Genuspedagogerna bekänner färg

09 oktober 2009, av Pelle Billing

Det går knappt en dag i media numera utan att man skriver om ett daghem som jobbar med genuspedagogik med hjälp av s k genuspedagoger, och idag är det Ålands tur att få prova detta nya koncept. Själv tycker jag det är utmärkt att förskolelärare lär sig behandla barnen som individer, och att de är öppna för att barns beteende och behov inte alltid är knutna till deras kön. Men tyvärr så är det inte en sådan verksamhet som genuspedagogiken sysslar med, även om man vill ge sken av det, vilket vi får ytterligare bevis på från Åland.

Ett konkret tips hon fick på utbildningen handlade om bakning. Att man kan dela in pojkarna och flickorna i skilda grupper och låta pojkarna jobba mer med känslor, hur känns och luktar degen? Medan flickorna får öva på att våga genom att baka utan recept.

Här utgår man uppenbarligen från väldigt låsta stereotyper, och förutsätter att alla pojkar behöver jobba mer med sina känslor och att alla flickor behöver jobba mer med att våga. Hur kan man veta att det är detta som är bäst för barnen? Min egen erfarenhet är att det alltid finns flera blyga pojkar i en grupp, även om man märker de högljudda mer, och att det alltid finns flickor i gruppen som skriker och tar plats – alla är inte lugna och leker med dockor.

Men genuspedagogerna utgår från att alla barn är stöpta i samma könsmall, och sedan ska man sätta igång och reversera denna upplevda könsmall.

– Man har en engångschans att påverka barnen de första sex åren. Vi måste börja hos barnen om vi ska få ett jämställt samhälle, säger Nikula.

Varför kommer jag att tänka på Sovjet när de säger så?

Min egen uppfattning är att om man önskar en samhällsförändring så får den drivas av vuxna, och det är vuxna som får ändra sig först. Att experimentera med barnen, utan att själv ändra på sig som vuxen, är djupt oetiskt.

Att ha mer manlig personal på daghemmen lägger kommittén ingen större vikt vid. Man anställer personal för att de är bra pedagoger, inte baserat på kön.
– Tyvärr förstärker manlig personal ofta könsrollerna. De är ute med barnen och spelar fotboll eller är i verkstaden, säger Nikula.

Så att göra aktiviteter som traditionellt sett har ansetts vara manliga förstärker alltså könsrollerna? Kan man då anta att aktiviteter som att sy och baka minskar på könsrollerna?

Här bekänner man färg en gång för alla: inbakat i genuspedagogernas arbete finns det en attack på traditionellt manliga beteenden och domäner, vilket inte är helt förvånande om man betänker att genuspedagogiken är sprungen ur genusvetenskapen, som i sin tur har importerat tanken om könsmaktsordning från radikalfeminismen (vilken i sin tur har tagit principerna från marxismen…).

Och vem var det då som utbildade personalen på Åland (som tillhör Finland)? Jo, givetvis så var det en svensk kvinna som var där och föreläste…

Tips: Läs även Pär Ströms inlägg idag om jämställdhetsbonus hos Investor (DN).

 

10 kommentarer på “Genuspedagogerna bekänner färg”

  1. Tog mig faktiskt friheten att också ta upp samma ämne; hope you din’t mind…?

    Bra skrivet av dig, btw.

    Länk: http://genderrorism.blogspot.com/2009/10/aven-alandska-dagis-skall-bli.html

  2. Lavazza skriver:

    Utmärkt inlägg. Jag börjar bli mer och mer övertygad att det enda sättet att påverka är att själv föregå med gott exempel (utan att framhålla sig som ett gott exempel). Om ”gör som jag säger inte som jag gör” vore ett bra recept, så skulle världen redan vara perfekt.

  3. Magnus skriver:

    Citat från artikeln:

    ”– Föräldrars motstånd mot jämställdhetsarbete grundar sig ofta i okunskap, därför behöver man även utbilda dem, säger Svaleryd.”

    Primitivt tänkande. Alla som inte tycker som jag är outbildade.

    Tycker artikeln på många punkter är mycket skrämmande, rent ut sagt obehaglig. Överstatlighet och indoktrinering som får tankarna att riktas till Tyskland på 30-talet. Otäckt.

  4. Pär Ström skriver:

    Jag har gjort en film om genusteori på dagis. Den finns på YouTube, här:
    http://www.youtube.com/watch?v=xCFuf1lUZB4
    Pär

  5. Du har bra reflektioner i inlägget men gör inte misstaget att dra alla genuspedagoger över en kam.

  6. Mats skriver:

    Jag har fått lära mig att det finns genuspedagoger som inte är bekväma med benämningen ”genuspedagoger” – de vill hellre heta ”genusmedvetna pedagoger”.

    Fast det blir kanske en aning att de övriga då benämns ”genusomedvetna pedagoger”?

    Bra skrivet!

  7. Pelle Billing skriver:

    Intressant Mats. Frågan är om dess ”genusmedvetna” pedagoger just har en strävan att gå bortom de ideologiska tankarna om könsmaktsordning och istället se varje barn som en individ som har sina egna speciella behov för att utvecklas på ett så bra sätt som möjligt. Jag hoppas att det är så.

  8. Andreas Dahlin skriver:

    Bra att inte bara Tanja utan även du Pelle diskuterar genuspedagogiken. Jag tycker detta är bland de mest skrämmande aspekterna av genus-sverige.
    Det är fascinerande hur genuspedagoger själva motsäger sig en syn på människor där kön har betydelse (statistiskt) för beteende biologiskt sett, sedan lanserar de istället ett mycket mer deterministiskt perspektiv som innebär att vi alla är tveklösa offer för ”könsmaktsordningen”. Alltså måste de särbehandla oss efter vilket kön vi har.
    Varför kan barn inte bara få vara fria individer…

  9. Tanja Bergkvist skriver:

    Väldigt bra skrivet Pelle!

Google