Gudrun Schyman debatterar i GP

02 januari 2010, av Pelle Billing

gudrun-schyman-utomhus

Schyman är en flitig politiker när det gäller att skriva debattartiklar, och senast i raden är en artikel i GP med rubriken är Allianspolitiken gör det mer lönsamt att vara man. Utan att gå in på allmänpolitiska frågor, så är det enkelt att konstatera att Gudrun Schyman här gör sig skyldig till en form av kollektivism som går utöver det vanliga, och dessutom är det fel grupper hon buntar ihop.

Man kan ha många åsikter om Alliansens politik, positiva såväl som negativa beroende på politisk hemvist, men den korrekta beskrivningen av deras politik är inte att de gjort det mer lönsamt att vara man. Det Alliansen har gjort är att sänka skatten på arbete, så det är alla som arbetar som fått det mer lönsamt, och ju mer du arbetar desto mer lönsamt har det varit. Denna skattesänkning är tillgänglig för alla, kvinnor såväl som män, så att antyda att den gynnar män mer än kvinnor är helt enkelt inte sant.

Endast om man tror att kvinnor inte vill arbeta heltid på höga positioner – något som Schyman hävdar att kvinnor vill – så kan man på ett trovärdigt sätt hävda att skattesänkningarna mer är till för män. Men frågan är om man ens då kan hävda att skattesänkningarna gynnar män mer… De flesta män har ju en kvinna i sitt liv som de har gemensam ekonomi med, och då får ju bägge parterna ta del av de pengar som kommer in.

Man skulle även helt kunna vända på resonemanget och säga att skattesänkningar på arbete ger mest utdelning för den som jobbar många timmar på en hög befattning, något som män oftast gör, och därmed driver man männen till att jobba ännu mer (eller åtminstone att inte gå ner i arbetstid), vilket innebär att en sådan ekonomisk politik ett sätt att piska på männen lite extra.

Jag hävdar inte att min fiktiva slutsats är mer korrekt än Gudruns slutsats (som hon inte erkänner är fiktiv). Men poängen är att så länge en politisk reform gäller alla medborgare i ett land, män såväl som kvinnor, då är det sällan så lätt som att säga att män som grupp eller kvinnor som grupp gynnas. Sådan extremkollektivism trodde jag dog tillsammans med marxismen, men det är uppenbart att radikalfeminismen fört facklan vidare.

Uppdatering: Läs även Håkan Bodströms artikel i DN, där han påtalar den kollektivism som ligger bakom önskan om att genusmärka universiteten. Att vara mot alla former av diskriminering har ingenting alls att göra med s k genusmärkning. Jag vill också betona att ett motstånd mot genusmärkning inte behöver handla om vilket politiskt block man sympatiserar med. Kommer man för långt ut på endera kanten så blir det extremism, och det är inte förenligt med en modern demokrati.

 
Google