Bägge könen sextrakasseras

15 februari 2010, av Pelle Billing

Aftonbladet tar upp den undersökning som Ekot gjort om sextrakasserierna bland Teaterförbundets medlemmar. Rubriken som Aftonbladet väljer är Skådespelerskor sextrakasseras på jobbet, medan vi i ingressen kan läsa:

Var tredje kvinna som jobbar inom svensk teater och film har blivit sexuellt trakasserad.

Betoning ligger alltså på att kvinnor är de som drabbas, och indirekt pekas männen ut som förövare. Men om man läser själva texten i artikeln så framkommer det tydligt att bägge könen blir utsatta för sexuella trakasserier:

Var femte man, och var tredje kvinna som jobbar inom svensk teater och film har blivit sexuellt trakasserad.

Det är förvisso vanligare att kvinnor drabbas, men skillnaderna är nog mindre än många skulle tro. En lika bra rubrik hade alltså varit att ”Även män drabbas av sexuella trakasserier”, om man nu är ute efter någonting med nyhetsvärde. Men som bekant är det bara rubriker där kvinnor är drabbade eller offer, som är gångbara i tidningsvärlden.

Diskrimineringsombudsmannen drar också en lätt underlig slutsats av undersökningen:

– En arbetsplats där det förekommer sexuella trakasserier i så pass hög utsträckning är ju inte en jämställd arbetsplats.

Om bägge könen drabbas av sexuella trakasserier så är det väl knappast jämställdhet som är problemet. Det måste handla om något mer djupgående än så. Eller menar DO att jämställdhet handlar om att män ska respektera kvinnor, medan det omvända inte är lika viktigt? Definitionen av jämställdhet går uppenbarligen mer och mer mot att kvinnor inte får missgynnas, medan männens situation inte anses särskilt relevant för jämställdheten.

På Aftonbladet.se ställer man respektive kön frågan ”har du blivit sextrakasserad på jobbet?”. Svaren just nu ser ut på följande vis:

sextrakasserade-kvinnor

sextrakasserade-man

Även här är könsfördelningen relativt jämn, t o m ännu jämnare än i Ekots undersökning. Samtidigt kan jag tycka att det är otillfredsställande med två undersökningar som inte är gjorda efter strikt vetenskapliga kriterier. Det som skulle behövas är en liknande metodik som användes för att få en korrekt översikt av våld i nära relationer, dvs att man frågar ett stort tvärsnitt av populationen konkreta frågor om vad de varit utsatta för, inte bara allmänt hållna frågor. Då får man exakta mått på hur könsfördelningen ser ut, och man får även fram korrekta procentsatser som med all sannolikhet skulle bli lägre än de undersökningar som diskuterats här. Det var via sådan noggrann forskning som man kom fram till att kvinnor och män tar till våld lika ofta i nära relationer, även om konsekvenserna blir mer allvarliga för kvinnor, beroende på mäns större fysiska styrka.

Uppdatering: Aftonbladet har återgett Ekots undersökning på ett felaktigt sätt. På Sveriges Radios hemsida finns de korrekta uppgifterna:

Ekot skickade ut en enkät till runt 4000 medlemmar i Teaterförbundet och fick 1 672 svar. Tar man med alla, män som kvinnor, alla yrkesgrupper, från maskörer och tekniker till skådisar och regissörer – så svarar var femte att han eller hon blivit sexuellt trakasserad.

Tack för påpekandet, Sanna!

 

9 kommentarer på “Bägge könen sextrakasseras”

  1. Mattias skriver:

    Det finns en annan aspekt med…

    Jag har en gång blivit sextrakasserad, på krogen. Klassiskt nypen i rumpan av en medelålders dam. Var väl kanske 20-25 år gammal vid tillfället. Det var såklart negativt, men det som var positivt var att det var så uppenbart fel och så enkelt att protestera. T o m omgivningen stämde in i min arga (verbala) protest, kvinnor som män. Det var bara öppna munnen och högljutt ifrågasätta vad f*n damen höll på med.

    Trakasseriet man utsätts för dagligen i tidningar och samtal är däremot värre. Mindre värd, kollektivt skyldig, egoist, svin osv. Det är dolt, subjektivt och svårt att definiera. ATT protestera är svårt i dagens samhällsklimat och jag är inte ens riktigt säker på HUR jag vill protestera när det gäller sakfrågan. Principfrågan är lättare.

    Trist var ordet sade Bull…

  2. Sanna skriver:

    Hej. Du har nog hittat en nyhet som refererar Ekots undersökning fel.

    Var femte var totalen för alla – oavsett yrkesgrupp och kön. Siffror uppdelade på kvinnor män ser du här. Inte var femte man, alltså.

    http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=3437&artikel=3434064

  3. Pelle Billing skriver:

    Tack för påpekandet, Sanna!
    Tydligen har Aftonbladet återgett siffrorna på ett felaktigt sätt. Jag har gjort ett tillägg ovan.

  4. Musse Pig skriver:

    Jag har blivit grovt tafsad på på krogen av en äldre kvinna och trakasserad på jobbet av en kvinna som jag avböjde ett förhållande med.
    När det gäller nätundersökningar map relationsvåld så gjorde Aftonbladet ett patetiskt försök för några år sedan. Efter några timmar så visade det sig att fler kvinnor än män sa sig ha slagit sin partner. Då åkte hela undersökningen bort illa kvickt. Den var uppe på förmiddagen och togs helt bort mitt på dagen. Rätt tydligt hur intresserad Aftonbladet var av sanningen, eller hur?

  5. Lavazza skriver:

    Jag dubbelpostar ett inlägg från Genusnytt:

    Jag är övertygad om att de främsta orsakerna till sexuella trakasserier, annan mobbing och ohälsa i allmänhet inom scenkonsten är att det är fråga om kollektivt konstnärligt arbete som oftast bara blir bra om en diktator med visioner leder arbetet, att personer med störningar söker sig teatern pga. sina privata behov och att anställningarna, i likhet med de flesta arbeten som sker i projektform, är osäkra.

    Dessa förutsättningar går att ändra exempelvis genom att inte tillåta personer med störningar börja på scenskolan och andra scenkonstutbildningar, återkommande utvärderingar av personalens psykiska hälsa, plattare arbetsorgansiation där ingen har det övergripande ansvaret och den övergripande makten, starkare anställningsskydd, mindre projektarbete och så vidare.

    Frågan är vad detta skulle kosta och vad det skulle bli för kvalitet på den scenkonst som erbjuds; hur många som skulle vilja se och betala för den?

  6. Lavazza skriver:

    Jag anade förresten att det var så här illa inom svensk teater redan 1996 och därför sedan dess bojkottat svensk teater.

  7. [...] är det tredje inlägget om sexuella trakasserier, de andra två finner du här och här. Anledningen till inläggen är Ekots kartläggning av sexuella trakasserier inom [...]

  8. [...] Fler som har skrivit om sexuella trakasserier är Lisa Magnusson och Pelle Billing. [...]

Google