Pelle Billing

Det är tabu att prata om hur stor andel av våldtäktsanmälningarna som är falska, men allt oftare kan vi trots allt läsa om sådana falska anmälningar i tidningen, så möjligen börjar tabut att luckras upp. Senast i raden är en påstådd våldtäkt i Kortedal som visade sig aldrig ha ägt rum. Kommentaren från polisen var:

– Jag är kluven i den här frågan eftersom det finns flera sidor av det. Oavsett om kvinnan har “hittat på” våldtäkten så gör man inte sådant utan anledning. Det finns oftast bakomliggande faktorer som förklarar varför hon kan ha agerat på det sättet.

Visst är det härligt med förstående poliser, men frågan är om en man mött samma förståelse om han hittat på ett grovt våldsbrott som aldrig hänt? I boken Gärningsmannen är en kvinna tar Suzanne Kordon och Anna Wetterqvist upp vår syn på kvinnliga brottslingar, och det visar sig att kvinnor betraktas som offer för omständigheterna – även när de är förövare.

I det här fallet blev aldrig någon specifik man utpekad men när det händer, så är konsekvenserna ofta lika allvarliga för mannen som om han hade blivit våldtagen. Att bli utpekad som våldtäktsman är troligen bland det värsta sociala stigmat som finns, fullt i klass med att bli utpekad som mördare. Således borde falska anmälningar alltid beivras när de uppdagas, och leda till fängelsestraff för den som kom med en falsk anmälan.

Att ljuga om en våldtäkt är också allvarligt eftersom det minskar trovärdigheten hos dem som de facto blivit våldtagna, och vi vill ju alla att de äkta förövarna ska hamna bakom lås och bom.

Uppdatering: Susanna tipsar om ännu en artikel om en falsk våldtäktsanmälan.

55 Kommentarer »

Bloggaren “En pappas dagbok” har skrivit ett riktigt roligt inlägg om dagens mansroll. Här är ett citat:

Själv förstår jag inte alls varför inte killar bara kan anpassa sig. Allt som behövs är en vältränad kropp, bra jobb, inte vara en toffel, lyssna på kvinnans behov men inte gå till överdrift, vara jämställd fast utan att det blir osexigt, betala på dejten men inte göra karriär, vara mer hemma med barnen men låta kvinnan vara hemma tills hon inte vill vara hemma längre, slå Janne på truten om han säger något kränkande fast berätta inte för någon att kvinnan vet om det, styrketräna inte för det är osexigt med för tränade killar, ha inte kycklingben och säg att du älskar henne ofta men inte för ofta för då blir det tjatigt och pudelaktigt. Men framför allt sätt på henne stenhårt på köksön utan att fråga, bara ta tag i henne, men gör det inte om hon är trött.

Se även Sydsvenskans intervju med bloggaren.

11 Kommentarer »

DN skriver idag om kopplingen mellan mobbing och brottslighet. Hela 60 procent av dem som döms till våldsbrott före 20 års ålder har blivit mobbade i skolan.

Det tas upp flera olika bra punkter i artikeln, t ex att det finns behov av vetenskapligt utvärderade metoder mot mobbning, och att många skolor är alldeles för flata när det gäller mobbning.

Samtidigt så missar man helt att ta upp att brottslighet är en mansfråga, och därmed är kopplingen mellan mobbning och våldsbrott också en mansfråga. Det finns en tendens att ta upp frågor såsom självmord, hemlöshet och brottslighet som mänskliga frågor – men sanningen är att de även är mansfrågor och bör benämnas som det. Det är först när vi benämner både kvinno- och mansfrågor vid sitt rätta namn som vi kan få en ärlig debatt krings könsfrågor.

Tack Peter för tipset, jag tar gärna emot tips!

Kommentera »

Via Mansnätverkets sida på Facebook noterar jag att Patrik gjort en ny video om hur män diskrimineras av lagen. Män är som bekant numera den enda grupp som diskrimineras i svensk lagstiftning, sedan homosexuella äntligen har fått rätt att gifta sig.

Den här videon handlar framför allt om hur män och kvinnor är ojämställda i sitt föräldrarskap, rent lagligt sett:

Patriks första video hittar du här.

Kommentera »

I Sydsvenskan från igår kan vi läsa att Fyrkantiga mansideal har spelat ut sin roll. Och visst är det så att mansrollen är under utveckling. Det finns fler sätt att vara man på idag än det fanns för 50 år sedan och det är positivt för oss män (och även för kvinnorna i förlängningen).

Samtidigt så förundras jag att dessa artiklar om mansrollen och mansideal så ofta verkar vara negativt inställda till män. Titta bara på dessa citat från artikeln:

– Jag tycker det är överdrivet med män som talar om hur svårt det är att veta hur man ska vara, säger han.

Men samtidigt är männen rädda att förlora sin maktposition och då hänvisar de till förvirrande ideal och krav för att försvara sin brist på jämställdhet.

– Män har fått plocka russinen ur kakan. Även om de ägnar mer tid åt barnen så tar de sällan hand om det obetalda arbetet i hemmet. Män hakar på i jämställdhetens namn men väljer när det passar.

Å ena sidan verkar man vilja att män ska stanna upp och reflektera över sin inre identitet, och över det mansideal som finns i samhället (om det nu ens kan sägas finna ett enda sammanhållet mansideal nuförtiden). Å andra sidan så attackeras män vilket just gör det svårt att känna någon trygghet i en sådan inre process. Det första citatet ovan representerar därmed ett visst mått av “damned if you do damned if you don’t”.

Det som också verkar vara tabu i denna typ av artiklar är att manlig identitet och manliga ideal skapas i samklang mellan flera olika faktorer. Visst är samhälle och kultur viktiga, men med i mixen finns även medfödda faktorer såsom testosteron och hur mäns hjärnor är utformade. Vi människor som går här på jorden är inte enbart uppbyggda av kulturella konstruktioner, utan vi innehåller även ett visst mått av celler, hormoner och nervbanor. Således är det männen själva som behöver definiera sin inre process, och det kan inte göras av kvinnor, eller av genusforskande män såsom Niklas Järvklo i artikeln -  som utifrån sina resonemang inte verkar anse att det finns några celler, hormoner och nervbanor som påverkar oss.

Som sista anmärkning måste jag även kommentera påståendena om att männen är “rädda att förlora makt” och “plockar russinen ur kakan”. Situationen är den att en person som lägger mycket tid på ett visst område har större chans att uppnå en makt inom det området. Således har kvinnor av tradition en makt vad gäller kontakt med barnen, och män har en makt ute i samhället. Där man verkar skapar man sig sin makt, vilket egentligen är ganska självklart. När sedan kvinnorna ger sig ut i arbetslivet så uppnår de makt där, och när männen ger sig in i barnaskötseln så uppnår de mer “relationsmakt” i hemmet.

Visst kan man säga att männen plockar russinen ur kakan på hemmaplan, om de är hemma nog mycket för att skaffa sig en hygglig kontakt med barnen, men utan att lägga lika mycket tid som sin partner. Men på precis samma sätt kan man hävda att kvinnor plockar russinen ur kakan i arbetslivet, och genom att välja flexibla och ofarliga jobb, som tvingar männen att ta de farliga jobben, och de jobb som gör att man inte har ordentligt med tid för sina barn.

Frågan är vad vi vill uppnå. Vill vi ha pajkastning mellan män och kvinnor, eller vill vi ha en medvetenhet om de för- och nackdelar som finns med olika arbetsfördelning inom ett par, så att vi sedan kan göra informerade val tillsammans? För närvarande verkar medias rapportering gå ut på att kasta paj på männen, och vad kommer det att leda till i längden? Hunsade män med dåligt självförtroende, är min gissning. Är det den typen av män som svenska kvinnor tycker är attraktiva?

7 Kommentarer »

Magnus, redaktör för Genusmagazinet, har skrivit en nyanserat artikel om relationsvåld i UNT. Till skillnad mot många andra artiklar i ämnet, utgår han från faktauppgifter vad gäller våld mot kvinnor och barn, och han uppmärksammar även det som nästan alltid glöms bort: att även män kan bli misshandlade av sin partner.

Det är positivt att UNT tar in denna typ av artikel med tanke på alla ideologiskt präglade genusartiklar de haft senaste tiden. Möjligen hade det en effekt att jag hade denna korrespondens med deras debattredaktör. Vem vet…

Kommentera »

Sedan en tid tillbaka finns den eminenta sidan Min Pappa online. Där kan man bland annat läsa om flera pappors erfarenheter av vårdnadstvister, och man kan skriva på ett upprop för en rättvis behandling av bägge föräldrarna i vårdnadstvister.

Nytt sedan igår är att det finns en undersida med intressanta fakta om könfrågor, som till största delen sammanställts av mig. Klistrar in den statistik som jag tagit fram, så att den finns förevigad även här på bloggen:

Våld i nära relationer

Varje år blir 4-6 procent av både män och kvinnor blir utsatta för våld i nära relationer. Detta enligt stora studier i bl a Norge, Storbritannien och USA. I Sverige har det tyvärr inte gjorts någon sådan stor studie på bägge könen, utan det enda som finns är Slagen Dam av radikalfeministen Eva Lundberg, där endast drabbade kvinnor kartlades.

Trots den forskning som finns så inkluderar regeringens handlingsplan mot våld endast mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och våld i samkönade relationer – inte kvinnors våld mot män.

Då män är starkare får mäns våld allvarligare konsekvenser, men allt våld är lika fel, eller?

Källor:

• Haaland, T., Clausen, S-E, Schei, B. (2005). Våld i parforhold – ulike perspektiver (Norge).
• Mirrlees-Black, C. (1999). Domestic Violence: Findings from a new British Crime Survey self-completion questionnaire (Research Study 191). British Home Office.
• Straus, M.A, Gelles, R., Steinmetz, S.K. (1976 and 1986). National Family Violence Study (USA).
• Headey, B., Scott, D., de Vaus, D. (1999). Are Men and Women Equally Violent? (Australien).
• Regeringens skrivelse 2007/08:39. Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer

Pappors betydelse

Det finns en hel del forskning gjord på pappors betydelse för barn. Man har då forskat på vad pappans blotta närvaro gör för barnen, dvs man har inte bara tittat på “bra” pappor utan man har tittat på ett tvärsnitt av alla pappor. Forskningen är välgjord och man kontrollerar för socialgrupp, utbildning, etnicitet och inkomst hos familjer. Med andra ord är det inte så att barn mår bättre av pappans närvaro för att det är fler pappor närvarande i just rika och högutbildade familjer.

Forskningsstudierna visar att:

• 73 procent av tonårsmördare har vuxit upp utan sin pappa närvarande.
• Det är dubbelt så stor risk för pojkar som växer upp utan sin pappa att hamna i fängelse.
• Det är dubbelt så stor risk för psykisk sjukdom bland barn som växer upp utan sin pappa, och det är 10 gånger större risk för drogmissbruk.
• Barn som växer upp med sin pappa får bättre relationer med kompisar och med andra familjemedlemmar.
• Flickor som växer upp utan sin pappa uppvisar oftare ett sexuellt riskbeteende.
• Det går sämre i skolan, och skolgången blir kortare, för barn som växer upp utan sin pappa.

Källa:
Taking Sex Differences Seriously. Steven E. Rhoads. (2004). Denna bok sammanfattar forskningen om pappors betydelse.

Skilsmässor

Delat boende är bäst för skilsmässobarn, detta visar den forskning som sammanställts av Lars Tornstam i rapporten Separationsbarns boende.

Betyg

Om ämnet idrott räknas bort har flickor i genomsnitt drygt 12 procent högre betyg än pojkar (årskurs 9). På universitet och högskolor är det 77 procent mer kvinnor som tar ut en examen, och om utlandsstudenter räknas bort är det 91 procent mer kvinnor. Varför är det så?

Källor:
Pojkar och flickors betyg. En statistisk undersökning av Maria Nycander, lärarprogrammet, Uppsala Universitet (2006).
Kvinnor och män i högskolan. Rapport 2008:20 R. Högskoleverket.

Myten om lönegapet

Vi får ofta höra att kvinnor tjänar 80 procent av vad män gör. Men om man verkligen jämför identiska arbetsuppgifter så är lönen lika. Detta visade t ex Jämos rapport Miljongranskningen där man undersökte hundratusentals löntagares lön. Endast 1,3 procent av kvinnorna och 0,3 procent av männen visade sig har en oförklarligt låg lön.

Myten om att kvinnor jobbar mer

Det pratas inte sällan om att kvinnor har två jobb (förvärvsarbete och hemmet) medan män bara har ett. Men om man tittar på SCB:s undersökning av tidsanvändning (Tid för vardagsliv, rapport 99) så ser man att män och kvinnor totalt sett jobbar lika många timmar per vecka.

9 Kommentarer »

Det finns en växande medvetenhet i Sverige om att mansfrågor är viktiga och förtjänar uppmärksamhet i politiken och i media. Denna gräsrotsrörelse är fortfarande i sin linda, men för varje dag som går så växer de bloggar som tar upp mansfrågor, och med jämna mellanrum dyker det upp en ny blogg. Det finns även en tydlig tendens att pappagrupperna i Sverige blir fler, och att medlemsantalet växer.

Då och då har tanken väckts på att starta en mansorganisation i Sverige, och jag är själv en av dem som väckt frågan vid ett flertal tillfällen. Förslaget har dock alltid fallerat på att de individer som redan engagerar sig via bloggande eller andra aktiviteter inte har tid för ytterligare aktivism. Men nu har jag hittat en väg framåt som inte kräver särskilt mycket arbete av någon, men som ändå representerar en central mötesplats för alla som bryr sig om mansfrågor.

Genom att starta en Facebook-grupp som heter Mansnätverket, som alla enkelt kan gå med i med ett enda klick, så kan vi få en plattform för alla som bryr sig om mansfrågor. Jag har listat 15 stycken punkter som ligger till grund för detta mansnätverk, så att det finns något specifikt att ta på. Här är punkterna:

1. Jämställdhet – dvs lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för män och kvinnor – är centralt för allt arbete om könsfrågor.
2. Mansfrågor är viktiga och måste börja tas på allvar av samhället.
3. Könsneutral lagstiftning är en grundläggande princip. I nuläget är män den enda gruppen i samhället som diskrimineras av svensk lagstiftning.
4. Män ses traditionellt sett som försumbara av samhället. Farliga jobb görs av män, de som skickas ut i krig är män och män förväntas offra livet för kvinnor när fara uppstår. Hur är detta förknippat med den makt som män anses ha?
5. Mäns röster ska vara lika viktiga som kvinnors röster i diskussionen om jämställdhet och könsroller.
6. Hemlösa. 75 procent är män.
7. Självmord. 70 procent begås av män.
8. Utbildning. Snart är bara en tredjedel av de som tar examen från universitet och högskola män, och i skolan har pojkarna halkat efter. Varför?
9. Delat barnbidrag bör införas snarast. Det är mansdiskriminering att automatiskt ge barnbidraget till mamman.
10. Fastställt faderskap ska innebära gemensam vårdnad. Det är ojämställt att modern måste godkänna gemensam vårdnad även när faderskapet har fastställts.
11. Rättvisa vårdnadstvister. Mammor och pappor ska behandlas lika i vårdnadstvister, både enligt lagen och i praktiken.
12. Kvinnors våld mot män ska synliggöras. Kvinnor tar till våld lika ofta som män i nära relationer. Konsekvenserna blir inte lika allvarliga som när män tar till våld, men allt våld är lika fel.
13. Omskärelse av omyndiga pojkar ska förbjudas. Även män har rätt till sin kroppsliga integritet.
14. Rättssäkerhet för män vid anklagelser om våldtäkt ska bevaras.
15. Surrogatmödraskap bör legaliseras, enligt samma principer som insemination.

Givetvis är alla välkomna in i nätverket, män såväl som kvinnor. Ska vi se om vi kan få ihop lite människor till gruppen?

57 Kommentarer »

I Sydsvenskan har det dykt upp ännu en artikel som är kritisk till att en man blivit general för Lundakarnevalen. Tidigare var det Eskil Fagerström som lyfte frågan om den manliga dominansen bland karnevalsgeneraler, och nu är det Thomas Frostbergs tur. Lägg märke till att bägge dessa skribenter är män, som kritiserar att andra män tar sig fram i samhället. På samma vis finns det individuella män i näringslivet som kritiserar andra män på toppositioner, t ex Douglas Roos och Lars Einar Engström.

Det jag vill föreslå dessa fyra män, är att ni börjar med att avsätta er själva. Låt en kvinna få ta över era poster och uppdrag, så har ni gjort en praktiskt insats för den 50/50-fördelning av män och kvinnor som ni strävar mot. Istället för att ni ska behålla era maktpositioner som män, samtidigt som ni attackerar andra män som inte gjort något mer fel än er själva, så föregå med gott exempel och välj ut en lämplig efterträdare samtidig som ni själva blir arbetslösa.

Något säger mig att ni kommer att vara ovilliga att ta detta steg. Ni kanske känner att ni kämpat stenhårt för att bli journalister på en stor tidning, eller att det ni byggt upp med två egna händer inom näringslivet är ert livsverk och något ni förtjänar att behålla. Det kanske känns djupt orättvist att jag kommer här och ber er att helt sonika lämna över allt ni jobbat för till en kvinna.

Jag har full förståelse för att detta känns orättvist, men hur tror ni då att det känns för de män som ni pekar ut som patriarker som är i vägen för kvinnor – vare sig ni riktar era åsikter mot olika individer eller mot män som grupp? Varför ska andra män stiga åt sidan och ta till sig av er kritik, när ni sitter kvar på maktpositioner som journalister eller i näringslivet? Var goda och ge mig en förklaring till hur ni tänker, och var goda att inkludera er själva i den syn ni har på jämställdhet.

Ifall er respons till det jag skriver här är att ni aldrig förtryckt någon, utan ni har jobbat hårdare än många andra och därmed förtjänat er maktposition, så föreslår jag er att detta kan vara fallet med de flesta männen som har en maktposition i samhället. Dessa män har slitit hårt i 10, 20 eller 30 år – med långa arbetsdagar, mycket övertid och alltför lite tid att lära känna sina barn ordentligt. Detta är män som på många vis offrat sig själva för att bygga upp samhället, och för att ge sina barn och sin fru ett så bra liv som möjligt. Att referera till dessa män som individer som kvoterats in av osynliga strukturer som ger män en gräddfil, är både trångsynt och respektlöst.

Hur kan ni vara så säkra på att det inte är fler manliga chefer i näringslivet just för att fler män jobbar i näringslivet? Hur kan ni vara så säkra på att det inte är så att fler män blir chefer allmänt sett för att fler män är redo att offra tid med familjen för att nå dessa positioner? Och även om det nu finns en tendens att män väljer andra män när en chef ska tillsättas, så kan vi väl helt enkelt konstatera att detta är strukturer vi får jobba med – utan att angripa männen i dagens samhälle. På samma vis behöver vi ju jobba för att män ska få samma föräldrarättigheter som kvinnor, både när det gäller vårdnaden av nyfödda barn och när det gäller vårdnadstvister (men även här utan att angripa kvinnorna för de strukturer som gynnar dem i familjesfären).

Framtidens debatt om jämställdhet är nyanserad, och inkluderar även alla de uppoffringar män gjort genom historien, inte bara kvinnornas uppoffringar. När ska ni släppa taget om gårdagens debatt, och följa med oss in i framtiden?

20 Kommentarer »

I ett samhälle där mansorganisationer och mansfrågorna lyser med sin frånvaro, så var det befriande att se civilkuraget hos ett flertal svenska kirurger när omskärelse av pojkar diskuterades i media tidigare i år. Kirurgerna gick ut i tidningar och TV och sa att de vägrade omskära friska gossebarn, och även inom resten av sjukvårdsapparaten var och är motståndet stort – bland såväl läkare som sjuksköterskor och undersköterskor. Sysslar man med att hjälpa sjuka personer dagarna i ända så måste det kännas lätt förtvivlat att man i samma byggnad ska syssla med stympning av friska små pojkar.

Jag tror att det var i just den sjukvårdsandan som man i Dagens Medicin satte rubriken Kronoberg upphandlar omskärelser av småpojkar. För när man läser den rubriken så känns det som att pojkarnas förhud närmast är en handelsvara. Och vid en snabb genomläsning kan det nästan bli “Kronoberg om(för)handlar uppskärelser av småpojkar”.

Ordets makt är stor ibland, och just i det här fallet så kan jag leva med den inte helt neutrala rubriken.

Tips: Läs även om det amerikanska fenomenet “ball tapping” som jag skrivit om på min engelska blogg. I kommentarerna ser man t o m att det finns en pappa vars son varit utsatt för detta övergrepp.

14 Kommentarer »