Riktas underhållningsvåld mot kvinnor?

15 november 2009, av Pelle Billing

Aftonbladet skriver om underhållningsvåld, och hur vi ska ställa oss till detta. Jag tänker inte ge mig in i sakfrågan med det är fascinerande att man får det till att kvinnorna är de som drabbas av våldet när det gäller bio och TV. Alla som sett en våldsam film någon gång vet ju att det är männen som dör som flugor, medan att om en enstaka kvinna dör är det i princip alltid en känslomässig händelse i filmen.

Men Aftonbladet tar ändå in flera kommentarer om hur just kvinnor drabbas, som om detta var det stora problemet:

Äntligen någon som reagerar på detta våld i tv och på bio mot kvinnor. Jag har ända sedan mina tonår vägrat att se sådan underhållning. Om vi kunde påverka filmstjärnor och skådespelare att inte medverka i detta våld skulle mycket vara vunnet. Männen kanske vaknar och börja tänka i lite andra banor”, med vänlig hälsning Elly

Något man också kan notera är att våldtäkt mot kvinnor alltid (med rätta) framställs som något hemskt och förkastligt i filmer, medan våldtäkt mot män t o m kan vara en del av underhållningen i komedier (se Wedding Crashers).

Våldet i filmer är och föblir något som primärt utövas via män, vare sig det gäller slagsmål eller nermejandet av en grupp personer medelst automatvapen.

fight_425

(Tack för tipset Casper, jag är alltid tacksam för tips till bloggen och till mitt övriga arbete. Klicka på kontakt för att skicka ett meddelande till mig.)

 

11 kommentarer på “Riktas underhållningsvåld mot kvinnor?”

  1. vmm skriver:

    Ursäkta, nu tänker jag crossposta en kommentar som jag nyligen skrev på GenusNytt, men jag tycker den var så on-topic att jag inte kan låta bli. Jag citerar mig själv:

    ”Om det där med att fler kvinnor än män mördas på TV och i film: igår tänkte jag på det här när jag såg Die Hard 4.0 i TV4. Jag räknade faktiskt inte antalet mördade män. Jag tappade räkningen. Gissningsvis 30-40 stycken. Antal dödade kvinnor: 1. Skadade kvinnor: 1. Hon som dog var storskurk och hjälten Bruce Willis fick stryk av henne men efter ett tag så sa han ”Jag slår vanligtvis inte kvinnor, men nu ska jag göra ett undantag” och så slogs dom och det slutade med att dom slogs i en bil som hängde i ett hisschakt och hon ramlade ur. Hon som blev slagen var hjältens dotter som var tillfångatagen av en skurk och skurken gav henne två slag vid två tillfällen ganska lättvindigt.

    Ingridienser: oräkneliga män mördades. Hjälten försvarade sig tillslut mot den kvinnliga storskurken men först efter att ha påpekat att han inte brukar slå kvinnor. Sedan dog hon ”indirekt”, dvs hjälten dödade henne inte medvetet utan hon föll under en slagsmålsscen. Den skurk som slog kvinnan slog henne orättvist.

    Något säger mig att det här är ett ganska vanligt mönster i filmer.”

  2. Eva Lotta Bertil skriver:

    Jag kan tänka mig att i de fallen där fler kvinnor mördas så handlar det om t.ex. genusindränkta deckare vilka försöker visa på hur ”mäns våld mot kvinnor” ser ut i radikalfeministernas fantasigenusvärld – samtidigt som senaste datorn/telefonen/bilmärket ska marknadsföras/produktplaceras. Det handlar alltså om att dra in så mycket pengar som möjligt dels från typ olika genusifierade filminstitut (anslag), dels från biltillverkare (reklampengar) etc.

  3. Anders skriver:

    Det finns ju skräckfilmer också, män dör visserligen som flugor där också, men med kvinnor är det ofta lite mer utdraget och inte sällan med sexuella anspelningar.

    Hursomhelst kännns det som om en genusdiskussion om underhållningsvåld inte kommer leda nånstans vettigt…

  4. Adam Weisshaupt skriver:

    Anders,
    Det är ju faktisk någon som säger att jorden är platt här, alltså helt klart värt att poängtera av Pelle.

  5. Anders Hammarlind
    måndag 16 november 2009
    Benny Holmström, i Eskilstuna, sitter i rullstol efter en skidolycka. Han är helt klar i huvudet och i själen. Benen och balansen är problematiken. Han ska bli pappa inom kort. Fint det, livet handlar i mycket och mångt också om att bli förälder, få barn. Knappast en social konstruktion allena tror jag.

    Eftersom Benny inte kan fixa lyft (läs; lyft upp på skötbordet) har han önskat att hemkommunen, Eskilstuna, bistår med assistanshjälp under hans pappaledighet. Nej, sa kommunen, det finns väl en mamma eller hur? Smaka på den formuleringen. Det finns väl en mamma…..far och flyg åt fanders, ungefär.

    Ett uppror har tack o lov brutit ut kring just detta för enligt juridiken har Benny all rätt i världen att få assistans under pappaledigheten. Dröm om min förvåning när förra Genusskribenten i SvD och kandidaten för Moderaterna i kommande Riksdagsval Maria Abrahamsson nu slår sig samman med ingen annan än Gudrun Schyman (till bådas förvåning) och i några artiklar hudflänger Eskilstuna kommun. En kommun som är inskränkt menar de två. Bennys fru Bernadeta har ett bra jobb som tänker fortsätta med förutom då hon är mammaledig förstås. Benny har idag ingen assistanshjälp alls utan han klarar livet bra, reder sig. Men som pappa kommer det inte att gå lika enkelt. Men hans pappabehov kan tillgodoses av den andra föräldern menar alltså kommunen. Smaka på det som skrivet. ”Beslutet är unket könsrolls- och diskrimineringstänkande lång väg” skriver Abrahamsson/Schyman och de två anklagar Sarita Hotti(S) och Britt-Inger Remning(M) i kommunen för ren och skär dumhet. Därtill bör de be Benny och Bernadeta om inget annat än ursäkt. Det är det minsta man kan begära i Sverige år 2009. Här har vi tre diskrimineringar i samma andetag;

    Benny diskrimineras som blivande pappa.

    Benny diskrimineras som funktionshindrad.

    Bernadeta diskrimineras som mamma.

    Även moderata Riksdagsledamoten Hillevi Engström har engagerat sig och skriver ” att kunna vara hemma och ta hand om sitt barn är en självklar rättighet även för en pappa” och barn behöver umgås med båda sina föräldrar. Självklarheter förstås och här har vi den klassiska konflikten, det är mamman som är förälder och pappan bistår i bästa fall. Eskilstuna kommun visar på problematiken utan pardon. Men bra av konstellationen Abrahamsson och Schyman att göra gemensam sak i denna solklara diskriminering.

    Hur det går fortsättningsvis vet vi ännu inte. Omprövning är att vänta så vi får avvakta med slutgiltigt besked fram tills dess.

    Barnperspektivet är viktigast, inte mammans eller pappans

    Vårdnadstvister är omogna, ett modernt samhälle borde ”sätta barnperspektivet före den vuxna kvinnans egenintresse och samhällets jämställdhetsperspektiv” skriver Östgöta Correspondenten i ledare. Barnperspektivet är viktigast, inte mammans eller pappans. I den bästa av världar borde föräldrarna, när relationen spricker, vara ansvarfulla nog, mogna nog, att inse barnets väl och ve före sig själva. Men inte alltid, skilsmässor kan bli rätt smutsiga menar tidningen (klokt). Och det är papporna som tar mest stryk i vårdnadstvisterna. Krånglande och anklagande mammor, socialsekreterare ” som sätter vuxenperspektivet framför barnperspektivet” och Östgöta Corren (borgerlig) skriver vidare om en omvänd könsmaktordning, ”där barns och pappors behov av varandra underordnarnas kvinnors mammarätt”.

    Till en av helgbilagorna har tidningen satt samman en gedigen journalistisk genomgång om pappors tillkortakommanden i – just – vårdnadstvister. Journalisten Carina Glenning har i Östgöta Correspondenten fått fler sidor till sitt förfogande. Det finns pappor som är riktiga svin, skriver hon, men hennes långa reportage handlar om inte om dessa utan om de justa, vanliga, mannen och pappan. Ett väldigt intressant reportage om mäns svåra situation som pappa när relationen till mamman havererar. I ungefär 25 % av relations bryten uppstår det problem, eller med andra 75% klarar av det på ett moget sätt. Här ett längre citat;

    Camilla Lindberg, riksdagsledamot FP:
    Helt klart har vi ett mansförtryck i Sverige och helt klart är processerna kring vårdnadstvister en mansfälla. Jämställdhetsdebatten har gått helt överstyr så till vida att man bara får prata om kvinnors utsatthet och problem. Allt annat blir sprängstoff och betraktas som politiskt inkorrekt och antifeministiskt. Jag tycker att jämställdhet handlar om individer, inte om kön, hudfärg etc. Det här är helt klart en fråga som måste lyftas

    Artikeln, den långa, finns att hämta hem på nätet, datum som gäller är den 7 november. Tidningen är, som sagt, Östgöta Correspondenten. Bra journalistjobb!

    Under fler år, ja över tiotalet numer, har jag jobbat med jämställdhet och jag förundras alltmer över hur manliga föreningar för jämställdhet så groteskt hemfaller åt att hata sig själva, som män, som individer. Man är offer för strukturer som gör att kvinnor alltid är underordnade, i alla sammanhang, och i alla samhällsklasser och män är alltid överordnade, i alla sammanhang, och i alla samhällsklasser. Att många genus- fundamentalister hatar män i stort som alltid är jag klar över.

    Ta nu till dig Benny och Bernadeta.

    Fundera på över- och underordning i dessa två och snart tre individer. Vad säger detta om tillståndet i vårt land hösten 2009?

    Har tittat runt vad Mansrörelserna säger om Benny Holmström.

    Män som menar att män, pappor, är i socialt underläge har uppmärksammat det hela förstås. Men de ger heller ingen eloge till att Schyman/Abrahamsson engagerar sig. Svagt!

    Och andra som ex. Talibanrörelsen ”Män för jämställdhet” flänger runt om och i landet och Riket och talar om hur ruttna män är unisont GENUINT tysta, förstås. Svagt. De struntar givetvis i Benny och Bernadeta fullkomligt och fullständigt. Kryperi är knappt ordet för en förening som anammat allt skit om män som finns att uppbringa. Och den som hittar en positiv rad om Benny och Bernadeta på deras hemsida får vi inte tala med. Där råder manshat från morgonkaffe till kvällsandakten. En riktig djävla manshatarförening utan sällan skådat slag. Men gå in på Ordförande Maos hemsida, där är det etter värre. WebbAdress, Tomas Wetterberg.

    ”Benny får inte vara pappa”, läs vidare på anders.hammarlind@blogspot.com

  6. Ermf skriver:

    Så måste ni tänka på att i denne filmen – så har hon blivit våldtagen , men så glömmer man en sak till, hon våldtar ju en annen man senare i filmen. Inget samtycke har getts när hon ger sig på honom….
    Så här handlar det även också om kvinnor som våldtar, men det löjliga är att inga kommenterar det eller slår detta stort upp..

  7. Sofia skriver:

    Apropå mäns våld mot kvinnor, titta här;

    http://www.folkbladet.nu/?p=160512

  8. Erik skriver:

    Det existerar en enda film i världen (jag känner till) som tar upp fenomenet kvinnlig våldtäkt på en man där det faktiskt framställs som ett problem när mannen inte ger samtycke till sex istället för antingen något kul (Våra värsta år, Wedding crashers) eller no big deal (Thursday, The Rookie).

    Den filmen heter Skamgrepp (Disclosure) och har Michael Douglas och Demi Moore i huvudrollerna. Om jag minns rätt så sade han nej 30 gånger i filmen som i övrigt handlar om hur det anses vara sexuella trakasserier när det är en manlig chef men inte när det är en kvinnlig. Demi Moore har en intressant replik där hon klagar över hur kvinnor som är sexuellt aggressiva framställs som nåt negativt medan killarna får göra som de vill.

  9. Gonzo skriver:

    Jag låg och slötittade på tv i natt, fick för mig att byta kanal på tvn och hamnade på tv4+ där filmen Going the distance visades (http://www.tv4.se/1.528050?episodeId=1.528051&amp ;) .

    Precis när jag kom in i filmen ligger en naken kille fastbunden i en säng. Två kvinnor plockar fram och monterar i hop en jätte dildo.
    Sedan byts scenen och man får se hur killens kompisar (kille och tjej) precis avslutat ett samlag i rummet bredvid. Genom väggen hör dom hur den fastbundna killen ”skriker”. Det tolkar dom som om han också ”har en trevlig stund”.

    Dagen efter hittas den nakne och fastbundna killen av sina kompisar, bredvid sig i sängen ligger jättedildon. Tjejen i sällskapet kan inte hålla sig för skratt.

    Behöver jag tala om att filmen är en komedi?

    Skulle det vara möjligt att ha med en våldtäkt på en kvinna i en komedi?
    Skulle en bio / film publik skratta åt en våldtäkt på en kvinna?
    Hur tänkte manusförfattarna egentligen?

  10. Pelle Billing skriver:

    Gonzo,

    Har inte sett den filmen. Låter obehagligt. I filmen ”Wedding Crashers” förväntas vi också skratta åt en man som blir våldtagen.

    Ha, ha dumma man som blir våldtagen. Eller hur tänker egentligen filmmakarna? Misandri, är ordet.

Google