Den negativa synen på män fortsätter…

01 oktober 2009, av Pelle Billing

Att män porträtteras väldigt negativt i media torde inte komma som någon nyhet för de som läser min blogg, och det finns t o m forskning (från Australien) gjord på detta område. Men trots min egen medvetenhet om misandrin (mansföraktet) i media, så förvånas jag fortfarande över hur pass kreativ man kan vara när det gäller att framställa män i negativ dager.

Calle Schulman skriver i gårdagens Expressen om sina föräldrar. Från artikeln framgår det att han förefaller ha varit synnerligen lyckligt lottad som barn, då bägge hans föräldrar tog sig tid att skapa en god kontakt med honom. Kanske är det denna trygga och lyckliga uppväxt som hjälpt honom bli framgångsrik i sitt liv; det kan åtminstone inte ha varit en nackdel.

Schulman lyckas ändå få en vinkling på sina föräldrar som innebär att det är lätt som en plätt att vara pappa, och svårt och tungt att vara mamma. Han skriver följande:

Så tänker jag på min mamma. Och jag minns inga såna där saker med henne. Minns inga bus. Minns inga hemlisar. Kan inte komma på något alls faktiskt. Det är helt tyst i mig. För de där enkla och lyckliga och raka minnena – i dem är det alltid pappa som är centralfiguren. Alltid pappa.
Nu vet jag varför det förhåller sig så. För mamma diskade då. Eller tvättade eller städade. Eller handlade mat till familjen. Eller betalade räkningarna. Hon var inte med när de riktigt roliga sakerna inträffade. Det var ju mamma som stod bakom kameran och förevigade alla fina ögonblick.
Ja, ja. Jag förenklar nog en hel del här. Men jag är helt övertygad om att papporna har en väldigt mycket lättare roll att axla här i livet än mammorna. Allt fäder gör med sina barn är nämligen en bonus. Pappa hade inte så mycket tid över till oss barn. Nästan aldrig, faktiskt. Men när han hade det – då vek vi oss av glädje.

Utifrån den beskrivning som ges, så framträder det en bild av att pappan var den som var mest borta, troligen för att han hade det primära försörjningsansvaret, medan mamman hade mer tid i hemmet med barnen. Frågan är då varför pappans roll ska anses vara lättare och mer tacksam? Är det lätt att tillbringa större delen av sitt liv borta från sin familj, just för att kunna försörja denna familj? Visst blir det så att barnen värderar den korta tiden med pappan högre, just eftersom den är kort, men totalt sett så är det knappast pappan som får den närmaste relationen till barnen.

Jag kunde förstått Schulmans kritik av den traditionella papparollen/mansrollen om han hade haft en pappa som sällan eller aldrig engagerat sig i barnen, men han beskriver ju faktiskt den motsatta bilden. Trots att pappan hade begränsat med tid så fann han utrymme för att fokusera på sina söner, något som troligen var oerhört viktigt för dem. Att detta kan anses vara underlag för kritik, kan bara hända i ett mansfientligt samhällsklimat.

Schyman Schulman fortsätter sedan med en förvirrad analys om jämställdhet:

Jag tror att den här frågan skjuter fram den verkliga jämställdhetens existens – alltså den VERKLIGA jämställdheten – med en generation i taget. Jag tror att det är där problemet ligger. För varje pappa som inte deltar ordentligt i hushållsarbetet redan från början, finns minst ett barn som lär sig hur saker ska vara och hur könsrollerna ska vara fördelade.

SCB:s statistik visar att män och kvinnor jobbar lika mycket per vecka. I genomsnitt jobbar männen mer utanför hemmet och kvinnor jobbar mer i hemmet. Männen hushållsarbete underskattas ofta eftersom människor glömmer bort att det är hushållsarbete att klippa gräset, ta hand om bilen, göra små reparationer, bygga ett skjul, osv. Ifall männen ska göra hälften av diskandet och städandet, så krävs det att kvinnorna börjar jobba lika mycket utanför hemmet som män gör, samt att kvinnorna tar halva ansvaret för reparationer, bilen, gräsklippning, osv.

Själv tycker jag det är viktigt att bägge föräldrarna har tillräckligt med tid till sina barn, men den exakta arbetsfördelningen i hemmet tycker jag varje par själv får bestämma om. Och ifall bägge föräldrarna tar sitt ansvar vad gäller barnen, och jobbar för att ha en aktiv roll i barnens liv, så har jag ytterst svårt att förstå den kritik som Calle Schulman framför mot papparollen/mansrollen. Förresten, låt mig korrigera den meningen: jag skulle ha ytterst svårt att förstå Calle Schulman, om han inte var uppväxt i ett samhälle präglat av radikalfeministiska tankegångar där man inte drar sig för att se ner på män.

 

9 kommentarer på “Den negativa synen på män fortsätter…”

  1. simon skriver:

    Men hallå. Du är så på jakt över hur media förtrycker den stackars vite mannen att du helt missar poängen. Calle snackar knappast ner sin pappa eller dennes hanterande av uppfostran, hela essensen av artikeln är att hans mammas roll glöms bort. Att de uppgifter pappan tagit/tilldelats är sådana som hyllas medan mammans dito är bortglömda. Och så är det. En man som gör karriär ges erkännande på jobbet, en man som hittar på bus minns med kärlek av sina barn, men en kvinna som tagit ansvar för allt det tråkiga hemmavid har sällan något för det.

    Och det handlar inte huvudsakligen om uppdelningen diska/klippa gräset utan om det generella ansvaret och översikten – har de borstat tänderna, har de med allt som behövs till friluftsdagen etc. Låt oss hylla mammorna och öppna ögonen för deras dolda slit, utan att se detta som en jakt på (de stackars) männen!

  2. Pär Ström skriver:

    Man får ständigt höra att män inte gör tillräckligt när det gäller hushållsarbete. Men det beror i så fall på att män statistiskt sett förvärvsarbetar betydligt mer än kvinnor. Männen drar alltså in pengar till sina kvinnor. Varför ska det skuldbeläggas? Man kunde lika gärna skuldbelägga kvinnorna för att de inte gör tillräckligt för att försörja familjen. Men så tänker ingen. Det är förutbestämt att männen är ”the bad guys”. Hur länge till ska vi finna oss i det?

  3. simon skriver:

    Det är inte riktigt så enkelt Pär. I de flesta familjer jobbar båda föräldrarna heltid, men undersökning på undersökning visar på att kvinnorna spenderar enormt mycket mer tid på hushållsarbete än männen. Dessutom handlar det inte bara om timmar utan vem som bär ansvaret för hemmet och barnen.

    Och för guds skull, sluta känn er så hotade och jagade!!! Det handlar om att försöka förbättra något vi alla fått nedärvt sen generationer, för allas vinning. Det är väl ganska självklart att när kvinnor tagit plats på arbetsmarknaden så måste män ta plats i hemmet.

  4. Adam Weisshaupt skriver:

    Jag skulle väldigt gärna vilja se den forskning som visar att kvinnor utför mer arbete än män, källa tack.

  5. Pether skriver:

    Kvinnor jobbar i snitt 2timmar, män i snitt 2.5timme i hemmet.

    Sedan så får inte många män ta plats i hemmet, för att mamman inte vill ha dem där.

  6. Pär Ström skriver:

    Enligt ”Tidsanvändningsundersökningen” som Statistiska Centralbyrån gjort arbetar män ca 15 minuter längre tid per dag i genomsnitt än kvinnor, när både förvärvsarbete och hemarbete räknas in.

  7. simon skriver:

    Här finns siffror (s.40-41):
    http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0202_2008A01_BR_X10BR0801.pdf

    De säger att män och kvinnor sammantaget arbetar exakt lika mycket, men att kvinnans andel obetalt arbete är betydligt större. Så Pethers siffror inte bara kändes skumma, de är det. Därtill ser jag bland mina vänner och kollegor att trenden är att alla kvinnor jobbar heltid, men även bland de par som anser sig moderna och jämställda så tar kvinnan mycket mer ansvar i hemmet.

    Att kvinnor skulle hindra de flesta män från att ta ansvar för hem och barn vet jag däremot inget om. Sorgligt i så fall, men även det är rester av ett samhälle med sned könsbaserade arbetsfördelning som måste bort. Ta plats!

  8. Pelle Billing skriver:

    simon,

    Du har just lyckats bevisa det jag skrev i det ursprungliga inlägget:

    ”SCB:s statistik visar att män och kvinnor jobbar lika mycket per vecka. I genomsnitt jobbar männen mer utanför hemmet och kvinnor jobbar mer i hemmet. Männen hushållsarbete underskattas ofta eftersom människor glömmer bort att det är hushållsarbete att klippa gräset, ta hand om bilen, göra små reparationer, bygga ett skjul, osv.”

  9. Jonas P skriver:

    En sak som jag sällan ser att det tas i beaktning är kvinnans respektive mannens behov av att ha det städat. Går vi hem till en ungkarl är det, tror jag, generellt mer ostädat än en singelkvinnas hem. Således lägger kvinnan ner mer tid på städning hemma och vi antar att hon gör det därför att hon vill det.

    När det kommer till hushåll där det finns både en man och en kvinna så tror jag att det är vanligt att det är kvinnans och inte mannens behov av ett städat hem som måste tillgodoses, men nu ska mannen och kvinnan dela på ansvaret att tillgodose behovet.

    Bara en tanke…

Google