Pelle Billing

Könsmördare är rubriken på Per Wirténs artikel om “männens globala krig mot kvinnorna”. Wirtén driver tesen om att män utövar ett systematiserat och globalt våld mot kvinnor, och hans argument för detta är:

• Män utövar våld mot kvinnor i nära relationer
• I Indien aborteras kvinnliga foster eller dödas vid födseln
• Könsstympning av kvinnor är ett problem
• Det är fortfarande många kvinnor runt om i världen som dör i samband med graviditet och förlossning
• Kvinnor saknar rättigheter i Saudiarabien
• Hedersrelaterat våld och brudbränning är ett problem i Pakistan och Indien
• Våldtäkt är ett stort problem i Afrika

Wirtén betonar även männens kollektiva skuld i det som pågår, genom att skriva “Som man står jag aldrig utanför detta dagliga våldsmaskineri”. Således anser han alltså att han som man är skyldig till det som andra manliga individer gör. Frågan är då varför han inte driver tesen om att samtliga personer i Afrika är kollektivt ansvariga för det som pågår i Afrika? Förmodligen uttalar han sig inte på det viset för att det uppenbarligen skulle vara en form av rasism. Gruppen män åtnjuter inte längre ett sådant skydd mot kollektiva generaliseringar, utan det är fritt fram att hålla varje manlig individ ansvarig för det som andra män gör.

Låt oss även titta närmare på de punkter han använder sig av i sin argumentation. Att män utövar våld mot kvinnor i nära relationer är ett faktum, och inte så mycket att säga om. Det Wirtén däremot inte nämner – troligen p g a att han inte känner till den internationella forskningen – är att även kvinnor utövar våld mot män i nära relationer, och att de gör detta lika ofta. Således är det tveksamt att använda våld i nära relationer som led i en argumentation om mäns kollektiva brister.

Vad gäller selektiv abort av kvinnliga foster, alternativt dödandet av kvinnliga spädbarn, kan man inte annat än säga att det är djupt tragiskt. Vad driver egentligen människor till att döda sitt nyfödda barn? Frågan är inte bara retoriskt ställd, utan den kräver ett svar för att kunna förstå vad som pågår. Av någon anledning ses nyfödda pojkar som mer användbara för familjen medan nyfödda flickor mer ses som en börda. Exakt vad det är i dessa fattiga samhällen som orsakar denna inställning torde inte vara alltför svårt att kartlägga via forskning; möjligen kan det röra sig om att en pojke kan försörja sina föräldrar och sin släkt på ett bättre sätt än en flicka. Men att anta att det är onda män som dödar nyfödda flickor för att att de drivs av ett hat mot kvinnor är en väldigt långsökt hypotes som man bör har tydliga bevis för innan man lägger fram.

Könsstympning av kvinnor är ett pågående problem, men det är en majoritet av kvinnorna i dessa kulturer som vill bevara traditionen, medan det är mindre än 50 procent av männen som vill bevara den. Således bör fenomenet ses som ett samhällsproblem och ett kulturellt problem, och inte som ett uttryck för att män som grupp vill våldföra sig på kvinnor som grupp.

Att kvinnor dör i samband med graviditet och förlossning beror i första hand på att den medicinska teknik och hygien som krävs för att göra barnafödande säkert inte finns i världens fattiga områden. Men här finns inte heller kvalificerad sjukvård för andra sjukdomar och tillstånd, så återigen kan man inte annat än fråga sig varför just detta faktum används för att driva tesen om att män attackerar kvinnor? Det var ju män i västvärlden som utvecklade den medicinska teknik som nu används för att göra kvinnors barnafödande oerhört säkert i de rikare delarna av världen. Det ter sig ju närmast mystiskt att detta kollektiv av män – som enligt Wirtén inte vill annat än att våldföra sig på kvinnor – har förändrat samhället via medicinen, tekniken och lagstiftningen för att göra kvinnors liv friare, tryggare och lättare.

Det sista tre punkterna i listan ovan är punkter där jag håller med Wirtén. Inte på så vis att jag håller med honom i hans allmänna syn på män, men helt klart har han här identifierat tre olika viktiga kvinnofrågor som man bör jobba med – särskilt i de regioner som listas (brudbränning och kvinnors rättigheter i Saudiarabien är ju lokala problem). Och förutom Wirténs oerhört negativa syn på män, så är det kanske detta som är allra allvarligaste med hans skeva världsbild: Nämligen att han diagnosticerar viktiga kvinnofrågor på ett felaktigt sätt, och därmed blir det svårare att sätta in effektiva insatser som kan göra största möjliga nytta.

20 Kommentarer »

Denna krönika av Johan Hakelius från 2003 upptäckte jag inte förräns drygt sex år senare. Men det är en riktig pärla, så läs den!

Tack för tipset, Andreas!

1 Kommentar »

Idag har jag varit över i Köpenhamn och föreläst för Servicestyrelsen om könsroller och våld i nära relationer. Servicestyrelsen är den myndighet i Danmark som ansvarar för socialt arbete och omvårdnad. Ungefär som svenska Socialstyrelsen fast utan sjukvårdsansvaret. Jag gjorde uppdraget tillsammans med Michael Högberg, och gruppen som lyssnade på oss var just de inom Servicestyrelsen som jobbar med våld i nära relationer och deras nätverk.

Föga förvånande så var det en överaskning för dem att få den kompletta bilden av vad forskningen visar om partnervåld. Det är ju välkänt att mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem som ska tas på allvar, och detta bekräftar även all internationell forskning. Det som däremot är betydligt mer okänt är att kvinnor tar till våld lika ofta som män, och att i 50 procent av fallen rör det sig om bilateralt våld – dvs bägge två i paret är förövare. Eftersom män är starkare så blir konsekvenserna värre för kvinnor: Fysiska skador är 2-3 ggr så vanligt hos kvinnor, och rädsla i samband med våldsutövningen är c:a 4 ggr vanligare hos kvinnor. Därmed kan man säga att osynliggörandet av kvinnors våld inte bara skadar männen utan även kvinnorna själva, eftersom varje gång en kvinna slår en man så riskerar hon att själv bli slagen, och då är risken för skador större.

Sedan pratade jag även om hur könsrollernas uppkomst; något som nästan aldrig tas upp i jämställdhetsdebatten. Här fick jag flera frågor och intresset var stort. Kanske känner folk på sig att det är något som saknas i könsmaktsretoriken. Överhuvudtaget verkade de vara mer öppna för nya sätt att tänka än jag märkt här i Sverige – samtidigt så är det ju alltid lättare att ta till sig nya idéer när folk kommer utifrån och föreläser.

Min kollega Michael Högberg pratade dels om hur man organiserar arbetet kring våld i nära relationer i Sverige, och dels om det familjefridsprojekt som finns i Hässleholm. Michael är en del av det nyskapande team i Hässleholm som jobbar med familjefrid, och inte kvinnofrid. Bara att göra ett sådant namnbyte är kontroversiellt – men något som de drivit igenom. Dessutom gick Michael igenom de mer praktiska, kliniska dimensionerna av att jobba med våld i relationer.

9 Kommentarer »

Sajten Killfrågor.se vänder sig till unga pojkar och tonåringar som vill prata om något problem eller hur de mår (något som nyligen uppmärksammades på Mansnätverkets Facebooksida). Idén är strålande, och det borde finnas fler organisationer som erbjuder detta stöd till unga pojkar. Killfrågor.se är bara öppet sammanlagt sex timmar i veckan, så det är minst sagt en begränsat resurs.

För att driva denna typ av verksamhet behövs det resurser. Även om volontärer kan göra en stor insats så är det aldrig gratis att driva den här formen av projekt, särskilt inte om det går från projekt till permanent verksamhet. Killfrågor.se har skapats av Män för Jämställdhet, som är en av ytterst få organisation som vänder sig till män och får statliga bidrag. Anledningen till att man får statliga bidrag är att huvudsyftet med organisation är att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Samma princip gäller för Mansjourer: Man kan endast få bidrag för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, inte för att hjälpa våldsutsatta män eller för att jobba med andra mansfrågor.

Inför 2010-talet är det således en angelägen fråga att våra politiker börjar uppmärksamma att det inte bara är kvinnojourer, tjejjourer och kvinnoorganisationer som behöver bidrag för att kunna bedriva sin verksamhet. Även mansjourer, killjourer och mansorganisationer behöver bidrag för att kunna bedriva projekt som stödjer män i vardagen. För det kan vill inte vara så att man har en förlegad syn på män som innebär att man inte tror att män har problem, känsloliv eller könsspecifika frågor som drabbar dem?

Om du vill läsa mer om Män för Jämställdhet rekommenterar jag detta inlägg.

11 Kommentarer »

Om två veckor kommer Ingrid Carlqvist och jag att föreläsa tillsammans i Malmö. Läs mer nedan! Det skulle vara kul om några läsare som bor i Skåne dyker upp.

Mansfrågor, pappafrågor och rättssäkerhet

Välkommen till en spännande föreläsnings- och diskussionkväll med journalisten och författaren Ingrid Carlqvist, och läkaren och jämställdhetsdebattören Pelle Billing.

Tid: Onsdag 27 januari kl 18.15-21.30
Plats: ABF Malmö, Spånehusvägen 47, rum 202
Pris: 100 kr
Föranmälan krävs, boka din plats hos pelle@pellebilling.se

Ingrid kommer att prata om hur den rådande situationen uppstod och ge en historisk tillbakablick. När hon skrev artikelserien “Incestpaniken” 1992 i Kvällsposten rådde rädsla och förvirring bland myndigheterna – var det verkligen så vanligt med incest? 2010 är rädslan borta, nu har myndigheterna i samarbete med Roks och Barnahusen byggt in incestövergrepp som ett vanligt förekommande problem i svenska familjer. En mamma som vill bli av med sina barns pappa har all anledning att “dra incestkortet”. Oftast lyckas det och hon riskerar inga konsekvenser av en falsk anmälan.

Den som försöker prata om problemet med de falska incestanklagelserna riskerar mycket. Man kan bli kallad pedofilkramare och förlora jobbet – vilket var precis vad Ingrid gjorde. Hon berättar om vad som ledde fram till detta.

Ingrid Carlqvist är journalist och författare. Hon är aktuell med boken Inte utan mina söner om George Pesors kamp för sina kidnappade pojkar.

Pelle kommer att prata om hur pappors rättigheter och avsaknad av rättigheter ser ut, från att ens partner väntar barn till att man hamnar i en eventuell vårdnadstvist. Vilka reformer är det som krävs för att pappor ska få samma föräldrarättigheter som mammor? Dessutom ges en översikt av forskningen om pappors betydelse för barnen, samt vad internationell forskning säger som våld i nära relationer, vilket ger en betydligt annorlunda bild av pappor än den som råder i samhället.

Pelle kommer även att ge en helt ny bild av könsroller och jämställdhet, som utmanar synen på att könsrollerna bygger på den s k könsmaktsordningen.

Pelle Billing utbildar och föreläser om jämställdhet och mansfrågor, samt skriver debattartiklar och bloggar. I grunden är han leg läkare och han jobbar även som tangolärare.

15 Kommentarer »

Idag är tidningarna fulla med reaktioner på Krantz utspel på DN Debatt igår, där han lovade att avskaffa den “positiva särbehandlingen” vid antagningen till högskolorna, som har gjort att i första hand kvinnor har fått stå tillbaka för män med identiska betyg.

DN:s huvudledare talar om att individ ska gå före kön, vilket är en princip jag instämmer i. DN har även ett förslag för hur man ska förbättra pojkars betyg i skolan:

Alltför enkönade utbildningar och yrkeskårer är knappast önskvärt. Men insatserna måste komma långt tidigare än vid antagningen till högskolan. Pojkars allt sämre skolresultat skulle exempelvis kunna förbättras av mer lärarledd undervisning i skolan.

Det finns pilotstudier gjorda i Storbritannien där man just funnit att mer lärarledd undervisning och en klimat som tillåter tävlan, gör att pojkars studieresultat blir identiskt med flickors.

SvD skriver i sin ledare Positivt besked om negativ särbehandling att avskaffandet av särbehandlingen även kommer att gynna män och pojkar:

Skillnaderna i betyg mellan pojkar och flickor i grundskola och gymnasium är stora och något ökande. Det kan vara en bidragande orsak till att andelen kvinnliga studenter på populära utbildningar är så pass stor, men varför det är så och hur det kan förändras är fortfarande öppna frågor.

Nu kan de tas på allvar – med kvotering har det problemet enkelt lösts genom att sopas under mattan.

Jag instämmer, och jag hoppas att SvD vågar använda sig av samma resonemang kring den föreslagna kvoteringen till bolagsstyrelser. Att hålla kvinnorna under armarna i näringslivet är lika ineffektivt som att hålla unga män under armarna när de söker till högskolan.

I Sydsvenskan tar Henrik Bredberg bladet från mun, och vågar ställa den svåra fråga som Krantz borde fått från fler håll:

Men som tankeexperiment kan man ta Krantz uttalanden från igår och ersätta ordet ”kvinnor” med ”män”. Hade högskoleministern haft ryggrad nog att försämra karriärmöjligheterna för kvinnor och i jämställdhetsdebatten uttala följande:

”Utbildningssystemet ska öppna dörrar – inte slå igen dem i ansiktet på studiemotiverade unga män.”

Bredberg skriver att man kan alltid hoppas, men de flesta av oss inser nog att en sådan form av retorik inte skulle vara tillnärmelsevis lika politisk gångbar i Sverige år 2010. Sydsvenskan har även en intressant intervju med Mats Olsson – adjunkt på Malmö Högskola – och en person här i Malmö som är intresserad av mansfrågor. Mats, som själv jobbat som förskollärare, har detta att säg om svenska förskolor:

Han talar om förskolan som en instängd idealiserande värld, där näsor rynkas åt traditionellt pojkaktiga lekar som innehåller ”våld, spänning och skräck”.

Även det genustänkande som numera ska genomsyra all verksamhet på högskolorna får sig en känga:

– Det är lite som den där John Cleese-scenen med tyskarna: Don’t mention the war. Fast här är det don’t mention the kön. Vi har ju bestämt att det inte är några skillnader mellan könen.

Mats Olsson driver nätverket Män på Lut, för män på Malmö Högskola, och han bloggar regelbundet om bl a mansfrågor och jämställdhetsfrågor.

Även Aftonbladet tar upp den avskaffade kvoteringen i ett antal debattartiklar – här, här och här. Även Pär Ström har kommenterat det hela.

Tips: Jag kan inte undhålla er denna artikel från Nationella Sekretariatet för Genusforskning. Där glädjer man sig över att en forskare fått en prestigefylld postdoc, och man nämner att hon tidigare “ingick i en forskargrupp för kritisk maskulinitetsforskning”. Observera ordet kritisk. Vi kan ju inte låta folk forska på maskulinitet utan att på förhand ha bestämt att de ska vara kritiskt inställda… hur skulle det egentligen se ut? Det är lätt att förstå hur Tanja Bergkvist har ett aldrig sinande material när hon kommenterar genusforskningen.

52 Kommentarer »

Under en tid så har det förekommit s k “positiv särbehandling” i antagningen till högskoleutbildningar. Om två sökande har haft identiska meriter så har den som tillhör det underrepresenterade könet fått förtur. I praktiken har detta i första hand inneburit att män kvoterats in på kvinnors bekostnad, då kvinnor har högre gymnasiebetyg. Idag på DN Debatt skriver högskole- och forskningsminister Tobias Krantz att detta system nu avskaffas, då det är orättvist och ojämställt.

Då jag själv är motståndare till alla former av kvotering kan jag inte annat än glädjas över detta besked. Man ska inte straffa meriterade personer för att de tillhör ett visst kön; det gäller både vid ansökan till universitet och högskolor samt vid tillsättning av bolagsstyrelser. Kvotering är ett försök att uppnå kollektiv rättvisa, där priset blir en aktiv diskriminering av kompetenta individer vilket är motsatsen till jämställdhet. Jag kan bara hoppas att våra politiker är lika tuffa när det gäller att stå emot kraven på kvotering av bolagsstyrelser.

Även de som är för en kollektiv rättvisa gör ofta ett grovt tankefel. Man utgår från att en 50/50-fördelning av könen alltid är det mest rättvisa. Men rimligen är det väldigt orättvist – även från ett kollektivt perspektiv – att ha en 50/50-fördelning av könen på ledande positioner i näringslivet, om könsfördelningen för övrigt i näringslivet skulle vara 25/75 (siffran tagen ur luften). Om det är långt mycket fler personer av ena könet som strävar efter att uppnå en viss position, så är det ju på alla sätt orättvist att kvotera fram en jämn könsfördelning på denna typ av position.

Så när folk säger att kvotering till bolagsstyrelser behövs för att “bryta mönster” och “skynda på förändringen”, då förespråkar de helt enkelt att anställda av ena könet ska ha en långt större sannolikhet att nå upp till toppen – alltså precis det fenomen som man officiellt säger sig motarbeta. Vad är då lösningen på detta? Låt kompetens gå före kön. Om det behövs, värdera de skriftliga meriterna könsblint innan man talar med de sökande, så ökar man på objektiviteten ytterligare. Men för guds skull, släpp de intrasslade argumenten kring hur kvotering kan vara rättvist, för det kan det aldrig – vare sig för individen eller för kollektivet.

(Även Sydsvenskan och Aftonbladet skriver om detta. Tack för tipset Eric, Gonzo och Mattias!)

9 Kommentarer »

Som du kanske redan vet så har jag använt mig av Facebook för att skapa en första enkel plattform för Mansnätverket.

Nu tänker jag även börja använda Facebook för att skicka ut statusuppdateringar när jag har bloggat, eller för att tipsa om annan intressant jämställdhetsinformation – utöver det jag bloggar om. Så om du vill följa mitt bloggande och mitt andra arbete på ett enkelt sätt, så bli vän med mig på Facebook. Skriv att du läser min blogg, så accepterar jag din vänförfrågan.

1 Kommentar »

Grunden för allt jämställdhetsarbete är att lagen är könsneutral. Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för män och kvinnor kan bara existera om män och kvinnor behandlas lika i lagtexten. Därför är tråkigt att behöva berätta om ytterligare en lag som minskar jämställdheten i Sverige. Det handlar om ett förslag på lag om stöd till kvinnoorganisationer, där målgruppen är riksdagspartiernas kvinnogrupper (tack för tipset, Anders!). Lagen ska träda i kraft redan i år och implementeras fr o m nästa år.

Som bekant så finns det redan betydligt fler organisationer i Sverige som tillvaratar kvinnors intressen än som tillvaratar mäns intressen, så denna lag kommer endast att öka denna obalans ytterligare.

Som jag ser det så borde den enklaste biten av jämställdhetsarbetet vara att se till att lagen är könsneutral. Lagen är ju faktiskt något som är förhållandevis enkelt att förändra om den politiska viljan finns. Med en bra lagstiftning som grund så återstår det sedan att minimera risken för att individer drabbas av diskriminering – vilket givetvis är svårare, men långt ifrån omöjligt om man konsekvent ser till kompetens istället för kön.

Numera är män den enda gruppen i samhället som diskrimineras i svensk lagstiftning. Dessa ojämställda lagar inkluderar bl a:

• Värnplikten (håller nu på att förändras)
• Barnbidrag (kvinnan får allt)
• Gemensam vårdnad (ges ej till pappan utanför äktenskapet, även när faderskapet är fastställt)

Du kan även titta på detta Youtube-klipp och dess uppföljare, för en översikt av de lagar som ännu inte är könsneutrala.

3 Kommentarer »

Idag rekommenderar jag dessa två berättelser ur verkligheten, om de öden som kan drabba män.

Tidningen Amalia skriver om Mats, som blev systematiskt misshandlad och kontrollerad av sin fru (tipset via Ann-Mari’s Blogg). Det som gör det extra svårt för en man att råka ut för partnervåld är att det inte finns några stödsystem för honom i samhället, och han har även svårt att bli trodd. I Mats fall så fick han rejäla problem när det väl blev skilsmässa:

– Familjerätten såg igenom det till slut. Men det tog sin tid. Män med den här problematiken blir inte trodda. Man kan få frågor som: ”Jamen, om hon nu slog dig, vad hade du gjort innan?” Men efter att de kollat upp mig extremt noga insåg de att jag bara hade barnens bästa för ögonen. Så nu har vi delad vårdnad. Men vägen dit var lång.

Hur skulle familjerätten reagerat om könen varit ombytta? Hade förövaren fått delad vårdnad?

När det gäller frånskilda män så hör vi ofta talas om de som försöker smita ifrån underhållet, och de som har det gott ställt och har råd att skaffa en ny familj. Inget fel med det, dessa män existerar. Men det är inte alls lika ofta vi får läsa om de män som är arbetslösa eller har en dålig inkomst när de skiljer sig. Dessa män kan drabbas av en dubbel börda: först förlorar de vårdnaden om barnen, och sedan hamnar de i en mycket svår situation när de inte har råd att betala underhåll. Läs Pentti Salmenrantas historia i denna insändare. Pentti är aktiv i Pappa-Barn Norrköping.

2 Kommentarer »