Kvinnor och näringslivet

12 december 2009, av Pelle Billing

Ännu en artikel har publicerats om kvinnor i näringslivet. Den här gången handlar det om att kvinnor måste bli bråkigare, och att gubbmaffian kvoterar in sig själva på ledande positioner. Och jag säger inte att det inte ligger någon sanning i dessa iakttagelser. Jag har själv inte jobbat i näringslivet men jag kan tänka mig att man behöver en hel del skinn på näsan och det skulle man ju kunna kalla ”bråkig” – även om det inte känns som helt rätt ord. Vad gäller ”gubbmaffian” så är det ett respektlöst begrepp, men vad gäller sakfrågan så är det fullt möjligt att det kan finns en sanning att det är lättare att se talangen inom sin egen könstillhörighet.

affarskvinnor

So far so good.. Men det finns en samling frågor som man konsekvent inte vågar ta upp i artiklar av den här typen:

  • Kan det vara så att färre kvinnor får toppositioner i näringslivet eftersom det är långt färre kvinnor än män totalt sett i näringslivet? För mig låter det som ett relativt självklart samband.
  • Vad beror det på att färre kvinnor söker sig till näringslivet? Visst kan kulturella normer och uppfostran spela en roll, men varför hastar man förbi frågan om att det kan finnas en medfödd komponent? I samtliga kulturer på denna jord så är det fler män som söker sig till högstatusyrken, vilket i sig talar starkt för att det finns medfödda skillnader som får en effekt på gruppnivå.
  • Män må ha en tendens att lättare se talang hos andra män, men samtidigt så finns det en tendens i dagens Sverige att det är fint och bra att ta in kvinnor på ledande positioner. Har vi nått en punkt då dessa tendenser tar ut varandra? Då inte någon av dessa tendenser är mätbara, så kan vi omöjligen veta säkert, men att väcka frågan borde vara av intresse.

Det jag själv kommer att tänka på när jag läser dessa artiklar, som i princip går ut på att upprepa ”you go girl” om och om igen, är hur det kommer att slå mot små pojkar. I dagens Sverige växer pojkarna upp med en skola som är präglad av statsfeminismen, lärarinnor som är präglade av statsfeminismen och ett samhälle där vi sällan har något positivt att säga om män och manliga kvaliteter. Doris Lessing, som bekänner sig som feminist, sa redan år 2001:

“I was in a class of nine- and 10-year-olds, girls and boys, and this young woman was telling these kids that the reason for wars was the innately violent nature of men.

You could see the little girls, fat with complacency and conceit while the little boys sat there crumpled, apologising for their existence, thinking this was going to be the pattern of their lives.”

“I find myself increasingly shocked at the unthinking and automatic rubbishing of men which is now so part of our culture that it is hardly even noticed.”

“The most stupid, ill-educated and nasty woman can rubbish the nicest, kindest and most intelligent man and no one protests…”

När en 81-årig kvinna med rötter i Iran, som engagerat sig i könsfrågor hela sitt liv, gör sådana uttalanden kanske det är dags att börja lyssna?

 

8 kommentarer på “Kvinnor och näringslivet”

  1. Mats skriver:

    En spännande dimension i frågan om vilka kvinnor som söker sig mot näringslivets topp är att den gemensamma nämnaren tycks vara att de har haft ett bra förhållande till sina fäder.

    Jag tänker mig att den traditionella linjära socialisationsmodellen för kvinnor (imitera mamma) inte har gett dem redskap att befria sig tillräckligt mycket för att brytany mark och ge sig in på ett manligt territorium.

    Kanske ligger denna diskussion utanför din frågeställning?

  2. MoaLinn skriver:

    På ett par punkter här tycker jag inte dina analyser håller Pelle. I den offentliga sektorn är det en högre del kvinnor ute i verksamheten, men även där får männen fler chefspositioner. Sjukhuschefer, skolchefer etc.

    Och visst söker sig män till högstatusyrken i högre grad än kvinnor. Den analysen gör också feminister. Och det är just det som de kallar könsmaksordning och du kallar det biologi. Jag kanske skulle nöja mig med att kalla det kultur och tradition.

    Vad som däremot kan tänkas vara ren biologi som jag förstår det är din sista punkt. Män har lättare att se kompetens i andra män. Ja. Men det motsatta gäller faktiskt också. Kvinnor har lättare att se kompetens i andra kvinnor. Jag tror att sexualiteten faktiskt spelar oss ett spratt där och blockerar seendet. Men det är min teori.

    Sammantaget så tror jag att ”genusvetenskapen” i Sverige skulle må väl av att arbetas fram av både kvinnor och män. Jag hoppas de förstår det en vacker dag.

  3. KryddaKrydd skriver:

    Moa: ”Sammantaget så tror jag att “genusvetenskapen” i Sverige skulle må väl av att arbetas fram av både kvinnor och män. Jag hoppas de förstår det en vacker dag.”

    Genusvetenskapen tar inte hänsyn till verkligheten (eftersom den påstår könen vara sociala konstruktioner), därför vore ett bättre alternativ högre anslag till könsrollsforskningen för att därigenom utröna hur vi bäst tar tillvara på de biologiska olikheter vilka de facto existerar.

  4. Dags för andra kvinnor att komma till tals. Många vill inte vara chefer pga dåliga förutsättningar.

  5. Matte Matik skriver:

    Pelle, jag tror vi är ungefär lika gamla, och skuldbeläggning av mig som man, bara för att jag är man, är då något jag upplevt många gånger under grundskola och gymnasium (under 80-talet och början av 90). Ungefär på det sätt som Doris beskriver. Känner fler här igen sig?

  6. Pelle Billing skriver:

    @Mats
    Den diskussion du lyfter är helt klart intressant och det är fritt fram att lyfta fram den! Det är högt i tak bland diskussionerna här på bloggen, och det är inte bara mina åsikter som kommer fram, utan bloggen får ett mervärde av att det är en stor grupp människor som lyfter fram åsikter, perspektiv och referenser till forskning.

    @MoaLinn
    Många intressant punkter som du lyfter. Men du har fel i att det är fler manliga chefer i offentliga sektorn. Kolla själv statistiken: det är fler kvinnliga chefer.
    För att göra min analys ännu skarpare kan jag även göra följande tillägg: det är inte bara hur många medarbetare man är av respektive kön, utan det är ffa hur många medarbetare av ett visst kön som vill bli chef och som är redo att satsa allt för att blir chef som avgör utfallet. Det är först när man korrigerat för dessa variabler som man kan mäta eventuell diskriminering.

    @Matte Matik
    Den skuld- och skambeläggning du beskriver har varit en viktig drivkraft för mig i mitt arbete. Jag tror det är många unga/yngre män som vuxit upp med negativ bild av män och manlighet.

  7. EP skriver:

    Erin Pizzey:
    This country is now on the brink of serious moral collapse. We must stop demonising men and start healing the rift that feminism has created between men and women.

    http://www.dailymail.co.uk/femail/article-1215464/Why-I-loathe-feminism—believe-ultimately-destroy-family.html

  8. BekeZeke skriver:

    Intressant av Doris Lessing, hon är en klok kvinna. Varför har dessa uttalanden av henne aldrig lyfts fram? Gör en lite irriterad.

Google