Låt oss klaga på männen

03 oktober 2009, av Pelle Billing

En dansk kvinna (Anne Sophia Hermansen, 36) har i ett utspel hävdat att 70-talistmännen är eviga småpojkar och mesiga pudelkillar alternativt hormonstinna babianhannar, och istället skulle hon vilja att männen var mer som en  James Bond med hjärtat på rätta stället. Och det har hon väl all rätt att säga, vi har ju yttrandefrihet i både Danmark och Sverige. Men i så fall borde det rimligen vara lika OK om en man gick ut i media och sa att 70-talist kvinnorna är grå och tråkiga karriärskvinnor alternativt tickande biologiska klockor, och istället borde de vara mer som en Scarlett Johansson med hjärtat på rätta stället. Samhällskritik som riktar in sig på hur könen ska vara borde lika gärna kunna gå åt bägge hållen, eller?

Själv kan jag tycka att utspel av den här typen är lite plumpa, och att en mer nyanserad diskussion vore att föredra. Att det finns många unga män som inte är lika intresserade av familj, och som inte verkar vilja växa upp, kan ju mycket väl ha att göra med att det i dagens samhälle saknas en positiv bild av manlighet och i det läget är det ju närmast en överlevnadsdrift att förbli ungdomlig istället för en vuxen man. Radikalfeminismen har ju demoniserat och skambelagt de flesta traditionella utrycken för manlighet, särskilt de uttryck som har att göra med kraft, styrka och framgång. En man som är uppvuxen i Sverige eller Danmark de senaste 30-40 åren kanske rent utav tror att det är en ”pudelkille” som de flesta kvinnor vill ha, eftersom feminismen attackerar alla andra uttryck av manlighet.

Att kvinnor kan upplevas som grå och tråkiga karriärskvinnor alternativt tickande biologiska klockor av männen, kan ju faktiskt också ha att göra med det rådande feministiska idealet att kvinnor ska satsa på sin egen karriär fram till de är 30-35 och sedan möjligen se sig om efter en man och familj. Vilket är lite bakvänt om man vet att en kvinnas kropp är gjord för att få barn betydligt tidigare än så, och män är programmerade att i första hand söka en kvinna att få barn med som är under 30, inte över 30.

Således kan en nyanserad diskussion leda till att vi hittar lösningar på det missnöje som kan finnas hos bägge könen, istället för att bara syssla med pajkastning. Om vi accepterar att män och kvinnor kan vara jämställda utan att vara identiska, och utan att vara feministiska, så ökar chanserna betydligt för att folk kan hitta den typ av partner som de vill ha. Det finns t ex studier från USA som visar att de mest framgångsrika kvinnorna är de som fått barn tidigt, och sedan satsat på sin karriär när småbarnsåren är förbi – så kvinnor har troligen allt att vinna på att leta efter man och barn c:a 5-10 år tidigare än många gör det idag.

Slutligen kan jag inte undgå att vara lite kritisk mot Anne Sophia Hermansen på det personliga planet, och uppmana henne till att granska sig själv en stund istället för att projicera ut sina problem på männen. Visst finns det män som är som James Bond med hjärtat på rätta stället, men tror hon verkligen att de i första hand väljer en frånskild, 36-årig mamma som på fritiden attackerar män i media? Som Malin Wollin skriver så kanske det vore en idé att vara lite kåt, glad och tacksam istället.

 

8 kommentarer på “Låt oss klaga på männen”

  1. Statsfeminism ... skriver:

    Först uppfostras pojkarna till ”pudlar”, och sedan passar det inte (surprise).

    Ja-ja, fortsätt tjata om det sociala könet så blir det säkert bra … eller inte.

  2. Anders skriver:

    Att folk bildar par och skaffar barn allt senare tror jag har mest att göra med det ökade välståndet (=ingen ekonomisk drivkraft att bilda par tidigt) och urbaniseringen med tillhörande idealisering av singellivet, karriären och självförverkligandet. Familj, barn och kärlek har i media fått en kristdemokratisk töntstämpel på sig :-) .

  3. idxb skriver:

    Synen på feminism i Danmark är väldigt olik den i Sverige, och danskarna har ett helt annat debattklimat. Det är fullt möjligt att det är helt ok att efterlysa fler Scarlett Johanssons i danska tidningar.

    Av ren nyfikenhet — hur skulle den här bloggen reagera om Sveriges största dagstidning uppmanade singelmän i trettioårsåldern att vara lite mer ”kåta, glada och tacksamma”? Nervsammanbrott?

  4. Pelle Billing skriver:

    ”Av ren nyfikenhet — hur skulle den här bloggen reagera om Sveriges största dagstidning uppmanade singelmän i trettioårsåldern att vara lite “kåta, glada och tacksamma”?”

    Tja, det skulle väl kännas lite som att sparka in öppna dörrar…

  5. Lavazza skriver:

    En dansk bloggare svarade på artikeln med att hänvisa till dansk statistik som visar att 30-40-åriga danskor till 80 procent gifter sig med 30-40-åriga danskar, vilket är en 10-procentig ökning jämfört med vad som var fallet för 10 år sedan samt att skilsmässorna mellan desamma har minskat och inte ökat. Samt slutligen att ASH och hennes väninnor, enligt egen uppgift, inte hittat några äldre eller yngre män som de istället inlett en fast relation med.

  6. Kristina J skriver:

    Jag tycker att hon har en ganska sterotyp bild av vad kvinnor vill ha. Tro det eller ej, men av egen erfarenhet så finns det tjejer över 30 som VILL ha en ungdomlig kille som spelar datorspel, har sina ”barnsliga” intressen kvar och accepterar det hos hos sin partner.

    Det finns nog lika många ”eviga småflickor” som ”eviga småpojkar.” Och det är väl inget fel med det, så länge man sköter sitt jobb och åtaganden i övrigt.

  7. hampus skriver:

    Aftonbladets Wendela har en fortsättningsartikel i debatten:

    http://www.aftonbladet.se/wendela/article5889129.ab

    ”När manligheten förändras kommer det alltid klagomål – mest från män”

    Jag blir bekymrad över att man anser mäns vilja att delta och yttra sig i jämställdhetsdebatten, och lovligen få reagera när de känner sig kränkta, avfärdas med att deras åsikter ”bara mest framförs som klagomål av män”.

    Denna attityd gentemot män i media verkar vara tagen för given som rimlig, där SvD oproblematiskt lät Cordelia Edvardssons inlägg i omskärelsedebatten publiceras:

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1605087.svd

    ”Eftersom det inte är möjligt för mig att besvara alla mejl jag mottagit, från enbart manliga läsare, svarar jag nu på detta sätt.
    .
    .
    .
    Jag hoppas att denna upplysning kan mildra den kastrationsångest jag tycker mig förnimma.”

    Även om Cordelias analys till varför män dristar sig till att yttra sig i en demokratisk debatt skiljer från historikern David Tjeders åsikt som Aftonbladet vill upplyysa folket om;

    Känns det inte otroligt lågt att avfärda vad män tycker och tänker på detta sätt?

    Vad spelar det för roll om det är mest män som yttrar sig i en fråga? Innebär det att männens åsikter inte borde tas hänsyn till? Varför inte bemöta sakliga argument istället?

    Ja, män kan ha fel, och ja män bör väl rimligtvis förväntas någon gång ha rätt också. Inte borde väl åsikter och argument avfärdas på basis av vilket könsorgan kritikern har? Eller?

    Tyvärr tycker jag media i stort ligger i denna linje, och min åsikt är att den beror på en snopen vägran att ännu våga ta debatten vidare, där även män får höras.

  8. hampus skriver:

    Jag kan bara inte låta bli (pga sällsynt träffsäker kommentar):

    idxb undrar:

    ”Av ren nyfikenhet — hur skulle den här bloggen reagera om Sveriges största dagstidning uppmanade singelmän i trettioårsåldern att vara lite “kåta, glada och tacksamma”?”

    Och P billing svarar:

    ”Tja, det skulle väl kännas lite som att sparka in öppna dörrar…”

    Muhahaha! Fan, du e ju rolig me! :D

Google