Inger Segelström står över forskningen

04 december 2009, av Pelle Billing

Tidigare idag länkade jag till ett mycket bra blogginlägg hos EP, men jag vill passa på att skriva ett separat inlägg då det är en så viktig fråga.

Jag pratar ofta om hur viktigt det är att titta på forskningsresultat när vi diskuterar jämställdhet. Till exempel finns det en hel del forskning om våld i nära relationer, och all forskning visar att bägge könen utövar våld och det finns inget stöd för någon könsmaktsordning. Trots detta så för Sverige en politik på området som helt utgår från könsmaktsordningen. Hur kan detta komma sig? Svaret får vi från en riksdagsdebatt i maj 1998, där man diskuterade den proposition som möjligen var startskottet för att radikalfeminismen på allvar kom in i lagstiftningen:

Lennart Rohdin (fp)
[...] För det andra: Vilken forskning är det som regeringen hänvisar till men aldrig namnger som grund för sitt könsmaktsperspektiv på våld mot kvinnor? Kan jag få något namn och någon titel? [...]

Inger Segelström (s)
[...] Svaret på den andra frågan är att vi behöver inte längre forska kring de här frågorna, därför att vi har årtionden av praktisk erfarenhet. Det som vi i dag grundar propositionen, som heter Kvinnofrid, på är 20 års arbete som vi kvinnor har varit med och utfört i kvinnojourerna. Vi behöver inte forskning längre, för vi vet hur det ser ut i verkligheten. [...]

riksdagshuset-stockholm

Om man grundar sin kunskap på kvinnojourerna så har man rimligen bara lärt sig om våldsutsatta kvinnor, och inte om våldsutsatta män. Hur trångsynt får man vara och ändå kalla sig minister i regeringen?

Precis som många andra elitfeminister så drar sig Segelström heller inte för att använda härskartekniker när hon bemöter kritik:

Precis som jag slutligen sade i mitt anförande tycker jag att det känns väldigt bra att vi nu kommer att komma överens med de schysta och goda männen. Jag hoppas att också Lennart Rohdin tillhör den gruppen.

Detta är ett klockrent exempel på den femte härskartekniken – påförande av skuld och skam.

Den dag som statsfeminismen går under, så finns det många politiker som kommer att ha mycket att stå tillsvars för.

 

6 kommentarer på “Inger Segelström står över forskningen”

  1. EP skriver:

    Det tycks också vara i samband med den propositionen som mansjourernas enda möjlighet att få stöd blev att arbeta mot mäns våld mot kvinnor. Det gick inte längre att få stöd för arbetet med utsatta män.

    http://endastp.blogspot.com/2009/12/mansjour-eller-ej-i-riksdagsarbete.html

    med utdrag från:
    http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&doktyp=mot&rm=1997/98&bet=Ju30&dok_id=GL02Ju30

  2. Magnus, Genusmagazinet.se skriver:

    ”Det tycks också vara i samband med den propositionen som mansjourernas enda möjlighet att få stöd blev att arbeta mot mäns våld mot kvinnor. Det gick inte längre att få stöd för arbetet med utsatta män”

    Den förre jämställdhetsministern Margareta Winberg, samt Socialstyrelsen, ville redan för 10 år sedan att män skulle få hjälp och stöd att sluta slå. Detta i ett syfte att få ned mäns våld mot kvinnor.
    De ”mäktiga” kvinnojourerna lyckades dock sätta stopp för detta förslag, då kvinnojourerna ansåg att man inte skulle flytta fokus från kvinnorna till männen.
    Det var av den anledningen som ”mansjourer” inte fick det stöd och hjälp de behövde från staten.

    Likaså har kvinnojourerna under en lång period förnekat att våld i samkönade relationer skulle vara speciellt vanligt förekommande. Detta då den sanningen inte passade in i teorin om könsmaktsordningen, där män slår för att upprätthålla sin påstådda överordnade position.

    Kvinnojourerna har tyvärr satt krokben för så många av dem som på ett seriöst sätt arbetar för att minska mäns våld mot kvinnor. Märkliga teorier har fått gå före fakta och kunskap. Mycket beklagligt.

    Men säga vad man vill om jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Hon har en hel del politiska brister och är relativt dåligt insatt i ämnet. Men hon har ändå satt fokus på att män som slår ska få hjälp och stöd, samt att våld i samkönade relationer måste bekämpas. Kvinnojourerna har under de senaste åren således fått backa från sina förlegade uppfattningar i dessa frågor.

    Att jämställdhetsminsiter Nyamko Sabuni sedan inte tycks förstå att även män utsätts för relationsvåld, är dock mycket beklagligt.

  3. EP skriver:

    Magnus

    Vad jag kan se har de fått stöd, mycket lite dock och endast för att arbeta med frågan våld mot kvinnor.
    Och som du säger att ‘ “mansjourer” inte fick det stöd och hjälp de behövde’.

    Viktig är också den uppsats som du länkar till:
    http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:189515
    Mammors våld och vårdnadstvister.

    Socialstyrelsens stöd till frivilliga organisationer:
    http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8428/2009-126-207_2009126207.pdf

    Här står om stöd till kvinnojourerna 2005-2008 och det lilla så kallade mansorganisationer fick.

    Kom ihåg att det är inte socialstyrelsen som bestämmer för vad man ska få pengar det kommer i direktiv.

  4. John skriver:

    Bara för att en grupp kallar sig Mansgrupp, Mansjour etc
    så behöver den inte vara på ”vår” sida. Det kan lika gärna
    vara feministiska män som skall tala om för män vilka
    patriarkla svin de är. Se tex dessa sköna herrar:
    http://www.mfj.se/
    http://www.killfragor.se/

  5. John skriver:

    Pelle,

    Det hade jag missat.
    Vilken imponerande lista!
    Du är verkligen proffsig!
    Återkommer till MFJ.
    Dom är experter på att
    få pengar från alla håll.

Google