Sambolagen nästa jämställdhetskamp

05 januari 2010, av Pelle Billing

giftemal-ringar

I höstas skrev jag om hur Josefin Brink (v) vill att samboskap ska likställas med äktenskap. Nu är det Karin Olsson i Expressen som tar upp stafettpinnen och kräver att samboskap ska bli mer som äktenskap på det ekonomiska området.

Argumentationen om att göra samboskap mer som äktenskap vad gäller det ekonomiska och juridiska kan låta klokt vid en första anblick. Många lever idag i ett samboförhållande och då kanske lagarna bör anpassa sig efter det. Men jag tror att det är helt fel väg att gå, och det tyder t o m på en dubbelmoral.

Numera har människor som lever tillsammans i ett parförhållande två olika valmöjligheter: man kan ingå äktenskap och man kan nöja sig med att vara sambo. Detta val bestämmer i vilken utsträckning man slår sina påsar ihop vad gäller det ekonomiska. Om man istället skulle ta bort det ena alternativet – samboskapet alltså – då skulle det vara omöjligt att leva ihop utan att bägge individernas ekonomier slås ihop. Frågan är varför någon skulle förespråka detta? Varför vill man aktivt minska individens valfrihet?

Tyvärr kan jag inte dra någon annan slutssats än att de som tidigare har slagit sig för bröstet när det gäller att se sig som progressiva när det gäller jämställdhet, nu får kalla fötter. Uppluckrandet av äktenskapet – som tidigare sades vara en kvinnofälla – inser man nu har lett till negativa ekonomiska konsekvenser för i första hand kvinnor, och då ändrar man helt sin retorik. För mig är detta ett tydligt exempel på att feminismen inte handlar om att vara progressiv, utan att skydda kvinnor – vare sig det innebär att man i stunden får använda sig av progressiv eller konservativ retorik.

Förslaget om att göra samboskap till äktenskap innebär också ett feministiskt erkännande av att det traditionella samhället (äktenskap, osv) inte nödvändigtvis var bättre eller sämre för det ena könet, utan att det fanns för- och nackdelar för bägge könen.

Själv ser jag helst att det finns kvar två olika sätt att leva tillsammans:

  1. Att ingå äktenskap, med långtgående juridiska och ekonomiska konsekvenser. Man kan t o m tänka sig att lägga till ytterligare en ekonomisk variabel, så att intjänade pensionsrätter under ett äktenskap anses vara gemensamma. På så vis blir äktenskapet ett tryggt arrangemang för de familjer där man har en asymmetrisk fördelning av förvärvsarbetet.
  2. Att ingå samboskap, där parternas ekonomier i stor utsträckning hålls separerade.

Om man förnekar människor möjligheten att bo ihop utan att vara gifta, då känns det som ett steg bakåt i samhällsutvecklingen, snarare än ett steg framåt.

 

9 kommentarer på “Sambolagen nästa jämställdhetskamp”

  1. Kristina skriver:

    De problem som Karin Olsson tar upp finns det nog bättre lösningar på. Allmänheten kanske kan för lite om familjerätt helt enkelt? Om man vill att sambon skall ärva får man ju som Karin själv tar upp skriva ett testamente. Det förvånar att så många väljer att inte gifta sig, fast har familj ihop och är sams och sammanboende, gör man ett informerat val eller struntar man i att ta reda på fakta?

    Och ditt förslag om pensionsrätter är mycket bättre för jämställdheten. :)

  2. Gonzo skriver:

    Att folk låter bli att gifta sig beror nog på att folk är lata.
    Man lever redan i hop så varför börja böka med ett bröllop? Dessutom kostar säkert ett bröllop med ev fest en liten slant som man antingen inte har råd med eller så tycker man bara att dom pengarna kan läggas på annat.
    Vi bor ju ändå i hop och har det bra som det är.

    Misstänker att Karin Olsson och övriga feminister som klagar bara är sur över att dom inte får dela på mannens tillgångar vid en ev skilsmässa. Skulle tro att Tiger Woods skandalen som kan ge Elin över två miljarder svenska kronor kittlar lite i pengatarmen. Likaså tvisten i Stieg Larssons familj, som jag till viss del kan förstå, men vem vet vad Stieg Larsson tyckte och tänkte?

    Han kanske inte ville att sambon skulle få dela ev pengar. ”Hon tjänar sina pengar och jag mina, det är hennes ansvar”
    ”Hon har så att hon klarar sig”
    Kanske ville han skicka pengarna till barnen i Afrika eller varför inte skänka en rejäl slant till Edsbyns bandylag.
    Konstigt att ingen av dessa har hört av sig och krävt pengar som dom kanske skulle ha fått.

    Lite golddigger fasoner över det hela alltså. Snart är det väll ingen mening att bli i hop med en rik karl. Plötsligt försvinner kärleken till 40 år äldre gubbar.

    Som jämställdhets ivrare tycker jag att det både är viktigt och självklart att min kvinna jobbar och tjänar egna pengar.
    Jag skulle aldrig välja en kvinna pga hennes pengar och jag tänker inte försörja en kvinna heller, med undantag för arbetslöshet och sjukdomar eftersom det är något som man inte kan rå för och som tyvärr inträffar i ett vanligt liv.

  3. Man kan ju bo tillsammans utan att för den skull vara sambos, utan det kan vara kompisboende, studiekamrater etc. Vet inte om det finns någon juridisk benämning på vad som räknas med sambo, men annars bör lagstiftarna i så fall förtydliga definitionen?
    För vem ska avgöra om man verkligen varit sambos eller om man enbart bott under samma tak?

  4. Access skriver:

    Finns det inte en juridisk term som kallas ”under äktenskaplig former”, vilket i praktiken innebär att man har sex? (notera att man inte måste ha sex bara för att man är gift, men uppenbarligen förutsätts det vara så).

    Jag håller med om vansinnet att tvångsknyta människors ekonomi till varandra bara för att man har en relation och delar boende. Blir nästa steg att likställa särboskap med äktenskap? Hur många gold diggers får vi då se åberopa arvsrätten när en ensamboende rik person dör?

    Däremot är ditt förslag om pension och äktenskap bra, Pelle. Generellt sett skulle kan kunna tänka sig att göra äktenskapet än mer sammanbindande vad gäller parets gemensamt intjänade och förbrukade tillgångar? Kanske kan man även inkludera uttagen föräldraledighet? Förslagsvis på så sätt att den föräldraledighet som tagits ut anses vara jämnt fördelad av både mamman och pappan, oavsett vem som varit hemma med barnet? De var ju ändå gifta under tiden, så man får förutsätta att om den ena parten var hemma med barn så tjänade den andra parten in pengar för att försörja familjen.
    För allt handlar väl inte om pengar, varken i en familj eller i principiella rättsfrågor???

    För övrigt undrar jag fortfarande över Stieg Larsson egen vilja. Han var ju uppenbarligen en hyfsat upplyst människa, så om han hade velat ge sin sambo kvarlåtenskapen så hade det varit hur enkelt som helst att upprätta en inbördes testamente med henne. Han valde alltså att inte göra det, något som hon idag inte respekterar.

  5. Ulf Andersson skriver:

    Gifta pappor har åtminstone större chans att
    få rätt att träffa sina barn efter en skilsmässa
    än vad pappor som har levt som sambor med mammorna har.

    Som sambor, måste mamman godkänna att man är far till barnet.

    I min roll som företrädare för pappor, har jag kommit i kontakt
    med pappor som har varit gifta och menar att de har större
    problem än pappor som har varit sambor -
    att man behandlar dem sämre i en vårdnadstvist.
    När det gäller denna frågan är mina erfarenheter
    tvärtom. Rent generellt gäller att pappan
    anses vara en sämre förälder än mamman
    av den kvinnodominerade socialtjänsten
    där statsfeminismen är religion
    och Valerie Solanas SCUM-manifest
    mer eller mindre används som styrdokument.

    Uffe från PappaRättsGruppen

  6. Carl skriver:

    Här ett litet klipp:

    http://www.youtube.com/watch?v=eahDL2klPGs

    Hur ska historien minnas förtrycket av män? Går det att förtrycka ett kön hur länge som helst eller blir man slutligt påkommen, nedgjord och bestraffad? Bägaren har runnit länge nu. Låt oss dock inte glömma, efter bestraffning av feminismen, förlåtelse av de insugna.

  7. Matte Matik skriver:

    Bra skrivet – tycker också det är ett klockrent exempel på att feminismen väljer att utgå från att kvinnor behöver skyddas – då kvinnor tjänar på det. Man tar fördelarna från kvinnans traditionella könsroll då det passar, samtidigt som man ska ha fördelarna från mannens då det passar. Självständighet och frihet kräver också att man tar sitt ansvar och ska vi ha jämlikhet på lika villkor måste detta även gälla kvinnor.

    Att man sedan vill införa detta med lagstiftning är bara tragiskt (om ens praktiskt genomförbart?) med tanke på de inskränkningar man gör i människors frihet jämfört med vad man (kvinnor) vinner.

    Det är förstås inget nytt att vårdnadsbidraget är omtvistat. Här är en liten artikel i svd:
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vardnadsbidrag-stangde-forskolor_4038149.svd

  8. Erik skriver:

    Access:

    ”För övrigt undrar jag fortfarande över Stieg Larsson egen vilja. Han var ju uppenbarligen en hyfsat upplyst människa, så om han hade velat ge sin sambo kvarlåtenskapen så hade det varit hur enkelt som helst att upprätta en inbördes testamente med henne. Han valde alltså att inte göra det, något som hon idag inte respekterar”

    Det är tämligen uppenbart av beskrivningen av huvudkaraktärerna i milleniumböckerna vad Stieg Larsson ansåg på ämnet. Han såg på sexuella relationer som tillfälliga, inte permanenta. Egentligen är hela resonemanget absurt. Ta en relation en av mina kompisar har, de har varsin bostad, de är alltid hemma hos den ena, de sover hos den ena osv… De måste alltså betala hyra för en andra bostad för att slippa att ett gäng myndighetspersoner får rätt att lägga sig i deras privatliv? Om de betalade hyra för en etta med kokvrå och vistas mestadels i en stor villa så kanske absurditeten blir tydligare.

  9. [...] Pelle har skrivit lite om sambo, äktenskap och jämställdhet. [...]

Google