Mer om män, jul och ensamhet

28 december 2009, av Pelle Billing

För några dagar sedan skrev jag om den ensamhet som drabbar många män i samband med julfirandet. Nu uppmärksammar också Sydsvenskan att många män blir socialt isolerade i dagens samhälle. Även om jag tvivlar på att rubriken Manliga rester satts utifrån en medvetenhet om mäns försumbarhet, så är det en mycket träffsäker rubrik.

Artikeln tar upp det som jag alltid återvänder till i min egen argumentation, nämligen att det män vinner ekonomiskt förlorar de psykosocialt:

Zanyar Adami skriver lite förvånat om hur skilsmässor drabbar kvinnor hårdare ekonomiskt medan männen slås ut socialt – vilket i USA blivit så vanligt att fenomenet fått en egen diagnos, ”bread winner syndrome”. När mannen lagt så mycket kraft på karriären att vännerna automatiskt följer med frugan i flyttlasset. Mannen pallar inte ensamheten och tar livet av sig. Antingen direkt eller via alkohol och usla matvanor.

I ett samhälle där de flesta tycker att det sociala nätverket är lika viktigt som vilken inkomst man har, så är det underligt att detta inte förs fram oftare i jämställdhetsdebatten.

Vidare så tar artikeln upp de fattiga männen:

I höstas, i danska Politiken, anklagade sociologiprofessorn Martin Munk feminister för att kämpa i fel riktning: samhällets nya förlorare är inte kvinnorna utan fattiga outbildade män. Deras jobb har flyttat utomlands. Skolsystemet gynnar mellanchefsegenskaper – flexibilitet, effektivitet och planeringsförmåga – som kvinnor drillas i tidigt. Precis som Adami skriver i Arena: kvinnor tenderar att gifta sig uppåt i samhällstegen, män nedåt. Vilket leder till ett överskott både på outbildade män och välutbildade kvinnor. Kvinnorna har starka sociala nätverk – männen överges på alla plan.

hemlos-man

Jag tycker att det är utmärkt att man uppmärksammar fattiga män, men det man missar är att detta inte är något nytt fenomen. De fattiga männen har alltid utfört de sämsta jobben i samhället, de jobb som ofta är farliga, tunga och skitiga. Så att bry sig om de fattiga männen är något som det alltid funnits behov av, men tyvärr aldrig något som definierats som en mansfråga och en jämställdhetsfråga.

Artikeln fortsätter sedan med en tveksam analys kring frånskilda pappor:

De frånskilda karriärspapporna betalar, i alla fall enligt den amerikanska diagnosen, priset för sin makt med dålig kontakt med barnen (och varför skulle makt egentligen vara gratis?).

Endast ett missriktat mansförakt som man lärt sig från feministiska tankegångar kan leda till en sådan slutsats. Ifall man tror på kvinnors förmåga på arbetsmarknaden, varför tror man då inte på mäns förmågor på hemmaplan? Precis som att en hemmafru kan växla om och ge sig ut på arbetsmarknaden, så kan en karriärspappa växla om och se till att han har tid för sina barn efter en skilsmässa. Dessutom visar all forskning att barn vill ha kontakt med bägge sina föräldrar och att barnen klarar sig betydligt bättre som vuxna ifall de haft en god kontakt med bägge föräldrarna.

Min behållning av artikeln i Sydsvenskan är att det är väldigt positivt att mansfrågor börjar komma upp på agendan som just mansfrågor, istället för människofrågor. Däremot är det en bit kvar innan feminismen slutar vara det ramverk som även mansfrågor ska analyseras genom.

 

11 kommentarer på “Mer om män, jul och ensamhet”

  1. KimhZa Bremer skriver:

    Bra inlägg, Pelle!

    Jag reagerar också på att artikeln (i sydsvenskan) å ena sidan tar upp mansfrågor, men gör det ur ett skevt, feministiskt perspektiv. Avsaknaden av ett humanistiskt synsätt är beklämmande.

  2. klas skriver:

    Sociologiprofessorn Martin Munk har rätt; ingen vill prata om de svaga männen länk till artikeln: http://politiken.dk/debat/article815366.ece

  3. Anders skriver:

    Jag tycker inte att feminismen bara ignorerar de svaga männen, det är snarare så att de ignorerar alla män utom eliten. Eller kanske rättare sagt en liten klick män får representera män i allmänhet, och vilken den klicken är beror på vad det rör sig om. Är det makt är det den lilla klick som har makt, är det misshandel är det lilla klick som misshandlar, är det sex är det den lilla klick som är kvinnorkarlar, etc.

  4. Ulf Andersson skriver:

    Om jag inte missminner mig, är Zanyar Adami extremfeminist
    som jag har muckat med tidigare efter att han valde att hacka
    på kändisfarsorna rapparen Ken Ring och Michael Alonso,
    ordförande i Pappa-Barn och tidigare sångare i KSMB
    http://www.expressen.se/1.1027127

    Feminister bör ha tillräcklig vett för att tillämpa tesen:
    ”Ha dina vänner nära dig och dina fiender ännu närmare”.
    Jag glömmer aldrig vem som sket i vilket skåp eller
    vilken partifärg hon/han/den/det har/hade.

    Uffe från PappaRättsGruppen

  5. Ben skriver:

    @ Anders

    -Mycket bra uttryckt! Jag är av exakt samma uppfattning som dig.

  6. KimhZa Bremer skriver:

    Anders;

    Ja, jag håller med. Begreppet ”Män” är något som används väldigt vårdslöst, lite som det passar, i den feministiska debatten (som är praktiskt taget varannan artikel som numera pubiceras…). Man bänder och vänder på resonemangen, för att få det att ”passa in”. Det gör det ju inte, men en av radikalfeminismens viktigaste bedrifter är att ha erövrat språket – man uppfinner bara nya ord, när det man vill säga inte stämmer…

  7. Ola Jennebrink skriver:

    Kvinnor har en mer kreativ inställning till sanningen än män. Ändrar kartan efter verkligheten. Den tendensiösa genusforskningen är ett tydligt exempel på detta. Ett annat exempel vetenskapsjournalisten Maja Hagerman som har skrivit tjocka böcker. Men hennes forskning är enligt mitt förmenande helt värdelös, då hon endast söker stöd för sina feministiska uppfattningar. Tendensiöst är ordet.

  8. Erik skriver:

    Pelle Billing:

    ”Artikeln tar upp det som jag alltid återvänder till i min egen argumentation, nämligen att det män vinner ekonomiskt förlorar de psykosocialt:”

    Är det verkligen så? Enligt de amerikaner som är insatta på ämnet är det tvärtom de män som är ekonomiska vinnare som också vinner psykosocialt genom att de har fler chanser.

    ”Zanyar Adami skriver lite förvånat om hur skilsmässor drabbar kvinnor hårdare ekonomiskt medan männen slås ut socialt – vilket i USA blivit så vanligt att fenomenet fått en egen diagnos, ”bread winner syndrome”.”

    Bread Winner syndrome beskriver myndigheternas krig mot män, att det skulle vara bättre att vara fattig och ha spenderat mer tid med barnen förkastar mansaktivisten och advokaten Walter Fox med kommentaren att vid skilsmässa är det män utan karriär som inte har råd att betala jurister att slåss mot systemet som är sårbarast av alla. Dvs det finns ingen fattig manlig social vinnare. Det är en fantasikonstruktion. Statistiskt är det inte fattiga män som har bättre kontakt med sin familj, statistiskt är det fattiga män som oftast inte ens har familj. En noga dold hemlighet från Zadami och co som lever av att ljuga på ämnet.

    ”När mannen lagt så mycket kraft på karriären att vännerna automatiskt följer med frugan i flyttlasset. Mannen pallar inte ensamheten och tar livet av sig. Antingen direkt eller via alkohol och usla matvanor.”

    Ja visst låter det hemskt, och hur många tror att det är de rikaste som oftast begår självmord? Är rika oftare alkoholister? Har rika män färre vänner än fattiga? Observera att Zadami noga undviker att ens vidröra de för hans resonemang helt livsviktiga faktorerna.

    ”I ett samhälle där de flesta tycker att det sociala nätverket är lika viktigt som vilken inkomst man har, så är det underligt att detta inte förs fram oftare i jämställdhetsdebatten.”

    Inte det minsta, det är ju en lögn och att föra fram det skulle visa det på en gång. Vilken idiot som helst kan berätta följande:

    Kvinnor dras till män med hög social status, rika män får fler kvinnor och fler barn än fattiga. Hur korkad måste man då vara för att hävda att rika män har lägre social status? Snacka om att sprida en lögn som inte bara är uppenbar utan även heldum.

    Sanningen är att rika män tappar det sociala DE REDAN HAR medan fattiga är mer sannolika att inte ens ha det från första början. Statistiken på det området är som finska sociologen Henry Laasanen visat inte bara tydlig utan formligen massiv. Och i texter från professionella dejtingföretag är det ännu värre.

    ”I höstas, i danska Politiken, anklagade sociologiprofessorn Martin Munk feminister för att kämpa i fel riktning: samhällets nya förlorare är inte kvinnorna utan fattiga outbildade män”

    GIvetvis är det fattiga män som är förlorarna. Både socialt och ekonomiskt. Warren Farrell berättade ju själv hur statistiken såg ut. Det gick tio fattiga män som hellre ville vara hemma med barnen på varje kvinna som ens var intresserad av en sådan relation. En man kan inte bli social vinnare genom att offra sin karriär. Det är helt enkelt ett påstående kontrfaktiskt till alla data på området.

    ”Jag tycker att det är utmärkt att man uppmärksammar fattiga män, men det man missar är att detta inte är något nytt fenomen. De fattiga männen har alltid utfört de sämsta jobben i samhället, de jobb som ofta är farliga, tunga och skitiga. Så att bry sig om de fattiga männen är något som det alltid funnits behov av, men tyvärr aldrig något som definierats som en mansfråga och en jämställdhetsfråga.”

    Fattiga män kan aldrig bli en jämställdhetsfråga eftersom jämställdhetsfrågor definieras av den grupp som minst av allt bryr sig om fattiga män – undantaget om de uppvisar vissa specifika egenskaper exempelvis våldsamhet.

    ”De frånskilda karriärspapporna betalar, i alla fall enligt den amerikanska diagnosen, priset för sin makt med dålig kontakt med barnen (och varför skulle makt egentligen vara gratis?).”

    Den amerikanska diagnosen visar inte alls att frånskilda karriärspappor betalar för sin makt. Karriärspapporna betalar för att de är män och fattiga pappor får inte en snällare behandling. Fattiga män är mindre sannolika att ens vara pappor så vetenskapen på området är löjlig och illa kamouflerat är att samtliga inblandade hatar män generellt och bygger på sin egen image som ”superman”

    Det är ungefär som den amerikanska undersökningen hos collegeprofessorer. 94% tror de gör ett bättre jobb än sina kollegor. 100% av de manliga journalisterna tror de är bättre män än män brukar vara.

    ”Endast ett missriktat mansförakt som man lärt sig från feministiska tankegångar kan leda till en sådan slutsats.”

    Precis!

    ”Ifall man tror på kvinnors förmåga på arbetsmarknaden, varför tror man då inte på mäns förmågor på hemmaplan?”

    Det är inte ens samma sak, Arbetsmarknaden styrs av marknaden. Det finns ingen marknad som styr hemmaplan. ALLA beslut på hemmaplan är ideologiska. Hemmaplanen har ingen funktion som ”motvikt” mot marknaden det är alla helt påhittade påståenden. Att dessa personer får kalla sig forskare visar bara att forskning blivit ad-hoc och är därmed propaganda.

    ”Precis som att en hemmafru kan växla om och ge sig ut på arbetsmarknaden, så kan en karriärspappa växla om och se till att han har tid för sina barn efter en skilsmässa.”

    Huruvida en mamma kan jobba hänger på om hon kan utföra jobbet, huruvida en pappa kan se efter sina barn hänger på vad myndigheterna väljer. Att ens försöka ha rättviseperspektiv på privatlivet kontra marknad är att vara helt ideologiskt förblindad.

    Som jag sade vid en gruppdiskussion. Den privata sektorn och den offentliga uppväger inte varandra, den privata betalar den offentliga till 100% det finns ingen kosmisk rättvisa om jämlikhet. Vi kan lika gärna dyrka Oden eller flygande spaghettimonstret än lura i människor att marknaden är argument för hemmalivet. Det är helt enkelt inte sant

    Avslutningsvis kan jag sätta huvudet i pant på att de män som är största sociala vinnarna hemma också är gigantiska vinnare ekonomiskt.

    ”Dessutom visar all forskning att barn vill ha kontakt med bägge sina föräldrar och att barnen klarar sig betydligt bättre som vuxna ifall de haft en god kontakt med bägge föräldrarna.”

    Javisst, men vad betyder ”Kontakt” med föräldrarna? vem gör tolkningen av vad barn behöver? Här skull jag hänvisa till Eberhards utmärkta texter om dagens absurda syn på barn. De som föddes för 30 och 40 år sedan kan inte leva idag. De saknade nämligen alla våra ”experter” och alla våra ”åtgärder” och logiskt om dessa är livsnödvändiga för barn kan inte de barnen ha överlevt.

    ”Min behållning av artikeln i Sydsvenskan är att det är väldigt positivt att mansfrågor börjar komma upp på agendan som just mansfrågor, istället för människofrågor.”

    Frågan är väl hur positivt det kan anses vara att manshatare som MFJ, Gens och Adami är de som uttalar sig.

    ”Däremot är det en bit kvar innan feminismen slutar vara det ramverk som även mansfrågor ska analyseras genom.”

    Det är en fråga om vilka personer som uttalar sig. Idag betraktas man inte som en seriös debattör om man inte först är utbildad att hata bland annat män men även mängder av andra saker. Forskarnas uppgift är propaganda, som jag just visat är påståendena att fattiga män är sociala vinnare en ren social konstruktion.

  9. Pelle Billing skriver:

    Du pratar om andra saker än mig Erik. Visst får framgångsrika män och förmögna män en större framgång bland kvinnor, och i sitt sociala liv. Eller är det att de är framgångsrika i sitt sociala liv som ger framgång bland kvinnor och i karriären? Förmodligen funkar det åt bägge hållen.

    När jag ställer arbete mot psykosocialt värde så menar jag helt enkelt att jobbar man 12 timmar per dygn i 20 år så kan man till stor del missa sina barns uppväxt. Oberoende av vilken status man har som man (du kan jobba extraskift i en gruva, eller vara VD). Och då feminismen inte tillskriver kvinnors självklara roll i hemmet som en förmån, utan bara som en nackdel, då är det viktigt att peka på det.

    Jag tänker mig att i den publika sfären är det viktigt att vi har könsneutrala lagar, och att vi belyser potentiella för- och nackdelar med bägge könsrollerna. Att sedan män och kvinnor kan vara intresserade av olika livsstilar, och blir sexuellt attraherade av olika faktorer, är något vi inte kan reglera eller ska reglera.

    Dvs tro inte att jag glömmer bort eller inte känner till evolutionär psykologi och medfödda könsskillnader, bara för att jag inte kommer in på det när jag pratar om lagar och att könsrollerna behöver beskrivas på ett rättvist sätt.

  10. Erik skriver:

    Pelle:

    ”Visst får framgångsrika män och förmögna män en större framgång bland kvinnor, och i sitt sociala liv. Eller är det att de är framgångsrika i sitt sociala liv som ger framgång bland kvinnor och i karriären? Förmodligen funkar det åt bägge hållen.”

    Huruvida sociala egenskaper ger framgång i karriären hänger på vilken karriär man väljer. Att pengar ger framgång hos kvinnor däremot är helt oberoende av karriär. Det är till och med helt oberoende av att faktiskt ha pengar. Jag vet en kille som metodiskt lät en kompis hemlighålla påhittad rikedom. Han tvingade tjejerna att lova att inte stöta på killen för att berätta vad som var speciellt med honom, gissa vad som hände? Efter tre minuter satt tjejerna hos killen. Gissa hur de reagerade när han kom och de satt där fast de lovat att inte göra det?

    ”När jag ställer arbete mot psykosocialt värde så menar jag helt enkelt att jobbar man 12 timmar per dygn i 20 år så kan man till stor del missa sina barns uppväxt.”

    Förr i tiden så fick både mamma och pappa jobba 12+ timmar per dygn medan andra familjers ogifta barn tog hans om barnen (ett arrangemang unikt för nordeuropa då man i sydeuropa mer hade släkten som hjälp skriver franska historikern Ladurie). Hela argumentet att vi måste vara en viss tid med våra barn för annars går de under är ideologiskt och faktamässigt absurt.

    Om barn inte klarar sig när föräldrarna arbetar hur kom då VI till när våra föräldrar och deras föräldrar knappast kan sägas haft mer tid med sina barns uppväxt än dagens? Där ser vi tydliga Paralleller till David Eberhardt, hur vår barnuppfostran är fyllld av påhittade ”måsten” som vi inte kan ge några som helst fakta för, det är bara förbjudet att säga emot dem av rädsla att utpekas som en dålig kall människa.

    Penn & Teller (i programmet Bullshit) lyckades till och med hitta en kvinna vars eget barn hade blivit bortrövat, våldtagit och mördat men ÄNDÅ så var hon en motståndare till den ”stranger danger” förespråkan som finns. Det var så komiskt när de hade en paranoid mamma, hon var rädd för ”pedofiler” och så påpekade de det händer lika ofta som blixtnedslag. Hennes svar var ”säg det till nån som fått sitt barn bortrövat” så hade de en kvinna där som råkat ut för det som sade just detta.

    ”Oberoende av vilken status man har som man (du kan jobba extraskift i en gruva, eller vara VD). Och då feminismen inte tillskriver kvinnors självklara roll i hemmet som en förmån, utan bara som en nackdel, då är det viktigt att peka på det.”

    Feminismen tillskriver det som en förmån när de tjänar på det och en nackdel när de tjänar på det. Jag har flera gånger påpekat det är meningslöst att vända på feministiska resonemang eftersom de själva gör det när de tjänar på det.

    Exempelvis barn som fördel, det är ju vad feminister själva säger så fort det är en separation och vårdnadstvist. Att barn är en FÖRDEL (markservice är det bara när mannen och kvinnan har sexuell relation med varandra) och mannen skall få mindre av den fördelen för att han har tjänat mer pengar och därmed varit borta från hemmet mer.

    Exempelvis Tiger Woods och Elin Nordegren, om barn vore en nackdel skulle hon vilja han hade barnen. Men barn är ingen nackdel så givetvis vill hon ha dem, Det är bara feminister som är helt fria att KALLA dem en nackdel när de tjänar på det. De får ju säga så, det är ingen som säger ett ord när de gör det. Så länge feminister trodde Elin var den enda person som Tiger Woods hade sex med så var det markservice och en nackdel att han barn. Samma SEKUND de förskräckt insåg att Tiger Woods hade haft sex med andra kvinnor än sin fru så vad händer? Jo då är inte att ha hand om barn någon markservice längre. För då vill man mannen skall straffas såklart.

    ”Jag tänker mig att i den publika sfären är det viktigt att vi har könsneutrala lagar, och att vi belyser potentiella för- och nackdelar med bägge könsrollerna.”

    Problemet med det resonemanget är att du då antar feminister har ett konsekvent resonemang vars motsats du kan belysa. Feminister säger för att vara diplomatisk ”vad f-n som helst” och tack vare att ingen organisation motsätter sig detta så kommer de att fortsätta göra det.

    De kan säga barn är en nackdel, sedan en fördel, sedan en fördel, sedan en nackdel

    Att säga barn kan vara en fördel belyser sålunda inte motsatsen till vad feminister säger, de säger själva barn är en fördel – när de tjänar på det. Feminister i Sverige säger liksom vad som helst, jag är så fascinerad för å ena sidan är det meningen jag skall ta på alllvar svenska samhällets företrädare.

    Å andra sidan kan en feminist säga ”Jag var på nordpolen och tittade på pingvinger” och inte en männika skulle våga säga ett knyst! En feminist och genuslärare jag hade påstod i klassen att Olof Palme gjorde sitt berömda tal för att kritisera att USA fällde atombomben i Vietnam. Fel land OCH årtal. 60 personer 18+ som sitter tysta och säger ingenting.

    När folk gör sådana fel i frågesport på Big Brother så blir det ramaskri och de utmålas som Sveriges största idioter. När en universitetslärare gör det säger ingen någonting.

    ”Att sedan män och kvinnor kan vara intresserade av olika livsstilar, och blir sexuellt attraherade av olika faktorer, är något vi inte kan reglera eller ska reglera.”

    Det handlar inte om om olika livsstilar. Det handlar om att man knappast kan säga att man anser män med karriär och lite tid för barnen är dåliga pappor när det är precis de männen man själv vill skaffa barn med och ha som pappor till de barnen. Men ingen vågar ju säga detta!

    Likadant med statistiken på barnaga, det går bra att säga hur många män som misshandlar barn jämfört med kvinnor men det ingen som påpekar det är fler styvpappor än biologiska pappor som misshandlar barn eftersom mammorna själva LITAR på en man på basis av sex, inte på basis av fakta och sålunda vill mammorna hellre deras barn är med nya pojkvännen än med biologiska pappan.

    Igen titta på Elin och systerskapet, jag kan slå vad om en miljard att de anser vad än för kille hon väljer att ha ihop det med efter Woods är mer att lita på runt barnen än Tiger Woods. Hon har inte sex med Tiger längre – alltså är han dålig pappa. Ohh titta den där killen har hon sex med, alltså kan man lita på honom runt ungarna.

    Det är lustigt när man pratar om ensam vårdnad. Hur många kvinnor som har ensam vårdnad har inte så småningom en pojkvän som därmed enbart för att han har sex med henne har mer tillgång till barnen än biologiska pappan detta oavsett hurdan han själv är? Jämför detta med om Tiger Woods blir ihop med en ny kvinna som är mycket bättre mamma än Elin… Då blir plötsligt systerskapet extrembiologister

    ”Dvs tro inte att jag glömmer bort eller inte känner till evolutionär psykologi och medfödda könsskillnader, bara för att jag inte kommer in på det när jag pratar om lagar och att könsrollerna behöver beskrivas på ett rättvist sätt.”

    Jo jag vet men problemet är att rättvisa kräver konsekvens. Har du en motståndare som är inkonsekvent går det inte.

  11. Läsaren skriver:

    Pelle skriver: “Dvs tro inte att jag glömmer bort eller inte känner till evolutionär psykologi och medfödda könsskillnader, bara för att jag inte kommer in på det när jag pratar om lagar och att könsrollerna behöver beskrivas på ett rättvist sätt.”

    Erik skriver: ”Jo jag vet men problemet är att rättvisa kräver konsekvens. Har du en motståndare som är inkonsekvent går det inte.”

    Ni har rätt båda två, och båda resonemangen behövs sannerligen. De feminist/kommunistlögner som cirkulerat i, och förgiftat samhället över många årtionden kommer att behöva belysas och monteras ned under många, många årtionden framöver. Det här är bara början.

Google