Feminismen frodas

24 november 2009, av Pelle Billing

Två professorer i statsvetenskap skriver idag i Expressen om Sverigedemokraternas avsaknad av jämställdhetspolitik. I vanlig ordning tänker jag själv inte ge mig in i den allmänpolitiska debatten, utan jag håller mig till jämställdhetsfrågorna och mansfrågorna. Debattartikeln är intressant som ett exempel på hur radikalfeminismen blivit synonym med begreppet jämställdhet i Sverige. Låt oss se vad professorerna skriver:

Sverige är ett av världens mest jämställda samhällen, politiken har under flera decennier varit inriktad på att främja kvinnors möjligheter att förverkliga sina drömmar, leva självständigt och att ge både män och kvinnor ansvar som föräldrar.

Det är alltså genom att vara inriktad på att främja kvinnors möjligheter som ett land blir jämställt, samtidigt som man betonar männens plikt att ta på sig mer ansvar i hemmet. Vilken människosyn representerar detta? Män, som redan har ett stort ansvar för familjens försörjning i de flesta fall, ska nu även ta halva ansvaret i hemmet. Kvinnor däremot, ska inte dela männens ansvar för försörjning, utan ska ges möjlighet att ”förverkliga sina drömmar” och ”leva självständigt”. Varför osynliggör man att männen alltid har tagit ansvar för försörjningen? Och varför osynliggör man att det på hemmaplan handlar om männens rätt att vara föräldrar och ha vårdnaden om sina barn, lika mycket som det handlar om att ta ansvar?

picture1

Feminismen hävdar att den inte är mansfientlig, men själva kärnan i retoriken utgår från en syn på män som är oerhört negativ.

Sedan slutet av 90-talet benämner dessutom alla riksdagens partier – utom Moderaterna och Kristdemokraterna – sig som feministiska.

Således är alla dessa partier mansfientliga.

Men, en radikal politik föder förstås motkrafter.

Ja, och denna motkraft består av män och kvinnor som är för en äkta jämställdhet, där kärnan är en positiv grundsyn på bägge könen. Att försöka få det till att det endast är SD och liknande åsiktskonstellationer som motsätter sig feminismen är ett billigt retoriskt trick, vars syfte är att skambelägga den växande folkrörelse i Sverige som har fått nog av statsfeminismen.

Tillsammans med Norge och Island ligger Sverige i toppen av internationella jämställdhetsindex.

Om man mäter bägge könens situation är det ett jämställdhetsindex, men om man endast mäter kvinnors nackdelar och osynliggör männens nackdelar så är det ett feministiskt index. Gör er hemläxa professorer, ifall ni ska vara statligt avlönade.

Frågan är även hur länge som institutionaliserat mansförakt (dvs feminism och genusvetenskap) ska anses vara OK på svenska universitet? Vi accepterar inte att andra grupper i samhället attackeras, så varför accepterar vi det när det gäller män? Det känns som det är dags för ett uppror på svenska universitet och högskolor.

 

13 kommentarer på “Feminismen frodas”

  1. seww skriver:

    Mycket bra skrivet igen Pelle.
    Jag har också tänkt på hur denna feminism tillsammans med kvotering förändras direkt när den ”slår” fel.
    Det är bra och accepterat att kvotera in kvinnor på mansdominerade chefsposter (vill inte säga yrken eftersom kvinnorna inte bryr sig om de smutsiga, jobbiga jobben som vi män utför) och även utbildningar men när man gör tvärtom, alltså kvoterar in män på kvinnodominerande områden, då är det könsdiskriminering.

    Jag har försökt men får inte alls till slutsats på något sätt. Förutom att det finns en ”rätt och fel” kvotering.

    Du och Pär Ström gör ett kolossalt bra jobb. Hoppas bara att ni får mer och mer media uppmärksamhet och att vanligt folk, utan tillgång till internet och kunskaper till sökmotorer, hittar er och får ta vara på era mycket vetenskapliga, logiska tankar och artiklar.

  2. Anders skriver:

    Jag tror att när man kritiserar den här typen av feministisk retorik ska man tänka på att den bygger på antagandet att män har allt gratis sedan tidigare, och det bara är kvinnor som är begränsade. Det är alltså inte så att man faktiskt vill att kvinnor ska ha det bättre än män (även om det säkert finns såna tycker så), utan att de ska uppnå samma frihet som män tros ha.

    Alltså bör man lägga upp sin kritik så att den visar att det antagandet inte stämmer. Att vara för aggressiv och liksom försöka associera mainstream-feministerna med värderingar de inte själv anser sig ha (dvs påstå att de vill män ska ha det sämre än kvinnor) leder bara till att man betraktas som oseriös.

    Att tålmodigt om och om igen peka på att radikalfeministisk teori inte stämmer tror jag är den bästa vägen till resultat på sikt.

  3. Urban skriver:

    Anders: Män har väl väntat tålmodigt lite för länge, nu är det dags att börja göra utspel. Detta måste män göra själva då feminister har fullt upp med sin agenda. Personligen har jag upptäckt att små utspel funkar väldigt bra, det är ett språk som de flesta förstår. Att män ska vara stora, starka och tyst vänta in en förändring går bort. Här krävs konkret kravställande (t ex att skattefinansierad verksamhet ska göras helt könsneutral) och aktivitet i form av bloggande, startande av organisationer osv.

  4. Access skriver:

    Anders, jag tror att du med ditt första stycke sätter fingret på ett centralt problem med feminismen. Det är en av kärnpunkterna i feministernas förvridna verklighetsuppfattning.

    Å andra sidan tror jag inte man kan påtala denna missuppfattning för feministerna och på så sätt övertyga dem.
    Som någon sa: Man kan inte resonera någon bort från en uppfattning som de inte resonerat sig in i.
    Barnatro och ryggmärgsreflektioner kräver starkare vapen. T ex som när den där vänsterpartisten själv fick uppleva hur det är att vara rättslös man i förhållande till kvinnan som anklagade honom för övergrepp (om han nu var oskyldig). Han fick nog en anledning att ändra uppfattning när han fick smaka på sin egen medicin.

    Kanske är det fåfängt att försöka debattera med feministiska fundamentalister. Kanske är det bäst att strunta i den minoritet som beter sig så, och istället vända sig till större grupper med fakta (vilket Pelle Billing gör).

    Eller vad tror ni andra?

  5. Anders skriver:

    Access: i en offentlig debatt behöver man inte nödvändigtvis övertyga motståndaren, och det är tur för det sker nästan aldrig (de som debatterar offentligt är oftast så prestigefyllda att de aldrig ändrar sig även när de inser att de har fel, ödmjukhet och förmåga att ändra sig är existerar inte i dagens debattkultur). Det är debattens publik som är mottagaren för ens budskap. Vad som biter bäst där beror nog vilka man riktar in sig på. De som redan är övertygade kan nog tycka basher-stilen är kul, men tänkande läsare som inte riktigt vet vad de ska tro än tror jag tar till sig mer från en som ger ett välbalanserat intryck.

    Är det nån som har koll på hur stort folkligt stöd radikalfeminismen har? Jag har inte koll, men jag har på känn att det är tämligen litet stöd ute i stugorna…

  6. Erik skriver:

    Anders:

    ”Jag tror att när man kritiserar den här typen av feministisk retorik ska man tänka på att den bygger på antagandet att män har allt gratis sedan tidigare”

    Hur många tror du på intellektuell väg ens kan inbilla sig män har allt gratis sedan tidigare? Tror man det är det pga att det känns som så.

    ”och det bara är kvinnor som är begränsade.”

    Javisst, det är ju kvinnor som är majoritet hemlösa och i våra fängelser *ironi*

    ”Det är alltså inte så att man faktiskt vill att kvinnor ska ha det bättre än män (även om det säkert finns såna tycker så), utan att de ska uppnå samma frihet som män tros ha.”

    Det spelar ingen roll vad man vill. Pga av hur människan är funtad blir det resultatet ändå 99 gånger av 100 möjliga, Personerna som agerar på dessa känslor tycker alltid att förtrycka män känns mer rättvist än att ha mer jämställt.

    ”Alltså bör man lägga upp sin kritik så att den visar att det antagandet inte stämmer.”

    Att göra så funkar bara om personen man pratar med bryr sig om huruvida antagandet stämmer eller inte på logisk grund. En person som baserar sin åsikt om hur bra antagandet stämmer på om det känns så funkar det inte på och på en feminist som utan att tveka ljuger är det bara slöseri med tid.

    ”Att vara för aggressiv och liksom försöka associera mainstream-feministerna med värderingar de inte själv anser sig ha (dvs påstå att de vill män ska ha det sämre än kvinnor) leder bara till att man betraktas som oseriös.”

    Problemet är just att mainstream-feministerna tillåts gå på de värderingar de själva anser sig ha och inte de värderingar de bevisligen faktiskt har.

    ”Att tålmodigt om och om igen peka på att radikalfeministisk teori inte stämmer tror jag är den bästa vägen till resultat på sikt”

    Det finns ingen bästa väg för det finns ingen ”enda metod” som funkar. Det kommer att krävas en kombination av faktaargument, trovärdighetsargument och emotionellt engagemang för att komma någon vart. Fokus på vilken som helst av dessa kommer att leda till sämre resultat.

  7. JJ skriver:

    Det där med index har man löst på Yakida. Se

    http://www.yakida.se/jamindex.html

  8. Pelle Billing skriver:

    ”Det finns ingen bästa väg för det finns ingen “enda metod” som funkar. Det kommer att krävas en kombination av faktaargument, trovärdighetsargument och emotionellt engagemang för att komma någon vart.”

    Exakt. Jag har jobbat hårt med fakta i mitt arbete och har nu en mängd fakta som inte kan bortförklaras med feministisk retorik. Nu jobbar jag även med att föra ut mitt budskap och att stå för det till 100%, det är detta som ger trovärdighet. Sista utmaningen för mig är att hitta de fraser som väcker ett emotionellt engagemang hos folk, och där har jag redan ett par fraser på lager, att plocka fram den dagen jag sitter i TV-soffan…

  9. Anders skriver:

    Erik, Pelle, det värsta är nog att ni har helt rätt i att man måste blanda upp med lite ”fula” retoriska knep, eftersom lite för många inte orkar ta till sig ett redigt resonemang. Jag tycker offentlig debatt idag överlag är fördummad, mer byggd på aggression, konflikt och billiga retoriska knep än välutvecklade resonemang. Det tycks vara mer viktigt att få rätt än att ha rätt. Suck…

  10. vmm skriver:

    Jag läste nyss den här artikeln:

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6179744.ab

    En man fick 60.000 kronor för att han kände sig kränkt under en anställningsintervju där han frågades om han är en kvinnoförtryckare. Det skrivs i artikeln att han är svarthårig och ”österländsk” så jag vet inte om han får skadestånd på grund av etnisk tillhörighet eller för att han är man. Artikeln säger inget om det. Troligen handlar det om hans färg på håret och inte könet. Att påstå att någon är kvinnoförtryckare för att personen är man är ju inte olagligt men om personen har mörk hårfärg så kan det bli till att punga ut med 60.000 kronor. Nä, ingen har ju heller påstått att vi är lika inför lagen…

  11. Anders skriver:

    vmm: det finns lagar som skyddar speciellt utsatta grupper. Jag tycker inte det är en dålig idé i sig, även om det strikt betyder att tillhör man inte den utsatta gruppen har man inte samma skydd, och på så vis är det inte jämställt. Men jag tror att man behöver vara lite pragmatisk ibland också, för att få en edge på lagen kan den behöva skärpas och appliceras hårdare inom specifika områden.

  12. BekeZeke skriver:

    Hoppas alla som läser denna bloggen pratar mycket om den med andra, många bra tankar som skulle behöva komma fram i mediabruset.

    Vore det inte bra om någon känd krönikör fastnade för bloggen antingen i positiv eller negativ anda, och bemötte den i en större tidning?!

    ~*~::E::~*~::X::~*~::C::~*~::E::~*~::L::~*~::L::~*~::E::~*~::N::~*~::T::~*~

  13. hampus skriver:

    Anders,

    jag gillar din ”kyliga” framförhållning för ett sant jämställdhetsarbete, där är du nydanande som kommentator.

    Jag skulle vilja fråga dig hur du ser på hur vi, eller de av oss män som känner sig gravt förfördelade i könsdebatten, att finna konstruktivt bokslut i könsdebatten rent känslomässigt?

    Där, oavsett rimligt eller ej, en del av oss män har att försöka förlåta vårt svenska demokratiska samhälle, givetvis enligt din devis för att klara föra en modererad debatton, men mänskligt viktigare, ta oss över vår bittra känsla av svek för att som individer inte bara förbli samhällsproduktiva medlemmar, men även vara aktiva konstruktiva samhällsdebattörer i ett debattklimat som hittills så ogenerat enkelt förmår avfärda män?

    mvh

    Hampus

Google