Pelle Filipsson om ofrivilligt föräldraskap

17 januari 2010, av Pelle Billing

Titta på detta starka inslag från TV4 där Pelle Filipsson berättar om sin kommande bok om ofrivilligt föräldraskap (Den vackraste gåvan). Inslaget beskriver en del av mäns liv som det inte pratas om så ofta – dvs att man som man inte kan göra abort om man inte känner sig redo att bli förälder. Dialogen är väldigt lugn och balanserad, vilket känns som rätt sätt att närma sig ett såpass laddat och svårt ämne. Klippet är hela 17 minuter långt, men intressant hela vägen:

 

64 kommentarer på “Pelle Filipsson om ofrivilligt föräldraskap”

  1. Mormor skriver:

    Så går det när bara ena föräldern är med på att behålla barnet.

  2. Mikael Hedberg skriver:

    Skönt att detta äntligen kommer upp lite i ljuset i alla fall. Det är en mansfråga av rang, som man blir utskälld efter noter för om man ens tar upp.

  3. Jack skriver:

    Möjlighet till juridisk och ekonomisk abort samt ersättning för utnyttjande av sperma? Så att det inte blir attraktivt för kvinnor att skada både barnet och mannen genom dylikt barnaskaffande.

    Barn är oändligt oändligt mycket allvarligare än sex. Ändå råder inte krav på ömsesidig vilja. Det borde förändras, för barnens och pappornas skull. Barn ska få komma till på sina villkor, de står högre än kvinnans.

  4. Musse Pig skriver:

    Jag titta en stund på klippet. Det är viktiga relevanta frågor som det handlar
    om, men han gör ett fundamentalt fel som sviker sitt barn. Det är något som han garanterat kommer att inse med tiden.

  5. Musse Pig skriver:

    Ganska motbjudande faktiskt att se denna man sitta och se så ömklig ut och säga att han inte kunde älska sitt barn och därmed ”bröt” med det tvååriga barnet.
    Jag vet inte om det nyanserades till hans fördel senare i intervjun men där förlorade han mina sympatier. Även om de generella problemen som tas upp när det gäller pappors rättigheter naturligtvis är mycket viktiga.

  6. MoaLinn skriver:

    Mycket gripande film för mig. Viktiga frågor är det om huruvida man måste delta i ett föräldraskap man inte valt.Viktig är också frågan om faderskap i allmänhet. Att kvinnor får så stort stöd i hela processen, men inget finns för männen utom ”Skärp dig för f-n”. Det är en viktig bok han skrivit och ett grundläggande tabu att bryta om vi ska komma vidare i ett sant arbete för jämställdhet.

  7. NisseNyfiken skriver:

    Musse Pigg: Vad jag förstår har han inte brutit helt med barnet, utan har en kontinuerlig kontakt, även om han inte bor med honom.

    Som nybliven förälder till en underbar liten tjej har jag naturligtvis svårt att förstå hur man kan känna så, men jag antar att man kan likna det vid en förlossningsdepression. En depression som förmodligen blev värre än nödvändigt pga att han inte fick något stöd någonstans ifrån. Det väcker onekligen tankar om det inte borde finnas någon form av juridisk abort iaf. Och likaså varför män har så svårt att tas på allvar när de söker hjälp. Jag är ganska övertygad om att de siffror som visar att kvinnor oftare mår sämre psykiskt har sin grund i att männen helt enkelt inte syns i statistiken pga att de inte får någon hjälp utan får klara sig själva. Något som visar sig i självmordsstatistiken istället…

  8. Musse Pig skriver:

    Jag tycker att juridisk abort, dvs att man blir friskriven från exvis försörjningsplikter är en intressant idé. Om mamman ensidigt vill ha barnet så får hon själv betala för dess kostnader. Man har ju då rimligen friskrivit sig även från alla rättigheter till umgänge osv.

  9. Musse Pig skriver:

    Om barnet ändå vill ha en kontakt så måste man ställa upp och ge det den kärlek man är mäktig. Det borde rimligen ligga i varje pappas intresse, oavsett om barnet var önskat eller inte.

  10. Gonzo skriver:

    Känns väldigt märkligt att vi accepterar det faktum att kvinnor inte vill ha eller ens känner kärlek till det foster som hon själv villigt är med på att skapa, samtidigt förvånas och förfasas vi över om en man har samma känslor.

    Anting förbjuder vi abort och kräver att båda föräldrarna tar ansvar och älskar det dom gemensamt har skapat (våldtäkt och övergrepp undantaget då givetvis).

    Eller så är det bara att inse att oönskat är oönskat.

  11. Musse Pig skriver:

    JA, feministerna har ju även fördunklat abortfrågan med sina idiotiska teorier. En abort är avsevärt mer moraliskt komplicerat än vad de gör gällande och det är till nackdel för alla att sådana beslut fattas på en felaktig analys, inte minst kvinnan som gör en abort och sedan måste leva med det.

  12. sarah/jigartala skriver:

    Tråkig eftersom alla barn förtjänar att vara älskade och önskade. Men män har en möjlighet att skydda sig, använd kondom! Att det kan hända olyckor trots det är en konsekvens av att ha sex och något man får vara beredd att stå för.

  13. Pelle Billing skriver:

    Visst får man ta ansvar för olyckor. Men hur ska vi göra när en kvinna lurar en man genom att säga att hon tar p-piller? Det är det dilemmat som Filipsson pratar om, inte det faktum att man får stå sitt kast när olyckan är framme.

    Sedan kan jag även tycka att man i ett förhållande bör ha pratat om vad som gäller om det av misstag uppstår en graviditet.

  14. Barbara T skriver:

    Jag tror att Pelle var lite otydlig i det han sade och risken är nog stor att han kan missuppfattas.
    Min bild av det som hände är sådan: jag tror inte det handlar om att inte älska det oönskade barnet. Det handlar om att känslan att bli lurad tar över med just det resultatet som följd.

    Tyvärr så känner jag faktiskt två kvinnor som ”lurade” killar till graviditet, bara för att DE ville för varje pris ha ett barn. Och det spelade inte heller någon roll vem pappa var.

    Dessa män vägrade sedan och vägrar träffa dessa barn. Och jag förstår!

    Det pratas för lite om det och det alltid synd om kvinnor och det värsta av allt är att de tar sig rätten att kräva av dessa män – att bli PAPPA.
    Jag tar parti för dessa ”pappor” och tycker jätte synd om dem.

  15. Maria skriver:

    Han kan sitta och skriva av sig hur mycket som helst, men han ska inte skriva en bok om eländet. Så gör man bara inte mot en försvarslös son. Han tänker BARA på sig själv, påminner om en kall fisk. Varenda öre han får in på boken borde han låta gå till sonen som en kompensation.

  16. Gunilla skriver:

    Till Maria: Hur kan man uttrycka sig så grymt o idiotiskt som du gör?! Jag tycker den här mannen har all rätt att skriva om sin situation. Det verkar ha hjälpt honom och då blir det också indirekt bra för hans son. Om man ska prata om att vara en ”kall fisk”, kan man ju tycka att mamman är lika kall och egoistisk i så fall som lurats och bestämde sig för att behålla barnet utan att egentligen ha en pappa som var redo. Är det schysst mot barnet?! Jag tycker Pelle verkar vara en otroligt lugn, harmonisk person som jag är helt övertygad över är en bra pappa till sin son. Det finns otroligt många fäder som medvetet skaffar barn och säger sig vara bra pappor, men som har en hel del att lära av sådana som Pelle. Nä, lycka till Pelle och fortsätt stå på dig. Jag tror din son har tur som har dig som pappa, även om ni inte ses varje dag.

  17. Maria skriver:

    Om det är något som ska kallas grymt så är det väl att utsätta sitt eget barn för en sådan bok. Barnet är väl redan tillräckligt sviket och innerst inen tror jag boken är en slags revansch. Pappan kanske har mått bra av att skriva den, men att en förälder mår bra gör inte automatiskt att barnet mår bra och verkligen inte i det här fallet. Att mamman uppfört sig mycket ansvarslöst ger inte pappan rätt att göra vad som helst.
    Att han gör ett lugnt och ”trevligt” intryck på TV påverkar inte alls min uppfattning om honom.

    Jag förstår inte varför han inte redan steriliserat sig så han slipper hamna i den här situationen en gång till.

  18. Sofia skriver:

    Så jävla självisk, skriver en bok i rent hämnd-syfte som enbart kommer medföra att ”barnet” ,som han kallar sin son för, kommer få lida. Har inget till övers för den här sortens människor.

  19. Pelle Billing skriver:

    Maria,
    Hur vet du att han inte steriliserat sig? Har du koll på hans inre anatomi och hans patientjournal?

    Sedan är det viktigt att skilja på olyckshändelser och lögner. Alla vet att en graviditet kan uppstå när man har sex, även om man använder ett överenskommet preventivmedel. Och då får bägge parterna ta sitt ansvar för det som uppstått. Men om kvinnan lurar mannen och säger att hon tar p-piller när hon inte gör det, så är situationen en helt annan. Då får kvinnan räkna med att mannen blir deprimerad, inte klarar av sitt faderskap, osv.

    En kvinna som lurar en man att bli pappa, är lika illa som en man som sticker från sitt ansvar när graviditeten var överenskommen. Vuxna människor är ärliga mot varandra och tar ansvar för sina handlingar.

  20. Maria skriver:

    Han har själv i en av alla intervjuer sagt att han ska sterilisera sig när han blir 40.

    Jag har inte en sekund försvarat mamman till barnet.
    Men hur skulle du själv reagera om du vid 9 – 10 års ålder fick veta att din far skrivit en bok om hur förfärligt det hade varit för att du kommit till världen. Eller om någon kompis i skolan upplyste dig om att din pappa inte tyckte om dig, det har han skrivit i sin bok.
    Inget barn har gjort sig förtjänt av något sådant.
    Den här pappa verkar inte göra annat än att fatta felaktiga beslut och gärna påhejad av någon annan.

  21. Gunilla skriver:

    Saken är ju den att pappan fick inget val. Han försökte vara ansvarsfull när han var tillsammans med kvinnan, men han blev lurad. Får en son. Blir, vad jag förstår, väldigt deprimerad med självmordstankar. Söker hjälp, men får ingen adekvat hjälp till en början. Känner väl förmodligen att skrivandet kan hjälpa honom ur depressionen. Mår bättre. Kommer närmare sin son, och idag verkar dom ju ha en bra relation. Jag håller helt med om att det inte är bra för barnet att få höra vissa delar av boken, men alternativet kanske hade varit att inte ha någon pappa alls. Livet blir inte alltid som vi tänkt oss, och man får försöka göra det bästa av situationen. Jag tror att ett barn visst mår bäst av att föräldern mår bra. Bara man kan prata med varann och förklara varför det blev som det blev. Det verkar ju som dom har en bra relation idag och då tror jag pojken känner att hans pappa älskar honom. Man ska inte underskatta barns förmåga att förstå. Det har nog heller inte varit några lätta beslut för mamman, men det är viktigt som mamma att verkligen tänka på hur det blir för barnet. Kommer det finnas en pappa där? Klarar jag att vara ensamförälder? Eftersom mamman har den fysiska makten att kunna välja om hon ska föda eller inte.

  22. Maria skriver:

    Jag reagerade också på att pappan berättade att han hade haft kontakt med ett 30-tal personer såsom socionomer, psykologer, familjerådgivare, feminister som han sa (?), bokförläggare med mera för att få råd om han kunde ge ut boken.
    Jag tror det är typiskt för den här mannen att inte kunna fatta egna beslut och förstå konsekvenserna av dem. Det borde varit enbart HANS sak att i första hand ta hänsyn till sin son och inte alls bry sig om att någon bokförläggare är intresserad att ge ut en bok. Eller att folk inom psykologiområden och liknande anar att det är en bra debattbok. Och det kanske den är, men till vilket pris?

    Om några år kanske man får se honom sitta i TV och berätta hur boken helt förstört förhållandet mellan honom och hans son och hur han blivit lurad av så kallade experter att ge ut den.

  23. Pelle Billing skriver:

    Maria,

    Tack för info om steriliseringen.

    Vad gäller bokens påverkan på sonen så är det något jag måste tänka mer på. Jag förstår till fullo resonemanget om att barnet kan känna sig oälskat och må dåligt. Samtidigt (antar jag) utmynnar ändå boken i att saker och ting löser sig och att Pelle F känner sig fri att älska sin son? Och boken har ett stort värde i att den lyfter en fråga där många barn kan fara illa när ena parten luras att bli förälder.

  24. Anaïs skriver:

    Jag måste säga att jag helt och hållet håller med Maria i karaktäriseringen av den här personen. Han verkar som sagt vara inkapabel att fatta beslut grundade i någon form av integritet. Noll förmåga att sätta gränser. Ok att han blev ”lurad” till faderskap – men sedan väljer han att flytta ihop med kvinnan och leka kärnfamilj? Vilket mähä. Sedan får han till slut styrka nog att dra gränsen någonstans och då drar han den helt fel – dvs. han bryter med en liten pojke! Försvinner ur hans liv och tar avstånd från honom (om än tillfälligt). Oförlåtligt. Denne man beter sig som ett kräk eftersom han saknar självkänsla och låter folk trampa på honom från första början. Där har vi det verkliga mansproblemet.

  25. Pelle Billing skriver:

    Anaís,

    ”Denne man beter sig som ett kräk eftersom han saknar självkänsla och låter folk trampa på honom från första början. Där har vi det verkliga mansproblemet.”

    Jag tänker inte ta ställning till hur Pelle Filipsson är som människa.

    Men jag håller med om att många män i dagens Sverige saknar självkänsla och att det leder till problem. Detta var faktiskt en av drivkrafterna till att jag började skriva om jämställdhet, då åratal av misandri och radikalfeminism gjort att fler och fler män inte längre tror på sig själva eller är stolta över sig själva. Jag tror att de flesta svenska kvinnor har svårt att leva sig in i hur det är att vara man i Sverige, när du som man inte kan öppna en tidning utan att läsa en kolumn, debattartikel eller krönika där en kvinna ondgör sig över hur vidriga männen är.

    Det är uppseendeväckande att det fått pågå så länge, men jag tänker själv vara en av dem som är med och sätter stopp för det. Det är OK att vara man, det är t o m något positivt att vara man, och det budskapet måste nå fram till media och politiker, så att nästa generations pojkar får ett livsbejakande budskap kring vad det innebär att vara man.

  26. Anaïs skriver:

    Bra. Problemet är inte starka män. Problemet är män med hävdelsebehov, mindervärdeskomplex och dålig självkänsla.

  27. Cicci skriver:

    När det kommer till förlossningsdepressioner är det kvinnan det är synd om och hon får massor med hjälp för att kunna kommer över den. Jag vet en kvinna som det tog 14 år innan hon accepterade sin dotter och tösen fick sin första kram av mamman. En bok om mammans avståndstagande hade kanske gett dottern en förklaring kring alla de år de inte haft tillsammans.
    Att som kvinna bestämma över sin kropp och beslut om abort eller fullfölja graviditet gör inte att vi kan kräva att pappan ska finnas där. Jag blev själv gravid TROTS att jag åt p-piller och pappan kände sig lurad. Efter många och långa samtal bestämde jag mig för att göra abort. När den skulle göras klarade jag dock inte av det. Jag krävde inte att pappan skulle finnas där men hoppades att hans inställning skulle ändras. Den ändrades samma dag som vår son föddes vilket jag är glad för. Dock hade jag inte kunnat tvinga honom att älska sonen om han hade inte kunde/ville. Han hade sagt sin mening redan vecka 10.
    Att öppna sig och berätta om sina innersta känslor och dessutom inte kärleksförklara utan tvärtom, berätta om ”icke normala” känslor tycker jag är starkt. Tror inte att hans son kommer att ta skada av att läsa boken i framtiden. Snarare får han en bild och förklaring på hur hans pappa tänkt och känt inför sitt föräldraskap! Jag förstår även hans maktlöshet av att bli lurad. Det är inte lätt att bygga en relation om man inte kan lita på varandra.
    Jag känner många kvinnor som letat upp en ”spermadonator” och dessutom stängt ute pappan för hon vill ha barnet för sig själv.
    Undrar om reaktionerna hade varit de samma om en kvinna skrivit en bok om samma känslor. Förmodligen inte!!

  28. Monica skriver:

    ”Vi pratade om skydd och jag litade på henne”.
    Vilken kvinna kan ge 100% garanti om att hon INTE kommer att bli gravid vid ett oskyddat samlag? Snarare tycks det vara så att Pelle litade på att IFALL kvinnan trots allt skulle bli gravid skulle ansvaret om graviditeten HELT ligga på henne.
    Sedan undrar jag verkligen hur Pelles nuvarande flickvän står ut med fanskapet. När man frågar Pelle ifall han vill ha fler barn svarar han att ENDAST om han träffar den mest fantastiska varelsen i hela universum. Men eftersom den nuvarande flickvännen inte fyller dessa kriterier tackar han nej. Med 99,9% säkerhet.
    Hur i helskuta vill någon vara ihop med karln?
    Vidare förstår jag mig inte på hans yl om kärlek hit och dit. Han själv tycks inte kunna älska någon. Förutom sig själv eventuellt. Men ingen har ju krävt att han ska älska barnet. Bara att han tar hand om, uppfostrar, försörjer honom. Älska är inte nödvändigt. Att ta hand om och betala är.
    Och vidare vill karl få rabatt pga att han inte kan känna något djupare för pojken. Ska detta enbart gälla för män, eller kan vi kvinnor också slippa betala ifall vi tycker att barnen är jobbiga?
    Suck vad omoget intryck Pelle ger av sig själv. Och som någon redan konstaterade här ALLT – precis ALLT tycks vara det lilla barnets fel. Om barnet inte fanns då minsann skulle Pelle både kunna älska sig själv, sin flickvän och vara lycklig. Snark…

  29. Anaïs skriver:

    Nej, han är faktiskt den vidrigaste person jag sett i den offentliga debatten på mycket länge.

  30. Mia skriver:

    En juridisk abort skulle besvära saker och ting ytterligare. Det gäller att stötta båda föräldrar mentalt. En mamma som ansträngt sig och trots det känner att hon inte älskar sitt barn kan inte heller överge det utan att samhället förbannar henne. Fall finns också där kvinnan tvingats in i graviditeten eller inte ens varit förvisso om den förrän det varit försent. Det här måste inte vara en könsdebatt.

    Det här med dåligt stöd för deprimerade pappor dock är en mansfråga, men den är ändå enkel att komma tillrätta med.

  31. Erik skriver:

    Fridah Jönsson är en klok tonåring som skriver krönikor i Metro. I morgondagens tidning utgår hon som hon brukar från barnets perspektiv och frågar varför Pelle inte skrev under pseudonym och besparade sonen smärtan att läsa om hans brist på kärlek.
    Det är svårt att hitta något annat svar än ren egoism.

    http://www.metro.se/2010/03/04/7581/varfor-ar-du-inte-ocksa-anonym-pelle-/

  32. Anaïs skriver:

    Fridah har rätt. Ändå finns det så många som förstååår, inte minst kvinnor. – Men det är klart: fan själv har säkert någon kvinna, eller åtminstone nån socionomtant, som förstååår om bara han visar sig litet ynklig! Jag avskyr den typ av kvinna som vill se män så här: gnällandes om känslor i morgonsoffor. Och vilka känslor sen! En vuxen man som kryper in under toffeln hos en kvinna han inte älskar för att sedan låta sina egna svagheter och tillkortakommanden gå ut över en liten pojke. Ett barn som lyser upp när han ser sin far – och en far som vänder ryggen åt honom. Jag känner rent hat.

  33. Barbara T skriver:

    Han har inte sagt ngt om att han HATAR pojken och inte heller att ha mår dåligt p g a att ”pojken finns”… (som många påstår här).

    Det handlar om att bli ”lurad” – känslan han inte kan ta hand om.

    ”Det krävs två för att dansa tango”. Själviska, egoistiska kvinnor som BARA tänker på sig själva och lurar män är hemska! På det sättet lurar de sina egna barn. Och jag tror inte att de älskar dessa barn alls. Det handlar om att ”sätta dit” mannen och sen dessutom kräva kärlek och underhållsbidrag!

    VIDRIGT – att göra så

  34. Anaïs skriver:

    Barbara T: Löjligt! En allt igenom föraktlig inställning. Kvinnor som hatar kvinnor har jag ingen förståelse för.

  35. Barbara T skriver:

    Anais; hatar INGEN, hatar vissa känslor som exempel ”att lura” ngn.

    Kvinnor som hatar män är i så fall inget vidare det heller.

  36. Robin skriver:

    Det är bara kvinnans beslut huruvida hon skall behålla ett eventuellt barn, och så bör det förbli. Det är ju hennes kropp. Mannen skall INTE ha någonting att säga till om rörande barnets eventuella födsel.

  37. mamman skriver:

    Det är inte så lätt för en kvinna heller att känna att hon inte klarar av en abort till och är i 30 års åldern och blir gravid på p-piller för 2 gången. Och då måste tvinga en kille att bli pappa mot hans vilja då man dess utom älskar den mannen.. De va jag med om och han bara drog & nu sitter jag här med en dotter på snart 2 år och med en pappa som hatar oss och inte pratat med oss sen jag blev gravid.. Allt har två sidor.. Jag önskar av hela mitt hjäta att han ska kunna acceptera oss en dag, för vi ha kontakt och prata ofta med hela hans familj men aldrig honom.. så konstig känsla.. så stort hat jag känner ifrån honom :( Men kommer aldrig kunna hata honom, hoppas att han aldrig sårar sin dotter. Men ingen kan prata med honom han är is kall och vi alla bara hoppas att han vaknar en dag. Skulle aldrig be honom vara pappa men att han i alla fall kan acceptera oss som alla andra människor och säga hej i alla fall till sin dotter.. Mitt hjärta gör ont för hans skull varje dag.. hoppas han inte skadar sig själv utan blir stark och hel! Kärlek

  38. Barbara T skriver:

    Till mamman:

    Om man älskar ngn så kan man inte skada ngn.
    Ville han inte ha barn hade jag ALDRIG tvingat honom. Det räcker inte att bara en älskar, han kanske inte älskar dig eller helt enkelt ville inte ha barn.

    Om jag skulle vilja ha barn med ngn jag älskar så hade jag kunna vara gravid men då hade jag inte berättat för honom att just han är pappa.

    Finns inget värre än att bli lurad.

  39. mamman skriver:

    Ja men han blev ju inte lurad. Jag och han hade från & till förhållande i 2 år och jag blev gravid än fast jag åt p-piller och så kunnde jag inte göra abort eftersom min förra abort va de sjukaste jag varit med om och de viste han om än fast de inte va med honom. Men är jag då ett svin som behåller barnet än fast han inte vill ha barn.. jag känner mig då som ett än fast jag vet att jag gjorde rätt för mig själv. mitt val va att endera bli psykist knäkt själv eller honom… Ligger till så att jag bara någon månad till va med i en olycka och ska vara glad att jag överlevde den.. och när jag ser på det hela i dag så är jag otroligt tacksam att jag gjorde mitt val som jag gjorde för nu måste jag kämpa för att leva vidare för jag ha något att kämpa för.. Skulle nog inte orka med allt helvete utan min dotter. Men så klart gör det ont i mig att jag va tvungen att ställa hans lycka i andra hand och att jag förstörde hans liv men samtidigt så va de ju han som kom i mig med sina fiskar och dom tvingade jag inte dit så.. han få ju ta sitt kast med men de är mycket svårt att veta vad som är rätt och fel när hur man än gör sårar man någon. Jag är en bra mamma och ha super fin kontakt med hela hans familj men vist känns det konstigt att inte ens pratat med pappan till ens barn då de nu gått 2,5 år. Skulle aldrig tvinga honom vara pappa men på ett sätt gör jag ju de igenom att föda hans barn och sen så är det inte så lätt att säga vad man ska göra om man bli gravid för än man står där.. Livet är inte så lätt alltid!

  40. Barbara T skriver:

    Jag förstår.

    Du skriver: jag gjorde det som var rätt för mig. Jag önskar jag kunde göra så. Jag, dum som jag är, tänker alltid först på andra. Det lönar sig inte det heller.

    Tänker när din dotter kommer att förstå hur det är mellan er… att hon inte var önskad av sin pappa… det inte roligt att veta.

  41. mamman skriver:

    Jo men jag ha tänkt på andra hela livet och det blir man inte lycklig av så nu ska jag också leva för det jag tycker är viktigt och betydelsefullt för mig jag hade aldrig velat haft ett liv utan barn.. och jag har många vänner som inte kan få barn och som blivit sterila efter abort redan i 5 veckan så jag ska väl ändå känna mig lyckligt lottad som kunde få en så otroligt fin dotter än fast de blev på ett annat sätt än hur jag hade tänkt mig.. så klar dörmmde jag om man, hus, gifta mig och leva länge tillsammans och sen barn men det blir inte alltid som man tänker sig!

    Ja de är ju de jag gruvar mig mest för men de är inget jag tänker säga till henne för de borde ingen människa få höra de få han säga i så fall de barar sårar..

    Men han ha nu träffat henne 2 gr och bott i samma hus som henne då hon varit hos hans föräldrar så ha han sagt till sin syster att han vill ha kontakt med henne då hon blir äldre.. men bättre inte hoppas på nått så vara tacksam för att hon är frisk och han velat se henne i alla fall..

  42. Peter Safe skriver:

    Om man knullar och skvätter så kan man bli förälder. Det får man sen lösa med att vara en aktiv pappa om det går. Jag har en Melker. Ej planerad. Ditsatt? Ja kanske det? Men han är en del av mig och jag älskar honom. Och han älskar mig. Fine så. Alternativet hade varit att ej knulla. Jag tycker Pelle ska kapa linan. Kostar 5000:- samt ta hand om sin unge istället.

  43. Mamman skriver:

    Till Barbara T:

    ”Om jag skulle vilja ha barn med ngn jag älskar så hade jag kunna vara gravid men då hade jag inte berättat för honom att just han är pappa.

    Finns inget värre än att bli lurad”

    Hur fan menade du där igentligen.. skulle du ljuga men säger ändå att de finns inget värre än att bli lurad?

    Jag ha då från dag 1 alltid varit ärlig sen få alla andra göra sitt val men min uppgift ser jag i att vara ärlig!

    Och håller med Peter Safe men ditsatt kan jag också faktiskt känna mig som blir gravid än hur mycke jag skyddar mig och sen helt övergiven av pappan.. Man få varken stöd om man gör abort, eller få missfall eller föder barnet.. Hur man än gör stå man ju i skiten själv & få ta eget ansvar..

  44. Barbara T skriver:

    Till mamman:

    Det är svårt att kommentera om någon använder ord typ ”fan”.
    Men jag ska försöka svara ändå.

    Jag menar att om jag hade velat ha barn med någon jag älskar så hade jag (kanske) gjort det utan att säga till honom, just för att han INTE skulle känna sig skyldig till att betala och ta ansvar.
    Det hade jag ståt själv för….

  45. Ola Normann skriver:

    @Barbara T:
    Hvis du virkelig elsker noen, så vil du da vel ikke finne på å lure den personen til å bli far mot sin vilje? Om dette er en normal mann, så vil han jo føle ansvar for sine barn. Så du ville sette mannen du elsker i en veldig vanskelig situasjon. Som gift mann og far til to, liker jeg ikke din logikk i det hel tatt.

    Se det fra den andre siden: sett at jeg ville ha barn, men min kone ville ikke. Om jeg da laget et hull i kondomen slik at hun ble gravid, ville du synes det var greit? Selv ikke om jeg var klar til å ta ansvar for barnet alene?

  46. GeorgeStone skriver:

    Pelle B, du som är i ”branschen” kanske har ett svar. Hur står det till med framtagandet av p-piller (eller liknande) för män?

    Vi vet att kondomer inte är 100-procentiga (glöms, går sönder, har ”suspekta” hål i sig etc) och att det inte går att lita varken på de som säger sig använda dagens p-piller, eller p-pillren själva till 100 procent. Man kan ju strunta i att ha sex, men hur troligt är det om man ser historiskt.

    Jag för min del skulle tycka det vore oerhört skönt att ha ett pålitligt preventivmedel för män, typ p-piller, förutom kondom. Kondom bör ju användas i så hög grad som möjligt, men det kan ju falera i tex de fall som nämns ovan, och i trygga förhållanden används ju andra p-medel än kondom i större utsträckning redan idag (med en del oväntade/oönskade resultat).

    Om det fanns ett p-piller för män skulle denna diskussion vara redundant. Män skulle själva kunna bestämma när de kan få barn (utan att leva i celibat) och skulle slippa huvudbryet att behöva lita på nån annan för den frågan. Ett oerhört skönt ”maktskifte” för båda parter skulle jag tro, då beslutet att skaffa barn då måste vara bådas, en kan inte säga i efterhand att den inte var med på det. Samtidigt är det betydligt svårare att ”lura” in nån i en sån situation, en win-win.

    Sen när det kommer till en situation där det blivit så att det finns ett barn är det en självklarhet att ta ansvar för situationen. Oavsett vad man tycker om partnern måste man ta ansvar för sitt barn. Men med p-piller för män skulle situationer med barn som är oönskade av sina pappor minska markant, och iom det skulle ju mammornas problem med såna pappor minska i samma utsträckning.

  47. Mamman skriver:

    Förlåt för mitt ordval men förstår verkligen inte hur du fungerar.. ljuga för folk om barn det är inte bara sjukt det är elakt mot alla!

    Jag blev gravid på p-piller och skulle aldrig få för mig att varken ljuga eller tvinga någon att ta ansvar men man blir så klart besviken då jag själv måste ta allt ansvar än fast vi va båda med på att ha sex.. och jag älskade honom som människa men för det gör jag inte abort bara för att han ska ha de bra de verka han ju ha ändå.. jag valde att ha kvar det för att jag inte ville göra en abort just då av många olika andledningar.

    Jag tycker också p-piller för män borde finnas för jag ha nu blivit gravid 2 gr på p-piller och nyligen en gång med p-ring dagen efter mens.. så vissa är tydligt mer fertila än andra och de är inte så kul kan jag säga.. jag vågar inte ha sex nu än fast jag skyddar mig för blir ju ändå gravid.. :( och vill så klart ha fler barn än ett..men inte nu vill ha en stabil relation först! Ha gjort 2 abort, fått 1 missfall & födde 1 barn.. alla 4 gångerna gick jag igenom allt själv utan något som hellst stöd från någon man.. än fast det va med 4 olika män innom några år & haft en relation med alla. Men ingen vill stötta en i varken abort, missfall eller de barn som kommit till världen.. killar va inte så ego. Ta & ta lika mycke ansvar som oss & abort är inte nått man bara gör ni kan ju åka på abortkliniken på Karolinska & se hur dom behandla oss där! 8 kvinnor i samma rum alla gråter & skriker av smärta & ångest en hel dag.. man svimmar av smärta & det är värre än din värsta mardröm.. vissa kanske ha de lättare men för mig va det ett helvete.. och utan stöd blir det inte bättre.. Eller när jag blev skrapad utan bedövning.. Eller blöder så mycke så jag inte kan ta hand om min barn då jag fått missfall.. men var är mannen.. inte är han här till hjälp..P-piller för män hoppar jag att de kommer snart!

  48. Pelle Billing skriver:

    GeorgeStone,

    Jag vet inte exakt var forskningsfronten ligger. Men det man brukar säga är att det är lättare att stoppa ett ägg än miljontals spermier…

    Mamman,

    Om man blir gravid på p-piller så tror jag inte någon vettig människa anklagar en för att ljuga eller vara opålitlig. Då är det ju en olyckshändelse.
    Samtidigt tror jag att är bra att man i ett förhållande diskuterar var man står om det blir en oväntad graviditet. Jag har själv haft en flickvän som rakt ut sa att hon inte kunde tänka sig abort om hon skulle bli gravid av misstag, och den ärligheten uppskattade jag.

  49. Mamman skriver:

    Jag ha väl haft oturen att bara träffa idioter..
    För man kan aldrig lova en abort innan det hänt..

  50. för evigt dömd(förstörd för livet) skriver:

    Första gången jag såg/hörde om Pelle var det exakt som om det var om mig sj, äntligen belyser ett ämne som anse va tabu & bara rätt om du tycker/tänker som kvinnan gör för allt annat skulle va moralisk/etisk fel! å kvinnor som säger att dom är diskrimenarade WTF. Ska försöka säga ”min historia” kort nog för att jag säkert skulle kunna göra en bok om dagen då mitt liv förstördes för all framtid & dömd att bära på nått som jag inte ens kan önska min värsta fiende, å evigt dömd av ”samhället” av mitt agereande efter eller snarare mänsklig reaktion ”fight or flee mode” som alla har inprogramerat av en anledning.

    Var samma situation som Pelle att tjejen i fråga för det första tjatade till sig sex och som sa att hon va skyddad & efter många minuter och nej så vek man sig som den svaka/givmilda människa man är eller kanske bara var, för när man bli så totalt grundlurad & blåst så försvinner allt av vad man har av självkänsla/värdighet för mig i denna stund och som aldrig kommer återhämta sig till en nivå som gör att jag känner att jag vill/kan leva ”normalt/normalare” liv,bara att man bli påmind om det av omgivningen av blivande å havande föräldrar plus ens egna jävla tankar som gnager å banker 24/7.
    BTW, var typ 16/17 vid händelsen och haft riktigt självdesktruktiva tankar & har än idag, tycker det är sjukt att vid en låg ålder att en lika ung eller yngre tjej ska ha sånn makt över en annans liv, tänk om det hade varit tvärtom att killen har laglig rätt att bestämma över när kvinnan ska skaffa barn eller inte, visst deras kropp å bla bla bla men bara för att se en annan vinkel på det..borde bara finnas nån form av lag eller åtminstone att läkare etc. försöker påverka så pass unga tjejer att inte förstöra deras egna & en annans bara för att DOM vill ha nått just då och inte klarar att se längre för dom hinner skaffa ungar så det räcker och bli över innan dom blivit 30! varför denna jävla stress att försöka & vilja växa upp till nått som bara gör mer skada än nytta för ALLA inblandade.
    Och den där jävla retoriken om ”bådas lust bådas ansvar” är så mycke bullshit i mina öron då jag tog mitt ansvar efter 50 min tjööt så frågade man om lögnerskan va skyddad och hon ljög så hårt rätt i ansiktet,hon kunde lika gärna ha spottat mig i ansiktet runkat av mig i sömnen & tagit vad hon var ute efter, för så kändes det.
    Förstår verkligen nu hur våldtäkts offer känner sig, eller har en grymt bra förståelse, såå jäävla utnyttjad & värdelös som människa..
    Och för att fatta mig lite kortare om mina tankar/känslor runt själva detta så för att specificera mig lite mer exakt om vad som gör att jag också känner mig ”dömd för evigt” är att jag kommer ALDRIG kunna känna samma glädje som man kanske borde (så pass väl känner jag mig själv nu att jag har en större bild av mina egna känslor för EV. en sånn framtid) & är livrädd för att jag kanske kommer känna mig näst intill likgiltig om jag nu lever så länge och skulle ha ”turen” att uppleva samma sak igen,mitt undermedvetna lär nog påminna mig om att detta är ett trauma inget som du ska/känner gläjde inför, medans mitt mer medvetna säger att jag bör känna lycka.
    Förutom allt detta som jag sagt som egentligen bara är ytan av isberget när det gäller tankar,känslor & upplevser efter detta så har jag i princip jämnt grym jävla ångest efter samlag, spela ingen roll om jag har kondom eller inte så är den lika jobbig stress & ångest över bröstet som jag inte kan förklara mer än så nu iaf.
    Hon eller ingen kan föreställa sig hur mycket detta har påverkat mitt liv så negativt, men även i all denna negativa känsla så har det kanske påverkat mig lite positivt men det är så grymt lite att jag inte riktigt vet vad det är för om det är nått positivt så har det inget med saken i sej att göra.
    Hursom helst, finns ingen som inte upplevt samma sak som kan dömma mig och säga att jag gjort fel som inte ”tog mitt ansvar”, jag tog mitt största ansvar genom att fullfölja MITT liv å mina drömmar än hur mycket tyngre det blev/blivit, så till alla er som kommer med dessa moral kakor hoppas jag ni sätter i halsen och tänker om för innan du gått i mina skor kan ni bara hålla igen!
    Även om ni så har en förmåga att tänka in i en situation som denna så står ni bara i ringen men ni behöver aldrig ”möta motståndaren” eller ta fighten å va glad för det att ni aldrig behöver ta det så långt.
    Och till alla unga tjejer som kändes sig så grymt klok å vuxen nog till att ta beslutet om att föda barn som barnet själv, om ni tycker att det är tufft att växa upp som unga mödrar, DET MAN SÅR FÅR MAN OCKSÅ SKÖRDA! förtjäna varenda liten smärta i all form för tyckte ni verkligen att ni var så pass vuxen att fatta ett beslut om ett kommande livs framtid å innebörden för den och den inte kände att han klarade ett sånt ansvar och som utryckte det på alla vis utan nytta så ska ni fan också bara svälja och ta emot för det var väl det ni ville??! bli mammor! inte konstigt att mannen alltid har styrt världen och alltid kommer så göra, dock inte lika hatisk som förr och vill endå påpeka att jag inte vill dra alla tjejer över samma kant men i skrivande stund så är mycke begravd ilska frustration, hjälplöshet som kommer fram så ha lite överseende med det jag nyss skrev, menar mest dom som inte har större ambitioner än att bli nått som är bäddat för katastrof när dom är allt för unga för nått sånt, dom säger att tjejer ”mognar” fortare än killar, kanske i början av tonåren men vafan ska man inte få vara barn å löjlig när man är barn liksom, men den där ”mognaden” stiger vissa tjejer åt huvet som att dom vill visa omgivningen att DOM har minsann vuxit på alla sätt..patetiskt…”Behandla andra som du vill bli behandlad själv” grymt lätt att följa för vem som helst som har en liten knutta av vett i skallen, så åter igen till tjejer som tycker dom handla rätt av vad nu skälet skulle vara, förvänta er inte guld tillbaka när ni gjort nått så egoistiskt att bringa ett liv till denna sjuka värld utan en tanke på följderna, verkar då inte bättre i många fall och för att inte tala om personen ni hade nån typ av ”kärlek” till eller bara tyckte om, shysst sätt att visa det på och säga här är din framtid och så här ska ditt liv se ut, en hink med skit i ansiktet, bättre blir det inte. Förstår till stor del hur det kan vara att bli livstidsdömd för nått skillnaden att dom sitter i en fysisk bur å min min består av psykisk/mental bur, tro jag hade föredragit den första för den kommer du endå ut ur även om det kan vara i princip halva livet men då kommer du ut iallafall!
    FÖR EVIGT DÖMD var orden, skulle kunna skriva i princip hur mycket som helst då jag inte har snackat med någon om detta på sjukt många år men det gör jag nog bara om jag skulle bli ombedd att skriva en bok för själv skulle jag inte orka påbörja nått som bara skulle medföra mer smärta & med en känsla av att det inte skulle ge så mycket för samhället kommer nog aldrig bli annorlunda bara p.g.a en mans smärta etc. gällande detta ämne, gud förbjude.
    Så döm inte så lätt på killar/män som fått sitt liv mer eller mindre raserat p.g.a nått sånt här, för NI går inte i ”VÅRA” skor med alla skavsår som tillkommit/tillkommer under denna eviga vandran på en väg vars aldrig verka ta slut.
    Bara en sånn sak som att jag tagit en del olika droger vissa värre då jag varit som mest desktruktiv är bevis på en av skit som jag gjort bara p.g.a en tjejs egoistiska handlingar.. Jag vet att jag aldrig hade börjat med nått sånt om det inte varit p.g.a all smärta man haft/har, gick & hoppades att jag ska ta sånt pass snesteg som få slut på alla tankar osv.
    Bara en sånn sak som att vi killar/män har ett sånt pass förnuft & självinsikt att inse och erkänna att vi inte är tillräckligt mogen eller redo ekonomiskt eller känslomässigt som att ta sånt stort steg att skaffa barn för mig visar det vem som egentligen är mer mogen för livet (innan det blev överkört av en tjej på en bulldozer med andra planer) och med fötterna på jorden att vi killar verka vilja/kunna ha en bättre framförhållning & planering i livet än en stor del av tjejer.(Min uppfattning/slutsats av detta)
    vh
    //Misstroende om ett lyckligt liv

  51. Mamman skriver:

    Jag förstår dig & hur du känner dig sviken & påtvingad.. Men om du ska dömma alla andra måste du nog lära dig se andras sidor av historier & inte säga ni skäll på alla oss kvinnor.. säg hon i stället och inte oss alla andra kvinnor.. Jag ha blivit gravid 5 gr med skydd.. och om du varit med om alla mina aborter och smärta så kanske du skulle förstå att de är inte nått man bara gör, men så klart tycker jag att 16-17 år är för tidigt att bli förälder då är man ju fortfarande ”barn” och där ska man inte kunna ta ett sånt beslut själv tycker jag. Men ni män som är så sjukt rädda få nog lära er att inte komma i kvinnan eller ha dubbla skydd om ni inte är redo för följderna för många bli gravid än om dom ha kondom, p-piller mm.. sen finns de säkert dom som ljuger också men den % tro jag inte är många.. Ha du kontakt med ditt barn eller ha du tagit avstånd från det helt? Du borde få prata med någon om allt detta för det känns som du behöver det och behövet hitta tilllit till andra igen och du måste ju få njuta av livet med.. De är ju inte en dödlig sjukdom du fått de är ett barn och endera väljer du att acceptera det och gå vidare eller så skiter du i det och lever ditt liv utan barnet.. Hur du än gör kan du ju inte vrida tillbaka klockan..
    Kram på dig!

  52. för evigt dömd(förstörd för livet)[Tack till "Mamman"] skriver:

    Tack ”Mamman” för dom orden för det är väl så man kan närmast och kortast beskriva allt i ord, ”påtvingad” känns ganska så rätt..En annan sak som jag kan grubbla sönder mig runt är om hon hade en agenda från första början om hon hade mer känslor för mig än jag för hon, nått jag aldrig kmr att få riktigt reda på tro jag även om jag fråga så tro jag inte att jag skulle få ett ärligt svar..Vill inte dömma alla, asså hade hon gjort abort hade jag stöttat hon till 110% fullt ut, men det kändes som att hon redan bestämt sig från första gången hon sa det…aldrig känt att jag tappat all kontroll över mitt eget liv som detta fick mig att känna,indirekt det som gjort att jag gjort saker å tagit vissa droger, vissa värre än andra, har som blivit nått jag valde å styrde själv över samtidigt som jag ville/kände mig desktruktiv(gör den än idag ibland mer å mindre) så har de blivit som en ”besatthet” att på allt smått jag själv kan bestämma om det håller jag så hårt fast vid för att få en känsla av att jag själv har kontroll över mitt liv & samtidigt behöver fly från vad allt detta inneburit/innebär..kan faktiskt förstå mig på den typ av smärta även om jag aldrig vet hur det är men borde det inte bli än mer långvarig/långsikti smärta att bringa ett liv till denna svåra värld med vetskapen tidigt att denne inte kommer att ha båda parter? mena vart försvann mentaliteten om att jobba/sikta mot en hållsam familj med vad det nu innbär, skillsmässor är så vanliga endå, tycker bara kort att allt för många tjejer tar det allt för lätt på konsekvenserna av deras handlande för att uppfylla deras egna behov/önskningar om nått som dom kan skaffa närsomhelst sen, kmr aldrig förstå mej på ett sånt tänk, ok ”olyckor” men åter igen så verka det inte bättre (som jag upplevde/såg under gymnasium tiden av unga mödrar) än att dom bara ta det som att dom skaffat sej ett annat/nytt husdjur..betvivlar inte tjejer lidande men har dom ingen som helst tanke på följder från början, vissa verka inte ens överväga uppoffringar dom måste göra av sina ens knappt början på liv, tycker det borde va enkel mattematik av nack/fördelar med ett sånt liv utan fullbordad utbl.=mindre risk att komma in i jobb senare=sämre/tyngre liv för hon & barnet..
    Tycker man ska kunna fatta ett sådant beslut i den åldern också men vetenskapen säger nått annat om våran hjärnas mognad i denn åldern, kroppen säger att vi är ”vuxen” men inget annat..Asså hade hon bara sagt att hon inte var det eller att hon slarvat kanske så hade ju jag fått en ärlig chans att ta ett beslut å ställning till om jag ville fortsätta med det hon ville påbörja..
    tjejer kanske använder fel piller för just dom för det ska vara mer säkert än den beskrivning du ger av vad jag läst och sett..Det där emot är jag helt övertygad om att det är större procent än du tror som ljuger, till å med sett en dokumentär som handlade om kvinnor som ljög om det för sina män och kvinnor som gör det p.g.a känslor för den andra och av andra personliga agendor, men hur kan man bevisa det man få ju bara fortsätta vara naiv å blåögd å köpa vad den ”ledsna/förvånande” tjej är över ”olyckshändelsen å att det stämmer och vi har inte 1% att säga till, till viss del tycker jag inte synd om eller håller med om att kvinnor verkligen är så diskriminerade så mycket som många vill framställa er som,menar inte att det är så men inte i så stor skala som målas ut. I förhållande till en sånn stor sak som att ha 100% rätten att bestämma över en annan människas liv/framtid och kommande liv tycker jag inte det är så illa, hade man vågat hade jag tagit upp det som ett viktigt debatt ämne själv men risken är väl stor att bli utmålad som mans gris å kvinno förtryckare/hatare…
    Nej det har jag inte haft på något vis då jag sliter nog själv så det skulle bara bli och kännas såå fel av många skäl, då jag inte ha pratat med nån om det så riktigt som jag kanske skulle behövt från början så blir det allt för tungt & jobbigt att ta ett sånt kliv nu, men klarar inte riktigt att söka aktivt om hjälp, är väl bara den typ av person som inte tycker om att skrika på hjälp ”rakt ut”..
    Önskar jag någon gång kmr kunna uppleva å känna att jag kan å vill njuta av livet, gör det till viss del men inte genuint eller fullt ut som jag önska, ha hela tiden ett lock över mej på sätt och vis..
    Exakt, har väl som redan gjort mitt beslut som hon gjorde sitt men det är så många saker som aldrig tiden kommer kunna läka och det känns mest jävligast, uppfinner dom en ”drog” eller att det går att operera bort dåliga minnen även om det skulle va risk för att radera andra bättre minnen så tro jag att utan större tvekan skulle genomgå en sånn för det onda överväger det goda så tungt å mycket ibland att jag bli/känner mej likgiltig inför tanken om jag skulle dö, ex. kör utan bälte ”i hopp om att bli påkörd” å förolyckas för samtidigt som jag endå gillar livet så i det hela så känns det bara som att jag inte är på en acceptabel nivå för att känna så i en lång framtid för att jag genuint vill/orka leva med mej själv å vad nu allt det innebär…När det ska vara sånn match bara för att ens känna att man kan stå på bena med någolunda upprätt rygg och en uppförsbacke med ingen topp i sikte känns det rätt meningslöst för att utrycka det primitivt..För att bara strunta i det praktiska så
    är de det ekonomiska som sliter en ganska hårt till negativa tankar då jag inte har rätt att ta lån eller ens ett vanligt telefon abonemang då jag hamnat hos kronofogden p.g.a en persons irrationella tänkande, för vem tycker att det är ett värdigt liv att slita med dom halva livet och till saken hör att hon sa att hon inte skulle säga eller ”veta” vem det var så att jag skulle inte bli ekonomiskt påverkad men oj vilken nit jag fick igen…
    Kram på dig!
    Vh

  53. Mamman skriver:

    Förstår alla dina känslor mer än du tror.. Jag ha själv fått ett barn med en kille som nog känner exakt som dig.. Och det plågar mig varje dag att jag sårat honom så djupt för man önskar ingen den smärtan verkligen inte. Jag va då 30 år & hade varit med om en olycka där jag va nära på att stryka med så jag pallade inte en till abort då efter att ha genom lidit missfall och abort tidigare som va liknade mentalsjukhus där dom körde 8 kvinnor in i ett rum där alla skrek och man åkte ut och in och den ena skrek värre än den andra.. jag fattade först efteråt att jag tagit bort ett litet barn som hade hjärna, hjärta, naglar allt och de va större än en hand och själv trodde jag att de va 1cm stort typ.. och dess utom gjorde dom övergrepp på oss när vi va sövda och ny utbildade fick öva undersökningar på oss.. fick jag reda på via nyheterna efteråt.. SJUKT! Jag hade nog kunna prata med honom om allt detta och funderat på abort än om jag inte vill om han bara kommit till mig och pratat med mig.. men efter att han skicka sin mamma på mig med hot så. Bestämte jag att jag måste göra valet själv och utgå i från vad jag kommer palla och inte palla.. jag va redan så låg och dålig efter arbetsolyckan så hade tagit livet av mig om jag genom gått aborten.. för jag hade inte pallt att genomgå allt igen som jag mådde då. Så valde att rädda mig själv i stället för honom men det är något jag får stå för och lida för varje dag och känna hur jag svikit honom och tvingat på honom att bli pappa.. och jag gjorde att för att han skulle slippa betala med men den svenska lagen är inte så lätt.. man måste sitta i domstol och ljuga och de pallade jag inte.. men han betalar men jag skulle aldrig kräva de själv.. vill han så skulle jag sätta tillbaka pengarna på hans konto igen.. för vet att han lider nog mycket som han gör.. och hela hans familj är med i mitt barns liv utom honom.. känns som om han vore död.. och de gör ont att skada någon så mycket men jag va tvungen att överleva själv.. man önska varje dag att man kunde få prata om allt med honom men han vill inte höra ett ord.. han vill däremot ha kontakt med sitt barn senare ha han sagt men aldrig med mig.. vet inte hur de ska funka så att barnet inte ska lida av det men.. allt löser sig med tiden och jag kommer aldrig säga ett ont ord om honom eller inte låta hon träffa honom om hon och han vill ha kontakt.. men jag ha hört av hans vänner att han tro att jag lutat honom och hade planerat att bli gravid med honom för att jag skulle få honom i mitt liv och att vi skulle bli familj mm.. SÅ SJUKT så jag undrade vart han fått sitt ego ifrån vem fan vill ha någon som bara lämnar en när man blir gravid och inte ens vill prata om det som vuxna människor som man och pappa? Jag är väldigt fertil och de är min mamma och moster med men ha inte vetat de för än nu efter jag ha varit gravid 5 gånger på bara några år.. och de är inte roligt någon stans man vill ju kunna få fler barn någon gång när man ha familj.. men man känner sig som man bär en sjukdom man måste varna killar för att man är så fertil och sen står man där gravid igen och killen flippa och drar gång på gång.. och jag få göra abort på abort själv.. och när man är en människa som är mot abort i från börja och sen tvingas genom gå de själv gång på gång än hur mycke man skyddar sig.. Jag menar inte då att jag är emot abort i allmänhet mer att jag trodde aldrig att jag skulle kunna göra en och nu ha jag gjort 2 och 2 missfall.. man blir lite rädd att den dagen man verkligen vill ha barn så kommer de inte bli nått bara för att han där uppe vill jävlas med en så mycket som möjligt..
    Tycker verkligen synd om dig som grävt ner dig så djupt och önska ni killar skulle bli erbjuden hjälp och stöd direkt.. iof erbjöd dom honom de på sociala men han vägra prata med någon.. så då kan man ju inte göra så mycket.. men man behöver få prata om sånt här och få ut allt som gnager en och se att man är inte dum och inte elak och inte ensammen.. Så det skär extra hårt i mitt hjärta att läsa om dig när jag vet att jag sårat någon på samma sätt… Än fast jag aldrig ljugit mm men sårat ha jag gjort.. Du måste få hjälp att komma på fötter och få viljan tillbaka & ekonomin i ordning & utan droger.. för de ena drar ju ner de andra så allt blir 1000 gånger större problem än va de är.. och tillsammans blir dom enorma.. och kväver en.. och låt dom inte göra de..
    Stå på dig, du är värd de!
    Kramar

  54. för evigt dömd(förstörd för livet)[Tack till "Mamman"] skriver:

    låter å känns lite extra skönt att faktiskt höra det från motsatta könet, låter som ett riktigt skräck exempel det där, hoppas & tro inte att det ser ut så jämnt? :S :O

    men så hemskt, borde ju polis anmält det typ..
    Önska verkligen att det hade varit du jag fått beskedet ifrån för jag försökte verkligen på alla plan snacka me hon men det va som att prata med mej själv elr en vägg..eller en åsna för hon verkade ha bestämt sej så redan från början därför tyckte ja det verkade xtra skumt men kan ju inte bevisa de å skulle väl inte ge mej nått heller men..känner sej så grundlurad på min framtid/framtidsplaner/visioner å drömmar bara, man tappade som lusten å dom större ambitionerna man hade från start..Önska att hon hade vart lite mer som du, kompromiss villig iaf för att på nått sätt mötas halv vägs å symboliskt gottgöra det så att båda parter känner att dom kan gå vidare å kanske hjälpa varandra efter att båda fått läka sina sår på sitt håll på sitt vis, känns som mina sår smått blöder elr åtminstone är rätt infekterade fortfarande å ha inte en blekaste vad jag ska ta mej till ärligt talat..försökt me kurator/psykologer men de tappa ja tidigt förtroende för..
    Det borde ju vara fysiskt omöjligt att bli gravid än hu fertil man är om killen vet hur å va man ska tänka på me en kondom å se till att allt hamnade i den :S
    tack, verkligen, önska verkligen de också..första kuratorn ja snacka me brydde sej inte ens om att höra av sej då ja inte dök upp 1-2 ggr å man orka inte dra i folk för att få nån form av hjälp bli lättare att vända allt mot sej sj, iaf för mej blev de det..min ”kurator” senaste åren ha varit droger, dock ha jag aldrig fastnat i ett större beroende och nuförtiden dämpa ja all ångest etc. med Cannabis & det har hjälpt mej att se lite ljusare på saker å ting å ibland tro ja att utan det vet ja inte vad jag hade gjort i ett skede där jag va beredd att göra nått ja kanske inte kunnat ångra sen men..supa bort tankar å sånt ha ja då inte tagi till för då tro jag att ja hade varit mycke längre ner på botten fysiskt iaf å säkert psykiskt å..(min analys) sant, det är å blivit en ond spiral som är ganska svår att vända på utan hjälp från nödvändigt håll, men lever fortfarande i så stor förnekelse/förträngning i den mån jag kan för det mest så orka jag bara dag för dag..Nått annat som det medfört för min del är att jag inte trivs bland folk(mest rädd för att någon med lite kännskap nämna det & då vet ja inte hur elr va ja ska göra elr säga mer än undvika personen,andra är att när ja inte känner mej tillräckligt nöjd me mej sj/liv å inte kan känna en lite mer ”problemfri” vardag än nu så vill ja inte umgås å visa ett glad ansikte då ja måste kämpa emot allt inombords vid ”gladare tillfällen”) i samma grad som jag vill minnas att jag gjort, känner mej inte lika genuint social utåt men klara att vara det i mer ”nödvändiga” situationer men innerst inne ha ja bara lust å ork till att sätta mej i ett hörn å skrika å gråta, men ”stora pojkar gråter inte” ha blivit nått jag ”straffat” mej sj med tro ja, en av många egna sj bestraffningar jag gör omedvetet/medvetet för den lilla delen jag skyller på mej sj med, att ja var så godtrogen, naiv å blåögd mot någon svalde allt me hull å hår..sen exakt hu mycke hon ljög elr inte våga ja väl inte säga helt men kort sagt så kändes allt väldigt ”konstiga omständigheter elr för mycke ”slump” me hon men vad vet jag, de i kombination med hennes beteende efteråt fick å aldrig efter fått att gå helt ihop i mitt huvud iaf.
    tack åter igen, försöker verkligen stå på mej så gott ja kan, vill inte gräva ner mej för mycke bara för hon men ibland blir de lättare sagt än gjort..
    Om den ekonomiska biten hade blivit lindrigare elr ”löst” så hade man kanske kunnat leva å hantera den känslomässiga biten lite lättare, för har så svårt att se att ja ärligt kmr kunna glädjas som ja önska jag kunde få känna den äkta glädje det borde medföra, me de mena ja inte att om den dagen kmr(OM JAG tillåter det så klart):P :S att ja kmr va likgiltig men ooj va den andra sidan av detta kmr banka på skallen å påminna mej å mitt undermedvetna/medvetna i hjärnan att detta är inget jag kan genuint förknippa med äkta glädje, det gruva jag mej lite för om jag måste komma till den situationen ”igen”…
    Åter igen vill ja bara påpeka mest för min egen del att ja inte är den ”typiska” typen som andvänder droger, på det sättet att någon har elr skulla kunna tro i sin fantasi de om mej så ha ”skött” den biten snyggt för att jag ska kunna ta till den tillflykten när ja anser att jag inte kan/orka göra annat..
    ska inte börja sväva iväg för mycke nu för annars måste väl jag sätta mej ner å skriva en bok också å det vill ja inte :P ..
    Men tack för ditt/din form av stöd/förstålse fast än du ha en mer omvänd upplevelse kanske, så det känns verkligen bra att som ja i början skrev skönt att höra av en kvinna/mamma..speciellt när blivit det ofrivilligt också..
    Varma tack & kramar!
    vh
    //En som inte helt gett upp

  55. Mamman skriver:

    Du kan nå mig på msn på mamman@hotmail.com om du vill snacka mer..
    MVH :)

  56. Mamman skriver:

    nu skrev jag ju fel haha.. mamman08@hotmail.com ska de ju vara.. skönt att prata med någon som är i samma sits fast omvänd..

  57. Mamman skriver:

    Bara för det blev det nått fel med min adress.. håller på fixa en ny..

  58. Mamman skriver:

    Nu så mamman08@hotmail.se ska det vara!

  59. Mamman skriver:

    Hade glömt att de skulle vara se och inte com.. hör gärna av dig : för evigt dömd(förstörd för livet) lättare att snacka där!

    MVH

  60. rickard skriver:

    Det mest själviska jag någonsin sett, varför som sagt säga sitt eget namn och få barnet och alla dess kompisar veta att din pappa inte ville ha dig, det räcker inte med den fruktansvärda barndom du redan berövat ditt barn, du måste ge ut en bok om det också! dessutom vet jag vem denna karl är i verkligheten och jag kan säga att jag har aldrig stött på falskare och mer egocentrisk människa i hela mitt liv.

  61. för evigt dömd(förstörd för livet)[Tack till "Mamman"] skriver:

    rickard:

    Kanske lika mycket som att hans (mitt namn) kommer cirkulera i samhället speciellt om det är i en mindre skala så blir den drabbade utmålad som någon som inte ”tar ansvar” osv. etc. jag pissar på sånt moralkakor till snack, för det är piss prat när dom som står utanför egentligen helt oberörda av vad det egentligen innebär för den som inte hade en tanke på nått som detta i sin vildaste då man gått med på sex, INGET ANNAT PUNKT. Är det ett hårt slag i ansiktet!
    Ok, han var bra mycket äldre än mig då det hände han men oooj så lite du vet och total avsaknad av empati och total avsaknad inlevelseförmåga du måste ha när du uttrycker dig så..

    Tål fan inte arroganta människors kommentarer som aldrig har eller troligtvis kommer behöva hamna i en liknande situation där dom känner att någon annan människa styr över ens liv för att dom ”har rätt” att göra så enligt svensk lag utan en millisekund hänsyn eller hjälp för den delen till den person som mot sin vilja behöva bli kallad och dömd som nått som denne insiktsfullt insett inte kan axla någon sådan roll..

    Vet inte och har svårt att tänka mig att sånna som du skulle kunna tänka sej hur det skulle va när man just ska börja sitt liv och den vision/dröm man hade blir totalt nedriven, stampad och spottad på för p.g.a en annans omognad/oförmåga att tänka långsiktigt då en sådan ung persons hjärna är långt ifrån färdig utvecklad, men eftersom den är en flicka men nybliven tjej så har och får den fulla rätt att ta ett sånt beslut helt på egen hand, så tycker man och har fan mage att klaga om att det föds och finns för många x-barn utan fäder = problem bla bla bla osv.
    Vart fan är jämställdhets debatten då??!! Och sen ska folk tycka synd om den tjej som har hela makten i sina barn händer och svartmåla den som betrott sej och försäkrat sej till den som har den makten om att denne är redan skyddad med ett sånt skydd som ska ge tämligen 98-99% säkerhet, verka inte stämma den statistiken om man nu ska va så naiv och tro alla tjejer som säger att dom är skyddad, DOSNT ADD UP! AND MAKE NO SENSE!

    Så sluta med alla kommentarer som inte har en smula av insikt i saken som helhet utan bara den stereotypa bilden om hur det är, ”tjejen har och gör rätt oavsett situation och alltid mest synd om denne” ta och lämna eran platta, svartvita värld och se att det finns en annan sida av ”åkern/ängen” där gräset oftast är fan så mycke mer sönderbränt på alla slags nivåer, fler än folk tror eller vet eller ens kan tänka sig utan någon större chans att återhämta sej till en behaglig nivå som gör att man fortsatt vill och kan njuta av nått som tidigare kallades livet, ”ett liv” MITT LIV!!
    Men som blev och hamnat i någon annans ”våld”.. Går inte EN JÄVLA DAG utan att jag funderar seriöst på hur, när jag ska ta livet av mig p.g.a en annan människas dåliga omdömme, vi killar är bara nån jävla förbrukbar sperma bank där tjejer kan komma och gå med nått som dom anser sej ha rätt till att bestämma över till 100% utan ens en liten ifrågasättning om deras ålder passar dess bieffekter, och kommer vi dit så är det enda fokus på DERAS lidande! är fan så man bli spyfärdig på riktigt! Om fittorna tycker sej har så pass jävla mycket vett och mognad och vad numera dom anser sej ha för att fatta beslut om något sånt så har dom fan ingen jäävla rätt att komma klagandes efteråt om hur jävla svårt dom fick det efteråt, fyy faan hoppas det kände för det är endå nått dom kommer komma över med tid själv kommer man ha tankar som gnager och bankar i huvudet så att man är beredd på att ta sitt eget liv för att slippa att bli äten innifrån då man tappat aptiten på livet, så kommer du och säger att han eller kanske till och med jag skulle vara egoistisk??! vafan är inte tjejer som tar dessa beslut i ett sånt tidigt skede av livet, som kan bli morsa närsomhelst i livet men tycker dom ha nog ”mognad” för det nu utan som heelst minsta hänsyn till den andra parten som dom nu spelat att dom skulle gillat eller tyckt om och brytt sej om i det minsta då den ville ha sex med denne, är fan inte det egocentrisk då vet jag nog inte betydelsen av det ordet..

    En bok skulle inte och kommer inte rädda mig från något som helst, enda som hjälper mig att flyta och ta mig igenom det ni andra kallar vardag är droger, om så bara för att kunna få sväva iväg och lura en själv att man glömt allt vad besvär/bekymmer heter, men det är nått INGEN som är i det närmaste av en sådan situation kan eller har det minsta rätt att kommentera som om dom skulle veta vad det handla om och hur det kan vara osv etc.

    Å min jäävla barndom då??!! var ju för i helvette bara barnet själv!! BARN SKA FAN INTE FÅ LOV ELLER HA RÄTT ATT FÖDA BARN p.g.a tusen anledningar! Fatta mig inte på folks mentalitet när dom uttrycker sej som du gör med den meningen, folk fattar fan inte att det finns en andra sida av historien men den är aldrig belyst på något som helst sätt mer än att, ”ta sitt ansvar bla bla bla osv” Jag tog mitt största ansvar då jag valde att fortsätta med MITT LIV inte någon annans för att någon annan vill fucka up sitt liv med nått som denne kunde valt å gjort flera gånger om 2-3 år senare men det får ju dom fan ”credd” för att dom tar sånna beslut! precis som man skulle varit i fyllan då omdömet är i princip lika bra som på en 15-16 åring tjejs göra nått omdömeslöst och få credd för det..vänd på det och tänk om killar/män skulle ha den där rätten att bestämma till fullo om en tjej/kvinna ska bli på smällen när och hur! dåå jäävlar skulle det ta hus i helvette med jämställdhets frågan!

    Vill inte yttra mig så mycket om hans situation då jag inte läst allt för mycket om den, men summa summarum så är det skrämmande att killarna alltid blir utmålade som något ont i det hela, tragiskt för INGEN kan i sin vildaste fantasi förstå vad allt detta har gjort med mig psykiskt…
    Har ingen lust att ens träffa en tjej efter så pass lång tid som det gått nu, är fan livrädd för att binda mig känslomässigt till någon då jag känner mej rätt instabil känslomässigt och att jag känner och vet att jag ALDRIG!…ALDRIG kommer känna samma om ens i närheten av den glädje man bör och borde känna vid ett sånt tillfälle som då man får barn.. känner mej allt för väl för att kunna säga nått annat, tackar gud för droger för det är det enda som förstår och kan ”visa” ”empati” för över allt verka det vara samma syn och vinkel på ett problem som detta…såå..kort sagt, jag ger upp, gjorde det för längesen, meen vafan, vem orka bryy sej då det endå är mitt fel och synd om fittan som hade makten å som inte hade en enda minsta tanke på vad det skulle kunna få för långvariga effekter på alla inblandade utom hon för hon valde fanimej vägen själv då ska man fan gå den utan att gnälla det minsta! det enda jag valde var att ha sex efter mååånga, många förfrågningar å försäkringar om att hon var skyddad meen ooj fick lära sej den hårda vägen att folk framför allt av motsatt kön är fan inte att lita på någon gång för få dom chansen så knulla dom sönder ditt liv utan en miin!
    såå stoppa upp alla moralkakor i röven till er som tro att ni vet vafan ni snackar om EGENTLIGEN! å dra fittan över huve till er fittor där ute som tycker synd om er vars beslut bestulit en annan p.g.a era egna begär och lustar om att bli morsa för att ni hade brist på uppmärksamhet i en sådan ålder där tjejer vill va i centrum av universum eller vad nu det finns för någon laam anleding/”förklaring” till ett sånt EGOCENTRISKT BESLUT!! Ni hade åtminstone chansen och makten att ändra sej själv ska man bara följa me i cirkusen le å vara nöjd! ”här, här är din framtid hoppas du blir nöjd vikket fall som helst så bry jag mej inte för jag är en liten patetisk fjortis som inte får tillräckligt med uppmärksamhet och tror att jag är fullvuxen redan” skrattretande

  62. argus skriver:

    Jag förstår precis vad Pelle pratar om. Jag har själv gått igenom en liknande sak då kvinnan sa att jag inte behövde använda kondom eftersom hon var skyddad. Vi va tillsammans i ca 6 månader och precis som jag på nåt sätt hade börjat ana hade hon försökt bli gravid vilket hade lyckats. Jag hade börjat ana att det var så då jag märkte att hon låg kvar i sängen och klädde på sig liggandes för att sperman skulle få vara kvar vilket jag aldrig upplevt tidigare. Hon bodde på annan ort när jag fick beskedet per telefon och jag ville göra abort eftersom det inte alls va lämpligt med barn för oss då. Hon reagerade aggresivt och lade över allt på mig att jag inte skyddade mig och att det var lika mycket mitt ansvar mm. Hon blev väldigt arg då jag ville göra abort och frågade när i helvete hennes andra son ska få ett syskon och att hon inte ska ha för många år mellan sina barn. För övrigt har inte hennes andra son någon kontakt med sin pappa vilket jag helt förstår varför såhär efteråt. Fick även höra att jag fick väl passa mig var jag stoppade kuken och hon spelade hela tiden på hur ledsen hennes andra barn skulle bli av att inte få ett syskon och om hon skulle göra abort fick jag ta på mig om hon blev steril. Det ledde till att vi flyttade ihop eftersom vi va tillsammans för att jag kunde inte ta risken att hon föder mitt barn i en annan stad vilket skulle inneburit att jag inte fått vårdnaden och hon hade gjort allt för att se till att barnet inte skulle träffa mig eftersom hon hatade mig för att jag inte ville ha barnet med henne. (rättssystemets fel att män ställs inför detta) Båda ska ha vårnaden vid födsel!

    Efter cirka 1 år separerade jag från henne pga att jag inte klarade av att leva med en människa som man är lurad av på detta sätt. Tycker att det är ett jävla sätt att bete sig och jag önskar ingen vara i det som jag gått igenom. Jag har kännt mig fullständigt utnyttjad och våldtagen av denna kvinna och jag känner och kommer alltid känna ett avsky för henne. Trots känslorna för henne så älskar jag mitt barn över allt annat och vi har en underbar relation tack vare att jag kämpat i över ett år nu i tingsrätten för att få behålla vårdnaden och att barnet har ett bra umgänge med mig vilket inte alls är mammams önskan.

    Säger inget om man har sex utan att något är sagt om skydd eller annat och kvinnan blir gravid. Då är det bådas ansvar och killen samt tjejen får ”skylla sig själva” som det så fint brukar kallas. MEN har kvinnan eller mannen sagt till sin partner att den skyddar sig har man faktiskt självmant tagit på sig ansvaret för att göra det och jag är övertygad om att man som kvinna vet om man slarvat eller inte tagit p-piller, precis som en man vet om han har en kondom på kuken, men då måste man säga det till den man har sex med. Hur fan skulle det se ut om en kille skulle säga att han har kondom men inte har det och tjejen blir gravid? Lika jävligt det!

    Ett barn ska bli till av kärlek
    Ett barn ska vara planerat av de två som vill ha barn tillsammans
    Är det planerat är det ett efterlängtat barn

    Om ett barn kommit till efter dess tre påståenden är jag ganska säker på att om föräldrarna separerar uppstår ingen vårdnadstvist eftersom man har tilltro och respekt till varandra i frågan om barnet.

  63. Pelle Billing skriver:

    argus,

    Att medvetet lura en man att bli pappa är ett övergrepp. Finns inget annat ord att beskriva det.

  64. argus skriver:

    Jag håller helt med i detta att det är ett övergrepp. Jag kan ärligt säga att jag hellre skulle blivit våldtagen fysiskt av någon än att bli utnyttjad såhär. Anledningarna är enkel. För det första så förändras livet radikalt när man får barn och att ändra ett liv som man inte vill ändra på för ett barn som kommit till på ett avskyvärt sätt är inte speciellt roligt. Anledning två är att man måste ha en relation med den person som begått övergreppet på dig, kanske inte hela livet men iaf många år. Anledning tre är att personen skulle få en negativ konsekvens av sitt handlande. böter eller fängelse.

    Måste även skriva en annan sak som ger ett perspektiv……

    Om en man blir lurad att göra en kvinna med barn så får han helt enkelt skylla sig själv. Alla har ett eget ansvar, punkt slut. Saker som bedrägeri, övergrepp, våldtäkt, kränkning, psykisk misshandel mm får man inte ens nämna för då framstår man ungefär som en kåtbock som tror att man bara kan sätta på kvinnon hur som helst och att man tar för givet att kvinnan är skyddat trots att det i många fall var hela anledningen till att mannen inte skyddade mig. Hade kvinnan vart ärlig hade mannen självklart skyddat sig. Det är för att sex på nåt sätt är sån tabu så en man nämner aldrig hur de verkligen känner tror jag. Kvinnorna som gör såhär gömmer sig alltid bakom barnet och när en kvinna blivit gravid är det ungefär som det är synd om henne trots att hon betett sig som ett jävla svin och lurat någon att bli gravid med. Det enda hon egentligen behöver som anledning är att ”hon klarar inte av en abort”. Ensamstående mödrar har det så tufft ojojoj. Visst finns det svin till män som skiter i barnet och även kvinnor för den delen, men anledningen till att mammor är ensamma med barn beror ofta inte på mannen utan på att det är mamman som inte vill. Dessa mödrar är det alltså enligt min mening inte ett dugg jävla synd om, jag ser de mest som egoistiska idioter som inte ser till barnets bästa att ha tillgång till båda sina föräldrar. I min kamp om mitt barn förstår jag fullt ut fäder som inte orkar och helt enkelt drar och skaffar sig ett nytt liv någon annanstans, speciellt om barnet kommit till på endast kvinnans villkor, och även med tanke på hur hela systemet är så förbannat diskriminerat både hos socialtjänsten och i domstolar. En pappa måste kämpa enormt för sitt barn medan en mamma egentligen inte behöver göra något förutom att sätta pappan i dålig dager hos domaren. Innan jag lämnade in stämningsansökan till tingsrätten för att mitt barn skulle få ett umgänge med mig sa barnets mamma; jag har gjort sånt här förut och hånskrattade åt mig. Hon var väl medveten att hon har ett enormt försprång endast för att hon är mamma eftersom hon som sagt gjort det förut.

    För att vända på steken så en kvinna förstår mannens perspektiv skulle ett senarium kunna vara;

    En man och en kvinna träffas och har sex med varandra. Kvinnan äter inte p-piller pågrund av att hon mår dåligt av dem så de kommer överens om att mannen använder kondom vilket tyvärr är det enda sätt för en man att skydda sig idag. Kvinnan är noga med att påminna honom om detta och mannen svarar att det är inga problem klart jag skyddar mig, du kan lita på mig. De träffas bara någon gång ibland och håller precis på att lära känna varandra och efter fem månader märker kvinnan att hon är gravid. Hon ringer till mannen och berättar och han säger då att han ibland tagit av kondomen och sprutat i henne men att hon kan inte lägga hela ansvaret på honom. Du hade ju oxå kunnat skydda dig! (detta skulle inte vara möjligt eftersom hon förmodligen skulle märka det, men nu ponerar vi att hon inte märkt det). Kvinnan slänger på luren och ber mannen att fara och flyga.

    När kvinnan kommer till vårdcentralen för abort möts hon av en trevlig kvinna som tar in henne till ett rum. Den gravida kvinnan berättar vad som hänt och att hon känner sig utnyttjad och kränkt. Hon är så upprörd och skärrad över det som hänt att hon känner ett illamående av att haft sex med någon som kunnat bedra henne på detta sätt, känns som hon varit med om ett övergrepp och hon vill absolut inte ha ett barn på dessa villkor och speciellt inte med honom, han var inte den tilltänkta pappan och speciellt inte nu med tanke på vad han gjort mot henne, hon känner avsky mot honom nu. Hon vill ju resa, utbilda sig skaffa sig ett bra arbete mm innan hon ska ha barn, hon vill inte ha barn nu!!

    Kvinnan vill göra abort men sköterskan förklarar för kvinnan att det är lika mycket hennes ansvar att skydda sig och en abort kan hon inte göra. Sånt utför vi inte i Sverige och inte någon annanstans heller och om du försöker göra en abort själv eller skada barnet kommer du mest troligt att hamna i fängelse vilket kan vara upp till 15 år då det handlar om beräknat mord alternativt dråp. Sköterskan fortsätter att förklara för kvinnan att när hon väl fött barnet så är det pappan som kommer ha vårdnaden om barnet vilket gör att du inte kommer kunna bestämma något alls för ditt barn. Barnet kommer även bo hos pappan och att hon enligt lag är skyldig att betala cirka 1300 kronor i månaden till honom tills barnet är 18 eftersom det är din skyldighet. Om du vill ha ändring på detta fortsätter kvinnan så kan du naturligtvis gå till domstol men det är väldigt liten chans att du kommer få igenom något men du kan ju alltid prova. Det finns något som heter rättsskydd som betalar en del av kostnaderna för advokaten men du får ändå räkna med att det kommer kosta mycket pengar, och som sagt chansen är väldigt liten att du får igenom något. Men du har möjlighet att träffa ditt barn enligt lag iaf, umgängesrätten kan han aldrig ta ifrån dig. Du kommer kunna träffa ditt barn iaf en gång var fjortonde dag så det måste väl ändå kännas ok. Fast det är klart om pappan flyttar långt bort med barnet så kan det ju bli svårt att ses alls men det ordnar sig säkert!

    Såja nu vet du läget hoppas graviditeten går bra och hör av dig om du undrar över något vännen.

    Kvinnan går hem, hur tror ni hon känner sig?

Google