Vägen till jämställdhet

29 januari 2010, av Pelle Billing

Moderaterna fortsätter kämpa för att förankra sitt nya jämställdhetsbudskap hos sina supporters. Idag är det partisekreterar Per Schlingmann och jämställdhetspolitiska talespersonen Hillevi Engström som försvarar den nya Moderata jämställdhetspolitiken i SvD. Låt oss titta lite på vad de säger:

Vi vill att alla barn redan från födseln bemöts som individer och behandlas som just den han eller hon är och att fler människor får makt att forma sitt eget liv.

Det vill jag också! Och jag skulle gissa att en stark majoritet i Sverige tycker samma sak, utom möjligen små grupper av bakåtsträvande stollar.

I vägen för detta står bland annat föreställningar om kön som gör att många tjejer och kvinnor inte enbart bedöms utifrån den individ de är.

Jo, visst är det så. Men varför omnämner ni bara tjejer och kvinnor? Tror ni på fullt allvar att den manliga könsrollen är mindre betvingande än den kvinnliga könsrollen? Om ni verkligen förespråkar att alla ska bedömas som individer så kan ni inte i samma andetag osynliggöra pojkar och män.

Det helt avgörande är att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Det handlar bland annat om åtgärder mot löneskillnader, den könssegregerade arbetsmarknaden, att kvinnor i mindre utsträckning än män har inflytande på sina arbetsplatser och att väsentligt färre kvinnor är företagare.

Män och kvinnor får samma lön för samma jobb, det visar både Jämos egen kartläggning och andra undersökningar. Mer info och källhänvisningar finns i mitt manifest.

arbetande-kvinnor-och-man

Att män och kvinnor väljer olika jobb, och att färre kvinnor väljer att starta företag, kan dels vara en fråga om kulturella normer – men det kan även påverkas av medfödda komponenter. Lösning blir därmed inte att skuldbelägga könen, utan att jobba för att bägge könen ska känna att de har möjlighet att göra de val de vill. Samtidigt är det orealistiskt att tro att vi kommer att utplåna könsskillnaderna; det är lika orealistiskt som den kommunistiska utopin om jämlikhet en gång var. Vad gäller påståendet att kvinnor har mindre inflytande på sin arbetsplats så kommer jag att bemöta det i nästkommande blogginlägg.

Ett helt annat anslag i jämställdhetsdebatten kommer från Charlie Weimers, förbundsordförande i KDU. Han skriver i SvD:

Den kristdemokratiska jämställdhetspolitiken måste alltid bejaka att människor själva ska kunna välja yrkesinriktning, och avstå från att försöka få dem att välja ”rätt” i form av traditionella eller icke-traditionella programval på gymnasiet. Det är en politik som säger nej till kvotering av principiella skäl, eftersom kvotering utgår ifrån kollektivet istället för personen och för att den sätter kunskap och erfarenhet på undantag. En kristdemokratisk jämställdhetspolitik strävar efter att ge varje person det självförtroende som krävs för att veta att den egna kompetensen berättigar till en bra ingångslön och senare löneförhöjning.

Om man läser hela artikeln så märker man att det är en rejäl sågning som Weimers ger den nuvarande statsfeministiska jämställdhetspolitiken. Utan att ta ställning till KD:s jämställdhetspolitik som helhet, så är det ytterst intressant att någon vågar utmanar det nuvarande tankesättet om jämställdhet på ett så ogenerat sätt.

 

8 kommentarer på “Vägen till jämställdhet”

  1. Kristian skriver:

    Det är häftigt att det mest utmanande och radikala utspelet och ställningstagandet kommer från det mest konservativa partiet. :-)

    Uppochnervända världen!

  2. Realisten skriver:

    Instämmer att jämställdhet och feminism definitivt är två skilda saker.

    Feminism på lika villkor där inte könet bestämmer, kan jag gå med på.
    Det borde, trots allt, vara viktigare med erfarenhet och utbildningsgrad än kön.

    Jämställdhet, anser jag, är när alla räknas lika t.ex. på arbetsmarknaden.
    Att komma i ”gräddfil” till lediga jobb på grund av en snedvriden integrationspolitik kommer bara till skada för oss som är infödda ur-svenskar och påverkar absolut den allmänna inställningen till s.k. flyktingar och övriga invandrare. En vilja till att lära sig språket samt att vilja integrera sig i den sociala miljön anser jag måste finnas för att uppnå en jämställdhet.

    Om jag skulle vilja bosätta mig utomlands så är det otänkbart med att få språkundervisning, samhällsinformation o.dyl. annat än på det inhemska språket. Vill man flytta till Island måste man ju t.o.m. Islandsanpassa sitt namn!

  3. [...] Pelle Billing: Vägen till jämställdhet [...]

  4. [...] Pelle Billing: Vägen till jämställdhet [...]

  5. Kristian skriver:

    Kolla in länken oven i inlägg 4. Instämmer i att det är en klockren kampanj!
    http://christiancarlsson.wordpress.com/2010/01/31/we-can-do-it-utan-kvotering/
    En och annan halmgubbe, men är inte det vad politik går ut på! :-)

    Tro det eller ej men jag börjar luta mot Kd! Helvetet fryser till! :-D

  6. Sofia skriver:

    Ja det verkar faktiskt som om det får bli Kd. De sista veckorna har moderaterna mer eller mindre gett bort röster till Kd och tyvärr även till SD.

  7. Göran Heintz skriver:

    Du verkar dela den (min) åsikt som jag trodde var underrepresenterad. Det är kul att alla verkligen vet om och inser könskillnader i praktiken men vissa vägrar att inse den i teorin osv. Precis som du säger är det viktigt att alla har -möjligheter- att gå samma vägar osv men det alltid kommer vara en diskrepans mellan könen när det gäller extremt många saker. Keep up the good work.

Google