Korrespondens med UNT

01 december 2009, av Pelle Billing

Igår skrev jag om UNT:s artikel om lucian i Tierp som tyckte att det var OK att ge sin pojkvän en örfil när han gjorde henne besviken. När kritiska kommentarer börjat trilla in, så valde UNT att redigera bort citatet om örfilen i artikeln, och man tog även bort alla kommentarena. Då UNT före protesterna uppenbarligen tyckte att det var OK att skriva om en ung kvinna som vill slå sin pojkvän, trots att tidningen profilerat sig som genusmedveten, så skrev jag till dem för att be om mer information.

email

Nedan följer min korrespondens med tidningen:

Pelle till UNT

Hej,

Få personer har väl kunnat undgå att UNT försökt profilera sig som en genusmedveten tidning. Frågan är nu om denna genusmedvetenhet endast innebär att kvinnors intressen tas tillvara, och att man ignorerar viktiga mansfrågor?

I gårdagens artikel om den lyckligt lottade lucian, så var det tydligen helt OK att skriva följande citat:
- Nej, han valde att spela dataspel med några kompisar i stället. Han förtjänar en örfil, säger Camilla Andersson.

Ska detta tolkas som att det är OK med våld i hemmet så länge som kvinnor utövar det?

Jag har skrivit om er artikel, och skulle gärna vilja ge mina läsare en förklaring till varför ni först publicerat detta citat och sedan redigerat bort det samt alla kritiska kommentarer.

Jag funderar även på varför er genusmedvetenhet inte inkluderar viktiga mansfrågor såsom föräldrarättigheter, vårdnadstvister, farliga jobb, självmord, hemlöshet, värnplikt, universitetsutbildning, omskärelse, osv osv. Är ni bara intresserade av genusmedvetenhet när det gäller kvinnofrågor?

UNT till Pelle

Hej
Alla de områden du nämner har vi skrivit om, både på nyhets- och ledarplats. Och självklart ska ingen bli slagen i sitt hem – varken män, kvinnor eller barn.
Könsmaktsordningen gör sig dock påmind bland annat i den överväldigande andelen våldsbrott mot kvinnor i framför allt nära relationer samt i konstaterad diskriminering av kvinnor vid exempelvis lönesättning och tillsättningar av styrelser respektive högre befattningar. Eftersom övergrepp på och diskriminering av kvinnor är ett omfattande samhällsproblem blir detta också, helt naturligt och riktigt, belyst i medierna.
Men man måste förstås alltid komma ihåg att alla människor är individer – inte könsrepresentanter.

Pelle till UNT

Hej,

Tack för svaret. Det är glädjande att ni tar avstånd från kvinnors våld mot män. Vad gäller de andra frågorna jag listade, så har ni säkert tagit upp dem, men har ni gjort det från ett mansperspektiv? Det finns nämligen en tendens att reducera mansfrågor till mänskliga frågor, medan kvinnofrågor alltid tas upp som kvinnofrågor.

För övrigt så visar all forskning om våld i nära relationer att könsfördelningen är jämn, dvs det är lika många kvinnnor som slår sina män som vice versa. Se t ex min artikel i Sydsvenskan.

Vad gäller lönesättningen så har vi redan lika lön för lika arbete i Sverige, vilket Jämo har visat.

Det skulle vara intressant om en tidning verkligen tog upp genusfrågan på ett korrekt sätt utifrån noggrann faktakontroll. I nuläget så cirkulerar det runt en mängd myter som inte stämmer, och det är tråkigt att se att en seriös tidning som UNT gått i samma fälla.

UNT till Pelle

Hej igen
Män står för merparten av allt våld i samhället. De är dessutom fysiskt starkare än kvinnor.
Ja, det du pekar på är även kvinnors problem: män ses som normen för mänskligheten, medan kvinnor ses som det avvikande undantaget. Kvinnors problem reduceras till kvinnofrågor, medan mäns problem är ”mänsklighetens” problem.

Pelle till UNT

Jag kommer uppenbarligen inte få er att tänka nytt kring könsfrågor idag, men jag hoppas att jag sått ett frö inför framtiden. Det är tråkigt att alla tidningar i Sverige rapar upp samma retorik på jämställdhetsområdet, utan att kontrollera fakta, och utan att våga vara lite nytänkande. Men jag hoppas att UNT tänker ett varv till och kommer igen med lite fräscha perspektiv, det tror jag ni själva skulle tjäna på i längden. De flesta är trötta på att höra samma genusretorik som de redan hört 100 ggr, och framtiden tillhör de som kan bryta stagnationen i jämställdhetsdebatten.

Sammanfattningsvis kan man säga att det slutar som det brukar i sådana här diskussioner: de som står för ett feministiskt synsätt har inga bra svar att komma med när de bemöts med kalla fakta. Föga förvånande, men jag ser det ändå som positivt att tidningen var redo att gå in i en dialog med mig om dessa frågor.

 

21 kommentarer på “Korrespondens med UNT”

  1. Musse Pig skriver:

    Bra gjort Pelle! Jag håller helt med om att det är ett reellt framsteg att få en dialog med dem överhuvudtaget.

  2. vmm skriver:

    Intressant det här med att när du ger exempel på områden där män diskrimineras eller är överrepresenterade på offersidan så säger dom att det där skriver dom också om. Och när du frågar om dom skriver om frågorna ur ett mansperspektiv och inte ur ett allmänt mänskligt perspektiv så vänds det faktum att dom INTE skrivit om det i ett mansperspektiv till att ses som ett tecken på hur kvinnor är marginaliserade och undanskuffade enligt principen om att det som är manligt ses som mänskligt och det som är kvinnligt ses som kvinnligt.

    Hur man än vrider och vänder på det så är slutsatsen alltid att kvinnor är underordnade och diskriminerade och män är det inte… Suck.

    Men bra försök, Pelle.

  3. Peter skriver:

    Om denna logik ska följas så kan vi sluta oss till att alla orättvisor som beskrivs som orättvisor mot människor är orättvisor mot män. Därtill kommer orättvisorna öppet redovisade mot män. Således är alla orättvisor som inte öppet redovisas som orättvisor mot kvinnor istället orättvisor mot män.

    Då verkar det som om män blir mest orättvist behandlade.

  4. Lavazza skriver:

    Det verkar som om UNT inte har den attityden för att den säljer bättre utan för att man faktiskt tror på det man säger.

    Resonemanget om mänsklighetens problem förstår jag inte.

    Allmänmänskliga problem betyder individuella problem. Om alla har samma problem och de är jämnt spridda, så finns det inte en ”drabbad” grupp och en ”gynnad/ansvarig” grupp och således ingen dynamik för politiska lösningar.

    Kvinnor har inget att vinna på att specifikt kvinnliga problem tas upp som allmänmänskliga eftersom kvinnor som grupp genomgående anses som mer skyddsvärd än ”mänskligheten”, både av könsrollskonservativa och feminister.

  5. Lavazza skriver:

    ”Könsmaktsordningen gör sig dock påmind bland annat i den överväldigande andelen våldsbrott mot kvinnor i framför allt nära relationer samt i konstaterad diskriminering av kvinnor vid exempelvis lönesättning och tillsättningar av styrelser respektive högre befattningar. Eftersom övergrepp på och diskriminering av kvinnor är ett omfattande samhällsproblem blir detta också, helt naturligt och riktigt, belyst i medierna.
    Men man måste förstås alltid komma ihåg att alla människor är individer – inte könsrepresentanter.”

    Det sista stycket upphäver det första stycket, om UNT menar allvar med det. Det första stycket går bara att skriva om man medan man skriver det glömmer bort vad som sägs i det sista stycket.

    Vi provar att vända på styckena (och skriva om lite):

    ”Alla människor är individer – inte könsrepresentanter.
    Vi menar dock att det samtidigt finns en könsmaktsordning som gör sig påmind bland annat i den överväldigande andelen våldsbrott mot kvinnor i framför allt nära relationer samt i konstaterad diskriminering av kvinnor vid exempelvis lönesättning och tillsättningar av styrelser respektive högre befattningar. Eftersom övergrepp på och diskriminering av kvinnor är ett omfattande samhällsproblem blir detta också, helt naturligt och riktigt, belyst i medierna.”

    Menar man allvar med första stycket, kan man inte skriva det andra stycket.

    I omvänd ordning blir hänvisningen till individer en ”blanket statement” som används som ursäkt när någon påpekar att det som skrivs för att skapa ett visst intryck också skapar just detta intryck.

  6. Peter skriver:

    Förlåt jag måste rätta mig:

    det faktum att fler orättvisor om män återges är bara ett bevis på att orättvisorna mot kvinnor göms undan eftersom vi redan VET att kvinnor behandlas mer orättvist på alla områden.

  7. Erik skriver:

    Snabb analys av texten:

    ”Och självklart ska ingen bli slagen i sitt hem – varken män, kvinnor eller barn.”

    Det räcker inte att säga syftet man har (att ingen skall bli slagen) metoden måste även motsvara vad man säger. Den praktiska effekten av de saker som räknas upp är att det anses ok att slå män. Detta oavsett om det är vad avsikten eller inte.

    ”More than half of women questioned at a Glasgow university said they approved of wives hitting their husbands.”

    http://news.bbc.co.uk/1/hi/scotland/glasgow_and_west/5092100.stm

    ”Könsmaktsordningen gör sig dock påmind bland annat i den överväldigande andelen våldsbrott mot kvinnor i framför allt nära relationer”

    Det är överhuvudtaget inte ens nära relationer som åsyftas med statistik på nära relationer det är språklig bluffretorik.
    Majoriteten av alla våldshandlingar som påstås begås i nära relationer handlar om våldshandlingar mot kvinnor på arbetsplatsen av elever, patienter eller klienter.

    Många skulle hävda att det knappast är en nära relation isåfall.

    Anledningen våldet ökar är alltså att fler och fler kvinnor befinner sig på sådana arbetsplatser dvs män är inte socialarbetare, lärare, vårdare eller liknande yrken. 1/4 av våldshandlingarna har dessutom kvinnliga förövare. Kvinnor som misshandlar kvinnor blir allt vanligare men pga könsmaktsordningsteorin är personer som arbetar med detta handikappade.

    ”samt i konstaterad diskriminering av kvinnor vid exempelvis lönesättning och tillsättningar av styrelser respektive högre befattningar.”

    Där gäller lika lön för lika arbete, kvinnor och män arbetar inte lika, de har inte samma arbetsuppgifter, inte samma prioriteringar när de väljer arbetsplats och inte samma sociala situation. Vidare så är högre befattningar inte allmängiltiga utan berör bara en mycket liten del av befolkningen. Desto viktigare vid tillsättning av höga befattningar är ideologisk mångfald.

    ”Eftersom övergrepp på och diskriminering av kvinnor är ett omfattande samhällsproblem blir detta också, helt naturligt och riktigt, belyst i medierna.”

    Detta är ett cirkelresonemang, det är medierna som säger det är omfattande. Det är alltså inte därför det blir belyst i medierna utan det beror på att det är den ideologi som gäller på journalistutbildningar.

    ”Men man måste förstås alltid komma ihåg att alla människor är individer – inte könsrepresentanter.”

    Javisst ”MAN” måste komma ihåg det men behöver UNT det?

    ”Män står för merparten av allt våld i samhället.”

    Våld och brottshandlingar är inte samma sak. En av de män som utövar våld i samhället är exempelvis Zlatan Ibrahimovic. Beträffande brottshandlingar är det för det första inte män generellt utan enstaka män. För det andra så är den andel kvinnor begår precis lika olagliga oavsett om det är 50, 10 eller 2%

    ”De är dessutom fysiskt starkare än kvinnor.”

    Att vara dålig på att begå kriminella handlngar gör dem inte mindre kriminella. Lasermannen var ingen lyckad mördare, innebär att han när han försöker ha ihjäl folk är dålig på att lyckas det är mer ok?

    ”Ja, det du pekar på är även kvinnors problem: män ses som normen för mänskligheten, medan kvinnor ses som det avvikande undantaget.”

    Grundlöst påstående.

    ”Kvinnors problem reduceras till kvinnofrågor, medan mäns problem är “mänsklighetens” problem.”

    Mänsklighetens problem har inte ett dugg med könet man att göra. Mänsklighetens problem handlar om samhället. Samhället har i sin tur ingen som helst positiv särbehandling av män idag, tvärtom! Flera tillfrågade personer som arbetar i myndigheter säger öppet det bara är problem som berör kvinnor och barn de anser är viktiga.

  8. Robban skriver:

    Från artikeln http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=922590,00.html?

    ”…vecka 20 hade UNT som ambition att ha lika många kvinnor som män i tidningen och på webben. I bilder nådde vi nästan 50-50, men i text blev det 63 procent män och 37 procent kvinnor.”

    UNT bedriver alltså ett anti-jämstalldhetsarbete. Vilket kön man har vill dem alltså ska vara avgörande för om man ska vara med i tidningen. Är kvoten män redan fylld så får man inte vara med som man i tidningen även det skulle ha ett högt nyhetsvärde.

  9. Albert skriver:

    ”Könsmaktsordningen gör sig dock påmind bland annat i den överväldigande andelen våldsbrott mot kvinnor i framför allt nära relationer”
    Om könsmaktsordning skulle påvisas av vilket kön som utsätts för en överväldigande andel våld så är det väl männen som är underordnade i samhhället? Mestadels av sig själva menmen.. Med andra ord är de som utsätts för våld från män, män. Men de som utsätts för våld från kvinnor är också oftast män.

  10. Lavazza skriver:

    Normalt sett vill en mindre grupp bara göra sitt eget problem till ett allmänt problem, om de kan lura de som inte har problemet att de också har problemet.

    I övrigt framgår det av andra skäl för de icke berörda att de icke berörs av detta ”allmänmänskliga” problem samtidigt som de slipper beläggas med skam och skuld för att de är befriade från problemet. Problemet är ju allmänmänskligt. Hur kan det vara egoistiskt eller gruppegoistiskt att inte bry sig om ett allmänmänskligt problem?

  11. Lavazza skriver:

    Mycket av tidningen är reklam och reklam brukar ha mycket kvinnor på bild. Räknas denna med?

  12. Lövet skriver:

    Mest noterbart var väl att de ”glömde” ge en förklaring till ”Örfilshanteringen”…

    Bestickande var ordet, sa Bull…

  13. katten skriver:

    Har Pelle verkligen haft kontakt med UNT? Var det inte han själv som komponerade den där lucia-repliken? Ska Pelle vara jultomte också?

  14. Erik skriver:

    katten:

    Lucia-repliken var publicerad i UNT-reportaget, hur förklarar du det?

  15. Ola Jennebrink skriver:

    Pelle;
    Skriver inte UNT i sin sista mening att deras egna skriverier är ”kvinnors problem”?Jag läser det om och om igen och får det inte till annat än att de tillstår att de själva behandlar mäns problem som allmängiltiga och kvinnors problem som specifikt kvinnliga.Sedan säger de att detta egna agerande är ”kvinnors problem” Är det jag eller UNT som har hjärnsläpp?

  16. Pelle Billing skriver:

    Tack Peter! Jag har uppdaterat originalinlägget med en bild:

    http://www.pellebilling.se/2009/11/aggressiv-lucia/

  17. Noger skriver:

    Erik säger:
    ”Majoriteten av alla våldshandlingar som påstås begås i nära relationer handlar om våldshandlingar mot kvinnor på arbetsplatsen av elever, patienter eller klienter.”

    Erik eller ngn annan hugad:
    Jag försöker bena ut det här med relationsvåld, speciellt dödligt sådant.
    Aftonbladet körde för ett tag sedan en artikelserie som hette ”153 kvinnor” eller nåt, som uppmärksammar kvinnor som dödas i av sin man.
    Vet du om det i dessa siffror döljer sig arbetsrelaterade dödsfall, eller har man gått in och letat upp fall där det verkligen rör sig om NÄRA relationer?
    (jag vill minnas att man bland annat tog med Alexandra Fossmo i listan, som ju inte mördades av en man).
    Har läs någonstans att 4-5 män tas av daga under liknande omständigheter per år, vilket skulle resultera i ca 40-50 män under samma tid. Kan det stämma?
    Vad jag är ute efter är egentligen att jämföra siffror för dödade vid relationsvåld och arbetsplatsolyckor med dödlig utgång, för män och kvinnor.

    Har du, eller någon annan, några fakta eller länkar?

  18. Erik skriver:

    Noger

    ”Jag försöker bena ut det här med relationsvåld, speciellt dödligt sådant.”

    Lycka till med det, feminister har ett uttryck för att hindra att deras påståenden skall kunna benas ut – omdefiniering.

    ”Aftonbladet körde för ett tag sedan en artikelserie som hette “153 kvinnor” eller nåt, som uppmärksammar kvinnor som dödas i av sin man.
    Vet du om det i dessa siffror döljer sig arbetsrelaterade dödsfall, eller har man gått in och letat upp fall där det verkligen rör sig om NÄRA relationer?”

    Jag gissar att man använde kriminolog Mikael Ryings forskning, den handlar enbart om mord begågna av pojkvänner eller expojkvänner och konstaterar även att varken förövaren eller offret vanligen är vem som helst.

    ”(jag vill minnas att man bland annat tog med Alexandra Fossmo i listan, som ju inte mördades av en man).”

    Jag tror de menade att det var Helge Fossmo som bar ansvaret för mordet vilket i och för sig är korrekt. Men där har du ett klockrent exempel på vilken sorts man det är som begår eller orsakar mord på flickvännen.

    ”Har läs någonstans att 4-5 män tas av daga under liknande omständigheter per år, vilket skulle resultera i ca 40-50 män under samma tid. Kan det stämma?”

    Ja, ca 25% av personer mördade i nära relationer är män. I övrigt finns stora likheter mellan de mördade kvinnorna. En favoritlögn från feminister är annars att koppla misshandel av frun och mord av frun till varandra och ge intryck att kvinnorna blir ”ihjälslagna” av sina män. I realiteten så sker morden vanligen via kniv och har sålunda mycket lite att göra med knytnävsslag och knuffar.

    ”Vad jag är ute efter är egentligen att jämföra siffror för dödade vid relationsvåld och arbetsplatsolyckor med dödlig utgång, för män och kvinnor.”

    Det dödas fler män på arbetsplatser, det dödas fler kvinnor i relationer. Det är vanligare kvinnor tar risker för sexuella relationer, det är vanligare män tar risker för pengar.

    ”Har du, eller någon annan, några fakta eller länkar?”

    Inga direkta men det borde vara ganska lätt att hitta, Mikael Rying har som sagt forskat på framför allt mord begågna av pojkvänner och funnit det inte alls var vilka pojkvänner som helst.
    För inte så länge sedan dödades för övrigt en ung kvinna av en manlig vän. Han sköt henne av misstag i ansiktet när han full satt och lekte med pistolen. Det var heller inte vilken man som helst utan en känd brottsling. Det kostar kvinnor att vara nära de farligaste männen men det verkar aldrig finnas brist på kvinnor som vill vara i deras närhet.

Google