Medan kvoteringsivrarna i Sverige skördar nya framgångar i debatten, så börjar det komma in resultat från den implementerade kvoteringen till bolagsstyrelser i Norge. Nima Sanandaji, Vd för tankesmedjan Captus, rapporterar i en debattartikel vad New York Times har skrivit i frågan:
Kvoteringen har också lett till att underminera kunskapsnivån bland de som sitter i de norska bolagens styrelser. Sedan 2002 har de kvinnor som tagits in varit i genomsnitt sju år yngre än de män som de har ersatt. Kvinnorna har ofta kommit från mellanchefsnivå, till skillnad mot männen som oftare har erfarenhet av högre chefspositioner.
Argumentet om att det finns en stor pool av kvinnor med rätt kompetens men som nekas inträde i styrelserna kommer alltså på skam. Det finns också tidiga tecken på att denna sänkning i kompetens har påverkat bolagen negativt:
New York Times lyfter även fram amerikanska forskare som studerat perioden innan och efter kvoteringens införande i Norge. Forskarna har funnit att företagen som tvingades kvotera i snitt sköttes 20 procent sämre året efter jämfört med året innan kvotering antogs. Detta beräknas baserat på “Tobins Q”, en parameter som mäter kvaliteten av beslut i företag och har döpts efter den nobelprisvinnande ekonomen James Tobin.
Kvotering förefaller alltså ha ett pris, och frågan är om Sverige är redo att betala detta pris.
Det ska nämnas att det även finns forskning som visar att det kan vara bra för ett företag att ha kvinnor i styrelsen. Men detta är inte inkvoterade kvinnor, utan kvinnor som tagits in baserat på sin kompetens.
Originalartikeln i New York Times finns här.
Tack för tipset, Stefan!
04 februari 2010 kl 19:22
Här kommer ännu ett tips om än i ett annat ämne.
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1869282/leif-gw-persson-anders-eklunds-namn-har-stadats-undan
men det finns andra som menar att han kanske hade kunnat stoppas ännu tidigare t o m
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=35188&a=1131047
05 februari 2010 kl 08:49
Extremt riskabelt att bedöma bolagens framgång baserat på ledningen. Egentligen är det nog så att en bolagsledning kan fucka upp, men kan i fallet stora bolag egentligen inte på egen hand göra så jättemycket för att göra bolaget framgångsrikt. Bolagstyrelser gillar dock att överdriva sin egen betydelse för att rättfärdigande roffandet av ägarnas pengar genom diverse ersättningssystem. Man säger gärna att går det bra är det great management och går det dåligt är det svagt marknadsläge, fast verkligheten är nog faktiskt precis tvärtom.
05 februari 2010 kl 11:09
Ledningen betyder faktiskt nästan allt för ett företag, hur kompetent personalen än är.
05 februari 2010 kl 16:51
[...] Att ta in underrepresenterat kön vid exakt lika meriter (om nu sådana öht finns, för det är ju en värderingsfråga) är inte precis samma sak som att bestämma att så och så många av visst kön skall tas in dvs kvantitativ kvotering. Norge har lag om 40 % kvinnor i styrelser och effekterna av detta har inte varit positiva enl The New York Times (länken från Pelle Billing blogg: Effekterna av norsk kvotering). [...]
26 februari 2010 kl 21:00
[...] Uppdatering: Nima Sanandaji, vd för tankesmedjan Captus, har skrivit en debattartikel i New York Times där han meddelar att kvoteringen av kvinnor till bolagsstyrelser i Norge har lett till en sänkning av kompetensnivån i styrelserna. Debattartikeln finns här. Jag såg detta via Pelle Billing som bloggat om saken här. [...]
18 juni 2010 kl 16:17
[...] stor skillnad. Även i Norge, där man implementerat kvotering till bolagsstyrelser, har kvaliteten minskat som en konsekvens av [...]