Idealmannen är kartlagd

16 december 2009, av Pelle Billing

pappa-barn

Bloggaren ”En pappas dagbok” har skrivit ett riktigt roligt inlägg om dagens mansroll. Här är ett citat:

Själv förstår jag inte alls varför inte killar bara kan anpassa sig. Allt som behövs är en vältränad kropp, bra jobb, inte vara en toffel, lyssna på kvinnans behov men inte gå till överdrift, vara jämställd fast utan att det blir osexigt, betala på dejten men inte göra karriär, vara mer hemma med barnen men låta kvinnan vara hemma tills hon inte vill vara hemma längre, slå Janne på truten om han säger något kränkande fast berätta inte för någon att kvinnan vet om det, styrketräna inte för det är osexigt med för tränade killar, ha inte kycklingben och säg att du älskar henne ofta men inte för ofta för då blir det tjatigt och pudelaktigt. Men framför allt sätt på henne stenhårt på köksön utan att fråga, bara ta tag i henne, men gör det inte om hon är trött.

Se även Sydsvenskans intervju med bloggaren.

 

11 kommentarer på “Idealmannen är kartlagd”

  1. Anders skriver:

    Hehe, kul inlägg. Kvinnor har iofs liknande problematik, men till skillnad från männens så osynliggörs den inte på samma sätt.

    Själv har jag märkt av det där med att det är bra att vara vältränad, förutsatt att man inte behöver träna för att vara det :-) .

  2. Gonzo skriver:

    Anders
    Hehe, kul inlägg. Kvinnor har iofs liknande problematik, men till skillnad från männens så osynliggörs den inte på samma sätt.

    Helt rätt och samtidigt så riskerar kvinnor inte att straffas för sina problem.
    Mansrollen bidrar till att män blir kriminella och straffas oftare än vad kvinnor blir

  3. Kristina skriver:

    Helt rätt Anders!
    Orimliga krav ställs på kvinnor.
    Orimliga krav ställs på män.

    Förhoppningsvis inte av samma personer. Detta ser jag som ett argument för att se varandra som individer med positiva och negativa sidor.

    Men allt är inte en tävling och vi kan komplettera varandra för bästa resultat.

  4. Bernt skriver:

    Kristina!

    [Men allt är inte en tävling och vi kan komplettera varandra för bästa resultat]

    Precis!
    Detta sammanfattar vad jag tycker är svaret på hela kön-, genus- jämställdhetsdebatten.

    - Vi kompletterar varandra för bästa resultat- !

  5. Kristina skriver:

    Bernt:
    Kul kommentar! Och tack.
    Förtydligar lite: Jag menar komplettera varandra på ett individuellt plan, inom paret för bästa resultat. Detta förutsätter inte homogena grupper karlakarlar och kvinnliga kvinnor utan möjliggör en valfrihet också…

  6. Bernt skriver:

    Kristina!
    Håller fortfarande med dig. Det är mitt synsätt också.

  7. Erik skriver:

    Kristina:

    ”Helt rätt Anders! Orimliga krav ställs på kvinnor. Orimliga krav ställs på män.”

    Krav ställs inte av sig själva, krav ställs av människor.

    En sak jag efter flera års deltagande i sådana här diskussioner märkt är att när män säger ”det ställs så höga krav på oss” menar de krav som kvinnor har men när kvinnor säger ”det ställs så höga krav på oss” menar de krav som ANDRA KVINNOR har.

    Inte vid något tillfälle har jag i debatten varit med om att kvinnor anser de behöver lyssna på krav som män har eller uttryckt nån som helst respekt för mäns rätt att ha ett enda krav på kvinnor. Det är antingen krav från ”det” eller från ”samhället” och i regel betyder ”det” krav som DE har på sig bland den grupp vars åsikter är viktiga för dem att tillfredställa (nästan alltid andra kvinnor) medan ”samhället” betyder TV och massmedia – vilka själva när de tillfrågas erkänner att det är kvinnors egen konsumtion som styr vad de visar.

    Dvs ”det” är kvinnor, och ”samhället” är vad kvinnor via vad de tittar på TV och köper i affärer gör mest lönsamt för marknaden.

    ”Men allt är inte en tävling och vi kan komplettera varandra för bästa resultat.”

    Du har helt rätt i att det inte är en tävling men att framställa situationen som neutral är felaktigt då det är likvärdigt med att låsas kunna ingenting om vårt samhälle och vår omgivning. De allra flesta vet nog exempelvis att den som bestämmer om en man ser bra ut i ett visst klädesplagg nästan alltid är en annan kvinna – som i sin tur ofta får sina pressier för det valet från den nöjesindustri som till 80% betalas av kvinnlig konsumtion.

    Den enda effekt genusvetenskap har är att den inbillar oss män har makten och därmed gör oss helt blinda för alla de saker som bevisligen kvinnor (OAVSETT hur det går till) kontrollerar.

  8. Kristina skriver:

    Erik:
    Ok, intressant, håller väl delvis med.
    Hur kvinnor ser på männens preferenser är lite vanskligt. Jag TROR att kvinnor säger att de inte tar åt sig av männens krav OAVSETT om man i verkligheten gör det eller inte. Kanske för att det ger status att få det att verka som att man inte ger efter.

    Det som talas om här är inte alltid krav utan oftare förväntningar. Delvis bygger det på social konkurrens (som du var inne på), vilket gör att kvinnor tävlar med kvinnor och män tävlar med män. Men även i arbetslivet konkurrerar vi. Det handlar inte bara om utseeende och popularitet. Vi har alla krav på att vara bra på det vi gör. Kvinnor förväntas vara bra/duktiga på många arenor samtidigt, arbetsliv, relationer och föräldrarskap t.ex.. Om man skulle lägga samman alla förväntningar som kvinnor har på sig skulle det bli lika orimligt som i inlägget från en pappans dagbok ovan, är min uppfattning.

    ”Vara omtänksam och uppmärksam men inte pyssla om partnern för mycket så att han känner sig kvävd. Inte vara för självständig men inte vara osjälvständig. Våga stå upp mot skönhetsideal och vara sig själv, men vara snygg. Lägga lika mycket tid på utseendet som i början av förhållandet så att mannen inte ”känner sig lurad”. Vara en bra mamma, ta huvudansvaret för barnet men ge pappan samma möjlighet till närhet och ansvar. Inte ändra stil för att man blivit förälder för då kan partnern tröttna. Ha ett bra jobb men inte lägga för mycket tid på jobbet, ha intressen men absolut inte grävan ner sig i en sak och bli nördig, det är okvinnligt. ”

    Allt är inte en tävling: kan vi se bortom konkurrenstänkandet? Om målet är lycka så hjälper det inte att ”vinna”. Ett banalt exempel: om vi (man eller kvinna)bildar en relation med den person som anses mest attraktiv av vår omgivning, har vi kanske vunnit socialt, men det garanterar inte att vi mår bra.

  9. Pelle Billing skriver:

    Kristina,
    Kloka ord som vanligt. Och det du skriver om krav på kvinnor kan jag känna igen; de kraven finns helt klart.

  10. Lavazza skriver:

    En skillnad som möjligen finns ändå är att kvinnor faktiskt ibland skriver ner sina orealistiska krav på männen utan att de ser hur orimliga de är och därför låter bli att trycka på send-knappen. Män är enligt min mening mer benägna att inse att man inte kan få allt eller omedvetna om vissa ytterligare krav de ställer på en kvinna, förutom de uttalade, vilka oftast är en kort lista som att se bra ut, älska/gilla honom och vara uthärdliga att vara tillsammans med.

  11. Erik skriver:

    Kristina:

    ”Hur kvinnor ser på männens preferenser är lite vanskligt. Jag TROR att kvinnor säger att de inte tar åt sig av männens krav OAVSETT om man i verkligheten gör det eller inte. Kanske för att det ger status att få det att verka som att man inte ger efter.”

    Jag har en lite annan syn på det, jag anser kvinnor inte tar åt sig av ”männens” krav på riktigt. Kvinnor går främst på andra kvinnor och sedan på sin egen man men inte på män i allmänhet.

    ”Det som talas om här är inte alltid krav utan oftare förväntningar. Delvis bygger det på social konkurrens (som du var inne på), vilket gör att kvinnor tävlar med kvinnor och män tävlar med män.”

    Förväntningar och krav är samma sak. Det jag påpekade var att kvinnor motsvarar kvinnors förväntningar, män motsvarar kvinnors förväntningar. Kvinnor motsvarar inte mäns förväntningar.

    ”Men även i arbetslivet konkurrerar vi. Det handlar inte bara om utseeende och popularitet. Vi har alla krav på att vara bra på det vi gör.”

    Javisst, jag har krav på att prestera i arbetslivet för kvinnor förväntar sig det. Kvinnor har krav på sig att prestera i arbetslivet för andra kvinnor förväntar sig det. Om en kvinna inte presterar i arbetslivet har det ingens om helst effekt på hennes sociala liv (högpresterande kvinnor har negativt effekt) Om en man inte presterar i arbetslivet så har det enorm negativ effekt på hans sociala liv.

    ”Kvinnor förväntas vara bra/duktiga på många arenor samtidigt, arbetsliv, relationer och föräldrarskap t.ex..”

    Där har vi det där tricket jag pratade om. Tredjeperson ”det förväntas” Kvinnor ”förväntas” säkert vara bra på allting men det är inte MÄNNEN som förväntar sig kvinnor skall vara bra på allting och mänen har aldrig någonsin i världshistorien haft som krav på kvinnor att klara allting, det var faktiskt kvinnorrörelsen som bestämde ”kvinnor kan” män har aldrig bestämt det.

    ”Om man skulle lägga samman alla förväntningar som kvinnor har på sig skulle det bli lika orimligt som i inlägget från en pappans dagbok ovan, är min uppfattning.”

    Om man skulle lägga samman de förväntningar män har på kvinnor skulle det bli betydligt mer rimligt än när du tittar på de förväntningar kvinnor har på män. Diskrespansen står kvinnor själva för exempelvis genom alla dessa krav på hur både män och kvinnor skall klä sig, hur lägenheter skall inredas och liknande.

    “Vara omtänksam och uppmärksam men inte pyssla om partnern för mycket så att han känner sig kvävd.”

    Det var det här jag menade med förra inlägget, när kraven är på kvinnor är det deras MAN, det är inte män i allmänhet. Kraven på män däremot kan komma från precis vilken kvinna som helst.

    ”Allt är inte en tävling: kan vi se bortom konkurrenstänkandet?”

    Nej det är inte en tävling, jag försöker förklara att skillnaden mellan män och kvinnor är att män har krav på sig från kvinnor, medan kvinnor har krav på sig från andra kvinnor och sin man men inte från män i allmänhet för kvinnor förväntas inte bry sig om män i allmänhet. Kvinnor har inte uppfostrats med mantrat ”man skall vara snäll mot män” Tvärtom

    Vi kan ta ett citat från Julia Roberts i ”Erin Brockovich” Torture them- its good for them (Julia Roberts till en tioårig flicka) så ser vår kultur ut.

    ”Om målet är lycka så hjälper det inte att “vinna”.”

    Svenska kvinnor vill ha rättvisa – inte lycka. Iaf om vi skall tro politiker, massmedia och diverse högskoleutbildningar.

    ”Ett banalt exempel: om vi (man eller kvinna)bildar en relation med den person som anses mest attraktiv av vår omgivning, har vi kanske vunnit socialt, men det garanterar inte att vi mår bra.”

    Enligt samma logik som visar vi inte har som mål att vara lyckliga har vi heller inte som mål att må bra.Vi har som mål att alla skall må precis lika jävligt för då är det ”rättvist” och rättvisa är det enda vi bryr oss om nuförtiden. Till och med Moderaterna vill bli ett rättviseparti nu. Toppen!

Google