Jan 17
Titta på detta starka inslag från TV4 där Pelle Filipsson berättar om sin kommande bok om ofrivilligt föräldraskap (Den vackraste gåvan). Inslaget beskriver en del av mäns liv som det inte pratas om så ofta - dvs att man som man inte kan göra abort om man inte känner sig redo att bli förälder. Dialogen är väldigt lugn och balanserad, vilket känns som rätt sätt att närma sig ett såpass laddat och svårt ämne. Klippet är hela 17 minuter långt, men intressant hela vägen:
17 januari 2010 kl 19:46
Så går det när bara ena föräldern är med på att behålla barnet.
18 januari 2010 kl 01:26
Skönt att detta äntligen kommer upp lite i ljuset i alla fall. Det är en mansfråga av rang, som man blir utskälld efter noter för om man ens tar upp.
18 januari 2010 kl 03:13
Möjlighet till juridisk och ekonomisk abort samt ersättning för utnyttjande av sperma? Så att det inte blir attraktivt för kvinnor att skada både barnet och mannen genom dylikt barnaskaffande.
Barn är oändligt oändligt mycket allvarligare än sex. Ändå råder inte krav på ömsesidig vilja. Det borde förändras, för barnens och pappornas skull. Barn ska få komma till på sina villkor, de står högre än kvinnans.
18 januari 2010 kl 07:17
Jag titta en stund på klippet. Det är viktiga relevanta frågor som det handlar
om, men han gör ett fundamentalt fel som sviker sitt barn. Det är något som han garanterat kommer att inse med tiden.
18 januari 2010 kl 08:12
Ganska motbjudande faktiskt att se denna man sitta och se så ömklig ut och säga att han inte kunde älska sitt barn och därmed “bröt” med det tvååriga barnet.
Jag vet inte om det nyanserades till hans fördel senare i intervjun men där förlorade han mina sympatier. Även om de generella problemen som tas upp när det gäller pappors rättigheter naturligtvis är mycket viktiga.
18 januari 2010 kl 08:53
Mycket gripande film för mig. Viktiga frågor är det om huruvida man måste delta i ett föräldraskap man inte valt.Viktig är också frågan om faderskap i allmänhet. Att kvinnor får så stort stöd i hela processen, men inget finns för männen utom “Skärp dig för f-n”. Det är en viktig bok han skrivit och ett grundläggande tabu att bryta om vi ska komma vidare i ett sant arbete för jämställdhet.
18 januari 2010 kl 09:43
Musse Pigg: Vad jag förstår har han inte brutit helt med barnet, utan har en kontinuerlig kontakt, även om han inte bor med honom.
Som nybliven förälder till en underbar liten tjej har jag naturligtvis svårt att förstå hur man kan känna så, men jag antar att man kan likna det vid en förlossningsdepression. En depression som förmodligen blev värre än nödvändigt pga att han inte fick något stöd någonstans ifrån. Det väcker onekligen tankar om det inte borde finnas någon form av juridisk abort iaf. Och likaså varför män har så svårt att tas på allvar när de söker hjälp. Jag är ganska övertygad om att de siffror som visar att kvinnor oftare mår sämre psykiskt har sin grund i att männen helt enkelt inte syns i statistiken pga att de inte får någon hjälp utan får klara sig själva. Något som visar sig i självmordsstatistiken istället…
18 januari 2010 kl 10:05
Jag tycker att juridisk abort, dvs att man blir friskriven från exvis försörjningsplikter är en intressant idé. Om mamman ensidigt vill ha barnet så får hon själv betala för dess kostnader. Man har ju då rimligen friskrivit sig även från alla rättigheter till umgänge osv.
18 januari 2010 kl 10:07
Om barnet ändå vill ha en kontakt så måste man ställa upp och ge det den kärlek man är mäktig. Det borde rimligen ligga i varje pappas intresse, oavsett om barnet var önskat eller inte.
18 januari 2010 kl 11:37
Känns väldigt märkligt att vi accepterar det faktum att kvinnor inte vill ha eller ens känner kärlek till det foster som hon själv villigt är med på att skapa, samtidigt förvånas och förfasas vi över om en man har samma känslor.
Anting förbjuder vi abort och kräver att båda föräldrarna tar ansvar och älskar det dom gemensamt har skapat (våldtäkt och övergrepp undantaget då givetvis).
Eller så är det bara att inse att oönskat är oönskat.
18 januari 2010 kl 11:56
JA, feministerna har ju även fördunklat abortfrågan med sina idiotiska teorier. En abort är avsevärt mer moraliskt komplicerat än vad de gör gällande och det är till nackdel för alla att sådana beslut fattas på en felaktig analys, inte minst kvinnan som gör en abort och sedan måste leva med det.
03 februari 2010 kl 11:20
Tråkig eftersom alla barn förtjänar att vara älskade och önskade. Men män har en möjlighet att skydda sig, använd kondom! Att det kan hända olyckor trots det är en konsekvens av att ha sex och något man får vara beredd att stå för.
03 februari 2010 kl 13:09
Visst får man ta ansvar för olyckor. Men hur ska vi göra när en kvinna lurar en man genom att säga att hon tar p-piller? Det är det dilemmat som Filipsson pratar om, inte det faktum att man får stå sitt kast när olyckan är framme.
Sedan kan jag även tycka att man i ett förhållande bör ha pratat om vad som gäller om det av misstag uppstår en graviditet.
04 februari 2010 kl 07:22
Jag tror att Pelle var lite otydlig i det han sade och risken är nog stor att han kan missuppfattas.
Min bild av det som hände är sådan: jag tror inte det handlar om att inte älska det oönskade barnet. Det handlar om att känslan att bli lurad tar över med just det resultatet som följd.
Tyvärr så känner jag faktiskt två kvinnor som ”lurade” killar till graviditet, bara för att DE ville för varje pris ha ett barn. Och det spelade inte heller någon roll vem pappa var.
Dessa män vägrade sedan och vägrar träffa dessa barn. Och jag förstår!
Det pratas för lite om det och det alltid synd om kvinnor och det värsta av allt är att de tar sig rätten att kräva av dessa män – att bli PAPPA.
Jag tar parti för dessa ”pappor” och tycker jätte synd om dem.
04 februari 2010 kl 09:18
Han kan sitta och skriva av sig hur mycket som helst, men han ska inte skriva en bok om eländet. Så gör man bara inte mot en försvarslös son. Han tänker BARA på sig själv, påminner om en kall fisk. Varenda öre han får in på boken borde han låta gå till sonen som en kompensation.
05 februari 2010 kl 01:44
Till Maria: Hur kan man uttrycka sig så grymt o idiotiskt som du gör?! Jag tycker den här mannen har all rätt att skriva om sin situation. Det verkar ha hjälpt honom och då blir det också indirekt bra för hans son. Om man ska prata om att vara en “kall fisk”, kan man ju tycka att mamman är lika kall och egoistisk i så fall som lurats och bestämde sig för att behålla barnet utan att egentligen ha en pappa som var redo. Är det schysst mot barnet?! Jag tycker Pelle verkar vara en otroligt lugn, harmonisk person som jag är helt övertygad över är en bra pappa till sin son. Det finns otroligt många fäder som medvetet skaffar barn och säger sig vara bra pappor, men som har en hel del att lära av sådana som Pelle. Nä, lycka till Pelle och fortsätt stå på dig. Jag tror din son har tur som har dig som pappa, även om ni inte ses varje dag.
05 februari 2010 kl 08:51
Om det är något som ska kallas grymt så är det väl att utsätta sitt eget barn för en sådan bok. Barnet är väl redan tillräckligt sviket och innerst inen tror jag boken är en slags revansch. Pappan kanske har mått bra av att skriva den, men att en förälder mår bra gör inte automatiskt att barnet mår bra och verkligen inte i det här fallet. Att mamman uppfört sig mycket ansvarslöst ger inte pappan rätt att göra vad som helst.
Att han gör ett lugnt och “trevligt” intryck på TV påverkar inte alls min uppfattning om honom.
Jag förstår inte varför han inte redan steriliserat sig så han slipper hamna i den här situationen en gång till.
05 februari 2010 kl 13:10
Så jävla självisk, skriver en bok i rent hämnd-syfte som enbart kommer medföra att “barnet” ,som han kallar sin son för, kommer få lida. Har inget till övers för den här sortens människor.
05 februari 2010 kl 17:39
Maria,
Hur vet du att han inte steriliserat sig? Har du koll på hans inre anatomi och hans patientjournal?
Sedan är det viktigt att skilja på olyckshändelser och lögner. Alla vet att en graviditet kan uppstå när man har sex, även om man använder ett överenskommet preventivmedel. Och då får bägge parterna ta sitt ansvar för det som uppstått. Men om kvinnan lurar mannen och säger att hon tar p-piller när hon inte gör det, så är situationen en helt annan. Då får kvinnan räkna med att mannen blir deprimerad, inte klarar av sitt faderskap, osv.
En kvinna som lurar en man att bli pappa, är lika illa som en man som sticker från sitt ansvar när graviditeten var överenskommen. Vuxna människor är ärliga mot varandra och tar ansvar för sina handlingar.
05 februari 2010 kl 22:24
Han har själv i en av alla intervjuer sagt att han ska sterilisera sig när han blir 40.
Jag har inte en sekund försvarat mamman till barnet.
Men hur skulle du själv reagera om du vid 9 - 10 års ålder fick veta att din far skrivit en bok om hur förfärligt det hade varit för att du kommit till världen. Eller om någon kompis i skolan upplyste dig om att din pappa inte tyckte om dig, det har han skrivit i sin bok.
Inget barn har gjort sig förtjänt av något sådant.
Den här pappa verkar inte göra annat än att fatta felaktiga beslut och gärna påhejad av någon annan.
06 februari 2010 kl 01:00
Saken är ju den att pappan fick inget val. Han försökte vara ansvarsfull när han var tillsammans med kvinnan, men han blev lurad. Får en son. Blir, vad jag förstår, väldigt deprimerad med självmordstankar. Söker hjälp, men får ingen adekvat hjälp till en början. Känner väl förmodligen att skrivandet kan hjälpa honom ur depressionen. Mår bättre. Kommer närmare sin son, och idag verkar dom ju ha en bra relation. Jag håller helt med om att det inte är bra för barnet att få höra vissa delar av boken, men alternativet kanske hade varit att inte ha någon pappa alls. Livet blir inte alltid som vi tänkt oss, och man får försöka göra det bästa av situationen. Jag tror att ett barn visst mår bäst av att föräldern mår bra. Bara man kan prata med varann och förklara varför det blev som det blev. Det verkar ju som dom har en bra relation idag och då tror jag pojken känner att hans pappa älskar honom. Man ska inte underskatta barns förmåga att förstå. Det har nog heller inte varit några lätta beslut för mamman, men det är viktigt som mamma att verkligen tänka på hur det blir för barnet. Kommer det finnas en pappa där? Klarar jag att vara ensamförälder? Eftersom mamman har den fysiska makten att kunna välja om hon ska föda eller inte.
06 februari 2010 kl 11:38
Jag reagerade också på att pappan berättade att han hade haft kontakt med ett 30-tal personer såsom socionomer, psykologer, familjerådgivare, feminister som han sa (?), bokförläggare med mera för att få råd om han kunde ge ut boken.
Jag tror det är typiskt för den här mannen att inte kunna fatta egna beslut och förstå konsekvenserna av dem. Det borde varit enbart HANS sak att i första hand ta hänsyn till sin son och inte alls bry sig om att någon bokförläggare är intresserad att ge ut en bok. Eller att folk inom psykologiområden och liknande anar att det är en bra debattbok. Och det kanske den är, men till vilket pris?
Om några år kanske man får se honom sitta i TV och berätta hur boken helt förstört förhållandet mellan honom och hans son och hur han blivit lurad av så kallade experter att ge ut den.
06 februari 2010 kl 15:39
Maria,
Tack för info om steriliseringen.
Vad gäller bokens påverkan på sonen så är det något jag måste tänka mer på. Jag förstår till fullo resonemanget om att barnet kan känna sig oälskat och må dåligt. Samtidigt (antar jag) utmynnar ändå boken i att saker och ting löser sig och att Pelle F känner sig fri att älska sin son? Och boken har ett stort värde i att den lyfter en fråga där många barn kan fara illa när ena parten luras att bli förälder.
06 februari 2010 kl 17:00
Jag måste säga att jag helt och hållet håller med Maria i karaktäriseringen av den här personen. Han verkar som sagt vara inkapabel att fatta beslut grundade i någon form av integritet. Noll förmåga att sätta gränser. Ok att han blev “lurad” till faderskap - men sedan väljer han att flytta ihop med kvinnan och leka kärnfamilj? Vilket mähä. Sedan får han till slut styrka nog att dra gränsen någonstans och då drar han den helt fel - dvs. han bryter med en liten pojke! Försvinner ur hans liv och tar avstånd från honom (om än tillfälligt). Oförlåtligt. Denne man beter sig som ett kräk eftersom han saknar självkänsla och låter folk trampa på honom från första början. Där har vi det verkliga mansproblemet.
06 februari 2010 kl 17:52
Anaís,
“Denne man beter sig som ett kräk eftersom han saknar självkänsla och låter folk trampa på honom från första början. Där har vi det verkliga mansproblemet.”
Jag tänker inte ta ställning till hur Pelle Filipsson är som människa.
Men jag håller med om att många män i dagens Sverige saknar självkänsla och att det leder till problem. Detta var faktiskt en av drivkrafterna till att jag började skriva om jämställdhet, då åratal av misandri och radikalfeminism gjort att fler och fler män inte längre tror på sig själva eller är stolta över sig själva. Jag tror att de flesta svenska kvinnor har svårt att leva sig in i hur det är att vara man i Sverige, när du som man inte kan öppna en tidning utan att läsa en kolumn, debattartikel eller krönika där en kvinna ondgör sig över hur vidriga männen är.
Det är uppseendeväckande att det fått pågå så länge, men jag tänker själv vara en av dem som är med och sätter stopp för det. Det är OK att vara man, det är t o m något positivt att vara man, och det budskapet måste nå fram till media och politiker, så att nästa generations pojkar får ett livsbejakande budskap kring vad det innebär att vara man.
06 februari 2010 kl 18:05
Bra. Problemet är inte starka män. Problemet är män med hävdelsebehov, mindervärdeskomplex och dålig självkänsla.
09 februari 2010 kl 22:47
När det kommer till förlossningsdepressioner är det kvinnan det är synd om och hon får massor med hjälp för att kunna kommer över den. Jag vet en kvinna som det tog 14 år innan hon accepterade sin dotter och tösen fick sin första kram av mamman. En bok om mammans avståndstagande hade kanske gett dottern en förklaring kring alla de år de inte haft tillsammans.
Att som kvinna bestämma över sin kropp och beslut om abort eller fullfölja graviditet gör inte att vi kan kräva att pappan ska finnas där. Jag blev själv gravid TROTS att jag åt p-piller och pappan kände sig lurad. Efter många och långa samtal bestämde jag mig för att göra abort. När den skulle göras klarade jag dock inte av det. Jag krävde inte att pappan skulle finnas där men hoppades att hans inställning skulle ändras. Den ändrades samma dag som vår son föddes vilket jag är glad för. Dock hade jag inte kunnat tvinga honom att älska sonen om han hade inte kunde/ville. Han hade sagt sin mening redan vecka 10.
Att öppna sig och berätta om sina innersta känslor och dessutom inte kärleksförklara utan tvärtom, berätta om “icke normala” känslor tycker jag är starkt. Tror inte att hans son kommer att ta skada av att läsa boken i framtiden. Snarare får han en bild och förklaring på hur hans pappa tänkt och känt inför sitt föräldraskap! Jag förstår även hans maktlöshet av att bli lurad. Det är inte lätt att bygga en relation om man inte kan lita på varandra.
Jag känner många kvinnor som letat upp en “spermadonator” och dessutom stängt ute pappan för hon vill ha barnet för sig själv.
Undrar om reaktionerna hade varit de samma om en kvinna skrivit en bok om samma känslor. Förmodligen inte!!
24 februari 2010 kl 22:57
”Vi pratade om skydd och jag litade på henne”.
Vilken kvinna kan ge 100% garanti om att hon INTE kommer att bli gravid vid ett oskyddat samlag? Snarare tycks det vara så att Pelle litade på att IFALL kvinnan trots allt skulle bli gravid skulle ansvaret om graviditeten HELT ligga på henne.
Sedan undrar jag verkligen hur Pelles nuvarande flickvän står ut med fanskapet. När man frågar Pelle ifall han vill ha fler barn svarar han att ENDAST om han träffar den mest fantastiska varelsen i hela universum. Men eftersom den nuvarande flickvännen inte fyller dessa kriterier tackar han nej. Med 99,9% säkerhet.
Hur i helskuta vill någon vara ihop med karln?
Vidare förstår jag mig inte på hans yl om kärlek hit och dit. Han själv tycks inte kunna älska någon. Förutom sig själv eventuellt. Men ingen har ju krävt att han ska älska barnet. Bara att han tar hand om, uppfostrar, försörjer honom. Älska är inte nödvändigt. Att ta hand om och betala är.
Och vidare vill karl få rabatt pga att han inte kan känna något djupare för pojken. Ska detta enbart gälla för män, eller kan vi kvinnor också slippa betala ifall vi tycker att barnen är jobbiga?
Suck vad omoget intryck Pelle ger av sig själv. Och som någon redan konstaterade här ALLT – precis ALLT tycks vara det lilla barnets fel. Om barnet inte fanns då minsann skulle Pelle både kunna älska sig själv, sin flickvän och vara lycklig. Snark…
24 februari 2010 kl 23:23
Nej, han är faktiskt den vidrigaste person jag sett i den offentliga debatten på mycket länge.
04 mars 2010 kl 16:50
En juridisk abort skulle besvära saker och ting ytterligare. Det gäller att stötta båda föräldrar mentalt. En mamma som ansträngt sig och trots det känner att hon inte älskar sitt barn kan inte heller överge det utan att samhället förbannar henne. Fall finns också där kvinnan tvingats in i graviditeten eller inte ens varit förvisso om den förrän det varit försent. Det här måste inte vara en könsdebatt.
Det här med dåligt stöd för deprimerade pappor dock är en mansfråga, men den är ändå enkel att komma tillrätta med.
04 mars 2010 kl 23:00
Fridah Jönsson är en klok tonåring som skriver krönikor i Metro. I morgondagens tidning utgår hon som hon brukar från barnets perspektiv och frågar varför Pelle inte skrev under pseudonym och besparade sonen smärtan att läsa om hans brist på kärlek.
Det är svårt att hitta något annat svar än ren egoism.
http://www.metro.se/2010/03/04/7581/varfor-ar-du-inte-ocksa-anonym-pelle-/
04 mars 2010 kl 23:21
Fridah har rätt. Ändå finns det så många som förstååår, inte minst kvinnor. - Men det är klart: fan själv har säkert någon kvinna, eller åtminstone nån socionomtant, som förstååår om bara han visar sig litet ynklig! Jag avskyr den typ av kvinna som vill se män så här: gnällandes om känslor i morgonsoffor. Och vilka känslor sen! En vuxen man som kryper in under toffeln hos en kvinna han inte älskar för att sedan låta sina egna svagheter och tillkortakommanden gå ut över en liten pojke. Ett barn som lyser upp när han ser sin far - och en far som vänder ryggen åt honom. Jag känner rent hat.
05 mars 2010 kl 07:07
Han har inte sagt ngt om att han HATAR pojken och inte heller att ha mår dåligt p g a att “pojken finns”… (som många påstår här).
Det handlar om att bli “lurad” - känslan han inte kan ta hand om.
“Det krävs två för att dansa tango”. Själviska, egoistiska kvinnor som BARA tänker på sig själva och lurar män är hemska! På det sättet lurar de sina egna barn. Och jag tror inte att de älskar dessa barn alls. Det handlar om att “sätta dit” mannen och sen dessutom kräva kärlek och underhållsbidrag!
VIDRIGT - att göra så
05 mars 2010 kl 08:49
Barbara T: Löjligt! En allt igenom föraktlig inställning. Kvinnor som hatar kvinnor har jag ingen förståelse för.
05 mars 2010 kl 09:43
Anais; hatar INGEN, hatar vissa känslor som exempel “att lura” ngn.
Kvinnor som hatar män är i så fall inget vidare det heller.