan gjorts i generationer. Och summerat livets alla områden kanske tjejer alltid varit mer framsläppta än killar. Däremot har pojkar aktivt återhållits, ej uppmuntrats, bortkvoterats, och ej framsläppts, i alltför hög grad sedan 70-talet och där är problemet nu. Det är bara att luta sig fram och säga, nu gör vi ner feministerna och släpper fram pojkarna.

  17. AV skriver:

    Adam: All bra humor har ett stort korn av allvar i det. Jag ironiserade inte över dig utan var lite sarkastisk över situationen. För trettio år sedan var det kvinnorna som demonstrerade just med dessa sånger, nu kanske det är dags att vi gör likadant. Pendeln slår… Vi kan inte förvänta oss att kvinnorna släpper sin makt frivilligt om vi inte talar ut.

    Men man måste också kunna skratta åt eländet:

    Den der blot tar
    spøg for spøg,
    og alvor kun alvorligt.

    Han og hun har
    faktiskt fattet
    bægge dele dårligt

    (Kumbel/Piet Hein)

  18. MoaLinn skriver:

    Jag igen.

    Vill bara säga att det känns lite trist att kommentarsfälten hos Pelle billing fylls av irrelevanta kommentarer som till vissa delar ter sig nästan militant antifeministiska. Pelle själv klarar alltid (ja, det vågar jag skriva) att hålla balansen gentemot extremuttalanden. Men om ett kommentarsfält i en blogg fylls av vissa strömningar så kommer tyvärr bloggen att associeras med detta och inte med det utmärkta sakinnehåll den bär.

    Vi kommer aldrig att kunna skapa en bättre politik om den bygger på motsättningar. Att då börja med militant maskulinisism eller oreflekterad anti-feminism är bara att lägga bränsle på det system som redan existerar. Det finns andra vägar och i de vägarna bör man har kvinnor och män lika delaktiga för att tillsammans skapa ett jämställt samhälle, där vi tillsammans motverkar brottslighet.

    Feminismen har inte odelat fel i sina analyser. Då skulle den inte vara trovärdig alls. Problemet är väl att den gör sin analys med en rad grundförutsättningar som bygger på kön. Hade man vågat vidga den analysen skulle man lätt se att den likaväl går att applicera på en rad andra strukturer i samhället. Men då ser man också att den inte blir lika politiskt slagkraftig som den motsättningspolitik man för idag.

    Jag vädjar till er killar, som har så mycket idéer och kampvilja. Låt oss jobba tillsammans och låt oss inte fastna i samma fälla som feminismen själv gjort: att tro att det är könet i sig som gör att vi har en gemensam plattform att stå på. Den plattformen är för trång. Och vi klarar av att tänka vidare än så.

  19. Musse Pig skriver:

    Sorry, MoaLinn den typen av resonemang saknar all trovärdighet. Den svenska feminismen är radikalfeminism och den är manshatisk, aggressiv och avvisar att män och kvinnor kan samarbeta för ökad jämställdhet. Feminismen har fel i nästan samtliga ”analyser” den bygger sin agenda och sitt program på. De är fanatiska och har fullt stöd av en vänsterorienterad press och ryggradslösa politiker. De ska ha en rejäl verbal käftsmäll varje gång de kommer med sina falska anklagelser, precis på samma sätt som nazister och annat skit hålls kort i debatten. Vi har nog alla försökt att diskutera med feminister men det är ungefär lika utsiktslöst som att ha ett öppet meningsutbyte med en taliban. Feminister är övertalade att acceptera en viss låst verklighetsbeskrivning på samma sätt religiösa fundamentalister är övertalade. Om man innerst inne vet med sig att ens övertygelse inte bygger på rationell grund så försvarar man inte sin ståndpunkt med logisk, öppen och ärlig argumentation. Fakta finns tillgängliga överallt, exvis här på denna blogg, som avslöjar att kejsarinnan är naken. Ni feminister struntar i att ni är överbevisade. Ni ignorerar alla inviter att tala om saken. Sedan gnäller ni över att ni får kommentarer på ert beteende och att era motståndare drar den riktiga slutsatsen att ni är ungefär lika intresserade av att lyssna och ta intryck som när Hitler förhandlade med Chamberlain.

  20. Anaïs skriver:

    MussePigg: Och vem vänder du dig till nu? MoaLinn personligen, eftersom hon efterlyser en dialog och tycker det Pelle skriver är bra?

  21. Musse Pig skriver:

    JAg vänder mig mot hennes försök att ge feministkritikerna skulden för att en dialog inte fungerar. Feministerna sitter i sina elfenbenstorn och vill skicka ut sina enkelriktade kungörelser om vilka problemen är, vad som är orsaken och hur de ska åtgärdas. De ignorerar alla försök till dialog. Det är därför en dialog saknas, inte pga att folk blir förbannade på grund av att ett ärligt intresse för dialog saknas. MoaLinn påstår sig vilja ha en dialog och hennes diskussionstema var att folk inte ska vara förbannade utan föreslå dialaog med feministerna. Jag antog hennes erbjudande och svarade med mina synpunkter på den frågan. Var det fel svar? Vad är det för en dialog om man vill förbjuda förklaringar man ogillar? Ja det är just den dialog som ni feminister i er förstockade dumhet kräver.

  22. Musse Pig skriver:

    Om MoaLinn vill ha en diskussion med henne själv så är hon välkommen att föreslå en sakfråga en annan sakfråga att ta upp. Hennes kritik mot feministkritikerna och bristen på dialog har jag svarat på ovan. Hela denna blogg är ju uppbyggd på ifrågasättande av feministiska ”sanningar”. Om hon tar upp valfritt ämne till diskussion så kan vi diskutera. Just nu så ville hon hävda att feministkritikerna ovan är militanta antifeminister. Det är väl tveksamt om det är en trovärdig invit till en diskussion, men hon har mitt svar och vi kan fortsätta så får vi se vad det är för en dialog hon är ute efter på det temat.

  23. Anaïs skriver:

    Kvinnor är inte individer för dig överhuvudtaget? Hur hanterar man så mycket kvinnohat i vardagen?

  24. Musse Pig skriver:

    Ett exempel på feministisk dialog?

  25. Musse Pig skriver:

    Vem har pratat om kvinnor förresten? Jag diskuterar feminister.

  26. Jack skriver:

    MoaLinn,
    Du har poänger. ”Militant” antifeminism ser jag dock inte hur det skulle kunna vara negativt?

  27. Anaïs skriver:

    Musse Pigg: Du hoppar på folk och förolämpar dem. Du är ofattbart oförskämd mot vänligt inställda personer som kommenterar här, endast pga att de är kvinnor – som du omedelbart utnämner till ”ni feminister” och kallar förstockade och dumma. Helt oacceptabelt. Behandlar du folk så i din omgivning?

  28. Musse Pig skriver:

    Anis, du sablar ned mig totalt och vill tydligen bjuda in till pajkastning. Jag avböjer den typen av ”dialog”. Däremot kan vi han en dialog map att jag skulle vara ”ofattbart oförskämd mot mot vänligt inställda personer…endast pga att de är kvinnor”. Kan du visa hur du kommit till den slutsatsen?

  29. Anaïs skriver:

    Musse Pigg: MoaLinn är en vänligt inställd person, en omtänksam ”pojkmamma” som gillar Pelles budskap och vill skapa något slags samförstånd. Du skriver ett oerhört aggressivt svar där du bemöter henne personligen som en radikalfeminist och ställer henne till svars för allt ont du anser de står för. Du tilltalar alla kvinnor här med ”ni feminister” följt av förolämpningar.
    Vad är detta för svar? ”Ni feminister struntar i att ni är överbevisade. Ni ignorerar alla inviter att tala om saken. Sedan gnäller ni över att ni får kommentarer på ert beteende och att era motståndare drar den riktiga slutsatsen att ni är ungefär lika intresserade av att lyssna och ta intryck som när Hitler förhandlade med Chamberlain.” – Alltså vem talar du med?
    Du talar inte om ”kvinnor” utan om ”feminister” – jaha, och vad är ”en kvinna” eftersom varken jag eller MoaLinn tycks vara det?

  30. Mattias skriver:

    Jag ställer inte alls upp på det resonemang som Musse Pig för. Jag håller med dig MoaLinn i att enda sättet att slå feminismen är att erbjuda ett bättre alternativ, inte en motsats. Då blir det bara krig.

    Jag hoppas (och tror) att bloggen i första hand är till för kommunikation och en dialog. Inte vendettor. Jag har sagt det förut i kommentarerna, att jaga bort de vi vill nå ut till är kontraproduktivt.

  31. Pelle Billing skriver:

    Jag ska skriva ett helt blogginlägg om det som just hände här bland kommentarerna, för det är ytterst intressant. Så MoaLinn, Musse Pigg, Jack och Anaïs – håll ögonen öppna.

  32. Musse Pig skriver:

    Anis, den enda som jag kan utläsa är kvinna är MoaLinn. Om hon inte är feminist så behöver hon inte känna sig träffad. I mitt skrivsätt ligger implicit att jag inte accepterar att feminister undviker att bemöta kritik mot feminism med motiveringen att det skulle vara en annan typ av feminism. När det kommer till kritan så har i samtliga diskussioner som jag deltagit det ändå visat sig att det är samma partiarkat-och könsmaktsordningstänkande och övertygelse om orättvisor som gång på gång visats vara falska. Mitt intryck är att MoaLinn är en feminist. Om hon vill bli sedd som en annan typ av feminist så får hon definiera sig och visa var hon skiljer sig från den statsfeministiska typen. Eftersom hon tydligen anser att kommentarerna ovan är klandervärda så indikerar det att hon inte förstår kritiken mot statsfeminismen. Hon kanske bara uttryckte sig dåligt. Då är hon välkommen att förklara det.
    En kvinna är inte detsamma som en feminist. Huruvida en feminist är man eller kvinna kan vara intressant i vissa aspekter, men det är irrelevant när det gäller mina synpunkter ovan. J
    Alltså, jag har inte varit oförskämd mot någon kvinna för att hon är kvinna. Jag föraktar feminister, vilket kommer till uttryck. Men feministers uttalade förakt mot mig, enbart för att jag är man, är ju oerhört mycket mer omfattande, systematiskt och aggressivt.

  33. Anaïs skriver:

    Musse Pig – Jo, jag är alltså också kvinna…Ja, vi får väl se om hon blev bortskrämd eller inte. Läs hennes kommentar nr 6 här ovan.

  34. Anaïs skriver:

    Ja, Pelle, bringa ordning i detta om du kan ;)

  35. Musse Pig skriver:

    Anis, jag kollade 6 och det kan tyda på att hon längre ned uttryckte sig lite missvisande, det är möjligt. Det förändrar ingenting när det gäller mina synpunkter på den kritik hon framför mot kritiken mot feminismen som kommer till uttryck ovan och huruvida det skulle vara därför det saknas debatt om feminismen, dess trovärdighet och agenda både i våra politiska församlingar och i media. Det förändrar inte heller mitt förakt för feminister. Det är försent att rädda termen feminist till att stå för jämställdhet. Är man för jämställdhet måste man kalla sig något annat. ”Feminist” är så nedsolkat att det inte kan räddas.

  36. Musse Pig skriver:

    Jag skulle tro att Pelle klarar av att både se vad som ingår i min argumentation och i vilken mån invändningar ovan är relevanta eller bygger på missförstånd. Jag förväntar mig att Pelle vill försöka en försonlig inbjudan till dialog, även där en aggressiv motvilja till dialog finns, i syfte att ändra opinionen. Det är en inställning att föredra om man får komma fram i offentligheten med sitt budskap. Jag nöjer mig med att inte hymla inför feminister med vad jag tycker om dem dem och deras åsikter. Det kan också ha en effekt. Om man vet att man kommer bli ifrågasatt och att man inte slipper undan med de vanliga undanglidningarna så tänker man sig kanske för. Kanske denna eftertanke leder till något positivt, tex att man släpper fram tanken att man kanske har fel.

  37. Anaïs skriver:

    Musse Pig: Problem uppstår snabbt om varje person som söker dialog här blir anklagad för ”aggressiv motvilja till dialog”.

  38. Musse Pig skriver:

    Anis, det stämmer nog. Kan du visa att det har med mina inlägg att göra? Det kanske också är ett missförstånd från din sida. Ska vi reda ut det?

  39. Anaïs skriver:

    Nej, jag orkar nog inte det. Det börjar kännas litet tjatigt. Vi kan väl se vad Pelle skriver…

  40. Musse Pig skriver:

    Så du slänger ur dig lite ogrundade anklagelser och sedan vill du inte förklara dig. Är DU feminist?

  41. Anaïs skriver:

    Hur många gånger skall jag säga samma sak? Du är oerhört aggressiv och obehaglig mot vad du kallar ”feminister”. Men du hoppar på vilken kvinna som helst. Alla kvinnor skall stå till svars för ”feminismen” för att du vill ge igen för något. Så om en kvinna dyker upp blir hon kallad ”ni feminister”, anklagad för ”feminismens” samlade ondska och förolämpad. Detta var vad som hände. Det är obehagligt.

  42. Musse Pig skriver:

    Anis, mer anklagelser. Det var flera anklagelser, personangrepp, på en gång. Kan du visa hur dessa har något att göra med mina åsikter? Kan du förklara hur du har rätt att vräka ur dig detta mot mig?

  43. MoaLinn skriver:

    Hej Musse Pigg och Anais och Pelle och allihop

    Nej, jag är inte radikalfeminist (långt ifrån), men det var roligt att se att mitt inlägg skapade ett sånt rabalder. Också jag anser att radikalfeminismen i sverige idag är en destruktiv kraft, med illavarslande konsekvenser för hela samhället. Det är därför jag med stort intresse följer Pelles blogg och många fler därtill.

    Den dialog jag eftersöker är inte en dialog med radikalfeministerna. Dem kan vi gott ignorera, istället för att elda upp med upptrappat krig. Jag söker efter goda exempel och goda lösningar för att skapa just det som jag en gång i tiden uppfattade som feminism: lika möjligheter för alla, oavsett kön, att skapa ett liv man önskar och eftersträvar. Att inte se på en människa i ett kollektiv, utan hitta samhällsstrukturer som ser oss som individer. Det är den politiken Sverige har lämnat under 90-talet och nu under 2000-talet. En skrämmande utveckling, som vi ju också upptäckt allt mer och mer att den bygger på skrämselpropaganda och lögner. Inte minst genom Peter Erikssons uttalande om kvoterad föräldraförsäkring, som enligt hans synsätt skulle gagna inte individen utan samhällsutveckligen på sikt.

    Musse Pigg; du frågar mig vad jag reagerade emot. Jo, det svarar jag gärna på. I en rad kommentarer här ovan och också på ett annat blogginlägg så trappas en krigsstämning upp. ”Nu banne mig ska vi slåss emot radikalfeministerna. Nu ska de få se på fanken… ” Eller några direktcitat: ”Förhoppningsvis leder den här mansbashingen till att män tar sitt förnuft till fånga och slänger självuppoffrandet och ridderligheten på soptippen. Det övergår mitt förstånd att inte män gör det nu pronto med tanke på all skit som lassas på.” samt: ”Vi kan inte förvänta oss att kvinnorna släpper sin makt frivilligt om vi inte talar ut.”

    Det låter som en inverterad feminism. Men problemet med feminismen ÄR inte att den främjat fel kön. Felet ligger djupare än så. Jag anser inte att det ens ska finnas en orsak att tala om kön i dessa frågor. Vill vi ha ett rättssäkert samhälle för alla individer, eller inte? Ja, då finns där fördomar mot många grupperingar som vi behöver arbeta med. Män/kvinnor är ETT sådant område. Men att haka på galenskapen från radikalfeminister fat i omvänd form är en fälla. Det är det jag avsåg att skriva i mitt inlägg. Lite lustigt att bli missförstådd som feminist faktiskt, men det kan jag bjuda på.

    Så återigen: Ska vi vända den här skutan är det inte strid mot marginella, sönderintellektualiserade grupper som gäller. Det är upplysning till vanligt folk som skiter i queerteorier och om tjejer föredrar rosa klänningar eller inte. Vanligt folk ställer upp på idéer som i Pelle Billings fantastiska jämställdhetsmanifest, om de bara förstår och får höra om det. Då har vi med oss 80% av befolkningen. På en strid om att ta tillbaka makten till männen igen har ni knappast med en bråkdel av detta och jag får verkligen hoppas att det inte heller är er avsikt?

    Med glada ofeministiska hälsningar/ MoaLinn

  44. Musse Pig skriver:

    Anis, är DU feminist?

  45. Anaïs skriver:

    MussePig: MoaLinn kan svara för sig själv. Bra. Så här upplevde jag det: MoaLinn är vänligt sinnad. Du förolämpar henne. Jag blir arg. Svårare än så var det inte. Jag ber om ursäkt om jag i min tur anklagade dig i överkant.

  46. Anaïs skriver:

    Musse Pig: Jag är en liberalt sinnad person som tror på lika möjligheter och på individen framför kollektivet. I alla lägen. Räcker det som svar?

  47. Erik skriver:

    MoaLinn:

    ”Vill bara säga att det känns lite trist att kommentarsfälten hos Pelle billing fylls av irrelevanta kommentarer som till vissa delar ter sig nästan militant antifeministiska.”

    Det beror ju helt på hur man definierar feminism i sig, om feminism definieras som F! vill så är det knappast dåligt att vara antifeminist. Men där är ju poängen att feminism betyder lite vad som helst.

    För övrigt är kommentatorsfälten här öppna så summan av det du säger MoaLinn skulle vara att det enda F! behöver göra är dra hit, låtsas vara antifeminister och skriva kvinnohatiska saker så vinner de.

    ”Pelle själv klarar alltid (ja, det vågar jag skriva) att hålla balansen gentemot extremuttalanden. Men om ett kommentarsfält i en blogg fylls av vissa strömningar så kommer tyvärr bloggen att associeras med detta och inte med det utmärkta sakinnehåll den bär.”

    Huruvida bloggen associeras med detta hänger helt på vilken person som gör associationerna. Jag tycker det är intressant hur en regel gäller antifeminister och en annan feminister. Inom feminismen kan man välja en uppenbart rabiat manshatare som ordförande och ändå hävda det inte har med saken att göra. Antifeminister däremot kan inte ens ha sånt i öppna kommentatorsfält.

    ”Vi kommer aldrig att kunna skapa en bättre politik om den bygger på motsättningar.”

    Varför inte? Demokrati bygger på motsättningar. Vi kommer aldrig att kunna skapa en bra politik så länge feministerna är herre på täppan. Det är ju inte motsättningar mellan könen det handlar om. Att en sådan motsättning skulle existera är ju feminismens eget påstående. Ytterligare ett exempel på hur feminister bestämmer allt. Observera att feminist och kvinna inte är samma sak.

    ”Att då börja med militant maskulinisism eller oreflekterad anti-feminism är bara att lägga bränsle på det system som redan existerar.”

    Nej,MoaLinn eftersom det inte finns nån fast definition på vad feminism innebär så kan man inte hävda att antifeminism automatiskt är dåligt heller. Det ena förutsätter ju att man vet vad det andra är.

    ”Det finns andra vägar och i de vägarna bör man har kvinnor och män lika delaktiga för att tillsammans skapa ett jämställt samhälle, där vi tillsammans motverkar brottslighet.”

    Nu förväxlar du kvinnor med feminister.

    ”Feminismen har inte odelat fel i sina analyser. Då skulle den inte vara trovärdig alls.”

    Feminismen har odelat empiriskt fel i sina slutsatser, att analyserna av världen är korrekta spelar ingen roll då sådana analyser inte har ett dugg med feminism att göra utan omvärldsanalys hittar man överallt.
    Vad som är feministiskt är TRON att man vet vad det beror på och därmed vad som skall åtgärdas (idag ofta kalllat osynliga strukturer). Vilket skapades genom perspektiv som är så felaktiga de knappt kan bemötas.

    ”Problemet är väl att den gör sin analys med en rad grundförutsättningar som bygger på kön.”

    Nej, problemet är att den gör sin analys med en rad grundförutsättningar som bygger på MAKT och hur marxister själva ser på makt. Att man sedan bytt ut makt mot genus påverkar inte analysen av världen. Bara slutsatserna:

    Istället frö att betrakta fattiga som en förtryckt grupp betraktar man kvinnor (inklusive världens rikaste kvinnor) som en förtryckt grupp.

    ”Hade man vågat vidga den analysen skulle man lätt se att den likaväl går att applicera på en rad andra strukturer i samhället”

    Det blir lika fel då. Det blir alltid fel om man analyserar MAKT i sig istället för den faktiska användningen. Vi har universitetsstudier som tar en uppenbar felaktighet som självklarhet och indoktrinerar studenterna i felaktigheten.

    ”Men då ser man också att den inte blir lika politiskt slagkraftig som den motsättningspolitik man för idag.”

    Precis, om folk vet sanningen blir det inte lika ”politiskt slagkraftigt” det var ju det argumentet Liza Marklund och författarförbundets ordförande använde också. Mest slagkraftigt blev de om de ljög men sade deras lögner var sannna.

    ”Jag vädjar till er killar, som har så mycket idéer och kampvilja.”

    Nu förväxlar du igen orden feminism och kvinna. Detta är inte en rörelse för killar, och feminism är inte en rörelse för tjejer men som sagt, det underlättar enormt att folk TROR det när man skall skapa motsättningar mellan könen. Och sedan dessutom hävda sig bekämpa de motsättningar man skapat.

    ”Låt oss jobba tillsammans och låt oss inte fastna i samma fälla som feminismen själv gjort: att tro att det är könet i sig som gör att vi har en gemensam plattform att stå på”

    Felet feminismen gjort är att inte att tro könet i sig har betydelse. Felet feminismen gjort är att precis som de andra marx-trogna tro MAKT i sig har betydelse och därmed kunna strunta i användningen av makt.

    Kopplingen mellan feminismen och gubben Karl Marx är egentligen pinsamt uppenbar men då Karl Marx inte ens brydde sig om kvinnor kan det kanske bli lite svårt för moderna ”Kvinnovetare” att förklara varför deras åsikt skall representera det ”kvinnliga”

    När blev Marx och Kvinna samma sak?

  48. Mattias skriver:

    ”De ska ha en rejäl verbal käftsmäll varje gång de kommer med sina falska anklagelser, precis på samma sätt som nazister och annat skit hålls kort i debatten.”

    Problemet, Musse, är att jag lika lite vill att dina värderingar skall styra mina barns skolgång som att jag vill att feministernas värderingar skall göra det. Jag tycker du gör jämställdheten en otjänst när du uttrycker dig på det sättet.

  49. Anaïs skriver:

    …och jag är inte heller marxist.

  50. Musse Pig skriver:

    OK, ursäkt accepterad! Jag kan hålla med om att med MoaLinns nr 6 så hade jag inte riktigt tolkat inlägget som jag svarade på på samma sätt. I sak står jag för att det inte är en viss aggressivitet mot feministerna som på något sätt förhindrat en dialog, tvärtom bristen på dialog orsakar delvis den negativa bedömningen av feminismen. MoaLinn hade dock ägnat sig åt konstruktiv dialog i 6:an, så vare sig hon är feminist eller inte så var faktiskt en dialog inledd med henne och då ska man ju inte skada den. Så MoaLinn, hoppas att du kan ha överseende med att jag inbegrep dig i den grupp feminister som ignorerar att de är överbevisade osv, kanske du inte ens är feminist överhuvudtaget.

  51. Musse Pig skriver:

    Mattias, ditt problem med dina barns skolgång kontra mina värderingar har jag ingen åsikt om. Det torde väl vara ett rent hypotetiskt problem. Jag vill nog inte heller att dina värderingar ska ha något inflytande över mina barns skolgång, å andra sidan, så som du resonerar. På vilket sätt gör jag jämställdheten en otjänst? Kan du förklara dig?

  52. Mattias skriver:

    Du vill ju bekämpa ont med ont! Om någon säger nåt dumt eller motvalls så skall de tryckas ner och ”hållas kort”!

    Däremot är vi rörande överens om att personliga värderingar inte skall styra andras barn, iaf inte på en kollektiv nivå.

  53. Musse Pig skriver:

    Jag tillåter mig att kalla saker vid deras rätta namn. Ont kan även vara flathet mot en aggressiv angripare. Det enda som krävs för att det ”onda” ska segra är att det ”goda” inte tar fajten.

  54. Erik skriver:

    MoaLinn:

    ”Också jag anser att radikalfeminismen i sverige idag är en destruktiv kraft, med illavarslande konsekvenser för hela samhället.”

    Problemet med den åsikten är att den missat att radikalfeminismens destruktiva kraft bygger på förmågan att utmåla sig själv och sin åsikt till samma sak som ”kvinna” och skapa politiska åsikter som – till skillnad från alla andra – inte får bemötas kritiskt.

    Den makten i sig är problemet. Det kan bara sluta på ett sätt: Med att alla säger sig vara samma sak som ”kvinna” så har vi en enpartistat där man inte får ha några andra politiska åsikter och där feminister slåss om vems åsikts om är den ”äkta kvinnan” dvs den politik som inte får bemötas med demokratiska metoder överhuvudtaget.

    Likadant ser det ut i integrations/måmgkultur frågan. Där slåss man om att vara den ”toleranta” och räknas man som tolerant så anses man ha rätten att utsätta de intoleranta från allt mellan trakasserier, diskriminering och rent kriminella våldshandlingar. Sålunda slåss alla där om att vara den ”toleranta” för då får dina politiska åsikter – till skillnad från alla andra politiska åsikter – inte bemötas.

    Även om de grupperna i sig kritiseras så är inte problemet löst. Det är deras rätt att associera sig som de närmast religiöst ”GODA!” som slipper demokratiska debatter som är problemet. Så länge de har den makten så kommer exakta gruppsammansättningen eller vilket namn de ger sig själva inte att vara viktigt.

    Så vi avskaffar radikalfeminismen? Big deal, vi får bara en ny feministgrupp som är heligt övertygade om sin sak. Vi kan hålla på i all evighet det är först när kopplingen mellan kvinna-politik är utraderad som en lösning finns.

    Och de kvinnor som inte vill släppa den makten – ja de har förmodligen redan nu ingrodda negativa åsikter om män.

    ”Den dialog jag eftersöker är inte en dialog med radikalfeministerna. Dem kan vi gott ignorera, istället för att elda upp med upptrappat krig.”

    Radikalfeministerna är ingen separerad rörelse. De är en del av feminismen som bla på Barnardkonferensen på 80-talet fick makten att representera alla andra. Fråga mig inte hur det gick till jag undrar fortfarande hur det kommer sig kvinnor inte protesterade mot dem. Men å andra sidan hur ofta protesterar muslimer mot islamistiska terrorister? Samma sak.

    ”Jag söker efter goda exempel och goda lösningar för att skapa just det som jag en gång i tiden uppfattade som feminism: lika möjligheter för alla, oavsett kön, att skapa ett liv man önskar och eftersträvar.”

    Lika möjligheter för alla är vad som gäller idag. Problemet rör ”hur bedömer man möjligheter”? Där finns två skolor idag. De som anser möjligheter bedöms i början och de som anser möjligheter bedöms av slutet. Det är de sistnämndas makt som vår debatt rör här.

    ”Att inte se på en människa i ett kollektiv, utan hitta samhällsstrukturer som ser oss som individer.”

    Du får precis samma problematik ändå. När ses vi som individer? I början eller i slutet? De som har makten idag är de sistnämnda, de sitter och bedömer strukturer utifrån påhittade slutresultat. Rena fantasier som grundar sig i inget annat än i deras personliga önskemål.

    Och när vi har det så måste vi sedan ha en motrörelse också som påpekar de resultat som skapas som är rakt omvända. Det är inte ett val, det är en absolut nödvändighet.

    ”En skrämmande utveckling, som vi ju också upptäckt allt mer och mer att den bygger på skrämselpropaganda och lögner. Inte minst genom Peter Erikssons uttalande om kvoterad föräldraförsäkring, som enligt hans synsätt skulle gagna inte individen utan samhällsutveckligen på sikt.”

    Och med samhällsutvecklingen menar han såklart slutsiffran. Att kvotera gynnar Peter Eriksson eftersom faktiska slutsiffran kommer närmare den som han fantiserat fram och kopplat till sin personliga självkänsla.

    ”Det låter som en inverterad feminism.”

    Javisst, det måste vi också ha i början. Vi kan inte börja i ett samhälle där feministerna redan har makten och säga ”nu börjar vi om från början” men felet som fanns i uttalandet var ju att hänvisa till den makt kvinnorna hade.

    Sanningen är att kvinnorna har ingen makt alls. De har inte en enda egen åsikt. De blir tillsagda av privata företag hur de skall klä sig och de blir tillsagda av feminister vad de skall tycka. Tack vare feminismen förmåga att utmåla sig till kvinnan (så de inte får kritiseras) så får kvinnor i praktiken ingen makt alls.

    ”Men problemet med feminismen ÄR inte att den främjat fel kön.”

    Feminismen har inte främjat fel kön. Den har missgynnat BÄGGE könen och skapat ett samhälle där feminister själva bestämmer och inte får sägas emot:

    ”Felet ligger djupare än så. Jag anser inte att det ens ska finnas en orsak att tala om kön i dessa frågor.”

    Där håller jag inte med, det är ju inte på samma sätt feminister missgynnar kvinnor som feminister missgynnar män. Tvärtom feminister ger sig själva ursäkter att missgynna individer bara genom att HÄVDA könen är likadana och därmed få fritt fram att strunta i bevisliga olikheter.

    Exempelvis gynnas inte kvinnliga poliser av att kvinnor får andra krav än män vid antagning. Då skapas en dampolis och en riktig polis. Vilket missgynnar alla kvinnor som var riktiga poliser från början.

    ”Så återigen: Ska vi vända den här skutan är det inte strid mot marginella, sönderintellektualiserade grupper som gäller. Det är upplysning till vanligt folk som skiter i queerteorier och om tjejer föredrar rosa klänningar eller inte.”

    Ordföranden för stora NGOs, Statliga tjänstemän, Regeringsmedlemmar, Riksdagsledamoter och Professorer är inte en marginell grupp.Så länge de tillåts ha den makten är skutan i sank och rodret ligger kvar på stranden, det plockade man bort från skutan så den inte skulle GÅ att vända.

    ”Vanligt folk ställer upp på idéer som i Pelle Billings fantastiska jämställdhetsmanifest, om de bara förstår och får höra om det. Då har vi med oss 80% av befolkningen.”

    Nej, med samma logik skulle Sverigedemokraterna få lika stor del av rösterna som andelen personer kritiska till integrationspolitik och mångkultur. Men det inträffar inte för även om de har den åsikten så kommer de inte att rösta på en grupp som denna om alla professorer, regeringsmedlemmar och ordföäranden för NGOs går emot den.

    Så jag beklagar men att bara försöka få med ”folket” går inte. Folk kan aldrig övertygas att en grupp så dominerad av mäktiga och fina titlar skulle ha fel bara för att de inte håller med på EN punkt. Striden kommer att handla i mycket högre grad än du tror om att ta tillbaka makten från de personerna du kallar en ”marginaliserad” grupp. Och det är med de positionerna som man får med sig folket. Tyvärr! De flesta ”folk” vågar inte gå emot konsensus hos regeringen förrän andra i regeringen säger ifrån

    ”På en strid om att ta tillbaka makten till männen igen har ni knappast med en bråkdel av detta och jag får verkligen hoppas att det inte heller är er avsikt?”

    Männen har aldrig haft makten (hela iden med könskrig är en feministisk uppfinning från 60-talet), de personer som haft makten har varit ett mycket lägre antal och av bägge könen. Det är för att dölja detta obestridliga faktum det pratas om ideal och strukturer idag. Allt fler professorer säger att man ingenting kan veta, detta just för att de vill du ingenting skall veta.

    De vill inte du skall veta sanningen om ex. rösträtten. För politiskt gynnas de av att du tror kvinnor var på en sida och män på en annan. Vilket är lite komiskt för mig, för det innebär att å ena sidan hade männen makten och å andra sidan ”VANN” magiskt kvinnorna.

    Om du frågar mig så är det en omöjlighet. Men du får gärna förklara hur det gick till att kvinnorna fick makten när män hade makten. Hur kunde kvinnor vinna i en kamp där de själva saknade makt?

    Den stjärnan har ingen feminist jag träffat kunnat förklara.

  55. MoaLinn skriver:

    Tack Erik för underbart härligt och kunnigt mothugg på en mängd punkter! Härligt! Just nu jobbar jag så jag återkommer i ärendet.

    Kanske har du rätt i dina inte fullt så positiva analyser, och jag kanske är naiv, men jag tror att nyckeln ligger i media. Det är media som håller upp det korrupta och politiker är till stora delar medialöpare. Alltså kommer klokskap i utnyttjandet av media också att ge effekt på kort och lång sikt. Det hoppas jag på.

  56. Musse Pig skriver:

    MoaLinn, jag såg inte din kommentar 43. Ett stort problem är att radikalfeministernas försök att skapa en polarisering mellan könen lyckas alltför ofta. Kommentarerna du citerar talar ju felaktigt om kvinnor när de menar feminister. Vi måste se till att inte glida in i den fällan.

  57. MoaLinn skriver:

    MussePigg:

    Nu förstår vi varandra precis! Tack!

  58. Adam Weisshaupt skriver:

    Fin lösning Moa och Musse :-)

  59. Erik skriver:

    MoaLinn:

    Problemet när du säger nyckeln ligger i media är att media bara är en kanal för andra saker. Media i sig är ju ingenting. Mediafolk utbildas oftast på högskolan så lärarna och professorerna där har mycket makt (särskilt över nyhetsrapportering). Sedan är innehållet beroende av beslutsfattarna och ägarna i medieföretagen, men ofta även av annonsörernas beslutsfattare och ägare.

    Sedan är innehållet i teorin beroende av oss – publiken/allmänheten – men i praktiken har NGO:s (Intresseorganisationer) idag fått rollen att representera oss utan att ens fråga vad vi tycker. Och där hittar du i regel feministerna så de utövar makt över media utan ett ens behöva bry sig om vad kvinnor tycker. De frågar inte kvinnor vad de tycker, de säger nuförtiden åt kvinnor vad de skall tycka.

  60. [...] som kallar sig feminist måste kritisera de olympiska spelen. Vi vet ju alla tack vare modern genusmedveten utbildning att allt som många män gillar per definition är suspekt och dåligt. Det spelar absolut ingen [...]

  61. krille skriver:

    Så vitt jag vet så är du en av dom få som tillsammans med bla.a Pär, Ulf, Tanja, Joakim och Ingrid som faktiskt vågar ta upp sådana här frågor som i dagens Sverige får allt för lite uppmärksamhet. Det här måste komma ut offentligt t.ex genom att låta Mansnätverket som för nuvarande bara är en facebook grupp görs om till en riktig förening med många lokalgrupper i Sverige. Bla.a i Malmö, Lund, Helsingborg, Göteborg, Uppsala, Örebro, Karlstad, Södertälje, Stockholm, Gävle, Sundsvall, Östersund, Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå, Piteå och Luleå. Oj, nu vart det rätt så många städer men jag tycker det är viktigt att budskapet delvis når så många som möjligt men även att man får mötas in real life som man brukar säga och att man får känslan att vara en del av något som betyder mycket för en. Kanske Malmö kan passa bra som huvudsäte efter som du är bosatt där. Du är dessutom hjärtligt välkommen att ringa eller SMSa mig på 072-231 42 21 så fort du får tid så kan vi fortsätta att diskutera det här. Se bara till att ha dolt nummer avslaget så att jag också kan nå dig. Ser fram emot att du hör av dig någon gång Pelle. ;)

  62. hampus skriver:

    Men till dess vi män har något sätt att visa vårt missnöje med den ensidiga arbetet för jämställdhet, genom färdiga organisationer som mansnätverket eller vår bloggaktivitet, som trots allt länkas av media, hur skall vi män agera? Föreslår ni?

    Det närmaste man nu kommer tänka på är det kommande valet, men med i princip feministiaska partier sålla urvalet grovt och me medias ovilja att ta itu med sina skulder att belysa mäns problem, tror ni verkligen att valet år 2010 kommer vara avgörande redan för mansrörelsens födelse?

    I allra bästa fall, såsom jag föreställer mig det, kommer valmlöten att förhöras om hederligt jöämställdhetsarbete även komma ihåg män, men kommer det att ske, eller belysas av media tillräckligt?

    Oavsett vad vi tror, vad kan vi göra idag, där vi står idag?

    Hungrig på förslag.

    hampus

Google