Kvinnofrågor i internationell politik

05 oktober 2009, av Pelle Billing

SvD skriver idag om det ökade antalet starka kvinnor i den internationella politiken, och att det sker en s k feminisering av den internationella storpolitiken. Frågor som drivs är:

Våldtäkt ska betraktas som krigsförbrytelser, diskussioner om våld mot flickor, höjda krav på utbildning för kvinnor.

Dessa kvinnofrågor tycker jag själv är viktiga att driva, och jag ser det även som positivt att starka kvinnor vågar ta steget ut på den internationella politiska arenan. Generellt sätt så stödjer jag dem som jobbar med kvinnofrågor, medan jag är kritisk till att mycket av arbetet påverkas av en radikalfeministisk ideologi.

Samtidigt som jag stödjer det fortsatta arbetet med kvinnofrågor, så är jag orolig över hur man osynliggör viktiga mansfrågor. Mansfrågor ignoreras antingen helt, eller så talar man om dem som mänskliga frågor utan att erkänna att det faktiskt är mansfrågor. Exempel på viktiga mansfrågor är alla former av krig och konflikter världen runt, där det är män som förväntas att ställa upp som soldater eller t o m tvingas in i den rollen. En annan oroande trend är att I-länder tenderar att i första hand ge kvinnor mikrolån i fattiga länder, medan män inte får tillgång till dessa lån endast för att de är män.

Standardförklaringen till att män utesluts från mikrolån på många håll, är att kvinnor är bättre på att betala igen de lånade pengarna. Detta resonemang är lika logiskt som det vore att utesluta kvinnor från civilingenjörutbildningarna i västvärlden eftersom män i genomsnitt har lättare för dessa utbildningar. Man kan också fråga sig vad det är som gör männen mindre pålitliga i tredje världen? Gör deras könsroll att de far illa på något vis, eller har de det så svårt att de förlorat allt hopp till att lyckas i livet? P g a den feministiska präglen på insatserna så frågar man sig tyvärr inte om även män kan fara illa av sin könsroll.

Ett annat perspektiv på mikrolån är att män oftare tar större risker med sina affärer (p g a högre testosteron-nivåer), vilket leder till fler konkurser, men också till fler stora företag som skapar ett välstånd som kvinnors företagande mer sällan leder till. Om man utesluter män från mikrolånen så riskerar man alltså att fördröja välståndsskapandet i dessa fattiga länder.

Risken med insatserna i tredje världen är att vi överför vår egen feministiska syn till deras samhällen, och skapar långt större obalanser än feminismen ännu har hunnit skapa på hemmaplan.

 

15 kommentarer på “Kvinnofrågor i internationell politik”

  1. Maja pâ Malö skriver:

    Helt rätt att jämställa krigsförbrytelser med vâldtäkt, tycker jag. Kolla 500 000 vâldtagna kvinnor och ni finner att deras liv har förstörts till 80 %. Skuldbelagda rädda psykpatienter med krossat självförtroende. Gissa vem sâdana dras till ….!! Personer som( kanske) kommer att utnyttja dem. Upp till fajt och stadfäst lagen ! Vi lever i Europa 2009 med en neutral syn pâ kvinnor och män.

  2. [...] För övrigt skriver Pelle Billing intressant idag om kvinnofrågor i internationell politik (här). [...]

  3. Erik skriver:

    Maja på Malö:

    Har du läst samma artikel överhuvudtaget? Det står inte alls att krigsförbrytelser skall jämställas med våldtäkt det står att våldtäkt skall jämställas med krigshandlingar (förutsätter förståss att det råder krig). Vilket säkert låter och ser bra ut i dagens trygghetshets och orosfixering men som i praktiken är helt meningslöst när vi ställer frågan, skall inte mord och stöld betraktas som krigshandlingar också?

    Men vi talar om samma säkerhetsråd som satt i flera veckor och inte kunde bestämma sig för om det gick att kalla folkmordet i Darfur ett folkmord eller inte. Helt fixerade vid hur saker ser ut lyfte de inte ett finger i den fysiska verkligheten utan istället så utredde de saken tills problemet löst sig själv (dvs tills det var för sent och allt var över)

    Men vi ser ju samma feminiserande mönster överallt. Allt mer fixering vid hur andra uppfattar saker och allt mindre innehåll. Några kostymer som kommer överrens om ett nytt ORD i FN. Wow! Hur många av dem kommer själva att sätta på sig uniform och göra någonting i riktiga världen? Hillary Clinton som stod i presidentvalet och blåljög om att ha blivit beskjuten. Ja hon är verkligen rätt person att diskutera hur viktiga ord är.

    Upp till fajt själv! Sätt på en uniform och res dit dessa saker inträffar istället för att prata lättvindigt om hur andra människor (nästab uteslutande män) skall dö för att förhindra dem.

  4. Kristina skriver:

    Jag har en positiv syn på mikrokrediter. Det verkar vara en väldigt väl fungerande form av bistånd. Det som brukar anges som skäl att man främst vänder sig till kvinnor är att i de länder där mikrokrediter införts, är att främst kvinnor är familjeförsörjare och tar hand om barnen (ett någorlunda rimligt skäl OM det stämmer). Därmed inte sagt att man inte kan/bör kritisera att det borde kunna ges till män på lika villkor!

  5. Access skriver:

    Kristina,
    Det innebär fortfarande att en man nekas microkredit enbart på grund av sitt kön. Ännu värre om han inte har heterosexuell familj med indirekt kredit via nån fru, om nu kvinnorna är ”familjeförsörjare”. Homosexuella män är alltså dubbelt diskriminerade … eller vad?

  6. Adam Weisshaupt skriver:

    Jag är ledsen men ibland verkar det som om Pelle talar till döva öron.
    Kort o koncist, Pelle ondgör sig inte över att man hjälper kvinnor, han ifrågasätter om det inte gagnade Oss människor bättre om man också hjälpte män. Är det någon som kan problematisera detta så välkomna.

  7. Adam Weisshaupt skriver:

    Erik;
    Inte för att jag tror att du inte är införstådd men redan de gamla grekerna (den första demokratin) ansåg att män var förbrukningsvaror. De krigade mot både perser och romare och frågan kom upp om man skulle tillåta 12-åriga pojkar få försvara folket och speciellt kvinnorna, parlamentet svarade ja medan någon undrade om man skulle kunna använda sig av flickor som är 12 år. Svaret är givet. För övrigt så betyder ordet ”sewos” på gammelgrekiska både slav och hjälte.

  8. Jonas P skriver:

    Adam:

    Jepp, Warren Farrell som nämnts många gånger på detta forum talar ofta om just detta. Här är ett citat från http://www.warrenfarrell.net/Media/MenWeb.html :

    ”If you were willing to sacrifice yourself, you would be called a hero. The Greek word for hero was ”serow,” from which we get our words servant, slave, and protector. All come etymologically out of the word hero. This tells in one word the entire story of masculinity.”

    I och med dagens feminisering som förlöjligar eller ringaktar allt som uppfattas som maskulint/manligt, så förlöjligas även hjälten. Ofta tycker jag det pratas, med en ironisk och nedlåtande ton i rösten, om hur alla ser upp till den löjliga hjälten och att det bara är fjantigt att alla kvinnor vill ha honom.

    Vad som missas är just det att hjälten i första hand är en tjänare och slav, en som givit upp sig själv och sitt liv för en annan (ibland högre) sak. Ofta med resultatet att han dör eller får leva ett miserabelt liv. Detta är också attraktivt, men attraktionen är bara en bieffekt av uppoffringen och inget mål i sig. Men istället ser vi på hjälten med avsmak därför att vi tolkar in att han är en mansgris pga. att kvinnor vill ha honom samt att han står för det typiskt maskulina.

  9. Kristina skriver:

    @ Acess, alltså jag håller med Pelle här. Jag menar att man bör ge män samma villkor. Jag försökte bena ut/pröva de argument jag hört som skulle kunna stödja denna orättvisa.

    Argumentet att kvinnor är familjeförsörjare i afrikanska länder har framförts i media. Det är inte mitt argument, och jag håller inte med om detta som en rimlig grund, även om det finns en viss logik. Jag tror det är så organisationerna har resonerat snarare än angående konkurs. Det kanske inte är rätt, men jag har fått bilden av att männen lever ett mer kringflackande liv, och att mindre stabila familjeförhållanden gör att kvinnorna ganska ofta tar hand om och försörjer barnen på egen hand. Därav logiken, men det håller inte om man vill driva ett jämställt arbete.

    I övrigt intressant om att man sett männen som förbrukningsvara, som ytterligare dimension till mäns överrepresentaiton i toppen och botten.

  10. Urban skriver:

    Män får ta och släppa det där hjälteidealet, börja leva för sin egen skull och slänga sjävluppoffringen på soptippen. Jag anser att män med dessa hjältedrömmar försvårar ett jämställt samhälle och sanktionerar att män betraktas som en förbrukningsvara.

    Och det handlar inte om att man ska bli något passivt mähä istället; tvärtom tycker jag numera att ”hjältar” är mähän som förstör för alla män som strävar efter jämställdhet och rättvisa lagar. ”Hjältar” som ska komma på en vit häst, uppoffra sig för kvinnan eller nationen och sedan betala notan över välfärdsstaten. För att sedan bli offrad i en vårdnadstvist. Det är inte såna ideal moderna män behöver. Är trött på att höra såna män uttala sig i frågor som berör oss och våra liv, det vimlar tyvärr av dem. Än så länge.

    Orkar knappt gå på bio ens längre för att titta på någon annan patetisk hjälte. Uttala dig om pojkomskärelse eller diskriminering av män i vårdnadstvister istället Brad Pitt än att springa omkring och pang panga på vita duken. Det hade varit betydligt mer intressant och progressivt.

  11. Kristina skriver:

    Urban,
    Jag håller verkligen med dig. Även de kvinnor som spelar detta spel och förväntar sig att män skall vara hjältar kan hindra jämställdheten. Det är verkligen dags att omvärdera våra ideal. Jag tror också att vi behöver uppvärdera det kvinnliga… Jag växte i alla fall upp med den fasta övertygelsen att män faktiskt var lite bättre och de manliga idealen eftersträvningsvärda.

    Jag längtar till den dag då vi kan arbeta tillsammans för jämställdhet där man kan ta itu med roller och mönster som haft en funktion men inte längre gagnar oss. Om män tar för sig och kvinnor släpper fram män när det gäller närheten till barnen (vilket jag tror börjar ske just i vår generation) kan det bli en startmotor för en översyn av våra ideal.

  12. Erik skriver:

    Urban:

    ”Män får ta och släppa det där hjälteidealet, börja leva för sin egen skull och slänga sjävluppoffringen på soptippen.”

    Det är det inte möjligt för män att göra. De enda som kan släppa hjälteidealet är kvinnor. Männen måste anpassa sig efter de förhållanden som råder. Kvinnor i sin tur bestämmer över dessa förhållanden.

    ”Jag anser att män med dessa hjältedrömmar försvårar ett jämställt samhälle och sanktionerar att män betraktas som en förbrukningsvara.”

    Jag håller med om att det försvårar jämställdhet men nu säger du emot dig själv. Du sade att män måste leva för sig själva. Då kan de såklart inte ta hänsyn till effekten det har på samhället eller jämställdheten hur de lever.

    ”Och det handlar inte om att man ska bli något passivt mähä istället; tvärtom tycker jag numera att “hjältar” är mähän som förstör för alla män som strävar efter jämställdhet och rättvisa lagar.”

    Javisst, är det så men det spelar ingen roll. Så länge kvinnor spelar spelet som de gör så har män inget val. Det spelar ingen roll hur många män som gör som du säger. Det enda kvinnorna behöver göra är välja ut några enstaka som inte gör det och hålla sig till dem. Skulle vissa män vägra kan kvinnorna välja andra män. Så enkelt är det.

    Kom också ihåg att många ”hjältar” idag inte blir det genom att offra egna liv utan många blir det uteslutande genom att offra andra människors liv. Soldaterna dör, generalen blir hjälte.

    ”som ska komma på en vit häst, uppoffra sig för kvinnan eller nationen och sedan betala notan över välfärdsstaten. För att sedan bli offrad i en vårdnadstvist. Det är inte såna ideal moderna män behöver.”

    Nej men kvinnor bryr sig ju inte, de är ju helt uppslukade av klasskampens teorier idag. I grund och botten är det inte deras fel heller för det är vi som gett svenska grundskolan dessa nya direktiv.

    ”Orkar knappt gå på bio ens längre för att titta på någon annan patetisk hjälte.”

    Den synen är direkt kontraproduktiv eftersom budskapet då blir att underhållningsbranschen är en legitim utbildare med verkliga budskap. Desto bättre att se underhållningsbranschen som helt overklig underhållning. Hjältar ser inte jag som något som helst problem på bio. Det jag ser som ett problem på bio är tofflar.

    ”Uttala dig om pojkomskärelse eller diskriminering av män i vårdnadstvister istället Brad Pitt än att springa omkring och pang panga på vita duken. Det hade varit betydligt mer intressant och progressivt.”

    Javisst, men också förödande för karriären och därmed för försörjningen och upprätthållandet av livsstilen ifråga. Ett av de främsta verktyg som politisk korrekthet (som nästan alla Hollywoodmänniskor står för) förfogar över är ekonomisk diktatur. Dvs förmågan att se till personer som inte håller sig till ledet får sämre ekonomiska och offentliga möjligheter. Warren Farrell kallade det ”The lace curtain”

    I Sverige har detta varit ett känsligt ämne pga yttrandefriheten (i teorin får man ha vilka åsikter man vill om man gör ett bra jobb) men på sistone har även denna tveksamhet försvunnit och ersatts med krav på att personer som Rolf Hillegren skall fråntas sin förmåga att försörja sig.

  13. Erik skriver:

    Kristina:

    ”Jag håller verkligen med dig. Även de kvinnor som spelar detta spel och förväntar sig att män skall vara hjältar kan hindra jämställdheten.”

    Kan? Det är garanterat de gör det. Warren Farrell skriver svart på vitt. Why are men the way they are? Män är som de är för de måste vara det då kvinnor gör som de gör och männens uppgift blir som den blir. Om kvinnorna vill ha Stålmannen så funkar det inte för män att vara Clark Kent. Att sedan samma kvinnor som vill ha Stålmannen tycker det är jobbigt att konkurreras bort av Stålmän är förståeligt men knappast trovärdigt.

    ”Det är verkligen dags att omvärdera våra ideal. Jag tror också att vi behöver uppvärdera det kvinnliga…”

    Vad jag undrar då Kristina är vad menar du rent praktiskt när du säger vi skall uppvärdera det kvinnliga? Idag har vi feminism som konstant nedvärderar det kvinnliga med typiska klasskamps-argumentet att kvinnor inte tjänar en massa pengar (observera att tjäna en massa pengar är manligt och en del av hjälterollen, könsrollen där mannens uppgift är att försörja kvinnans behov av trygghet)

    Kan du se vad problemet är?

    Pengarna i sig är manliga. Så när du säger att det kvinnliga är för lite värt och menar i pengar och materiella värden så sysslar du med aktiv nedvärdering av det kvinnliga. Detta är vad marxister gjort sedan 60-talet. Försökt inbilla alla de kom åt att eftersom de inte hade lika mycket pengar så var deras lott i livet den sämre. Och det är ju bara att gratulera dem, med hjälp av främst underhållningsmedia och skolor har de lyckats pracka på många den lögnen.

    ”Jag växte i alla fall upp med den fasta övertygelsen att män faktiskt var lite bättre och de manliga idealen eftersträvningsvärda.”

    Ja och alltså så sysslade du med att nedvärdera den kvinnliga rollen. Men det var väl inte bara du som gjorde det på egen hand. Du fick väl den åsikten antingen från dina föräldrar eller från skolan? Det är iaf klassisk klasskampsretorik inget annat. Man säger inte så för att det är sant, man säger så för att få en önskad reaktion från människor.

    ”Jag längtar till den dag då vi kan arbeta tillsammans för jämställdhet där man kan ta itu med roller och mönster som haft en funktion men inte längre gagnar oss.”

    Vad menar du med att roller och mönster inte gagnar oss? Det finns inget som säger den marxistiska iden att om alla är mer lika så gagnas alla. Det existerar inte belägg för det påståendet. Folk tror på det helt enkelt för att de vill, för att det känns bra. Men det är inte välgrundat sant, det skiter ju alla i, vilket är det riktigt roliga med debatten för struntar man i om påståenden är sanna kan vad som helst som ger en bra känsla påstås,

    Då får vi en variant av det naturalistiska felslutet: Känslor är naturliga, om det känns bra måste det vara rätt.

    ”Om män tar för sig och kvinnor släpper fram män när det gäller närheten till barnen (vilket jag tror börjar ske just i vår generation) kan det bli en startmotor för en översyn av våra ideal.”

    Nej, det existerar inte tillstymmelse till bevis för det påståendet. Det är åter bara känslodriven debatt. Motiveringen är egna behov och önskemål.
    Det ”kan” bli annorlunda bara vi vill det oavsett hur verkligheten ser ut. Det är inte realistiskt, men folk struntar ju i det, folk vill ha underhållning och politiken anpassas att bli den underhållningen och makthavare lär sig spela spelet.

    Det är bara att titta på slutsatserna i denna studie.

    ”Trots de senaste decenniernas diskussioner kring jämställdhet och den utbredda föreställningen att kvinnor ”tar för sig” på samma villkor som män ser verkligheten annorlunda ut. Kvinnors strategier i relationen till män, bygger på en väntande och väljande inställning”

    http://www.forskning.se/pressmeddelanden/pressmeddelanden/speletsreglerenstudieavkrograggandetsoskrivnaregler.5.b689287119e749e7de8000304.html

    Lade du märke till motiveringen som anges? Trots ”den utbredda förställningen” Trots? Det är väl snarare pga den utbreda förställningen vi kan ta för givet det är så. Om verkligheten motsvarade den utbredda offentliga åsikten så hade väl debatten saknat funktion?

    Om några ungdomar mobbar de som klär sig fult så är väl inte mobbningen i sig ett argument för att personerna har rättat sig efter mobbarnas klädkoder?

  14. Kristina J skriver:

    Som privatperson kan du registera dig via ett mikrokreditinstitut som kivas.org och själv välja vilken entrepenör du vill ge lån till, man eller kvinna. På uppmaning av en maskulist så gav jag lån till en man för två veckor sedan. Det finns inte så många män i deras rullor så det tog en stund innan jag hittade en. Vad beror det på?

  15. Pelle Billing skriver:

    Tack för länken till forskningen om spelets regler, Erik.

Google