Börjar männen få nog?

14 februari 2010, av Pelle Billing

I dagens SvD analyseras den senaste SIFO-mätningen av partisympatier, och det visar sig att det finns ett riktigt intressant fenomen i mätningen. Så här skriver Göran Eriksson:

I svenska val brukar män och kvinnor rösta ganska lika, men Sifos februarimätning visar att det nu råder stora politiska könsskillnader i Sverige.

Om bara kvinnor fick rösta skulle de rödgröna vinna med 54,4 procent mot 41,9 procent för de borgerliga. Men bland männen vinner regeringspartierna med 49,3 procent mot 43,5.

Att det brukar vara fler kvinnor som röstar på de rödgröna och fler män som röstar på de blå, är något som tidigare tagits upp i den politiska analysen. Men nu förefaller detta gap ha vuxit sig betydligt större än tidigare.

valjare

Frågan är om detta kan bero på att männen börjar få nog av radikalfeministisk politik? Alla partierna är ju mer eller mindre påverkade av radikalfeminismen, men det finns ändå gradskillnader, och bland de rödgröna är stödet för könsmaktstänkandet som starkast. Kan det vara så att svenska män äntligen har fått nog av det förakt som sedan ett par decennier tillbaka blivit rumsrent?

Själv skulle jag önska att det fanns ett parti, som oberoende av övrig ideologi, tog öppet avstånd från radikalfeminismen i sin jämställdhetspolitik. Men i nuläget så är det ändå ett gott tecken att männen börjar visa med sina röster att det räcker nu. Framtiden tillhör de som tror på äkta jämställdhet – jämställdhet för bägge könen – och i den framtiden finns det ingen plats för radikalfeminism.

 

15 kommentarer på “Börjar männen få nog?”

  1. Pär Ström skriver:

    Själv tycker jag tyvärr att det inte är någon större skillnad i graden av feminism mellan blocken. Det röda må vara snäppet värre men även det blåa blocket är mycket tydligt feministiskt, tycker jag.
    Pär

  2. Dalahest skriver:

    Männen över hela västvärlden börjar definitivt få nog av det radikalfeministiska manshatet och russinplockandet. Det är skrämmande tydligt.

  3. Lasse skriver:

    Ni missade väl inte agenda med feministiskt tema och valet. Blev så förbannad över denna statsfeminstiska propaganda att jag var tvungen att byta kanal.

    Är ju helt sjukt varför reagerar inte folk ?!

  4. Jack skriver:

    Lasse,
    Såg en del, bl a debatten där man förde fram att det viktigaste för kvinnor är att få försörja sina barn själva (pappan är alltså helt åsidosatt och värre kommer det bli) Och att skattesänkningar är dåliga för om både män och kvinnor skattar och pengarna ges till bara kvinnor ger det mer frihet för kvinnor än om skatten sänks.

  5. Urban skriver:

    Män är generellt mer intresserade av företagande och entreprenörskap, traditionellt borgerliga områden, därav siffrorna. Men nu tycks allt utgå ifrån hur kvinnor får det, fritt företagande eller inte, höjda eller sänkta skatter, bidragsnivåer osv. Det är det enda fokus som finns – dvs. vinner eller förlorar kvinnor på detta – och säger en hel del om hur bissarr situationen blivit.

    Det stora problemet är att männen fortsätter att jamsa med och inte ställer motkrav. Och låter sig utnyttjas som kassakor (nog är män djur alltid!). När det gäller ex föräldraskap så vore det fantastiskt om män skulle börja kräva rätt till reproduktion via surrogatmödraskap. Det skulle göra oddsen jämna och vara ett rättsäkert sätt för män att bli fäder på. Det skulle också vara ett steg mot ytterligare individualisering då det är det vi behöver mer av, inte mindre. Något som förmodligen vänstermän har svårt att tugga i sig, vana som de är att se befolkningen i kollektiv som ska hjälpas eller hatas (borgarna var ju en sådan grupp). Nu är (vänster)männen själva måltavlor, det borde stämma till eftertanke.

  6. Lasse skriver:

    Även fast vi är ett tryggt i-land får jag ibland känslan att vi är europas mest ”hjärtvättade” folk.

    Någon mer som upplever dem ”vibbarna” ?

  7. Access skriver:

    Jo, Lasse, nånting åt det hållet i alla fall. Kollektivismen är väldigt stark i Sverige. Det sägs att det bara finns utrymme för en fråga i taget i den allmäna debatten, vilket nog är en konsekvens av kollektivismen.

    Folkhemmet, föreningstraditionen, socialdemokratin, statskyrkan, feminismen … Det finns inte särskilt stort utrymme för avvikande åsikter i Sverige. Alla ”måste” springa åt ”rätt” håll, annars är man sjuk, förtryckande och idiotförklarad.

    En intressant sak är följande: När den kollektiva heterosexualiteten började upphöra som norm och det blev okej att vara icke-heterosexuell, då blev plötsligt icke-heterosexuella politikernas gullegrisar. Samtidigt försvann den frihet och individualism som tidigare fanns inom homokulturen och ersattes av feministnorm och moralistisk tvåsamhetsnorm (med kyrkbröllop som målsättning).
    Det var alltså inte så att det plötsligt blev mer accepterat med avvikande åsikter. Tvärtom, normerna ändrades, men avvikelser från den därefter gällande normen bemöttes lika föraktfullt som tidigare.

  8. Robert skriver:

    @Dalahest:

    Ja, mycket tyder på det. Själv är jag rasande över läget. Kan tipsa om Angry Harrys blogg som har olika intressanta länkar:

    http://www.angryharry.com/

  9. Robert skriver:

    @Lasse:

    JA!

  10. Jack skriver:

    Lasse,
    Sverige har en lång historia av att manipuleras från statsmakten. Kanske generna som skall hindra det har avrättats i krigstider?

    Den här är korta genomgången av en disputation i historia är intressant på många sätt:

    Att hålla folket på gott humör av Anna Maria Forssberg
    http://www.kungkarl.se/forssberg.htm

    För övrigt tror jag vi svenskar är lättmanipulerade på grund av att vi talar för lite med varandra, grannar, bor ensamma, osv, vilket dels beror på låg folktäthet, isolerande klimat, men också faktorer som skulle kunna förändras.

    Det ger oss ett otillfredställt behov av kontakt med andra människor och en okunskap om vad andra kan relatera till. Behovet och okunskapenen gör oss manipulerbara. T ex när ett budskap trumpetas ut så att alla hör det. För att få fylla vårt biologiska behov av kontakt med andra använder vi den information som vi vet andra kan relatera till, dvs det som massmedia sagt, vädret eller krämpor. Det går inte helt att kontrollera hur vi ställer oss till temana som tagits upp i massmedia. Däremot kan man helt ut välja vilka teman som skall trumpetas, vilket är precis vad feminister gör. Så länge de väljer temana (mäns våld mot kvinnor, patriarkat, förtryck av kvinnor, lönediskriminerng) är det kört.

    Jag är benägen att ge ett misstroende votum till massmedia och undrar om inte alla skulle tjäna på att endast läsa slump-bloggar för information. Eller iaf delvis slump, delvis bloggar som denna ;)

  11. Jack skriver:

    Usch, det är sent, varför både särstavar jag och sedan har onödiga bindestreck…omedvetetet försöka att hamna rätt kanske. ”misstroendevotum” och ”slumpbloggar”. :)

  12. GunnarJ skriver:

    Det var värst. Pelle B:s välgörande feminismkritik är alltså bara en aspekt av
    nyliberalism, håll-alliansen-kvar och kosackvalstänkande.
    Själv är jag en omarxistisk vänstermänniska som tror att välfärdssamhället erbjuder en mer civiliserad plattform än konsumismen-ekonomismen.
    Det finns en slags vänsterjargong hos många feminister, det medges, men det auktoritära draget kan lika gärna härledas från högerextremism.
    Jag hoppas Pelle B lyckas styra fritt från nattväktarsamhället (som leder till klansamhälle) och murken moderatmentalitet.

  13. Pelle Billing skriver:

    GunnarJ,

    Jag är politiskt obunden i mitt arbete. Det enda jag analyserar hos partierna är deras jämställdhetspolitik, och jag drar mig inte för att kritisera eller berömma något av partierna. På sista tiden är det i första hand Moderaternas prat om könsmaktsordning som jag kritiserat.

    En jämställdhetspolitik som bryr sig om bägge könen, och som inte skuldbelägger män, är något som alla partierna behöver.

  14. Tomac Barin skriver:

    Nu när valet 2010 närmar sig, vilka alternativ finns, egentligen, om man inte vill rösta på ett parti som anammat feministiska teorier?
    De första som slår mig är KD och SD, men… några fler måste det väl ändå finnas?

  15. Lasse skriver:

    Jag tror att denna uppdelning (som också avspeglar sig i könsfördelningen av riksdagsledamöterna) har att göra med våra traditionella roller:

    Vi män har ofta dålig kontakt med våra barn och med andra människor, och tar inte så stort ansvar för omsorg och omhändertagande. Därför är frågor om de svaga och sjuka i samhället inte så synliga och viktiga för oss.

    Istället för att prata med andra om våra känslor är vi vana att använda prestationer, styrka och våld för att få utlopp för vår ångest. Att detta leder till krig, miljöförstöring och svårt lidande för andra människor nu och i en avlägsen framtid har vi svårare att ta in.

    (Detta är tendenser, det är inte så att varje man fungerar så här, eller att ingen kvinna gör det. Men det finns en klar asymmetri mellan könen.)

Google