Föräldraledighet som tvång?

25 februari 2010, av Pelle Billing

För en gångs skull håller jag och Birgitta Ohlsson med varandra om något. Ohlsson är emot obligatoriska mammaledighet i sex veckor efter förlossningen, oavsett vad mamman själv vill, och jag instämmer i att tvång inte gagnar någon. Troligen mår många kvinnor bra – rent fysiskt – av att få återhämta sig efter en förlossning och att kunna komma igång med amningen, men det behövs inget tvång för att säkerställa detta. Låt föräldrarna själva bestämma vad som är den bästa lösningen.

Sedan skriver Ohlsson ett klassiskt radikalfeministiskt påstående:

Miljoner kvinnor i EU kan inte arbeta alls, eller så mycket som de skulle vilja, på grund av att de tvingas ta ansvaret för familjen.

Påståendet är radikalfeministiskt eftersom det är en åsikt om kvinnor som framställs som fakta. Just kombinationen att uttala sig om kvinnor, och att låtsas att ens egen åsikt är en objektiv sanning, är självaste grunden för hur radikalfeminismen fungerar.

Hur vet Ohlsson att dessa kvinnor som inte arbetar heltid är tvingade att ta ansvar för familjen? Tänk om de gör det frivilligt, och ser det som sin viktigaste uppgift?

mamma-barn

Cecilia Verdinelli skriver följande om hemmamammorna i Sverige:

För den som följer bloggar går det inte att förneka att det bland unga kvinnor finns en utpräglad upptagenhet med hem och barn. Man ”skaffar en liten trea”, det vill säga ett tredje barn, bloggar om graviditeten, och tipsar varandra om hur man drar ut på föräldraledigheten maximalt.
[...]
Jag tror att man lika gärna kan tolka hemmatrenden som en oartikulerad och halvt omedveten protest mot ett arbetsliv som invaderar allt större domäner av den anställdes liv och person.

Det är alltså fullt möjligt att kvinnor gör frivilliga val när de drar sig undan arbetsmarknaden en period, eller när de väljer att jobba deltid. Självfallet kan det även handla om en känsla av att ha ett betvingande ansvar, men att hävda att detta är enda anledningen är rena spekulationer från Ohlssons sida.

Frågan är vad kvinnorna tycker om att radikalfeministerna ständigt ges tolkningsföreträde när det gäller kvinnors åsikter och vardag?

 

11 kommentarer på “Föräldraledighet som tvång?”

  1. Matte Matik skriver:

    Om du tror att de bryr sig så tror du fel
    Nej det handlar om vinning för egen del
    För om kvinnor får välja så väljer de fel
    Om du tror att de bryr sig så tror du fel

  2. Anaïs skriver:

    Man kan möjligtvis konstatera, helt objektivt, att miljoner kvinnor saknar valfrihet eftersom samhället i deras länder inte erbjuder någon avlastning på det traditionella kvinnliga ansvarsområdet. Om strukturerna är icke-existerande (dagis, offentlig äldrevård osv) spelar det ju ingen roll vad kvinnor tycker om sin uppgift. Men det går inte att applicera på ett samhälle där det existerar ett val.
    Om man läser ”bloggar” kan man nog hellre konstatera att ”unga kvinnor” främst är intresserade av mode, kläder och shopping.

  3. Adam Weisshaupt skriver:

    Man kan dessutom ganska torrt konstatera att det ännu inte finns ett västerländskt samhälle som ger mannen valfrihet att välja att vara hemma med barnen eller gå ut och arbeta utan dessa o deras barn får blint lita på att modern är ”god” nog och tillåter dem, när denna fråga är löst så kan vi börja diskutera jämställdhet och dessutom komma någonstans med den. Som det är nu så är inte kvinnorna beredda att offra denna maktsfär och det är just detta som är en stor orsak till en backlash och inte de osynliga strukturerna eller patriarkatet.

  4. Anaïs skriver:

    Adam; Det finns väl inga formella hinder för män att vara hemma med barn?
    Och ”blint lita på att modern är god…” – det där tillhör ju privatsfären? Folk måste ju få göra upp sådant själva. Vad är det för fråga som skall lösas?
    Alltså, jag anser att samhället bör tillhandahålla en valmöjlighet – men inte tvinga folk att ”välja” på ett visst sätt.

  5. Lavazza skriver:

    Adam: Exakt! Det är lättare för en mor att tvinga en far att arbeta än för en far att tvinga en mor att arbeta (i alla fall för att dra in lika mycket stålar). Och fäder har mycket små möjligheter att skilja sig till mer tid med barnen som finansieras genom kassaförsörjning och/eller underhåll.

  6. Anaïs skriver:

    Lavazza: du verkar utgå från att folk hatar varandra.

  7. Mats skriver:

    @Anaïs:
    Så länge föräldrar kommer överens så är problemen mindre. Tyvärr händer det att föräldrar inte kommer överens. Då talar statistiken sitt tydliga språk om vem som får vårdnaden. Den ordningen som råder i vårdnadsutredningar och relaterade områden är katastrofalt ojämställd till männens nackdel.

  8. Lavazza skriver:

    Anais: Vad får du det ifrån? Jag bara skriver om mäns valfrihet att vara hemma med barnen (utan att drabbas ekonomiskt) och konstaterar att män nästan aldrig har någon sådan valfrihet. Jag antar att dennas situation beror på biologiska faktorer, ekonomiska faktorer och ointresse för mäns situation. Något hat behövs inte.

  9. Anaïs skriver:

    Lavazza: Alla som inte jobbar heltid drabbas ekonomiskt av detta. Självklart drabbas man om man väljer att vara hemma – kvinnor också.

  10. Lavazza skriver:

    Anais: Man kan möjligtvis konstatera, helt objektivt, att miljarder män saknar valfrihet eftersom samhället i deras länder inte erbjuder någon avlastning på det traditionella manliga ansvarsområdet.

  11. Adam Weisshaupt skriver:

    Anais;
    ”Det finns väl inga formella hinder för män att vara hemma med barn?”

    - Nej, helt rätt. Dvs så länge mammorna behöver papporna så stöttar hela samhällsapparaten detta och t o m propagerar för det men om vi synar bluffen så är det inte för att män och barn ska få mer tillgång till varandra utan för att underlätta för mamman. När det hela brakar samman så är det oftast fem myror är fler än fyra elefanter och en ska bort, gissa vem?

    Pappan anses inte viktig längre och motarbetas aktivt av de mest radikala kvinnoföreningarna och det mest funktionella är ”mäns våld mot kvinnor” parollen. Idag räcker det att misstänka att en pappa varit hotfull så ”vinner” mamman vårdnadstvisten. Historien går igen s a s då samma sak hände i USA på 60-talet nämligen ett stort stort socialt projekt som påbörjades och pappor skulle vara hemma med barnen. När det visade sig att barnen som hade stannat hemma med sin far mådde psykiskt och fysiskt bättre och klarade sina livsuppgifter bättre eller lika bra som de barn som hade varit hemma med sin mor så hände något drastiskt som fick papporna att rygga tillbaka från denna viktigaste maktsfär för både män och kvinnor. Vad hände?
    Jo, pedofilskräcken tog fart och de misstänkta var samtliga som var födda med ”fel” kromosom, åklagare, poliser, dagispersonal you name it… alla blev misstänkta och terapeuter anammade gamla Freudianska metoder för att få deras bild att stämma ihop med verkligheten, dvs alla män var potentiella pedofiler och barnen kunde förtränga att de varit med om dessa horribla gärningar. Liknar det inte lite grann dagens ”alla män är djur” parollen?

    Fotnot:
    Uppsala tingsrätt har utbildats av kvinnojouren i Uppsala om ”mäns våld mot kvinnor” rättssäkerheten är mao tveksam och lika tveksam är jag som ska upp till densamme tingsrätten i ett mål angående mina barn. Tilläggas skall att hag har en dotter som fyllde 3 år nyligen och vi har sett varandra totalt 26 timmar, familjerätten tyckte det var ”barnens bästa”

    Man kan fortsätta i oändlighet Anais med att upplysa om hur det ser ut då detta bara var en metod att frysa ut pappor och män.

Google