Subtil feminism

03 november 2009, av Pelle Billing

Josefin Brink, vänsterpartist och radikalfeminist, kräver i en debattartikel i Expressen att samboskap ska jämställas med äktenskap. Hon tar som exempel den arvsstrid som uppstått efter Stieg Larsson, och att den hade kunnat undvikas om hans samboskap hade räknats som ett äktenskap. Brinks synsätt på äktenskap kontra samboskap sammanfattar hon på följande vis:

Lagstiftningen måste därför ändras för att gå i takt med hur människor faktiskt väljer att leva. Äktenskapet är – tack och lov – inte längre den obligatoriska samlevnadsformen. Det är dags att samboskap fullt ut ges samma status som äktenskap.

Detta kan ju låta bra när man läser det. Som att hon vill vara progressiv och anpassa lagstiftningen till hur människor lever i dagens samhälle. Men vad är det egentligen hon vill göra; vad är det för konsekvenser som hon förespråkar?

Ifall vi i lagen likställer samboskap med äktenskap, så försvinner möjligheten att bo ihop och dela ett liv tillsammans, utan att slå sina påsar ihop på det lagliga och ekonomiska planet. Brinks förslag handlar således om att alla människor ska tvingas in i ett äktenskap om de vill leva med en annan person. Och vad har då detta att göra med feminism? Jo, det har allt att göra med feminism; den typ av feminism som inte prioriterar jämställdhet utan som prioriterar reformer som är bra för kvinnor.

Det finns flera olika sätt att leva ihop, och man kan göra det under olika faser i livet. Ett sätt att leva ihop är att bilda familj, köpa hus och uppfostra barn tillsammans. I detta läge är det bra att äktenskapet finns som laglig konstruktion, så att man kan ärva varandra om den ene dör, och så att tillgångarna delas lika vid en skilsmässa. Jag har själv även föreslagit att man skulle göra intjänade pensionspoång gemensamma under ett äktenskap, så att den som väljer att jobba mer i hemmet än utanför hemmet inte ska missgynnas otillbörligt mycket.

Men ett annat sätt att leva ihop är att man inte vill bilda familj. Eventuellt är man lite äldre och vill bara vara sambo med en annan person, under en kortare period eller för resten av livet. I det här läget så har bägge ofta ett jobb, men inte sällan så kan det skilja i hur mycket man jobbar och hur krävande jobbet är. I vårt samhälle är det oftast mannen som jobbar fler timmar utanför hemmet, och som tar på sig ett mer krävande jobb. Medan man är sambo kanske man väljer att dela på inkomsterna, men det finns egentligen ingen anledning att dela upp tillgångarna när man flyttar isär, eller att dela på intjänade pensionspoäng. Om ena personen väljer att ha ett lättare jobb och mer fritid, så har man ingen rätt att åka snålskjuts på den andres arbete, när förhållandet tar slut. Men det är just detta Josefin Brinks förslag om att likställa samboskap med äktenskap skulle innebära, och därmed så är det inget annat än en subtil form av feminism hon förespråkar, när män ska förbjudas leva med kvinnor utan att vara redo att dela med sig av den inkomst de själv sliter sig till, månad för månad.

Brink skriver vidare:

Uppenbarligen tycker en majoritet av Sveriges riksdagspolitiker att äktenskap är det enda giltiga skälet att få ärva en livspartner. Detta oavsett om du levt med din sambo i många år. Det vilar en doft av 1800-tal över de värderingarna.

Nja, det är snarare förslaget om att folk inte ska få leva ihop utan att ingå i något som räknas som ett äktenskap, som får se som en doft av 1800-tal. Jag trodde att feminismen handlade om att varje individ skulle bli självständig och få ta konsekvenserna av sitt livsval, men tydligen så stämmer inte det riktigt med de förslag som läggs fram.

Läs även:

Per Bardh, LO’s avtalssekreterare, skriver i Aftonbladet att det är självklart att kvinnodominerade yrkesgrupper ska få ett högre lönepåslag än mansdominerade yrkesgrupp. Varför är detta självklart? Man utgår då från att kvinnodominerade yrken får en lägre lön, men det kan lika gärna vara så att kvinnor söker sig till yrken där det är mindre konkurrens och mer flexibilitet, och som därmed ger en lägre lön.

Lars Einar Engström, en manlig feminist i näringslivet, skriver en krönika i E24 Kvinna. Hans utgångspunkter är i grund och botten identiska med statsfeminismen, dvs att vi ska ha 50/50-fördelning av män och kvinnor och kvotering bör införas snarast. Men det som förvånar är att han har en medvetenhet om den manliga könsrollen begränsningar, vilket han tar upp som: ”I grunden är män blyga varelser. De flesta män är rädda att de ska göra misstag när det gäller jämställdhetsfrågan och den största skräcken är naturligtvis att bli bortvald av andra män. Antingen ansedd som mjuk eller, i värsta fall, som homosexuell. Tyngst av allt, enlig Catalyst, är att förlora status hos andra män och det är därför vi män behöver förebilder.” Frågan är varför han då inte kan ta ett steg till och utmana själva statsfeminismen?

Pia Sandvik  Wiklund och Pontus Ringborg från Delegationen för jämställdhet i högskolan, skriver en debattartikel i Sydsvenskan om hur 25 miljoner ska fördelas för jämställdhetsinsatser i högskolan. Men inte ett ord om att vi snart bara har en tredjedel manliga stundenter på universitet och högskolor. Den frågan ska däremot diskuteras i en högst ovanlig s k ”omvänd jämställdhetsdebatt” hos Folkuniversitetet i Stockholm. Om jag inte bodde i Malmö skulle jag gått och lyssnat på debatten, för att höra vad de två superfeministerna i panelen har att säga i frågan. Låt mig gissa att de kommer att skylla allt på pojkarna själva, och deras ”maskulinitetskultur”. Trots allt är det ett stort steg framåt att man lyfter en viktig mansfråga!

 

11 kommentarer på “Subtil feminism”

  1. seww skriver:

    Jag bara förundras över hur dessa människor får komma till tals och hur har de kommit var de är idag.
    Det är ju ren och skär idioti och slöseri med våra (skattebetalarnas) pengar.

    Har vi det så bra i Sverige, att vi har tid att bry och orka tänka på dessa oväsentliga småsaker? Kanske vi behöver några terrorister som bombar WTC i Fjollträsk? Då får vi nåt annat att tänka på och kanske kan fokusera på vad som är viktigt i världen.

    Dessa otroligt duktiga kvinnor vill inte åka till Afrika eller andra u-länder för att göra någon skillnad, utan de vill sitta i fina lokaler i centrala Fjollträsk (Sthlm för er som inte kan norrländska) och dricka latte och diskutera.

    Det kanske inte hade nåt med artikeln att göra, men vi har så många i-landsproblem i detta skitland så det är löjligt. Hoff man blir mörkrädd. Dags att gå till skogen och njuta av tystnaden och den inte så kvinnovänliga miljön.

  2. Martin skriver:

    Jag tycker att det lustigaste av allt är det sista stycket angående jämställdheten i högskolan.

    Att kalla det ”omvänd jämställdhetsdebatt” när det är män som är i underläge visar ju vilken definition dagens samhälle har på på jämställdhet.

  3. Access skriver:

    När jag har läst om tvisten kring Stieg Larssons arv har tanken flera gånger slagit mig; Tänk om det nu är så att Stieg Larsson INTE VILLE skriva inbördes testamente med sin sambo. Det var ju en rätt intelligent man, vad man kan förstå, och efter 30 års samboskap så får man förutsätta att det var ett medvetet val att ha det så.

    Om Josefin Brinks idé skulle realiseras så försvinner ju plötsligt en möjlighet för människor att välja hur deras kvarlåtenskap ska fördelas. Men att begränsa människors valmöjligheter är ju å andra sidan typiskt för vänsterpartistisk politik, så det kanske bara är klockrent ur deras perspektiv.

  4. Pether skriver:

    Det är bara att skriva ett testamente så kan kvinnan få del av mannens rikedom när kvinnan vill dra till någonannan eller han kollavippar.

  5. Albert skriver:

    Jag har reagerat över det där förut – att debatt om mansfrågor är omvänd jämställdhet och diskriminering mot män eller samhälleliga fördelar för kvinnor är omvänd diskriminering.

  6. Erik skriver:

    Access m.fl:

    Många av de som diskuterar denna tvist verkar inte ha läst Stieg Larssons böcker överhuvudtaget. Låt mig förklara läget:

    Huvudpersonen är en manlig journalist vars enda någorlunda fasta partner är en gift kvinna vars konstnärsman accepterar att journalisten har sex med hans fru så länge det bara är sex och inte sabbar deras äktenskap. I övrigt lever journalisten ensam, Han har sex med kvinnor som vill ha sex med honom men han har inte fast relation med nån av dem.

    För de som bara sett filmerna vill jag påpeka att flera av de kvinnor som journalisten har sex med klippts ut ur handlingen. Det förvånar knappast någon eftersom journalisten ifråga har sex med större delen av alla kvinnor som förekommer i bokserien vilket i filmform hade verkat absurt. Poängen är alltså att de värderingar som Stieg Larsson förde fram via sina böcker gällande relationer mellan man och kvinna är att det är parets egen ensak.

    Om Stieg Larssons relation till sin flickvän var av samma typ är det förståeligt han inte skrev något testamente (utöver det där skämtet om vänsterpartiet) Däremot finns inget hinder för de personer som får arvet efter Larsson att göra en privat uppdelning. Jag tror det viktiga att komma ihåg här är att vänsterpartiet på Larssons tid i mångt och mycket stod för raka motsatsen vad Josefine Brink står för idag.

    Vi får skilja mellan Brinks tvångsvänster och Larssons frihetliga vänster.

  7. Erik skriver:

    OMVÄND JÄMSTÄLLDHETSDEBATT?

    Vad är det för dumheter? det är jämställdhetsdebatt, den är inte omvänd utan jämställdhet betyder kvinnor och män från början.

  8. Mattias skriver:

    Apropå ”omvänd jämställdhet”, det är viktigt att vi alla nu inte låter feminismen kidnappa uttrycket jämställdhet.

  9. Access skriver:

    Erik!

    Jag är uppvuxen i en vpk-familj och uppfostrad till kommunistisk barnatro, så jag är fullt medveten om skillnaden mellan vänster då och vänster nu. På samma sätt som jag är medveten om den kommunistiska blinda barnatrons jämförbarhet med feministisk eller religiös blind barnatro. Tack och lov går det att ta sig ur sånt om man bara vill.

    Av Larssons ”frihetliga vänster” finns noll och inget kvar. Hela vänstern är ockuperat av normativa moralister. Det är ett faktum, oavsett om vad ”frihetlig vänster” tycker om saken.
    Så i praktiken är det ingen vits att tala om ”frihetlig vänster” i samband med vänsterpartiet, socialdemokraterna eller miljöpartiet. Det är bara en verklighetsfrånvänd illusion.

    Jag kan heller inte se varför man måste ha läst hans böcker för att få ett perspektiv på arvstvisten. han skrev inget testamente. Han valde att inte skriva nåt testamente, det var en möjlighet han aktivt valde bort. Uppenbarligen, eftersom han inte var nån oreflekterande eller ointelligent människa.

    Huruvida hans förhållande till sambon återspeglades i hans rollfigurer eller inte är bara rena spekulationer som är värda noll och inget.

  10. [...] Pelle Billing har en mer eftertänksam ton och försöker verkligen förstå hur förhållandet mellan mansrörelse och feminism blivit så komplicerat. Länk [...]

  11. [...] höstas skrev jag om hur Josefin Brink (v) vill att samboskap ska likställas med äktenskap. Nu är det Karin Olsson [...]

Google