Pelle Billing

Som uppföljning till det banbrytande reportaget om vårdnadstvister som jag skrev om igår, så följer nu Östgöta-Correspondenten upp med en ledare om samma ämne.

Man har där intervjuat Margareta Lind, chefen på familjerätten i Linköping, och hon säger följande:

Men samtidigt säger Margareta Lind apropå att mammor generellt har tillbringat mer tid med barnen att det kan “vara svårt att få ett samarbete med en förälder som kanske upplever sig ha fått stå ensam med allt ansvar under lång tid”.

Dvs allt tal om att sätta barnets perspektiv först utmynnar i hur mamman känner sig och att hon tycker att det är jobbigt att samarbeta med pappan. Man uppmuntrar därmed ett omoget beteende istället för att ställa kravet att föräldrarna ska samarbeta, om det inte bevisligen är så att ena förälderna är olämplig att få ha hand om barn. Man osynliggör även att pappan har tillbringat mindre tid med barnen eftersom han varit huvudansvarig för familjens försörjning, vilket också är ett sätt att ta hand om sina barn. Det är fascinerande att få läsa ett uttalande från en familjerättschef som bekräftar det som massa pappor landet runt har berättat om.

Det är hög tid att få till stånd en förändring i praktiken, inte bara i lagarna, så att delad vårdnad blir normen. All forskning säger att delad vårdnad är det bästa för barnet.

3 Kommentarer »

I Expressen skriver man om Michella Obamas bästa råd till kvinnor när de ska välja en man. Rådet blir att de ska titta på hur mannen behandlar kvinnor i allmänhet, för att få en uppfattning om hur han är som person. Det viktigaste är alltså hur mannen behandlar dig som kvinna.

Och de råden kan väl vara helt OK, t o m kanske bra råd att gå efter. Men tanken som slår mig är om det skulle skrivits en artikel eller gjorts uttalanden som var riktade till män, och där kontentan var att man ska titta på hur en kvinna behandlar män – för att kunna avgöra om hon är en bra kvinna? En sådan artikel känns relativt avlägsen. Utgångspunkten i samhället förefaller vara att män är de som kan behandla sin partner illa i en relation, och inte vice versa. Det skrivs t ex inte särskilt mycket om emotionellt instabil personlighetsstörning (borderline), vilket är betydligt vanligare hos kvinnor. Denna diagnos behöver inte synas före man lär känna en person lite bättre, och den gör sedan relationen till ett helvete. När får vi se tidningsreportage som varnar män för detta?

7 Kommentarer »

Wendela skriver om mäns underkläder under rubriken Hans kalsong – hennes sak. Det visar sig att män över 44 år (i Storbritannien) sällan köper sina egna kalsonger. Vilka siffror som gäller i Sverige, eller om studien är väl genomförd till att börja med, ska jag låta vara osagt. Men helt klart är att det finns en intressant tendens här.

Varför köper inte män sina kalsonger själva?

Det finns två olika synsätt på detta fenomen:

1. Män är lata och vill att hustrun passar upp dem och köper kalsonger.
2. Kvinnor har makten på hemmaplan och att de köper kalsonger är bara ett tecken på att de även bestämmer vilken soffa och semesterresa som ska inhandlas. Hemmet är fortfarande kvinnans maktsfär.

Vad tror du?

9 Kommentarer »

Maria Abrahamsson (M) och Gudrun Schyman (Fi) har skrivit en gemensam debattartikel, något som inte hör till vanligheterna precis. Skälet till denna oheliga allians är att arbetsmarknad- och familjenämnden i Eskilstuna  nekat rullstolsburna Benny Holmström att få den stödperson han behöver för att vara föräldraledig.

Det är glädjande att se två politiker som kan gräva ner stridyxan ett tag för att göra ett viktigt ställningstagande. Än mer glädjande är att man gör det för att hjälpa en man som blir diskriminerad.

Det enda jag reagerar på i artikeln är följande citat:

Benny, som redan är hemma på heltid, vill inget hellre än dela på ansvaret och ta hand om barnet när frun återgår till sitt arbete.

Visst kan man se det som att Benny vill dela på ansvaret och ge sin hustru rätten att gå tilbaka till jobbet. Men man skulle också kunna se det som att Benny vill ge sig själv rätten att vara pappaledig, och att hustrun tar sitt ansvar och går tillbaka till jobbet. Vilka ord vi använder i jämställdhetsdebatten är viktigt, och vad vi ser som en rättighet kontra en skyldighet färgar starkt vår bild av vilket kön som “har det bäst”.

2 Kommentarer »

Kolla in detta revolutionerande reportage i Östgöta-Correspondenten:

Pappor som vill vara pappor (PDF)

Som jag tidigare sagt: det är med kvinnornas hjälp som vi kommer att få en ny syn på jämställdhet. Detta reportage har gjorts av journalisten Carina Glenning, och det finns flera kvinnor som spelar viktiga roller i den växande rörelsen som går emot statsfeminismen (vissa omnämnda i reportaget):

Camilla Lindberg

Tanja Bergkvist

Ingrid Carlqvist

Betty Malmberg

Lena Celander-Jörgensen

Äkta jämställdhet är något som gynnar bägge könen, så egentligen är det föga förvånande att även kvinnor börjar göra uppror mot statsfeminismen.

(Tipset om reportaget via Genusnytt.)

2 Kommentarer »

Folkpartisten Åke Blomqvist har åkt fast för att han köpt sex av en 17-åring. Detta scenario är knappast det vanliga när det gäller prostitution, oftast handlar det om vuxna kvinnor och män som säljer sex, och när det gäller minderåriga så är det vanligare att pojkar säljer sex än flickor. Men Åke Blomqvists agerande används av tre folkpartistiska feministiska kvinnor som argument för att stärka sexköpslagen: “Vi välkomnar att sexköpslagen nu utvärderas. Det är uppenbart att lagen måste utrustas med vassare tänder. En tyngre skrämselarsenal än dagsböter behövs om vi vill ha ett torskfritt Sverige.” Man kan ha olika åsikter om sexköpslagen, allt från att den ska stärkas till att den ska avvecklas. Men att använda Åke Blomqvists fall som en modell för hur prostitutionen i Sverige normalt sett ser ut känns intellektuellt ohederligt.

DN skriver om feministisk Malifunk, men frågan är varför denna typ av funk är feministisk? Jo, förklaringen är: “Sedan sin skivdebut som 21-åring har Oumou Sangaré gjort sig känd som förespråkare av kvinnors rättigheter och motståndare till omskärelse, polygami, och tvångsäktenskap.” Vad är det som är feministiskt med att motarbeta polygami? De största vinnarna när polygami avskaffas är männen, och vad gäller tvångsäktenskapens avskaffande så gynnar det rimligen bägge könen lika mycket. Att enbart vara motståndare till kvinnlig omskärelse är förvisso feministiskt, men genom av även ta avstånd från manlig omskärelse, så skulle Oumou Sangaré i en handvändning kunna gå från att vara feminist till att vara en förkämpe för mänskliga rättigheter!

Det nästan maniska fokuserandet på att ha 50/50-fördelning av könen fortsätter inom politiken. I Malmö driver några socialdemokrater frågan att artisterna till Malmö-festivalen (och alla andra festivaler som får skattepengar) ska kvoteras efter kön, och de har nu drivit frågan ända upp till S-kongressen. Som tur är fick man nej till detta, men man fick igenom att ett jämställdhetsperspektiv alltid ska beaktas. I dagens Sverige betyder det att man ska bevaka att det är en hyggligt jämn kvantitativ könsfördelning, inte att man ska bevaka att diskriminering inte förekommer.

Sanna Rayman i SvD skriver om valet av ny EU-kommissionär. Thomas Idergard var först ut med att säga att det borde bli en man, och ny fortsätter Rayman problematisera den vanliga tankegången att det måste bli en kvinna: “Hittills har Sverige alltid representerats av en norrländsk S-kvinna. Att det ska vara en kvinna även framöver verkar många ta för givet. Sverige bör hyfsa kommissionens könsfördelning, sägs det. Förvisso finns det gott om kvinnliga kandidater, men varför halvera urvalet? Och varför ska Sverige ensamt ansvara för EU:s jämställdhetsimage?” Mitt eget bidrag till debatten är: strunta i könet, välj den mest kompetente kandidaten som kan företräda Sverige på ett bra sätt.

1 Kommentar »

Helsingborgs Dagblad skriver en artikel om kvinnors sexualitet, och svårigheten för vissa att få orgasm. En artikel som skulle kunna vara intressant, och ta upp en viktig kvinnofråga, visar sig tyvärr vara påverkad av dagens snedvridna jämställdhetsdebatt. Låt oss gå igenom några huvudpunkter i texten:

För kvinnor är orgasmproblem en vanlig anledning till att söka hjälp. För män är det tvärtemot att de kommer för fort.

OK, so far so good. Det finns problem för bägge könen, men de ser olika ut.

— Ett tydligt bevis på vårt ojämnställda samhälle. Kvinnors klitoris är känsligare än mannens ollon, så rent fysiologiskt borde kvinnan egentligen ha lättare att få orgasm än mannen.

När män lever kortare än kvinnor, så säger feminister att det beror på biologiska orsaker. När kvinnor har svårare att få orgasm än män, så beror det på vårt ojämställda samhälle – trots att könsorganen och könshormonerna är den tydligaste biologiska skillnaden mellan könen. Således så anpassas argumentet utifrån vilket kön det talas om. För övrigt så tyder det på medicinsk okunskap om man tror att känslig vävnad är det enda som avgör om man får orgasm eller inte – och en sexolog borde veta bättre än att göra såpass oupplysta medicinska uttalanden.

Vad har då sexologen som uttalar sig för förklaring till att kvinnor kan ha svårare än män att få orgasm? Jo, det beror på sexuella övergrepp och att kvinnor är för fokuserade på att göra sig vackra för den manliga blicken. Betyder detta att alla kvinnor som inte kan få orgasm har varit utsatta för sexuella övergrepp? Och betyder det att kvinnor inte är subjekt som själva kan välja hur mycket de vill fokusera på att göra sig vackra för män? Ingen skulle väl komma på idén att säga att det är kvinnornas fel att männen får för snabb utlösning, eftersom männen blivit hunsade av den feministiska rörelsen i åratal. När det gäller män så håller vi dem som bekant ansvariga för sina egna handlingar och sin egen livssituation. När ska vi börja tillskriva bägge könen lika stort ansvar för sitt eget liv?

Som tur är så finns det också andra typer av sexologer, och mot slutet av artikeln kan vi läsa om en sexolog som tycker följande:

Kvinnan måste ta ett eget ansvar för sin sexualitet.

Helt rätt. Kvinnor är också individer som formar sitt eget liv utifrån de val som görs.

Frågan är nu när vi ens får se en seriös artikel om manlig sexualitet? När jag läser artikeln i Helsingborgs Dagblad slås jag nämligen av att jag aldrig sett någon liknande artikel om männens situation och problem.

Läs även:

I en debattartikel i Aftonbladet skriver bloggaren Johanna Sjödin om rätten att få ta kort på sig själv naken, även innan man fyllt 18 år. Man kan ha olika åsikter om sakinnehållet i hennes debattinlägg, med det är glädjande att se en ung kvinna ta fullt ansvar för sin egen sexualitet och hur hon vill utöva den. Minst sagt en kontrast till den radikalfeminism som präglat generationer av svenska kvinnor.

9 Kommentarer »

På Aftonbladet.se kan man idag läsa en debattartikel om misshandlade kvinnor. Artikeln verkar bekant, nästan som jag sett den förut. Plötsligt kommer jag på varför: bilden som används har tidigare använts i minst en liknande artikel. Bilden är fingerad, och jag har själv med den som exempel när jag föreläser, som ett exempel på medias bild av våld i nära relationer.

Debattartikeln tar upp ett problem som iochförsig är relevant. Ifall det nu är så att kvinnor och barn inte får tillgång till skyddat boende när det behövs, så är en diskussion kring detta på sin plats. Samtidigt så finns det ju boenden och en hel uppbyggd apparat för att ta hand om misshandlade kvinnor. När det gäller män som utsätts för fysiskt och psykiskt våld av sin kvinna, så finns det inget skyddat boende och ingen speciell beredskap för att hjälpa mannen ur förhållandet.

Därmed så är debattartikeln typisk för dagens jämställdhetsdebatt. Kvinnofrågor dissekeras in i sina minsta beståndsdelar och varje missförhållande ses som stort och viktigt. Mansfrågor finns däremot inte ens på agendan.

När jag säger till folk att jag jobbar med jämställdhet och mansfrågor så får jag ofta frågan “men finns det något som heter mansfrågor? Vad är det för något?”. Så länge mansfrågorna är såpass osynliga och osynliggjorda i samhället, så får vi räkna med att det kommer att silas mygg och sväljas kameler i media.

Kommentera »

Idag har jag skrivit ihop följande artikel på Newsmill:

Föräldraförsäkringen är en lyxfråga

Det är inte rimligt att hålla på att debattera föräldraförsäkringens fördelning mellan föräldrarna, innan man gett bägge föräldrarna jämförbara rättigheter.

3 Kommentarer »

Ett stort problem i dagens jämställdhetsdebatt är att det ofta handlar om ett tyckande, och mer sällan om forskning och fakta. Än mer allvarligt blir det när man far med osanning, och tyvärr är det inte särskilt ovanligt med förvridna fakta, vilket jag tagit upp vid ett flertal tillfällen:

• World Economic Forum osynliggör män i sina rapporter
• Förekomsten av trafficking överdrivs
• Partnervåld utmålas som ett problem som bara drabbar kvinnor

I dagens Aftonbladet visar det sig om att myten om lönegapet, dvs att kvinnor förmodas tjäna mindre än män för samma jobb, nu spridit sig till FN. Man skriver:

Kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden och heltidsarbetande kvinnor tjänar i snitt 20 procent mindre än män på samma jobb.

Sanningen är att män och kvinnor har samma lön när de utför samma jobb, och att kvinnors lägre löner beror på yrke, utbildning, befattning, arbetstid, övertid, villighet att resa, ansvarsområden, osv osv. För att se källhänvisningar till detta så rekommenderar jag mitt manifest.

Frågan är vad FN har för källhänvisningar till sitt påstående? Troligen inga alls, då feminismen numera har stort inflytande över internationell politik, och inte ifrågasätts i första taget. Trots avsaknaden av källor så kallas Sveriges regering för första gången till FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève, för en granskning.

Även DN, SvD och Genusnytt skriver om rapporten från svenska FN-förbundet.

3 Kommentarer »