Bra och dåligt från Martinsson

08 februari 2010, av Pelle Billing

Roland Poirier Martinsson kommer idag med uppmaningen att inte kapitulera inför statsfeminismen. Självfallet är det ingen som behöver kapitulera inför statsfeminismen, vi lever ju fortfarande i en demokrati med åsiktsfrihet. Men det som är illa är att det snart inte finns ett enda politiskt parti som inte bekänner sig till könsmaktsordningen och statsfeminismen, vilket är det som provocerat fram Martinssons artikel.

Det som också är illa är att det är tillåtet att skriva nästan vad som helt som män som grupp, utan att det anses vara en skandal och utan att det leder till några konsekvenser. Martinsson sätter fingret på ett exempel:

[...] men när Marteus sedan undrar om inte pappalediga män kan bli mindre benägna att se barn som sexuella objekt, då kan jag inte längre vara chevaleresk. Hon säger ju faktiskt att män som går till jobbet möjligen kan komma att i högre grad utveckla pedofila tendenser.

Om någon skulle skriva att kvinnors hjärnor förtvinar när de är hemma med sina barn, så skulle vi alla bli mycket upprörda. Sådana generaliseringar får man inte göra om man inte har mycket långtgående bevis, och i det här fallet finns det inte minsta anledning att tro att påståendet är sant. Men Ann-Charlotte Marteus får insinuera att män riskerar att bli pedofiler och ge sig på sina egna barn om de inte tar ut halva pappaledigheten, utan att det blir någon folkstorm.

I resten av Martinssons artikel finns det flera saker jag inte håller med om. Bland annat definierar han sig som antifeminist, en etikett som jag tycker är ganska menlös. Det är bättre att vara för något än att vara emot något, och det går utmärkt att kritisera statsfeminismen utan att vara antifeminist. Om någon tvungen vill förhålla sig till feminismen utan att vara anhängare så kan man helt enkelt kalla sig för icke-feminist.

Vidare så uppmärksammar Martinsson att kvinnorollen medfört orättvisor genom historien, utan att uppmärksamma att även mansrollen medfört orättvisor. Ett sådant uttalande påvisar tyvärr att man inte har något riktigt djup i sin analys av könsfrågorna, och att man köpt statsfeminismens verklighetsbeskrivning.

gruvarbetare

 

4 kommentarer på “Bra och dåligt från Martinsson”

  1. Musse Pig skriver:

    Utmärkt Pelle! Dumheten saknar ju gräns! Man tycks kunna skriva och påstå precis vad som helst om män utan att något händer.

  2. NisseNyfiken skriver:

    Nyanserat och bra som vanligt :)
    Synd att Martinsson trillar i fallgropen och anammar statsfeministernas historiebeskrivning. Det tar liksom udden av hans inlägg.

  3. PabloHoney_4 skriver:

    Karriärister är demokratins bödlar!
    Idag går det inte att göra karriär utan att man hyllar feminismen. Denna statsnepotistiska rörelse har vaskat fram och förädlat opportunister i alla skikt på våran samhällskropp.Tidningar, Universitet, Polis, Radio och TV kryllar av småpåvar som vill gynna sig själva genom att krusa dem som sitter på makten. Denna strömning är den samma som fanns under Hitler Tyskland och i forna DDR. Alla vill uppåt och då får man sälja sin själ på REA, om man gott vill leva. Karriärister är demokratins bödlar!

  4. Shastra skriver:

    Självklart är det ok att kalla sig antifeminist. En antifeminist är en motståndare till den feministiska ideologin. Varje motståndare till sexism är en hjälte/hjältinna i mina ögon, och det smärtar mig att vi fortfarande har två olika ord för manliga och kvinnliga hjältar. Feministerna är de värsta utövarna av sexism som vi har sett på 100 år. Det började som en kvinnlig frigörelseprocess, men sen slog det slint totalt.

    Nej till sexism, ja till antifeminism.

Google