Det är någonting som börjar hända inom den feministiska rörelsen. Den falang som inte betonar könsmaktstänkandet, utan som fullt ut vågar tänka kritiskt om könsfrågor, håller på att växa sig starkare. Ett bra exempel på detta fenomen är Petra Östergren, som jag tidigare skrivit om, och nu sällar sig Magda Gad till denna skara. Gad är redaktör på tidningen Qx - som i första hand har HBT-personer som målgrupp - och när hon ska recensera boken Alfahannen av Katarina Wennstam så gör hon det under rubriken När feminism reduceras till sexualmoral.
Låt oss se vad Gad skriver:
Jag förstår att det är tänkt att jag ska förfasas över hur hemsk Jack är och att jag ska tycka synd om Emma som går runt i högklackade skor och små klänningar fast fötterna gör ont och det är kallt ute, men jag gör ingetdera. Till slut får historien motsatt effekt. Jag börjar nästan tycka synd om Jack som uppenbarligen har problem med både självkänsla och alkoholintag och jag stör mig på präktigheten som genomsyrar berättelsen.
Och vidare:
Men det finns också kvinnor som slår män och det finns våld även inom samkönade relationer och det finns kvinnor av alla typer som är feminister, och om vi istället avdramatiserade våldtäkten och såg sexualbrottet som det våldsbrott det är – inte som något som nödvändigtvis är värre – skulle vi samtidigt kunna avdramatisera skammen och komma bort från bilden av den fina flickan som obefläckad. Jag är oerhört trött på att höra hur jämställda kvinnor och män ska vara – vi bekämpar inga gamla unkna könsroller genom att skapa nya.
Jag håller inte nödvändigtvis med vare sig Magda Gad eller Petra Östergren i allt de säger, men de har en egenskap som jag verkligen respekterar. De applicerar sina åsikter fullt ut på bägge könen, och därmed är de fria från den dubbelmoral som präglar könsmaktsteoretikerna. Det som kännetecknar könsmaktsvurmarna är som bekant att de vill behålla kvinnors gamla privilegier, samtidigt som de ska få ta del av männens gamla privilegier. Som exempel kan ges att man vill bekämpa mäns våld mot kvinnor utan att uppmärksamma kvinnors våld mot män - för det skulle ju rasera bilden av den goda kvinnan och den goda modern.
Tack för länken, Access och Urban!
Tips: Läs om riksdagspartierna syn på jämställdhet inför valet. Mansfrågorna lyser föga förvånande med sin frånvaro.
Tips 2: Om du bor i Skåne så kolla in den föreläsningskväll som jag och Ingrid Carlqvist ska ha den 27 januari.
19 januari 2010 kl 13:51
Angående tips nr. 1
“Esabelle Dingizian, Miljöpartiet
Kvinnor och män får inte likvärdig behandling av svenska myndigheter. För att få en mera rättvis verksamhet krävs att politikerna öronmärker pengar för jämställdhetsintegrering.”
Det låter ju jättebra, mer pengar och fokus på t.ex våldbrott mot män tänker jag, vådnastvister osv. Men sedan läser man vidare och hon radar bara upp saker där kvinnor ligger sämre till, synd att hon bara kommer halva vägen.
Också roligt att läsa vad vänstern säger
“Ida Legnemark, Vänsterpartiet
Feminism upplevs av många politiker som ett mycket laddat begrepp. Så vänsterpartiet i Borås har döpt om det till jämställdhet för att få majoritet för en annan stadsplanering. I januari ska alla i kommunfullmäktige få utbildning i jämställdhetsfrågor.”
Vad säger man? En varg i fårkläder skulle jag kalla det.
19 januari 2010 kl 17:50
Jag hörde människan i Kino på radion och jag tror helt säkert att detta stämmer om boken:
“Irriterande är också att författarens åsikter presenteras som odiskutabla sanningar.”
Elitfeminister brukar få breda ut sig utan att deras påståenden ifrågasätts och med sina ensidiga spekulationer (där man lika gärna kan spekulera åt andra hållet).
Du borde få vara med i radion varje gång en feminist uttalar sig. Ta Lotta Gröning i Godmorgon Världen som talar om “männen med sina strukturer” (på vilket sätt äger männen strukturerna?) och om att männen kvoterar varandra (kvotering förutsätter att man väljer bort någon som annars skulle ha valts, vilket bara kan ske om någon är tillgänglig och uppfyller kraven).
19 januari 2010 kl 18:21
Det finns tre sorters böcker som skrivits på detta tema:
1. Svensk Maffia (faktaböcker)
2. Flickan och skulden (reportageböcker)
3. Gömda (reportagefantasier)
Det alla tre kategorierna har gemensamt är att de handlar om mansdominerade grupper som inte är representativa för manlighet eller män.
I övrigt så är den första kategorin likadan som den andra, det är bara det att den andra falskeligen hävdar sig säga nåt om “mansrollen” det gör inte den första. Den första är tydlig med att det handlar om en specifik grupp - KRIMINELLA, den andra Wennstams bok försöker dock ludda bort gränserna mellan kriminella och personer som inte är det.
Den tredje kategorin är likadan som den andra i att den hävdar sig säga nåt om manlighet, bortsett från att när den andra kategorin baserar sina påståenden på utvalda ej representativa exempel från verkligheten så baserar den tredje sig på utvalda ej representativa och påhittade exempel som inte ens är från verkligheten.
Boken “Alfahannen” tillhör kategori tre, den försöker säga nåt om samma grupp som Svensk Maffia, fast vill samtidigt likt “Flickan och skulden” ludda ut gränserna mellan manlighet och kriminalitet och säga nåt om mansrollen med skillnaden den som tillhörande i tredje kategorin hittar på fantasier för att bekräfta sina teorier.
Vad Magda Gad kommenterar är att de påhittade exemplen inte bekräftar tesen ifråga. Trots total frihet för Wennstam att hitta på vad som helst så misslyckas hon helt koppla sina personliga åsikter till teorin. Istället för att ge en trovärdig historia visar boken den totala avsaknaden i trovärdighet hos Wennstams åsikter där allting bekräftar hennes ide om hur män och kvinnor ser ut.
Problemet är att teorin kommer från 1968, det har skett avsevärda förändringar av samhället sedan den teori som Wennstam envisas sälja var trendig och resultat av faktiska observationer.
Avslutningsvis säljs boken på en helt falsk titel. Jack Rappe är ingen alfahanne och där är hela poängen. Wennstam har ingen aning om vad en alfahanne är för någonting. Hennes teori från 1968 ser alfahannen som en karlakarl (finns det personer över 60 som använder det ordet?) som “TAR” kvinnor.
Problemet är att en alfahanne är en man som inte BEHÖVER ta kvinnor. Han blir formligen jagad av kvinnor. En alfahanne knuffar bort kvinnor - handgripligen och de kommer tillbaka som ett skott (till skillnad från Wennstam så har jag riktiga erfarenheter av detta, hon vet inte vad en alfhahanne är, hon är som en naturforskare som skriver om Kungsfiskare utan att läst ett ord om dem eller sett en i verkligheten) Vad Wennstam däremot sett massor av är förståss kriminella.
“Det viktiga för Katarina Wennstam är i stället att diskutera hur samhället hanterar denna typ av våld. Även där blir jag märkligt ambivalent. Det är en god föresats hon har, och hon berättar den med skickligt hanterad ytlighet.”
Här ser vi klassiskt kvinnligt priliegium, om en kvinna gör dåligt jobb så är det bra ändå för tanken var det viktiga.
“Men hon kommer trots allt bara fram till att det finns onda män, och dem borde kvinnor undvika. Det är som att lyssna på en väninna som säger ”men han är ju inte bra för dig” – trevligt för all del, men det leder ingenvart.”
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/katarina-wennstam-alfahannen-1.1027427
I expressen konstateras ungefär samma sak
“Försöken att dels tvinga in denna miljö i en kriminalintrig, dels befolka den med personer från trilogins två tidigare delar verkar däremot ha skett under så pressade former att boken nästan fysiskt utstrålar deadline-brådska. Man skruvar nervöst på sig när man läser”
Problemet är inte Wennstams författarskap, problemet är hennes åsikter som får henne att fylla böckerna med absurda intvingade skräphändelser vars ENDA syfte torde vara att inbilla läsaren bli lika förvirrad som Wennstam gällande vad som är manligt och vad som är kriminellt.
Wennstam verkar ärligt talat inbilla sig andra människor inte förstår skillnaden och skriver därmed in några kriminella saker som tydligt inte hör hemma i den sorts “manliga” berättelse hon skriver med titeln alfahannen. Hela tiden så kretsar Wennstam tillbaka till vad hon tycker är en riktig “Karlakarl” och alfa och varje gång blir det därmed lika uppenbart Wennstam inte vet vad hon pratar om när hon försöker koppla karlakarlen till de kriminella idioter som hon såg som kriminalreporter. Som definitivt inte är alfa men Wennstam vet inte varför och ärligt talat jag orkar inte utbilda henne på ämnet.
19 januari 2010 kl 18:23
glömde andra länken:
http://www.expressen.se/kultur/1.1845884/katarina-wennstam-alfahannen
19 januari 2010 kl 20:04
Det är så roligt så!
Jag tycker mig se fler och fler kvinnor som står på egna ben och inte köper allt vad dessa radikalfeminster säger.
Framtiden ljusnar lite mer för varje gång jag ser detta.
19 januari 2010 kl 22:44
Detta hör visserligen inte till det här ämnet men jag måste ändå skriva en komentar om det här http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article6453496.ab
Vi är nog alla överens om att detta aldrig skulle kunna göras med ombytta roller.
Det konstiga är att det åter igen är synd om kvinnorna. Reklamen är förnedrande för kvinnor.
Skulle en reklam film med ombytta roller beskrivas som mansförnedrande?
Visst skulle många män säga att dom också blir kränkta, men det skulle knappast vara det första som nämns eller ens något att fästa någon uppmärksamhet på.
Jag har inget emot att kvinnor väljer yngre män, det är fritt för alla att välja den man trivs med, problemet är alla män och kvinnor som saknar respekt för andra människor.
19 januari 2010 kl 23:56
@gonzo
Effekten är att åter stärka normen att kvinnor tar för sig sexuellt samt att yngre män äldre kvinnor skall börja ses som en normal tillfällig sexuell kontakt eller relation.
Ville man väcka uppmärskamhet skulle man ha bytt roller. Att idealisera det, det minsann, det hade väckt uppmärksamhet är min gissning.
Tyckte den här videon på socialt/sexuellt svängrum för unga i sverige var intressant: Vet inte hur pass represenativ den är?
http://www.youtube.com/watch?v=759ue61_fN0
Även den här visar hus pass olik mannens tolkning är gentemo det som massmedia och kvinnor driver:
http://www.youtube.com/watch?v=VsAg_yodQtU
Kvinnans analys: 1:27 in: “They prey on the womens needy side”"The women are feelin a need for these men in terms of a… material need” (ojdå? Kom inte på bättre ord?)
mannens analys: “If you have the money, you can call me hoeney…and it ain’t funny” 2:40 in.
I Sverige har det varit flera prostituerade män än kvinnor så länge jag sett statistik, från tidigt 90-tal. Det är primärt kvinnor som köper sex av män. Karriärskvinnor i 40-45årsåldern är vanliga.
http://sensuellqkonsult.wordpress.com/2006/12/01/en-manlig-eskort-och-hans-tankar-om-kvinnor/
Endast kvinnor har lyfts fram som säljare i vanliga media tidigare och som offer för hemska män, torskar, en annan djurart. Sedan sexköpslagen har endast män jagats och fällts. bara 2 dock men jag har drabbats av påstådda siffor på flera tusen, som för att skrämma.
Kvinnorna skall tillåtas, männen skall begränsas och skuldbeläggas. Statsfeminazism och anti-man-propaganda.
http://battlinbog.blog-city.com/why_so_few_men_protest_antimale_sexism.htm
20 januari 2010 kl 00:00
@Lavazza
man säger redan nu att männen kvoterar därför att det får män att bli extra benägna att inte göra det samtidigt som kvinnor sedan kommer känna att de har rätt att kvotera kvinnor och hänvisa till vad de hört och känner, att män gjort det förut och sen dra någon irrelevant statistik som belägg. Bara män på 50-talet blbla.
20 januari 2010 kl 13:36
Jack
Intressant klipp från Jamaica. Hur männen utnyttjar kvinnorna.
Jag undrar om den tolkningen gäller när män åker till Thailand för att hittar kärlek och få lite sex?
20 januari 2010 kl 13:50
@Jack
Du skriver:
“I Sverige har det varit flera prostituerade män än kvinnor så länge jag sett statistik, från tidigt 90-tal. Det är primärt kvinnor som köper sex av män. Karriärskvinnor i 40-45årsåldern är vanliga.”
Skulle du kunna uppge källa på det påståendet?
20 januari 2010 kl 15:22
@Gonzo,
Det är nog oftare så att män faktiskt letar efter kärlek, en fru, och inte bara sex
Kvinnorna har iaf i reportaget sitt “material need” endast.
Men det är alltid männen som utnyttjar, oavsett roll…
@Martin
Åldersspannet fick jag från bloggen, ikväll kan jag se efter statitstik.
20 januari 2010 kl 15:50
Jack & Gonzo:
Koloniala kvinnor
Det är typiskt för koloniala kvinnor att leta alibi för sitt beteende i form av låtsarelationer som “framework” för vad de egentligen är ut efter. Nämligen samma sak som manliga sexturister. En rasistisk fetish som spelar på första världens syn på den tredje där männen är djuriska och kvinnorna är undergivna och allting är såklart i dessa sexturisters ögon frivilligt.
Tjänarfolken uppmuntras tävla i att vara så duktiga tjänare som möjligt. Skryta över hur de är överlägsna sina vita mästare och mästarinnor. Ingen diskuterar såklart hur tjänarfolken skulle bete sig om de inte fick betalt efter hur de behandlade sina vita mästare. Feminister gillar inte att kalla indirekt prostitution för sexhandel. Om diskussionen kommer upp är det som ett gammalt avsnitt från Sex & The City där kvinnorna satt och diskuterade hur de skulle kunna behålla saker de fick för sex utan att vara horor.
Å ena sidan vill de inte vara horor, å andra sidan vill de såklart inte behöva tacka nej till när män betalar och fixar saker åt dem i gengäld för sex. Blotta avsikten (att kunna ta emot pengar och gåvor för sex) gör diskussionen löjlig. På vilket sätt skulle det skilja sig från att få pengar direkt i handen? Där är sanningen enkel, enda skillnaden är att gåvor tycker de är annorlunda för att kunna ta emot dem.
21 januari 2010 kl 09:37
I dagens (pappers-)Metro på förstasidan får Katarina Wennstam en stor artikel om sin bok. Rubriken är stor och skriker ut “Mansideal!….”
Ursäkta svärdordet men jag blir så JÄVLA FÖRBANNAD och ledsen! Hur i h-e kan man upphöja Jack Rappes (fiktiva) beteende till alla mäns ideal?! Nu är hela dagen förstörd. Undrar om man FÅR skriva så ens? Förtal? Förtryck?
:’(
21 januari 2010 kl 15:41
Mattias:
“Ursäkta svärdordet men jag blir så JÄVLA FÖRBANNAD och ledsen! Hur i h-e kan man upphöja Jack Rappes (fiktiva) beteende till alla mäns ideal?! Nu är hela dagen förstörd. Undrar om man FÅR skriva så ens? Förtal? Förtryck?”
Mansideal betyder i detta givetvis inte alla mäns ideal, vad sociologer gör är byter ut ordet normal mot ordet norm för att kunna ägna sig åt politisk aktivism och vips kan de kalla nåt som stämmer på tio personer det “nya idealet” Dvs ideal inte för att det stämmer på många utan ideal enbart för att sociologen SÄGER det är ett.
Wennstam går ett steg längre i den sociologiska lögnmodellen, hon kallar sin karaktär en Alfahanne trots att han bevisligen saknar vad som utmärker en alfahanne, nämligen autentiskt beteende. Som jag skrev på SvD kommentar, Hade Rappe varit alfahanne hade hans normala beteende varit publikt. I och med att det inte är det så är den korrekta beskrivningen av Jack Rappe sociopat/psykopat, inte alfa.
Om Wennstam själv tycker den ideala mannen är en psykopat så har det troligen mer med hennes eget val av umgänge att göra än med förståelse av män. Bevisligen är den främsta kompetensen som krävs för att få uttala sig om män idag att man inte vet något om män överhuvudtaget. De som vet nåt om män får inte yttra sig för de ger inte tillräckligt smutskastande beskrivningar.
21 januari 2010 kl 16:10
Erik,
du uttryckte dig lite vagt i första stycket, höll du med mig eller invände du?
Hur som helst, rubriken vädjar till känslorna och utnyttjar tekniken där man säger en sak, menar en annan och det tolkas som en tredje. Inom ledarskap är det nåt av det första man får lära sig; att det inte spelar någon roll vad man menade utan det är hur det uppfattas som avgör. Här är det vänt på och man avsiktligt säger nåt som man vet kommer tolkas som det man egentligen vill säga men inte får/vågar.
Resten håller jag med om, absolut. Och visst lyser det igenom vilka hennes personliga erfarenheter av män är. Det där dessutom en ond cirkel, så länge man har fördomar så blir de självuppfyllande vilket förstärker dem osv.
21 januari 2010 kl 16:48
Mattias:
Jag håller med dig om att det är falskt att hävda Jack Rappes beteende är alla mäns ideal. Där sker den sedvanliga förväxliningen mellan beteende och resultat - De flesta män vill ha ett visst resultat men inte om det innebär de måste göra vissa saker. Att balansera fram ett beteende de är ok med till ett resultat de är nöjda med är den främsta mansfrågan som finns idag.
Jag ifrågasätter om mansideal på det sociologiska sätt som Wennstam vanligen använder sådana ord betyder “alla mäns ideal” överhuvudtaget. I regel så betyder inte ideal idag varken “alla” eller “de flesta” (sådana beskrivs genom generaliseringar eller ord som normal, vanlig etc)
Nej i regel när ordet ideal används idag betyder det “JAG TYCKER” och anspelar på sociologers självpåtagna rätt att styra världens beskrivning utan nån som helst empirisk metodologi som skapar en koppling mellan att vad de tycker faktiskt är kopplat till vad som är sant.
Om det inte är sant vad sociologer tycker är “mansideal” eller andra ideal så framstår bara en fråga. Varför lyssna på sociologer alls? Eller som en forskare kommenterade det:
Varför skriver de isåfall inte skönlitteratur?
Men det är ju precis vad Wennstam gör nu. Problemet är alla idioter (proffstyckare) som pga att hon tidigare INTE gjort det försöker beskriva denna skönlitteratur som nåt annat än just skönlitteratur. Dvs: Hon var tidigare reporter, alltså betraktas hennes nya ickereportage-bok som om den vore ett reportage. Ungefär som när en person beskrivs som dokusåpastjärna även efter att denne för länge sedan slutat vara i TV.
Idioterna sliter som djur för att förstöra vad som håller isär fiktion och verklighet.
Det verkar idag vara det enda syfte med de akademiska områden de tillhör att med enveten upprepad argumentation inbilla folk det inte är nån skillnad mellan faktiska händelser generellt, utvalda faktiska händelser och sist men inte minst helt påhittade händelser.
Mitt problem med Wennstam är inte beskrivningen av mannen i hennes berättelse, Den är mig lika relevant som Tolkiens beskrivning av ORCHER i förhållande till hur tyska soldater under första världkriget var funtade. Mitt problem är Wennstams och flera rescencenteras misshandel av svenska språkets definitioner.
Dvs att kalla en person som inte är polis för polis, att kalla en person som inte är lång för lång och att kalla en person som inte är alfahanne för alfahanne.
Frågan blir då inte om Jack Rappe är ett mansideal,
frågan är “vad sjutton betyder mansideal överhuvudtaget”?
Det är vad jag besvarat med detta inlägg.IDEAL är idag vad än sociologer tycker är idealet. Det enda argument som anges för sanning gällande ideal är JAG TYCKER och JAG SÄGER.
Frågan är varför vi skall lyssna på dem överhuvudtaget? De ger inte den minsta belägg för att ha rätt, de säger snarare det inte spelar nån roll om det man säger är sant.
22 januari 2010 kl 10:39
Erik,
jag håller med helt och fullt. Och det är därför det är så viktigt att vi inte bara debatterar med feminismen utan skapar ett alternativ i handling och inte bara tanke. Lättare sagt än gjort visserligen, men ändock.
22 januari 2010 kl 10:42
…och för att visa att jag inte bara är en tyckare så kan jag säga att jag har förslagit aktiviteter som kan ta oss från debatt till handling till några olika personer. Vi får se vad som kommer ur det.
Exempel på mina förslag är politisk sponsring, medierepresentation, arbetsgrupp för diskussion av den manliga rollen mm.