Effekterna av norsk kvotering

04 februari 2010, av Pelle Billing

Medan kvoteringsivrarna i Sverige skördar nya framgångar i debatten, så börjar det komma in resultat från den implementerade kvoteringen till bolagsstyrelser i Norge. Nima Sanandaji, Vd för tankesmedjan Captus, rapporterar i en debattartikel vad New York Times har skrivit i frågan:

Kvoteringen har också lett till att underminera kunskapsnivån bland de som sitter i de norska bolagens styrelser. Sedan 2002 har de kvinnor som tagits in varit i genomsnitt sju år yngre än de män som de har ersatt. Kvinnorna har ofta kommit från mellanchefsnivå, till skillnad mot männen som oftare har erfarenhet av högre chefspositioner.

Argumentet om att det finns en stor pool av kvinnor med rätt kompetens men som nekas inträde i styrelserna kommer alltså på skam. Det finns också tidiga tecken på att denna sänkning i kompetens har påverkat bolagen negativt:

New York Times lyfter även fram amerikanska forskare som studerat perioden innan och efter kvoteringens införande i Norge. Forskarna har funnit att företagen som tvingades kvotera i snitt sköttes 20 procent sämre året efter jämfört med året innan kvotering antogs. Detta beräknas baserat på ”Tobins Q”, en parameter som mäter kvaliteten av beslut i företag och har döpts efter den nobelprisvinnande ekonomen James Tobin.

resultat

Kvotering förefaller alltså ha ett pris, och frågan är om Sverige är redo att betala detta pris.

Det ska nämnas att det även finns forskning som visar att det kan vara bra för ett företag att ha kvinnor i styrelsen. Men detta är inte inkvoterade kvinnor, utan kvinnor som tagits in baserat på sin kompetens.

Originalartikeln i New York Times finns här.

Tack för tipset, Stefan!

Tips: Läs även SvD:s artiklar om kvotering här och här.

 

10 kommentarer på “Effekterna av norsk kvotering”

  1. Mia skriver:

    Här kommer ännu ett tips om än i ett annat ämne.

    http://www.expressen.se/Nyheter/1.1869282/leif-gw-persson-anders-eklunds-namn-har-stadats-undan

    men det finns andra som menar att han kanske hade kunnat stoppas ännu tidigare t o m

    http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=35188&a=1131047

  2. Anders skriver:

    Extremt riskabelt att bedöma bolagens framgång baserat på ledningen. Egentligen är det nog så att en bolagsledning kan fucka upp, men kan i fallet stora bolag egentligen inte på egen hand göra så jättemycket för att göra bolaget framgångsrikt. Bolagstyrelser gillar dock att överdriva sin egen betydelse för att rättfärdigande roffandet av ägarnas pengar genom diverse ersättningssystem. Man säger gärna att går det bra är det great management och går det dåligt är det svagt marknadsläge, fast verkligheten är nog faktiskt precis tvärtom.

  3. Annakurt skriver:

    Ledningen betyder faktiskt nästan allt för ett företag, hur kompetent personalen än är.

  4. [...] Att ta in underrepresenterat kön vid exakt lika meriter (om nu sådana öht finns, för det är ju en värderingsfråga) är inte precis samma sak som att bestämma att så och så många av visst kön skall tas in dvs kvantitativ kvotering. Norge har lag om 40 % kvinnor i styrelser och effekterna av detta har inte varit positiva enl  The New York Times  (länken från Pelle Billing  blogg: Effekterna av norsk kvotering). [...]

  5. [...] Uppdatering: Nima Sanandaji, vd för tankesmedjan Captus, har skrivit en debattartikel i New York Times där han meddelar att kvoteringen av kvinnor till bolagsstyrelser i Norge har lett till en sänkning av kompetensnivån i styrelserna. Debattartikeln finns här. Jag såg detta via Pelle Billing som bloggat om saken här. [...]

  6. [...] stor skillnad. Även i Norge, där man implementerat kvotering till bolagsstyrelser, har kvaliteten minskat som en konsekvens av [...]

  7. [...] kvotering till bolagsstyrelser. Redan tidigare har det visat sig att denna kvotering haft en tveksam effekt på hur företagen sköts, och nu visar det sig även att många norska företag börjar göra uppror mot lagen. Bloggaren [...]

  8. Mathilda skriver:

    Hej! Måste invända lite, eftersom det finns en viktig aspekt du nog har glömt bort alldeles. Du skriver att ”Argumentet om att det finns en stor pool av kvinnor med rätt kompetens men som nekas inträde i styrelserna kommer alltså på skam” och här måste jag bara få fråga om du verkligen funderat över ämnet du skriver en debattartikel om – för visst är det väl kvotering?

    Är så fallet blir fortsättningsfrågan följande: Varför kvoterar man överhuvudtaget? För att få i fler kvinnor på högre chefspositioner, naturligtvis. De innehar alltså i nuläget inte särskilt höga chefspositioner. Det innebär att de sannolikt har varit chefer på mellannivå. Det, i sin tur, innebär att de, när de kvoteras in som högre chefer, inte kommer att ha erfarenhet av höga positioner sedan innan. Hade de haft det hade det ju varit jämställt. Och hade det varit jämställt hade vi inte kvoterat.

    Det hade ju nämligen varit rysligt orättvist.

    Är du med?

  9. Roger skriver:

    Mathilda;
    ”Är så fallet blir fortsättningsfrågan följande: Varför kvoterar man överhuvudtaget? För att få i fler kvinnor på högre chefspositioner, naturligtvis.”

    Följdfrågan borde väl snarare vara;
    På vilket sätt spelar kön roll i en styrelsesammansättning? Det Pelle hänvisar till är att det inte är bra för företaget med forcerad sammansättning av styrelsemedlemmar baserat på kön; så vem är det bra för och i vilket syfte?

    ”Det innebär att de sannolikt har varit chefer på mellannivå.”

    Vilket är detsamma som att säga att det inte finns tillräckligt många kompetenta kvinnor. Frågan återstår, varför kvotera baserat på kön? Inom näringslivet (vilket är det vi diskuterar här) är ca 80% män, den 80/20 fördelning som finns i styrelser finns alltså sannolikt även på mellanchefsnivå hela vägen ner till ”golvet”. Det är ju med andra ord både rättvist och jämställt redan nu.

    ”Det, i sin tur, innebär att de, när de kvoteras in som högre chefer, inte kommer att ha erfarenhet av höga positioner sedan innan. Hade de haft det hade det ju varit jämställt. Och hade det varit jämställt hade vi inte kvoterat.”

    Förstår inte vad du försöker säga här, om det är ett problem för mellanchefer att få ta steget upp så är det lika sant för manliga mellanchefer. Då är det inte kvinnor som skall kvoteras, utan mellanchefer. Då har detta KLASS-problem förväxlats för att vara ett KÖNS-problem, vilket inte är ovanligt inom radikalfeminismen.

    Det som uppenbart ÄR orättvist och icke-jämställt är att kvotera in en könsminoritet så att den får högre styrelse-representation än vad den i övrigt innehar i organisationen. Tillexempel; om vi har en grupp på 6 kvinnor och 2 män, och vi ska tillsätta en representativ styrelse på
    fyra personer; så är det mer rättvist att fördelningen bli 3 kvinnor och 1 män än 2 kvinnor och 2 män.

    Detta eftersom
    1:
    Alla då har lika chans/lika konkurrensutsatt situation att söka jobbet.
    2:
    Styrelsen representerar på ett bättre sätt organisationens struktur.

    Är du med?

  10. [...] Resultatet för företagen försämrades i Norge efter att man tvingades kvotera in kvinnor. Inte för att kvinnor är sämre, utan för att man var tvungen att rekrytera personer som inte var nog erfarna eller kompetenta. [...]

Google