Notiser

25 januari 2010, av Pelle Billing

pelle-filipsson

Pelle Filipsson har skrivit en debattartikel i Expressen om ofrivilligt föräldraskap. Om man gillar att applicera ordet (manlig) könsmaktsordning på arbetsmarknaden, så bör man i konsekvensens namn tala om en kvinnlig könsmaktsordning på det reproduktiva området. Personligen gillar jag inte ordet könsmaktsordning överhuvudtaget, men de som använder det bör vara konsekventa. Filipsson skriver: ”I sökandet efter hjälp hittade jag psykologer som betraktar män som avelsdjur, rådgivare som uppmuntrar kvinnor att lura till sig en graviditet, och attityden att en mans nej aldrig är ett nej. I sina texter om föräldraskap suddar Socialstyrelsen bort det ena könet.”

Sydsvenskan vågar skriva en hyggligt skarp ledare där man tar ställning mot kvotering i bolagsstyrelser. Argumenten för kvotering är som bekant att mångfald ger ett bättre utfall, och att man tar tillvara mer av kompetensen om man kvoterar in kvinnor. Om detta är sant bör rimligen situationen lösa sig själv. Jag känner inte till ett enda företag som inte vill implementera åtgärder som kan ge ökad försäljning och ökad vinst. Varför tar då företagen inte in fler kvinnor i ledande positioner? Därför att det finns långt färre kvinnor än män att välja mellan. Den dagen det finns lika många kvinnor som män att välja mellan, så kommer det att vara rimligt att välja lika många av respektive kön – om man fullt ut vill utnyttja kompetensen.

Lunds studenttidning Lundagård undrar om vi är rädda för jämställdhet? Här kan man snacka om härskarteknik. För de av oss som inte tror att genuscertifiering inspirerad av radikalfeministisk könsmaktsteori är rätt form av åtgärd, så återstår det enligt Liselotte Olsson att vara emot jämställdhet. Inget kunde vara längre från sanningen. Den radikalfeministiska definitionen på jämställdhet är långt ifrån den enda definitionen. Det finns fortfarande många som anser att jämställdhet handlar om lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för könen – varken mer eller mindre. Tack för tipset Erik!

 

6 kommentarer på “Notiser”

  1. Nyss meddelade SCB att ”antalet anställda inom den privata sektorn minskade med 62 000 varav merparten var män”.
    Detta uppmärksammandes inte av speciellt många förstås utifrån att män alltid, numer, är överordnade enligt könsmaktsordningen.
    Män har alltid per definition ett brett och bra hyfsat kontaktnät och är förbaskat framgångsrika.
    Fixar jobb, ny fru, ny villa och nya resor bara han tar upp sin magiska fällkniv och gör ett helt köpcenter med hjälp av slipad kniv (Harrisson Ford).

    Han har villa, har toppjobb, har välartade barn och har givetvis med en Ferrari i garaget. Hur många har vi av denna vara månne?
    Plus en årlig vintersemester på öar i Indiska Oceanen(så han slipper skotta snö). Enligt Könsmaktsordningen är det alltid män som alltid vinner. Och det är han som – märkligt nog – ska skotta snö.

    Och hur många män känner sig som vinnare numer(ja de som är vinnare, sluta läs) ?
    Att så få bryr sig om att män skjuts i sank nu för tiden beror mycket på att det är skamligt numer sedan jämställdhetsminister Margaretha Winbergs dagar att vara man överhuvudtaget.
    Män dödar, köper sex med unga och är fullständigt urvidrig.
    Som vilken Taliban som helst och är – kort sagt – ett rovdjur. Ja vi kan ju det TV-inslaget, män är djur förstås, i TV. Dessbättre är ju de flesta människor klart distanserade från denna rätt galna nidbild av män, eller omvänt glorifieringen av kvinnorna.
    Genusdebatten på Universiteten står dock på denna nivå, män är ruttna, kvinnor motsatsen.
    Runt om på landets alla Genus-universitet har man en märkligt skruvad syn på män. Galen. Vi män är ruttna talibaner, kort sagt, punkt slut. Man lutar sig i så gott som alltid mot Raewyn Connell, han som blivit hon(könsoperation) och som är primus tankemotor i all svensk genusdebatt på Universiteten.
    Idag, måndag, är denna manshatarnas högsta guru – Connell – på Campus i Östersund och då kommer ex. föreningen jämställda Män få all fröjd bejaka mäns ruttenhet, uselhet och männen i föreningen Män för jämställdhet kan få fortsätta på Talibanspåre som dxe alltid gör.
    Föreningen Män för jämställdhet är det mest märkliga vi har, de hatar män i parti och minut och deras talesmän Wetterberg eller Hyllander kan enbart stå upp för att sjunga Talinmannens visa. Den där vidriga skäggige, han som förbjuder kvinnor att gå ut, barn att sjunga, kvinnor är skit och män får inte spela fotboll(!).

    Män idag är mest spottkoppar, dags att resa oss upp ur detta och återhämta människovärdet (vi har).
    Det är dags att upprätta människovärdet för oss män. Det räcker nu. Skicka ut Män för jämställdhet till tundran.
    Och ta in kvinnorna med oss i jämställdheten.
    För innan Könsmaktsordningen blev facit var den tidens feminism alltid kopplatt till samarbete och gemensam utveckling.
    Förutom Winberg vill jag också påeka på den hårdsluggande Schyman som alltid SkyrMän heter just så och inget annat.
    Så det är dags att vi kliver in och gör det vi är bra på Män, pappor.
    Vara bra människor!
    Anders Hammarlind
    http://andershammarlind.blogspot.com/

  2. [...] 26 januari 2010 Posted by trollan in Jämställdhet, Könsmaktsordning. trackback Pelle Billing tipsade om en debattartikel i Expressen som är rätt intressant. Det handlar då om en pappa som [...]

  3. Josef Boberg skriver:

    Lite om härskartekniker HÄR

  4. Anders skriver:

    ”Jag känner inte till ett enda företag som inte vill implementera åtgärder som kan ge ökad försäljning och ökad vinst”

    Jag tror att man ska vara försiktig med att använda argument som utgår från kapitalismens förträfflighet i fråga om att implementera det mest optimala i alla lägen. Ett populärt exempel är diverse bonussystem, forskning har visat om och om igen att det blir inga bättre prestationer med bonus i ryggen (utom när det är direkt kopplat, som provision till en säljare), ändå implementerar toppchefer kostsamma bonussystem för att berika sig själva. Bristande ägarkontroll / splittrad ägarmakt kan väl sägas vara huvudorsaken till just det missförhållandet.

    Hursomhelst, jag kan mycket väl tänka mig att det finns element av diskriminering och att folk väljer in de som verkar tycka som de själva snarare än det som är bäst för bolaget. Kanske missgynnar det kvinnor till större del än män, jag vet inte, och jag tror ingen annan vet heller egentligen, det är mycket svårt att mäta. Väldigt svårt att mäta om det är enfald eller mångfald som är bäst för ett bolag också.

    Det jag brukar se i argumentationen runt såna här frågor är att många gör logiska kullerbyttan att eftersom det intuitivt ligger något i att kvinnor nog kan vara diskriminerade, så måste det vara ett massivt jätteproblem och så bubblar det upp konstiga idéer typ 50/50-fördelning. Bara för att det ligger något i en feministisk idé är det ju inte rätt att tanklöst blåsa upp det till jätteproportioner.

    I feministkritiska lägret ser jag ofta en annan typ av logisk kullerbytta av typen att ”eftersom XYZ är svårt att mäta eller ingen mätt det hittills så finns inte problemet”, på det sättet motiverar man att enfald måste vara bättre än mångfald i bolagsledningar, och att kvinnor aldrig blir diskriminerade pga kön i strävan efter toppositioner.

  5. Pelle Billing skriver:

    Anders,
    Bra kommentar.

  6. Mattias skriver:

    Kika gärna här med: http://www.lundagard.se/2010/01/26/%E2%80%9Ddet-ar-en-demokratifraga%E2%80%9D/

    Studierektorn på fysik-institutionen motiverar varför de vill genuscertifiera sig. Hans sätt att formulera sig är trist och förslagen verkar inte speciellt rättvisa. Men men…

Google