Könsroller i På Spåret

01 januari 2010, av Pelle Billing

konsroller

Ann-Charlott Marteus är upprörd över de könsroller som framträder i TV-programmet På Spåret. Hon upplever att kvinnorna skrattar och inte är lika säkra på sina svar. Männen är däremot självsäkra och bägge domarna är män. Att dessa traditionella könsroller får finns upplever hon som en kvarleva sedan 50-talet.

Jag har två saker jag vill säga till Marteus:

  1. Att samhället utvecklas betyder att både kvinnor och män har tillgång till helt nya roller, och att vi till stor del själva kan välja vilken roll vi vill ha. Rollen kan också skifta från situation till situation. Vi kan ha en roll på jobbet och en helt annan i hemmet. Men valfriheten inkluderar även att vi kan använda oss av de roller som anses vara traditionella. Äkta valfrihet innebär således inte att vi begränsar människor åt något håll.
  2. Vad gäller de traditionella könsrollerna så kan de beskrivas som att män har större utrymme att vara självsäkra. Men vi kan också säga att kvinnor har större utrymme att vara osäkra, avslappnade och att skratta. Vi kan t o m säga att män har ett större ansvar för att vara självsäkra och för att föra TV-programmet framåt. Som alltid finns det två sidor: fördelarna för ena könsrollen matchas av fördelarna för andra könsrollen, och nackdelarna för ena könsrollen matchas av nackdelarna för andra könsrollen.

Att automatiskt utgå från att kvinnor har det sämre känns väldigt mycket 00-tal. Välkommen till 10-talet, Ann-Charlotte Marteus och andra traditionalister på könsfrågeområdet!

Tack för tipset Sara!

 

3 kommentarer på “Könsroller i På Spåret”

  1. Jonas P skriver:

    Tycker du tar upp två väldigt viktiga punkter. Det blir så komiskt att argumenten med hur könsroller påverkar oss är precis lika applicerbart på män som kvinnor. Det krävs dock att vi hela tiden måste rikta stråklastarljuset mot det som du gör här på din blogg, eftersom vi naturligt dras mot att bara se det ur kvinnors perspektiv.

    Det är även så att det är socialt accepterat att prata om hur kvinnor drabbas, och som du visat på går historien om varför det är så långt tillbaka. När vi istället talar om hur män drabbas (exempelvis outbildade eller hemlösa män) tenderar vi till och med att inte ens höra det.

    Jag skulle tippa på att det nog hos många av oss uppstår en slags kognitiv dissonans inför faktan som presenteras på den här bloggen. Anledningarna är såklart mångfacetterade, men delvis pga att vi behöver hålla till synes motstridiga fakta i skallen samtidigt (män och kvinnor är samtidigt både drabbade och gynnade), delvis pga att vi som sagt genom historien lärt oss att det är på ett visst sätt (kvinnor är svaga och män är starka, och män har genom historien förtryckt kvinnor). Ovanpå detta så talar ju mycket för att vi även rent biologiskt är funtade på det sättet att män har en fallenhet att skydda kvinnor och kvinnor söker skydd hos män.

  2. [...] Men jag tänker inte ge mig in i den sedvanliga genus- och jämställdhetsdebatten. Det finns det andra som har gjort, gör och kommer att göra. En sådan debatt tenderar dessvärre att bli ett evigt tuggande om för och emot; att det Manliga hela tiden ställs mot det Kvinnliga; eller att vi  i liberalismens förlovade (och alltför förhärligande) värld är fria individer som själva kan välja våra roller och en massa annat bla-bla-bla… [...]

  3. Leodan skriver:

    ”…att vi till stor del själva kan välja vilken roll vi vill ha.”
    Det där stämmer ju inte alls. Det är en väldigt liberal och utopisk tolkning av världen som du påvisar här. En av grunderna med feminismen är trots allt att vi formas till de roller som genuset innebär. Det är en ofrivillig stöpning, som vi går igenom under hela våra liv, men som främst formar oss under barndomen. Det är fundamentalt för jämställdhetsdebatten, att de som deltar i den är medvetna om det.

    ”Men vi kan också säga att kvinnor har större utrymme att vara osäkra, avslappnade och att skratta. Vi kan t o m säga att män har ett större ansvar för att vara självsäkra..”
    Att du väljer att vinkla det så där förvånar mig inte. Jag läser inte din blogg och hamnade här av en slump, men bara genom att läsa rubrikerna i dina inlägg så förstår man vad för halvdan argumentation du för.
    Jag skulle vilja säga att anledningen till att män kan ta plats och vara självsäkra är för att de får göra det. Givetvis förväntas de också göra så, enligt den könsroll de har blivit tilldelade. Men det är ju faktiskt ett privilegium att människor är beredda att lyssna på dig, ta dig seriöst och skratta åt dina skämt enbart för att du råkar vara man. Att du försöker få det att framstå som en börda är obegripligt.

    Könsrollerna är inte bra för någon. Vi formas omedvetet, från barnsben, till vårt genus. Det är ju negativt för både man och kvinna, eftersom det begränsar individen och påverkar (belastar) oss negativt. Men det råder inte någon tvekan om att män är socialt, ekonomiskt och kulturellt privilegierade, i förhållande mot ”det motsatta könet”.

Google