Var finns alla mansorganisationer?

14 september 2009, av Pelle Billing

I dagens samhälle finns det en stark feministisk rörelse och starka kvinnoorganisationer, medan mansorganisationerna lyser med sin frånvaro. Den konventionella förklaringen till detta är att män är priviligerade och därmed inte behöver någon intresseorganisation. Radikalfeminister går t o m så långt som att säga att samhället som helhet är en intresseorganisation för män, och därför skulle det vara löjligt att ha en organisation eller rörelse som driver mansfrågor.

Själv tror jag inte på dessa simplistiska förklaringmodeller, eftersom jag ser hur både den manliga och kvinnliga könsrollen har sina problem och inskränkningar, och det är inte helt enkelt att försöka avgöra ”vem som har det värst” (om någon nu skulle vilja tävla i att vara mest utsatt). De viktigaste förklaringarna jag kan se till att vi inte har starka mansorganisationer i samhället är:

  • Problemen med den manliga könsrollen är inte lika lätta att se som med den kvinnliga könsrollen. Kvinnor identifierade att de inte hade tillgång till den publika sfären (vilket var lätt att se), och sedan var kvinnorörelsen igång. Den manliga könrollen handlar istället om att vara en förbrukningsvara, och att ha ett värde som är knutet till prestation, vilket är mycket svårare att se. Det kräver helt enkelt en mer sofistikerad analys för att att se baksidan med att vara man.
  • Ett av huvuddragen i den manliga könsrollen är att inte klaga, utan att jobba hårdare för att lyckas med det man föresatt sig. Detta är ofta ett positivt drag, men när det gäller att analysera sin egen könsroll är det oerhört hämmande. Den kvinnliga könsrollen däremot har ingen spärr mot att klaga, tvärtom så krävdes det historiskt sett att kvinnor gnällde och klagade för att se till att det kom in tillräckligt med resurser för att ta hand om barnen.
  • Det är mer skrämmande för samhället att män börjar ställa krav, än att kvinnorna gör det. Ifall männen i stor skala skulle vägra att vara förbrukningsbara, eller vägra gå till jobbet förräns man inför könsneutral lagstiftning, så skulle hjulen sluta snurra. Om inte en manlig rökdykare eller manlig soldat finns tillgänglig i kristider, vem ska då ta hand om oss? Ifall inte alla medelålders ”gubbslem” går till jobbet dagligen, hur skulle då Sverige välstånd kunna upprätthållas? Bara tanken på att män skulle minska sin disciplin eller pliktkänsla skrämmer oss alla.

Förhoppningsvis är detta på väg att förändras nu, och inom 3-5 år tror jag vi kommer att se den första nationella mansorganisationen i Sverige. Alla nya idéer börjar med att förlöjligas, för att sedan attackeras våldsamt och i slutändan accepteras som självklara. Än så länge förlöjligas de idéer jag skriver om här på bloggen, men vi kommer snart att gå in i det våldsamma motståndet förutspår jag – när radikalfeministerna inser att detta är ett hot mot deras levebröd. Om tio år kommer insikten om att bägge könsrollerna har ungefär lika stora fast olika problem att vara självklar.

 

10 kommentarer på “Var finns alla mansorganisationer?”

  1. Anders skriver:

    Jag tror det överlägset viktigaste anledningen är att det ingår i mansrollen att inte klaga. Jag tror inte det ses som särskilt skrämmande att män skulle börja ställa krav, utan snarare löjligt – inga ”riktiga män” behöver en stödorganisation, eller?

  2. Urban skriver:

    Just så!

    Det jag tycker är så underligt i nuvarande debatt är varför ingen ställer den självklara frågan hur Tiina Rosenberg, Gudrun Schyman m.fl. manshatare skulle försörja sig då de många av hatmånglerskorna försörjs med skattemedel.

    Mäns roll att vara stora, starka och tysta och inte gnälla som kärringar har målat in oss i ett hörn och gör oss till lydiga packåsnor och dragdjur.

    Det är här skon klämmer och kan män få upp ögonen för detta så har vi snart en verklig jämställdhetsrevolution på G.

  3. Urban skriver:

    Anders: Uttrycket ”riktiga män” används också till att begränsa män, just för att hålla oss på mattan. När jag hör det idag så knycker jag bara på nacken och hävdar att jag ine är någon riktig man och fortsätter att köra mitt eget race. Funkar hur bra som helst :-)

  4. Pär skriver:

    ”Om tio år kommer insikten om att bägge könsrollerna har ungefär lika stora fast olika problem att vara självklar.”

    Detta är redan självklart för de flesta moderna feminister, kanske framförallt Queerförgreningarna. Personligen är jag trött på att stå till svars för vad en liten grupp radikalfeminister tänker och att som Billing ta upp de mest extrema åsikterna och applicera dem på en stor massa visar tyvärr bara att syftet är att skapa större klyftor mellan könen. Alla de problem med mansrollen som räknas upp är redan något som många feminister jobbar emot, att bortse från detta skapar möjligtvis billiga poänger som går hem hos de mest hatiska läsarna, men det intryck ditt inlägg lämnar är: Kvinnor ska veta sin plats och inte ta ton. Kvinnor och feminister buntas nämligen ihop som en homogen grupp utan minsta hänsyn till verkligheten och vad kan syftet med detta rimligtvis vara om det inte är att slå in en kil mellan kvinnor och män? Jämställdhet kan så klart inte uppnås på detta sätt, att det inte finns mansorganisationer är inte feministernas fel och vi lever alla i ett fritt samhälle. Skapa en mansorganisation och sluta gnäll.

  5. Jocke skriver:

    @ Pär: Skyll inte på Pelle Billing eller oss andra. Skyll på Gudrun Schyman, Margareta Winberg, Tiina Rosenberg, Linda Skugge och alla andra rabiata feminister (eller x-feminister) som propagerat ut sitt hat mot män i snart 20 år. Det är dessa kvinnor som är feminismens ansikte utåt, alltså är det deras ord vi män reagerar på.

    Så om ni ”sunda” feminister inte vill bli tolkade på detta sätt så måste ni göra upp med den extremistiska hatfalangen inom feminismen. Och så länge ni inte gör det är ni inte trovärdiga.

  6. Kristina skriver:

    Pelle, du skriver ”Än så länge förlöjligas de idéer jag skriver om här på bloggen” o.s.v. Jo du har nog helt rätt i det, jag tror att detta är den ”naturliga” utvecklingen för alla ”nya” idéer i samhället. Jag tror att feminismen i gamla tider såg som väldigt hotfull, eftersom de drev på att fler ”undersåtar” kunde göra sina röster hörda, eftersom även kvinnor började tala i det offentliga rummet.

    Sedan hoppas jag att det är som Pär säger, att de positiva krafterna på den kvinnliga sidan egentligen är större fast det inte är denna breda grupp som är synlig. Jag hoppas att det om ett antal år har skett en reformering av feminismen (eventuellt under annan benämning). Spännande utveckling kan vara på väg.

  7. idxb skriver:

    @Pär

    Om Schyman är den svenska feminismens mest extrema förgrening tror jag lugnt vi kan säga att de har ett image-problem och behöver en kommunikationskonsult.

    Skapa en mansorganisation och sluta gnäll.

    …och på samma sätt kanske kvinnor kan börja plugga lite maskinteknik och bli civilingenjörer? Och sluta ”gnälla” på löneskillnader, då.

  8. TomasGidlöf.se skriver:

    Vad är Schyman för något? ! ?

    Mona Muslim har jag däremot hört talas om.

    Det var väl hon som med sin sambo förfogade över 70 000:- per månad och ändå inte klarade att betala dagisavgiften.

    Hon skulle visst bli Statsminister för Socialmoderata Samlingspartiet.

    Om hon matade barnen med Toblerone var väl inte så allvarligt. Fabriken vid Marabo River i Ulvsunda ägs väl av samma kapital, kanske.

    Hälsningar
    Gidlöf.se

  9. Björn skriver:

    Du har helt rätt i det du skriver Pelle. Faktum är att jag hittade till din blogg just genom att söka på en mansorganisation i Stockholm i google… Men det finns inga, förutom nån som ska hjälpa män som misshandlar sina fruar. Suck…

  10. Pelle Billing skriver:

    Björn,

    Ja, läget är som det är… Ett litet ljus i mörkret är att det har startats något som heter Moderatmännen i Stockholm. Det är den första (och än så länge lilla) organisationen som driver viktiga mansfrågor.

Google