Attackerna mot Bildt fortsätter

23 oktober 2009, av Pelle Billing

För några dagar sedan skrev jag om hur Bildt blev ifrågasatt för att han inte var tillräckligt feministisk, och hur han inte gav tillräckligt mycket specialfokus åt kvinnofrågor. Det är intressant att notera att det numera inte räcker att göra ett bra jobb som politiker och t ex jobba för fred vilket rimligen gagnar alla människor, kvinnor såväl som män. Nej, det feministiska etablissemanget – som totalt dominerar debatten om jämställdhet – kräver att man ska ge kvinnofrågor och feministiska tankegångar särskild uppmärksamhet, för att man ska bli godkänd. Vi har kort och gott nått en punkt i Sverige där könsfrågorna och jämställdhetsfrågorna drivs på samma sätt som i en enpartistat, och det är feminismen som är det enda tillåtna partiet på området.

Det är alltså en subtil men avgörande förskjutning som har skett inom jämställdhetsområdet. Från början ansågs det vara fint att vara en person som jobbar mot jämställdhet; men idag räcker inte det, utan du måste vara en person som jobbar med kvinnofrågor och kvinnliga särintressen för att få godkänt av det feministiska parti som styr dessa frågor. Själv stödjer jag till fullo målsättningen att vi ska sträva mot jämställdhet, men jag har svårt att förstå hur man uppnår jämställdhet genom kravet att bara fokusera på det ena könet.

I gårdagens SvD tar feministen Anna Laestadius upp stafettpinnen och ser till att attackerna mot Bildt fortsätter. För henne är det så självklart att man ska ha ett feministiskt perspektiv på jämställdhetsfrågorna, och att kvinnors behov ska komma först, att hon inte inser hur förvirrad hennes artikel blir. Låt oss se vad hon skriver:

Polarn och jag dricker några öl och diskuterar politik. Som vanligt håller vi inte riktigt med varandra. Han beundrar Carl Bildt och menar att han är den enda svenska politiker som verkligen behärskar sitt område, utrikespolitiken.

– Absolut, vissa delar av den, invänder jag.

– Och vad är det då han inte kan, undrar polarn.

– Kvinnors situation och rättigheter till exempel, säger jag.

– Äsch, säger polarn. En sån nischfråga!

Visst är det underbart? Nästan vackert i all sin tydlighet. Kvinnokampens huvudproblem nummer ett genom århundraden i blixtbelysning. Kvinnor må utgöra hälften av mänskligheten – ändå är vi på något märkligt sätt för många ett särintresse. En nischfråga, långt ut i strålkastarljusets periferi.

Det Laestadius inte förstår är att det är feminismen som gjort kvinnofrågorna till ett särintresse, till något som ska ha sin egen religion teoribildning, och som måste ges särskild uppmärksamhet i varje situation för att de ska vara nöjda. Istället för att inse att utgångspunkten är att alla människors livsvillkor – kvinnors såväl som mäns – förbättras av fred, frihet, demokrati, osv (sånt som Bildt försöker uppnå), så försöker feminismen sälja oss myten att om man inte fokuserar speciellt på kvinnor så förbättras bara mäns livssituation.

Med detta inte sagt annat än att en könsrollsanalys ofta har ett värde i politiska sammanhang, men i så fall är det lika viktigt att analysera mansfrågor som kvinnofrågor, så inte heller i det fallet handlar det om att göra kvinnofrågorna till ett särintresse, vilket feministerna vill.

Laestadius förvirrade analys fortsätter sedan:

Att ge världens kvinnor makt över sina liv måste stå i fokus för vårt globala arbete för fred och utveckling, säger FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon. Och USA:s utrikesminister Hillary Clinton har förklarat att för henne står kvinnofrågan i centrum för den amerikanska utrikespolitiken: Om inte kvinnorna får fler rättigheter och större ansvar blir många av våra utrikespolitiska mål ouppnåeliga.

Det hon skriver här är att kvinnor redan har starka företrädare mitt i den internationella politikens centrum som tar tillvara kvinnofrågorna och kvinnors rättigheter. Således har kvinnofrågorna en fantastisk stark ställning! Mansfrågorna finns däremot inte ens på agendan. Dessa frågor är osynliga och nedtystade till den grad att folk inte ens vet om att det finns viktiga mansfrågor. Man skulle kunna skriva om citatet ovan till följande:

Att ge världens män makt över sina egna kroppar och inte längre se män som förbrukningsbara måste stå i fokus för vårt globala arbete för fred och utveckling, säger FN:s generalsekreterar Ban Ki Moon. Och USA:s utrikesminister Hillary Clinton har förklarat att för henne står mansfrågan i centrum för den amerikanska utrikespolitiken: Om inte männen får makt över sitt liv och grundläggande mänsklig respekt utan att vara redo att offra sitt liv, blir många av våra utrikespolitiska mål ouppnåeliga.

Men frågan är när vi får höra en toppolitiker säga något sådant? Samhällets förmåga att artikulera viktiga mansfrågor kan liknas vid ett autistiskt barn som för första gången ska lära sig prata, medan kvinnofrågorna kan liknas vid en fullfjättrad retoriker som har all talartid som önskas.

Vi som vill driva mansfrågor har således en monumental uppgift framför oss: att påvisa för folk att något som idag ses som en icke-fråga är en av de allra viktigast framtidsfrågorna för mänskligheten.

 

10 kommentarer på “Attackerna mot Bildt fortsätter”

  1. knäppo skriver:

    Bra inlägg. En uppmaning till kamp :-)

    Ett starkare, väl fungerande och hälsosamt manssamhälle kommer också att gynna oss kvinnor, mycket mer än radikalfeminismen kan (såklart). En balans måste uppnås, man måste se mannen och kvinnan som en enhet.

  2. vmm skriver:

    Från Laestadius artikel: ”…regeringen i samtliga sina utrikesdeklarationer framhåller att Sverige ska arbeta för att FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet ska bli verklighet…”

    Det där innebär att Bildt SKA fokusera på kvinnor. Det är regeringens vilja.

    Jag tycker själv att det är barockt att fokusera på ett visst kön men har regeringen sagt att det är deras intention så måste ju utrikesministern jobba för att det ska bli så. Så frågan om vad Bildt gör eller inte gör för kvinnorna är faktiskt befogad.

  3. Tanja Bergkvist skriver:

    Och i vanlig ordning har man räknat antalet gånger ordet ”kvinna” förekommer, såg jag i en av artiklarna rörande denna debatt. Konstigt att man inte presenterar antalet gånger ordet ”man” förekommer? och då i bemärkelsen en person manligt kön. Var finns den statistiken?

  4. Pelle Billing skriver:

    Precis Tanja, den frågan har jag också ställt mig. För att få lite perspektiv så bör man ju rimligen räkna ordet ”man” också.

    @vmm
    Bildt har en hög position i regeringen så rimligen ska han inte bara vara med och implementera utan även skapa politiken.

    @knäppo
    Ja, en uppmaning till kamp :)
    Som du säger, så gynnas alla i slutändan.

  5. vmm skriver:

    Billing skrev: ”Bildt har en hög position i regeringen så rimligen ska han inte bara vara med och implementera utan även skapa politiken.”

    Okej… Det spelar ingen roll. Vad han ville åt det ena eller det andra hållet är faktiskt irrelevant nu. Han ska verkställa Sveriges regerings politik. Det finns inte mycket utrymme för en enskild minister att dribbla med intentioner i regeringsförklaringar och övergripande mål. Det är bara att verkställa, tack så mycket. Klarar inte Bildt sin uppgift så är anvsaret Reinfeldts att se till att han gör det eller hitta någon annan som gör det.

    Jag låter krass men så är det.

  6. Pelle Billing skriver:

    vmm: I stort sett håller jag med dig om att man ska genomföra det uppdrag man har. Samtidigt finns det också gränser för hur lydig man ska vara, man kan inte utföra vad som helst helt blint.

    Men vi vet inget om vad Bildt gör för kvinnor. Han kanske stenhårt tror på att det arbete han gör nu är det bästa man kan göra för kvinnor.

    Att några personer på Kvinna till Kvinna sitter och räknar ord när han bloggar kan knappast ses som en sammanhängande analys av hur han bedriver sitt arbete och hur det kommer att slå mot kvinnor i förlängningen.

  7. vmm skriver:

    Billing: har man ett uppdrag att fokusera på kvinnor så måste man ju faktiskt göra det. En minister har ordentligt med frihet neråt i organisationen men uppåt mot regeringen knappast någon frihet alls. Det är bara att verkställa.

    Jag tycker som sagt det är ett knäppt direktiv det här med att fokusera på kvinnor men samtidigt så tror jag hela statsförvaltningen riskerar att balla ur om regeringen förlorar kontrollen och varje myndighetschef (och nedåt) fattar egna principbeslut. Då förlorar regeringen kontrollen och då vete sjutton vad som händer tillslut. En regering som fattar korkade beslut kan vi rösta bort men tjänstemännen under som fattar korkade beslut har vi noll koll på.

    Nåja, det där är du säkert medveten om. Men det är faktiskt viktigt att ha det här i åtanke när ministrar verkar fatta egna beslut (du och jag kanske tycker att Bildt agerar klokt medan andra uppenbarligen verkar tycka att han agerar oklokt).

    Det var några tankar från mig.

  8. Pelle Billing skriver:

    Men min fråga kvarstår ändå: hur vet vi att Bildt inte fokuserar på kvinnor? Ska kriteriet vara hur många gånger han skriver ordet kvinna, eller vad han de facto jobbar med?

    FN:s resolution handlar om att man ska få kvinnor att delta i fredsarbetet, inte att Bildt ska blogga om ordet ”kvinna”.

    I övrigt håller jag med dig, en minister ska givetvis implementera den fastslagna politiken, annars blir regeringen ineffektiv och tandlös.

  9. vmm skriver:

    Billing: ordräkning är intressant. Fast jag vet inte hur betydelsefullt det är. Jag har själv räknat ord i en riksdagsdebatt:

    http://vitmedelaldersman.blogg.se/2008/june/utkast-jag-sag.html

    Jag misstänker att i politiska debatter så nämns män oftast enbart i uttrycket ”mäns våld mot kvinnor” eller i andra uttryck där män egentligen inte är i fokus eller möjligen i negativt fokus.

    Kvinnor nämns som specifikt kön och nämns som något vi ska satsa mer på.

    Men det där är kanske bara i min konspiratoriska hjärna. Jag vet inte om det är så. Men helt klart skulle det vara intressant att göra en mer omfattande ordräkning i den offentliga debatten om ordet man och ordet kvinna och också uttryck som ”kvinnor ska skyddas/hjälpas/stöttas” och ”män ska skyddas/hjälpas/stöttas”.

    Med mina förutfattade meningar så tror jag det glasklart kommer att visas att kvinnor är i fokus – som offer och som dom som ska hjälpas, räddas, skyddas och stöttas. Män är inte i politiskt fokus. Utom som förövare, elaka, skyldiga. Om dom nu nämns alls.

    Säg att jag har fel! (behöver inte vara du, Billing) Men det vore så skönt om NÅGON kunde säga till mig att jag är dum i huvudet och har helt fel! För jag VILL ha fel! Jag höll på att säga att jag vill vara dum i huvudet, men det var inte riktigt det jag menade. Men det vore så skönt om min tes vore helt uppåt väggarna och någon kunde bevisa det för mig.

  10. Pelle Billing skriver:

    Men helt klart skulle det vara intressant att göra en mer omfattande ordräkning i den offentliga debatten om ordet man och ordet kvinna och också uttryck som “kvinnor ska skyddas/hjälpas/stöttas” och “män ska skyddas/hjälpas/stöttas”.

    Pär Ström googlade dessa begrepp och gjorde en jämförelse, vill jag minnas. Och resultatet visar att du är allt annat än dum; du har istället helt rätt.

Google