Rätten till heltid

16 november 2009, av Pelle Billing

Med jämna mellanrum dyker det upp artiklar där en politiker kräver att man ska ha rätt till heltid i kvinnodominerade yrken, såsom vård- och omsorgsverksamheterna. Den här gången är de Kent Persson, ordförande i Moderaterna i Örebro som kommer med kravet.

Det som är intressant att notera är att det verkar vara just politiker som kommer med kravet, jag har inte sett att facken driver det som någon huvudfråga, utan där verkar det framför allt vara en högre lön för de timmar man de facto jobbar som verkar vara huvudkravet.nurses

Min egen tes är som bekant att det är långt ifrån alla kvinnor som vill jobba heltid, särskilt när de har barn. Och detta baserar jag inte bara på gissningar, utan SIFO-undersökningar finns som visar att kvinnor är ovilliga att dela lika på föräldraledigheten, och att kunna jobba lite mindre än heltid när föräldraledigheten är slut är bara en förlängning av viljan att vara hemma med sitt barn.

Det som politiker ständigt glömmer bort när de pratar om kvotering till bolagsstyrelser eller rätt till heltid inom vårdyrken, det är att allt talar för att det är färre kvinnor som vill satsa allt på sitt jobb, och det påverkar även utfallet på arbetsmarknaden. Att säga detta rakt ut är som att svära i kyrkan, men därför får väl jag – som inte är politiker – göra det.

Personligen tror jag att män och kvinnor är precis lika kompetenta och kan klara sig precis lika bra på arbetsmarknaden, men det är inte bara talang och förmåga som avgör hur ens karriär blir, utan den tid man lägger på karriären är minst lika viktigt.

Så egentligen skulle det bara vara bra ifall rätt till heltid infördes inom vård- och omsorgsyrkena, för då skulle vi en gång för alla få svar på hur många som egentligen vill jobba heltid. Jag tror att svaret skulle bli svårt att diskutera för många politiker.

 

15 kommentarer på “Rätten till heltid”

  1. John Apse skriver:

    Det är märkligt att man finner allt fler förslag från M & M-kvinnor
    som går i feministisk ritktning. Det förslag som här läggs är ju
    en kopia av det som tex S-kvinnor och V lagt i många år.
    Vad kan man dra för slutsats av det? Att feminismen blir mer
    rumsren och sprider sig som influensa. Vi som arbetar på
    att finna ett vaccin får arbeta ännu hårdare!

  2. Kristian skriver:

    Pelle for president! :-)

  3. BekeZeke skriver:

    Kristian, det har jag alltid sagt!!

  4. Sofia skriver:

    Jag har svårt att förstå varför man, så länge man har tak över huvudet och mat på bordet, skulle vilja jobba heltid när man har små barn. Varför ska man då ha barn överhuvudtaget? Jag tycker det är ren tortyr att behöva lämna bort ett litet barn mot dess vilja till främmande människor, även vid deltidsarbete. Jag kan se fram emot att fördjupa mig lite mer i jobbet senare när jag inte har småbarn, men varför måste man göra allting i livet på samma gång? Då blir ju ingenting riktigt bra. Bland mina kvinnliga vänner med små barn är det bara en som jobbar heltid. Hon hade en förlossningsdepression och trivs inte alls med föräldrarollen. Det är också hon som strider mest för lika delad föräldraledighet och ”rätten till heltid”.

    Jag har aldrig riktigt förstått mig på varför det bara är materiell välfärd som räknas i Sverige.

  5. Sofia skriver:

    John Aspe,

    Just det! Varför finns det ingen opposition mot marxismen när feminismen är inblandad? Varför har inte liberaler någon egen linje i sådana frågor?

  6. Lavazza skriver:

    Jag antar att facken inte driver frågan för att det med mer heltidstjänster blir färre medlemmar och att olika fackmedlemmars intressen ställs mot varandra när en del måste avskedas för att andra ska få en heltid.

  7. Kristina skriver:

    Fast rätten till heltid i t.ex. vårdyrken är en viktig fråga, av de anledningar som du anger och som en fråga om valfrihet. Detta även om inte en majortien skulle använda möjligheten. Jag tänker på en vänninna som inte fick heltid i vården, och efter ett antal år fick skola om sig till industriarbete för att hon inte kunde leva på deltidslönen i längden. Visst småbarnsföräldrar bör jobba deltid om det går, men det är ju bara en del av den yrkesaktiva tiden i livet, även för kvinnor. Som du säger intressant att se hur det skulle slå ut… :)

  8. Pelle Billing skriver:

    Sofia:
    ”Jag har aldrig riktigt förstått mig på varför det bara är materiell välfärd som räknas i Sverige.”

    Exakt, det är det jag hela tiden återkommer till i mitt arbete.
    Troligen är det ett arv från Marxismen som bara räknar materiella tillhörigheter som makt.

  9. katten skriver:

    På DN-debatt deb 11 november skriver Ylva Thörn och Iilja Batljan om bl a
    ofrivillig deltid – som kommunal alltså driver och i detta sammanhang tillsammans med socialdemokratisk politiker. Det har varit känt i många år att
    det inom vårdyrken tillämpas orfivilliga deltider.

  10. ABC skriver:

    Hur vet Pelle vad Vårdförbundett och Lo driver angående påtvingat deltidsjobb?
    De driver den frågan och har gjort länge utan större framgång. Deltider inom vården är ett stort problem för många.
    Att mammor vill arbeta kortare dagar under småbarnsåren har jag svårt att se något fel med. Felet ligger i att pappor inte har samma önskan.

    Arbetsmarknadens regler är gamla och omoderna. Det är dessa regler som Pelle ser som det enda möjliga.
    Med lite kretivitet och lite modernt tänkande så finns det andra möjliga vägar till strukturer som kan passa både mammor som har barn som de vill träffa och även för de pappor som vill samma sak.
    De pappor som väljer att jobba häcken av sig och ge allt för karriären kan inte räkna med att få tillgång till barnen på samma villkor som en deltidsarbetande mamma. Ganska självklart och bör inte ge upphov till en massa gnäll från herrar som gjort andra val än att umgås med sina barn.

  11. elina skriver:

    Har varit med på denna experiment på mitt extraknäck. Alla skulle jobba heltid. Efter några månader var stor del av personalen utbytt. Man kan ha skäl att jobba deltid eller kanske har man valt att jobba mindre och prioritera andra delar av livet.

  12. Sofia skriver:

    ABC

    ”De pappor som väljer att jobba häcken av sig och ge allt för karriären kan inte räkna med att få tillgång till barnen på samma villkor som en deltidsarbetande mamma. Ganska självklart och bör inte ge upphov till en massa gnäll från herrar som gjort andra val än att umgås med sina barn.”

    Poängen med gnällandet är nog att visa att det finns nackdelar med mäns ”könsroll” också. Om inte herrar får gnälla över nackdelarna som följer med deras val så borde rimligen inte damer få gnälla över dålig ekonomi och karriär som följer med deras val.

    ”Att mammor vill arbeta kortare dagar under småbarnsåren har jag svårt att se något fel med. Felet ligger i att pappor inte har samma önskan.”

    Jag tycker också att det är synd att så många pappor väljer bort tid med sina barn, för deras och barnens skull. Men jag ogillar synen att kvinnor skulle vara utnyttjade och offer för att de slipper jobba heltid och får mer tid med sina barn.
    Sen beror arbetsfördelningen kanske inte alltid på att pappor inte önskar vara med sina barn, utan på att mamman har en starkare önskan om detta och att familjen inte har råd med att båda jobbar deltid.

  13. Erik skriver:

    ABC:

    ”De pappor som väljer att jobba häcken av sig och ge allt för karriären kan inte räkna med att få tillgång till barnen på samma villkor som en deltidsarbetande mamma.”

    Varför inte? Skall barnen dubbelbestraffas? Först för att vårt samhälles ekonomiska förutsättningar innebär föräldrar måste vara på jobbet för att göra karriär och garantera barnet slipper växa upp i fattigdom? Sedan bestraffas barnen ännu en gång för att vårt politiska klimat av ideologiska orsaker kräver de som gett sina barn en dräglig framtid utan att mobbas i skolan för att de inte är med i gänget som får dyra presenter och reser utomlands på somrarna måste straffas för att deras ekonomiska manövrer äventyrar genuspolitik?

  14. [...] kommenterat på svds ledarsida och bloggat av Pelle B. [...]

  15. Snorri skriver:

    Det är inte bara den tid man lägger på karriären som är viktigt för framgång.

    Risktagande är en annan viktig framgångsfaktor. Tar man inte utmaningar, byter man inte arbetsgivare, söker man sig inte till konkurrensutsatta (och därmed mer riskfyllda) jobb är det svårt att göra karriär.

    Jag skulle tro att det är en av de främsta anledningarna till man hittar relativt färre kvinnor i företagsledningar och bolagsstyrelser. Däremot tenderar det att finnas mer kvinnor inom offentlig verksamhet, inte bara bland fotfolket utan även på ledningspositioner – i båda fallen är det mindre konkurrensutsatta, och därmed mindre riskabla, arbetsområden.

    Mäns större benägenhet att ta risker är antagligen den viktigaste förklaringen till skillnader mellan könen vad gäller positioner i toppen av näringslivet.

Google