Forskning och diskriminering

09 januari 2010, av Pelle Billing

mikroskap-forskning

I ett pressmeddelande redogör Vetenskapsrådet för en rapport som behandlar forskningsansökningar inom medicinen. Vilket kön har lättast att få sina ansökningar godkända, och vilket kön får störst anslag? Rapporten undersöker om det finns några könsskillnader.

Den här typen av forskning kan vara en viktig komponent för att säkerställa att individer inte diskrimineras av sitt kön, och därmed är det viktigt att den både utförs och presenteras på ett korrekt sätt.

Låt oss se vad man skriver:

Män får i större utsträckning än kvinnor sina projektansökningar inom medicin beviljade. Det visar en ny studie från Vetenskapsrådet. Män tilldelas också ett högre genomsnittligt bidragsbelopp. Kvinnor har dock lättare än män att få sina ansökningar beviljade när deras vetenskapliga meriter är likvärdiga.

Om man läser citatet lite ovan lite slarvigt, och kanske inte ens läser klart stycket ordentligt, så får man intrycket av att man upptäckt en diskriminering av kvinnor. Detta är ju också den typ av vinkling som samhället förväntas kunna acceptera, allt annat vore ju en sensation.

Men sista meningen säger klart och tydligt att vid likvärdiga vetenskapliga meriter så har kvinnor lättare att få sina ansökningar beviljade. Dvs den diskriminering som man med säkerhet har kunnat sätt fingret på, är en diskriminering av män.

Att män får fler ansökningar beviljade och högre bidragsbelopp, behöver inte bero på diskriminering, vilket man också antyder i pressmeddelandet:

Skillnaderna mellan kvinnors och mäns framgång kvarstår, men minskar något, om man tar hänsyn till att manliga sökande i genomsnitt har kommit längre i sin karriär jämfört med kvinnliga sökande.

Således finns det redan en delförklaring till att män får fler ansökningar beviljade. Det finns även andra faktorer, såsom att män i genomsnitt har högre vetenskaplig meritering, vilket man kan läsa om i själva rapporten. Det finns ingenting i rapporten som tyder på att kvinnor diskrimineras. Och vad gör författarna till rapporten då? Jo, man börjar spekulera om strukturell diskriminering av kvinnor i samhället, som kan ge andra villkor för kvinnor att lyckas i forskningen.

Och visst kan man få spekulera i det. Men om man var intellektuellt ärlig så skulle man först redovisat de resultat man de facto fått på ett tydligt sätt (kvinnor diskrimineras inte, men möjligen diskrimineras män), och sedan kunde man gjort en helt annan typ av studie då man undersökte om det finns faktorer i forskningsmiljön som hindrar endera könet från att lyckas. Som det är nu, så framstår det bara som att man är rädd för att stå för det som man faktiskt kommit fram till.

Tack för tipset, Erik!

 

4 kommentarer på “Forskning och diskriminering”

  1. vmm skriver:

    Tänk om man skulle tolka en sådan här rapport, och liknande rapporter om att kvinnor tjänar mindre eller på annat sätt inte är lika framgångsrika, som att nu är det bevisat att kvinnor inte är riktigt lika bra. Tänk om man konsekvent gång efter gång la fram rapport efter rapport och där man alltid slår fast att nu är det bevisat att kvinnor inte är lika bra som män.

    Jag tycker inte man ska göra det, men håll med om att det skulle orsaka debatt om det verkligen är vettigt att göra undersökningar där skillnaden mellan könen hela tiden påpekas. Där själva syftet med undersökningen är att granska könsskillnaden. Jag tror att jämställdhet bara kan uppstå när vi inte bryr oss om dom statistiska skillnader som finns mellan män och kvinnor.

  2. Paddan skriver:

    Bra tänkt vmm…

    Samtidigt är jag djupt orolig över den ganska låga nivån på tolkningen. Hur står det egentligen till med det logiska tänkandet??? Och det här är dessutom vetenskapsrådet!! Paradoxalt… pinsamt. :-(

    Att det skulle finnas strukturer i samhället som på något sätt gör att kvinnor får nackdelar och motarbetas.. att de t.ex. inte uppmuntras lika mycket i vissa ämnen eller att de inte trivs i typiska ”maskulina” miljöer är väl möjligt. Det finns vissa tecken på att detta förekommer (precis som det motsatta). Men det är väl fortfarande kompetens som gäller… om vi tänker logiskt vill säga. Åtgärderna ska väl inte vara t.ex. kvotering? Det sägs ibland att fler kvinnor (t.ex. genom kvotering) per automatik skulle innebära fler kvinnliga förebilder som gör att fler kvinnor söker sig till det specifika området, och en jämställdhet uppstår. Det är självklart också en möjlighet. Men då är det, om vi ska vara logiska alltså, nödvändigt med förebilder för båda könen i alla yrkeskategorier. Vi måste ha 50/50. Det är ju inte lite omöjligt… eller.. kanske… om vi tillämpar lite marxistiska tankegångar. *suck*

    Min dagliga ventilering… ;-)

  3. Jack skriver:

    Jag fick en redogörelse för en doktorsavhadling med genusfokus på medicinska forskare och där framgick att männens ”livskarriär” tenderade att vara fylld med bara en sak, en rak karriärväg, medan kvinnorna hade ”hunnit med” att göra en massa annat också, utöver att forska.

    Det kan tolkas, men gjordes inte, som att männen hade behövt offra familj, relationer eller andra intressen för att accepteras, eller kanske som att öppningarna till dessa aktiveter helt enkelt var mindre för män, varför de i egentligen mening inte offrat något självmant. Oavsett varför framstod arbetet som männens primära fokus i större utsträckning. Förmedlande gav mig istället bilden av att männen var sämre helt enkelt som bara klarat en sak.

    http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?isbn=91-554-5906-4

    Nedan artikel har haft stor genomslaskraft och använts i riksdag som bevis på diskriminering från vetenskapsrådet mot kvinnor:

    http://www.advancingwomen.org/files/7/127.pdf

    Googla för att se:
    site:riksdagen.se Nepotism and sexism in peer-review

    Den skrevs av två kvinnor 97 som nekats postdoc och sin tänkta karriär av just vetenskapsrådet, den ena hade en släkting som var professor i statistik som då hjälpte dem framställa siffror och skriva en artikel som pekade på diskriminering. Den här statistiken är dock mycket märkligt gjord, om man tittar lite längre än vad som är gängse för granskning. Dessutom är tolkningarna sanslöst vinklade. Inte desto mindre har det format Sverige. Att det går att punktera med logik, ja, det verkar inte spela någon roll.

    Nu minns jag inte hur det var precis men Vetenskapsrådet fick någon juridisk dom emot sig i den här härvan och jag tror några förlorade sina positioner. Vetenskapsrådet, liksom många, är helt enkelt brända i den här frågan. Att de nu tolkar allt möjligt som att kvinnor är diskriminerade har sin grund i rädsla.

  4. DrKejs skriver:

    När man läser igenom rapporten framkommer följande saker tydligt:

    – Kvinnor får i relation till vetenskapliga meriter oftare sina ansökningar beviljade.

    – Kvinnor får i relation till ansökningarnas kvalitet oftare sina ansökningar beviljade.

    Med andra ord behöver en kvinna inte vara lika duktig för att få sin ansökning beviljad. I rapporten nämns dessa aspekter utan att belysas tydligare, trots att vetenskapsrådet har som uttryckligt mål att behandla könen lika. Fokus läggs istället på att fråga sig varför kvinnorna har sämre vetenskapliga meriter.

    Dessutom får kvinnor i relation till ansökningarnas kvalitet mer bidrag överlag.

    Vad betyder det?

    Jo, att jag som man för att få forskningsbidrag måste anstränga mig mer för att publicera vetenskapliga artiklar och skriva bättre ansökningar.

    Är detta jämställt?

Google