Barbro Hedvall tar bladet från munnen

31 december 2009, av Pelle Billing

barbro-hedvall

Det verkar som vi fått ytterligare en röst i jämställdhetsdebatten, och glädjande nog en röst som vill att män och kvinnor ska behandlas på samma vis – inte att kvinnor ska ha särskilda förmåner. Barbro Hedvall, tidigare ledarskribent på Dagens Nyheter, skrev tidigare i december en debattartikel om våld i nära relationer. Nu skriver hon ånyo en debattartikel med ett könsperspektiv, och även denna gång handlar det om att kvinnor inte ska ses som offer i någon större utsträckning än män.

Precis som jag bloggade om igår, så vänder sig Barbro Hedvall mot att Maud Olofsson har ett utrymme att söka sympati hos pressen och hos folket för att hon får tuff feedback och tuff kritik. Olofsson hävdar att hon behandlas tuffare för att hon är kvinna, men som Hedvall skriver så får även män i ledande positioner utstå tuff kritik:

Det räcker med att erinra om kritiken mot AMF-chefen och hans förmånliga pensionskontrakt för att ta ett exempel från i år. Och när det gäller statsråd har Maud Olofsson ett par kolleger som odugligförklarats fler gånger än hon: arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin och försvarsminister Sten Tolgfors.

Det Olofsson gör är alltså att hon underminerar andra karriärskvinnor att bli tagna på allvar, när hon ska söka sympati hos pressen så fort det börjar blåsa snålt.

Själv har jag också en stilla fundering kring vilka feministiska principer som ska gälla här, då de motsäger varandra. Liza Marklund och Lotta Snickare hävdar i sin bok Det finns en särskild plats i helvet för kvinnor som inte hjälper varandra, att kvinnor hålls tillbaka i sin karriär av att de inte får samma tuffa feedback och kritik som männen får. Men när en karriärskvinna som Maud Olofsson får just denna tuffa form av kritik så ska hon istället gråta ut i pressen. Vad är detta för dubbelmoral? Är budskapet att kvinnor ska få samma tuffa feedback som män eller inte?

Tack Urban för tipset!

 

Kommentarsfunktionen är stängd.

Google