Mammors våld mot barn

02 december 2009, av Pelle Billing

Jag framför ibland åsikten att feminismen på många vis är en bakåtsträvande rörelse, och då blir folk ofta förvånade. Men om man tänker efter en sekund så är det inte ett särskilt kontroversiellt påstående. Feminismen vårdar följande traditionella synsätt:

  • Kvinnor kan inte slå män, och om de gör det så kan det knappast vara något vi behöver bry oss om.
  • Vi måste vara uppmärksamma på mäns våld mot barn, men kvinnor kan däremot inte slå sina barn.
  • Kvinnor ska ses som svaga och utsatta och i behov av särskilt stöd.
  • Mammor ska alltid stå närmast barnen, därför bryr vi oss inte om att kämpa för lika rättigheter mellan mammor och pappor.

Listan skulle kunna göras längre, men ni fattar poängen. Feminismen är progressiv när det gynnar kvinnor, och bakåtsträvande när det gynnar kvinnor – vilket gör det svårt att ta den på allvar. Ifall feminismen vågade utmana föråldrade synsätt oavsett vilket kön det gällde, då skulle jag känna stor respekt för feministernas arbete, men tyvärr är det inte så som deras arbete bedrivs. Det är vanligt att feminister hävdar att de bryr sig lika mycket om bägge könen, men ”actions speak louder than words” som man säger på engelska.

I gårdagens Sydsvenskan var det en oerhört viktig artikel som utmanar vår föreställning om den goda modern, och som säkerligen är en nagel i ögat på statsfeminismen. Här är ett par viktiga citat:

Mammor slår sina barn lika ofta som pappor. Ändå är mammornas slag tabubelagda. Myten om den goda modern hindrar oss att se hur det verkligen ligger till. Det menar Bodil Långberg, kanslichef på stiftelsen Allmänna barnhuset.

– Det är tabu att prata om, säger hon. Och vuxna vill inte riktigt tro på det när de hör barnen berätta om sina mammor. Men mödrar både slår och brukar psykiskt våld.

När det gäller små barn är det oftare mammorna som slår, för de äldre barnen är det ungefär jämt mellan könen.

Lena Widding Hedin, sociolog och folkhälsovetare, tycker att det är dags att slå hål på myten om den goda modern.
– Den innebär att kvinnor inte på allvar kan prata om hur komplicerat det kan vara att vara mamma, säger hon.

arg-mamma

Lena Widding Hedin har jag själv kontakt med i mitt arbete. Hon är en seriös forskare som inte vill annat än att ta fram mer fakta om våld i hemmet, men som stött på mycket starkt motstånd för att hon inte vill anlägga ett könsmaktsperspektiv på sin forskning. Statsfeminismen och genusvetenskapen håller alltså Sverige i ett sådant strupgrepp att en seriös forskare som fritt vill söka kunskap får kämpa för sin överlevnad, bara för att hon inte håller med om en viss förutfattad mening. Märk väl att Widding Hedin inte heller har bestämt sig för att könsmaktsordningen inte finns, utan hon vill bara forska fritt och sedan låta resultaten påvisa hur våldet mellan män, kvinnor och barn ser ut.

Jag rekommenderar även denna artikel från Sydsvenskan om en mamma som berättar hur hon har svårt att avstå från att slå sina barn. För mig är det uppenbart att vi gör både mammor och barn en björntjänst om vi låtsas om att mammor inte kan vara förövare när det gäller våld mot barn, precis som att vi gör kvinnor en björntjänst när vi inte vill kännas vid att de kan misshandla män. När en viss typ av våld osynliggörs så förnekar vi både förövare och offer den hjälp de kan behöva. Men enligt senaste nytt från Socialstyrelsen så fortsätter tyvärr osynliggörandet, och man tar endast upp männens våld.

 

5 kommentarer på “Mammors våld mot barn”

  1. Kristina skriver:

    Tack för ett mycket bra inlägg! Idén om den goda modern spökar som du säger. Jag hänvisar gärna till debatten med Astrid Lindgren (tillsammans med barnavårdsman Margareta Westlund och komminister Gabriel Grefberg) 1951, där hon var inne på risken att överbetona bilden av den goda modern.
    http://www.sr.se/sida/gruppsida.aspx?programid=1602&grupp=4403&artikel=1692539
    Självklart finns det kvinnor i behov av hjälp med att hantera ilska och med föräldrarskapet som helhet (och några är direkt olämpliga föräldrar). Lena Widding Hedin verkar intressant att höra mer av!

  2. KimhZa Bremer skriver:

    Angeläget och viktigt inlägg!

  3. [...] även gårdagens blogginlägg om mammors våld mot barn, vilket slår hål på myten om att det endast är pappor som slår sina barn, vilket man ville få [...]

  4. Liealia skriver:

    Tack för inlägget!
    Av mina snart 17 år på den här planeten, har jag ändast under 1 1/2 känt mig fri fören 3 dagar tillbaka då mina barndoms minnen väcktes till liv igen. föräldrarnas skiljsmässa ( jag är så glad över den ), mammas skrikande och slag, jag har alltid varit rädd för henne men inte de senaste 2 åren, räddslan att komma hem, räddslan att stänga ögonen, räddslan att tom fråga efter en smörgås när man var hungrig, jag och min syster har alltid varit nära vår far eftersom han har varit den trygga pelaren och aldrig slått oss. Blåmärkena efter henne finns kanske inte kvar men smärtan finns och den stannar kvar hela livet. Min syster upplever panikångest efter hennes barndom.
    så till alla föräldrar och blivande föräldrar slå inte era barn gör inte dem rädda för er, ge dem kärlek och omtanke – låt dem vara barn och skaffa inte barn om ni inte är redo för ansvaret!
    P.S det var en plåga för mig att skriva detta….

  5. Pelle Billing skriver:

    Liealia,

    Tack för att du delar med dig!

    För att dina upplevelser ska bli synliga måste samhället erkänna att båda könen kan slå och förtrycka.

Google