Pelle Billing

Det är inte ovanligt att U-länder tas som de ultimata exemplen på att könsmaktsordningen råder i stora delar av världen. I en artikel från DN igår, så ser man detta resonemang gå igen:

Bakom projektet står Riksteatern, FN-organet UNDP och en mängd andra organisationer som vill påminna om hur kvinnor misshandlas, vägras skola och utbildning, våldtas och mördas genom manliga klanvälden och religiöst förtryck – och hur det ses som någonting absolut självklart

Givetvis är det hemskt att kvinnor utsätts för dessa former av kränkningar och brottslighet, och alla goda krafter bör kämpa för att förändra detta så snabbt som det går. Förhoppningsvis är de flesta individer i Sverige överens om detta, oberoende politisk tillhörighet och vare sig man är radikalfeminist eller inte.

Men frågan är ändå ifall dessa händelser kan ta som intäkt för en könsmaktsordning, eller om det mer är ett uttryck för ett primitivt samhälle där gamla könsroller lever kvar såväl för män som för kvinnor? Som du säkert misstänker så tror jag själv mer på den senare förklaringen.

Visst är det hemskt att kvinnor kan våldtas och mördas, men i primitiva kulturer är det större risk för män att mördas eller stympas. Visst är det hemskt att kvinnor vägras skola och utbildning och måste vara kvar i hemmet, men minst lika hemskt är att män (och pojkar!) måste jobba i gruvor och andra farliga jobb, för att ens kunna försörja sin familj.

Således så missar vi helhetsbilden om vi bara ser hur kvinnor far illa i primitiva kulturer. Bägge könen far illa, men mekanismerna för hur respektive kön drabbas är ofta olika. Män tvingas ut i farliga jobb, och män tar även kål på varandra i stor utsträckning (i krig eller privata vendettor), då det råder en kamp om att få vara den man som får en eller flera kvinnor att gifta sig med. Kvinnor påverkas istället av den våldsamhet som män socialiseras in i för att överleva i dessa primitiva miljöer.

Det primitiva systemet i sig leder till våld, skador, död och våldtäkt – och om man räknar antalet av dessa hemska incidenter så är det inte självklart att kvinnor drabbas hårdare.

Istället för att bara anklaga män för de könsroller som råder i primitiva samhällen, så skulle möjligheterna till intervention öka om vi tog ett helhetsgrepp på det könsrollssystem så råder i dessa kulturer. Vad gäller klansamhällen så är den viktigaste åtgärden ekonomisk utveckling och införande av monogami, då dessa åtgärder radikalt minskar våldsamheterna i ett samhälle – för bägge könen.

17 Kommentarer »

Det är fortsatt förvirrat kring manlig omskärelse. På sr.se kan man läsa om landstinget i Värmland, som diskuterat huruvida man ska utföra manlig omskärelse:

SKL hänvisar till barnens bästa. Varje år görs, av kulturella och religiösa skäl, omkring 3000 omskärelser av pojkar i Sverige, men bara en av tre blir omskuren av en läkare.

Ulric Andersson, landstingsstyrelsens ordförande, säger att de resonerat både utifrån den lagstiftning som finns och från den rekommendation som kommit från SKL.

– Det stora problemet idag är att det görs utav såna som inte är utbildade.

Så det stora problemet är att det inte utförs korrekt? Varför river man inte då upp lagen om kvinnlig omskärelse och erbjuder denna service på ett medicinskt kompetent sätt, för att undvika så många komplikationer som möjligt? Resonemanget håller helt enkelt inte. Anledningen till att manlig omskärelse är tillåten är att det just handlar om män, och att traditionerna från Mellanöstern respekteras mer än traditionerna från Afrika.

För alla som stödjer och försvarar manlig omskärelse så rekommenderar jag följande artikel:

How Male Circumcision May Be Affecting Your Love Life

36 Kommentarer »

På Newsmill kan man för närvarande hitta ett par intressanta debatter:

• Rikspolischefen Bengt Svenson skriver om polisens nya kampanj mot kvinnomisshandel, där man vill få fler kvinnor att anmäla brottet. Kampanjen som sådan är väl utmärkt, förutom den lilla detaljen att man helt osynliggör män som drabbas av våld i nära relationer. I en annan artikel inom samma tema på Newsmill, så visar dessutom Magnus – från den utmärkta webbtidningen Genusmagazinet – att Polisen använder felaktiga siffror när de redovisar omfattningen av kvinnors utsatthet för våld i nära relationer. Att radikalfeminister är vårdslösa med fakta och statistik visste jag redan, men det är tråkigt att se Polisen göra samma sak.
• En en annan Newsmill-debatt diskuteras författaren Stieg Larsons huvudperson Lisbeth Salander (dvs från trilogin som startade med “Män som hatar kvinnor”). Rigmor Robèrt tar upp de medfödda aspekterna av att vara kvinna, medan Pär Ström (som driver Genusnytt) tar upp att man skulle aldrig kunna skriva samma sak om kvinnor som Stieg Larson gör om män.

Uppdatering: Läs även denna Newsmill-artikel som kritiserar feminismen i grunden. (tack Olof, för tipset!)

6 Kommentarer »

Det skrivs massor om kvotering i tidningarna för närvarande. I en debattartikel i dagens SvD så är det den manlige feministen Claes Borgström som skyndar till kvinnornas undsättning. I artikeln serverar han oss den standardiserade statsfeministiska retoriken:

En av förutsättningarna för att ett samhälle ska kunna betraktas som reellt demokratiskt är att kvinnor och män har samma möjligheter till ett brett och jämlikt deltagande på alla samhällsområden.

Kvinnor som grupp är utsatt för en systematisk diskriminering.

Sanningen är givetvis att det inte finns några formella hinder alls för kvinnor att nå upp till toppen i näringslivet, och att många toppnamn aktivt letar efter kvinnor att rekrytera. Anledningen till att inte fler kvinnor når toppen är att det är långt färre kvinnor en män som satsar på det sätt som krävs för att nå dit; och dessutom är det färre kvinnor som ens vill nå upp till toppen och därmed offra hela sitt familjeliv. Detta utesluter inte att det kan finnas spår kvar av de ursprungliga könsrollerna, vilket missgynnar kvinnorna i näringslivet, men detta får vägas mot mäns underläge i hemmet (vårdnadstvister, barnbidrag, osv). Sammantaget så ligger bevisbördan på Borgström när han hävdar att kvinnor är utsatta för systematisk diskriminering.

Han fortsätter sedan med det klassiska missförståndet kring kompetens:

Det är också att godta myten att det inte finns tillräckligt många kompetenta kvinnor för att besätta hälften av platserna i styrelserummen i de stora bolagen

Frågan är inte om det finns tillräckligt många kompetenta kvinnor för att besätta hälften av platserna i styrelserummen, utan frågan är ifall hälften av de mest kompetenta är kvinnor. Om så inte är fallet, skulle det vara en mansdiskriminering att via lagstiftning kvotera in mindre kompetenta kvinnor. Således är kvoteringslagstiftning ett mycket dåligt verktyg, och det staten borde syssla med i stället är att ha tydliga sanktioner mot svågerpolitik och alla tendenser till att inte ta in den mest kompetente.

Sedan dras exemplet Norge upp:

Den nya [norska] lagstiftningen [om kvotering] uppfattas numera, efter skepsis och motstånd inledningsvis, som positiv i alla läger

Detta är en sanning med modifikation. Det som hänt är att en mindre grupp kvinnor i princip blivit professionella styrelsemedlemmar och sitter i flera olika styrelser.

Vi har ännu en gång kunnat konstatera att näringslivet saknar vilja och förmåga att självt åstadkomma en jämn fördelning av kvinnor och män i bolagsstyrelserna. Slutsatsen är att det krävs ny lagstiftning för att åstadkomma en förändring.

Att tvinga privata företag att göra avsteg från sin vanliga rekryteringsprocess är ett stort ingrepp i dess verksamhet. Hade det gällt något annat område än statsfeminismen så hade ingen ens tagit ett sådant förslag på allvar.

9 Kommentarer »

Förutom att Gudrun Schyman idag har en debattartikel i SvD, så intervjuas hon i Expressens partiledarintervjuer (trots att hon inte leder något riksdagsparti). En kommentar hon lämnar i intervjun är synnerligen intressant:

– I andra delar av världen så finns det en beredskap att säga att vi måste satsa på kvinnors självständighet och möjlighet till egen ekonomi för det genererar välfärd, eftersom kvinnor är bärare av det civila samhället. Det sättet att se måste vi också våga ha här i västvärlden och i Sverige.

Så kvinnor har alltså en stark maktposition i det civila samhället? Jag har hävdat att flertal gånger att kvinnor har en tydlig makt vad gäller den sociala interaktionen mellan medborgare, och att Schyman här är inne på samma linje är glädjande. Dock så försöker hon ge sken av att detta är en börda för kvinnor, men detta är givetvis bara ett retoriskt grepp. Att män till stor del är bärare av industrin och näringslivet brukar hon inte kalla en börda, utan istället ett manlig privilegium.

Schyman är också tydlig med att kvotering endast är något som får gynna kvinnor:

Du är för kvotering. Veterinärhögskolan i Uppsala försökte kvotera in män men fick nej av tingsrätten. Tycker du att det är rätt att tingsrätten sa nej?
– Jag ifrågasätter inte den domen.

Är det någon som tror att svaret blivit detsamma om det var kvinnor man hade hindrat från att kvoteras in?

Schyman får också en riktigt bra fråga i intervjun, som hon inte klarar att besvara särskilt bra:

Hela ert parti bygger på frågan om jämställdhet. Men ni har hittills inte haft en manlig talesperson, och i er styrelse sitter inte en enda man. På er valsedel i EU-valet fanns bara kvinnor. Gör inte detta er till Sveriges mest ojämställda parti?
– Det kan man ju säga om man har en väldigt trångsynt föreställning om vad jämställdhet är. Målet är ju att kvinnor och män ska ha lika mycket makt och möjlighet att forma sina liv.

När man vänder radikalfeministernas definition på jämställdhet mot de själva, så vill de inte stå för sin egen retorik. Uppenbarligen är det roligare att peka finger mot andra än att leva som man lär.

Slutligen så säger faktiskt Schyman något om männen, och erkänner en viktig aspekt av den manliga könsrollen:

Hur många män tycker att det är toppen att ha en roll av att vara någon form av levande bankomat och göra karriär 120 timmar om dygnet och dessutom knappt veta vad barnen heter?

Här tar hon upp att männen ofta är en förbrukningsvara i samhället, och att männen gör en stor uppoffring när de arbetar istället för att få träffa sina barn. Tänk om Schyman kunde prata om detta lite oftare, och i förlängningen skrota ordet feminist och istället prata om en jämställdhetsrörelse som bryr sig om bägge könen?

Uppdatering: Läs även Schymans chatt med Expressens läsare, där hon säger att feminism bör undervisas på alla nivåer i skolan (dvs pojkar ska skambeläggas), och att förbifart Stockholm är ett manligt transportbehov (kvinnor äter inte den mat som lastbilar transporterar?).

4 Kommentarer »

Aftonbladet skriver idag om en rapport från Ungdomsstyrelsen:

Liksom i en tidigare studie från 2004 visar den nya undersökningen att fler pojkar än flickor har sålt sex.

Rubriken i Aftonbladet är “Nära två procent unga har sålt sex”. Man kan undra vad rubriken skulle vara om det var fler flickor som sålt sex?

2 Kommentarer »

Gudrun Schyman (F!) har med en debattartikel i dagens SvD. Det hon skriver är en tröttsam upprepning av de vanliga slagorden; dvs det är synd om kvinnor på olika sätt och de kan själva inte påverka sin vardag. Låt oss gå igenom vad hon skriver:

Regeringens skattesänkningar leder till att män gynnas med sina vanligtvis högre löner. Samtidigt tvingas en kvinnodominerad offentlig sektor hålla nere såväl personalens rättmätiga lönekrav som antalet sysselsatta – trots att både verksamheterna och krisekonomin skulle må bra av det omvända.

Inte ett ord om att det framför allt är män inom industrin som förlorat jobbet i dessa kristider. Regeringen skjuter å andra sidan till extrapengar för att kvinnorna i den offentliga sektorn ska slippa få sparken. Vad gäller lönebildningen så finns det en jämställdhetspott inom Kommunal som gör att kvinnor får en lönehöjning endast för att de är kvinnor, inte för att de är mer kompetenta än sina lika lågavlönade manliga kollegor. Schyman fortsätter sedan:

Svaret på kritiken, att allianspolitiken gör det mer lönsamt att arbeta, ekar ihåligt. Den gör det än mer lönsamt att vara man.

Här låter det som att Schyman tycker det är hugget i sten att bara män kan satsa på välbetalda karriärer. Tror Schyman att kvinnor är oförmögna att göra något annat än deltidsjobb i offentliga sektorn?? I mina öron låter hon här lätt kvinnofientlig.

Vidare vill Schyman att regeringen ska lägga sig i lönebildningen på ett närmast totalitärt sätt:

Resultatet är decennier av diskriminering av kvinnor och att fundamentala samhällsfunktioner som vård, omsorg och handel inte tillmäts sin rätta betydelse jämfört med industri, transporter och andra mansdominerade verksamheter. Det är dags för politiken att lägga sig i lönebildningen genom aktiv omfördelning mellan mans- och kvinnodominerade arbetsgivarkollektiv.

Transporter och industrin innebär ofta tunga arbeten på oregelbundna tider och med en tydlig risk för skador och försämrad hälsa. Ska dessa yrken inte få ett lönepåslag med tanke på den arbetsmiljö de har? För övrigt så regleras ju lönesättningen också till stor del av marknaden, så ifall dessa yrken har högre lön än likvärdiga “inomhus-yrken”, så har väl även marknaden insett att det är svårare att rekrytera någon till att köra lastbil ett halv dygn jämfört med att sköta barn i förskolan på dagtid.

När jag läser Schymans debattartikel så slås jag av hur pass totalt männens perspektiv har osynliggjorts i jämställdhetsdebatten. Trots detta har Schyman mage att kritisera de andra partierna för att inte vara tillräckligt feministiska. Hela jämställdhetspolitiken hos bägge de politiska blocken grundar sig ju på statsfeminismen, vilket är en förlängning av radikalfeminismen och genusvetenskapen. Schyman borde hoppa jämfota och klappa händerna av glädje, men detta skulle vara alltför avslöjande och troligen leda till att hon och andra radikalfeminister tappade sin maktposition i samhället.

2 Kommentarer »

I dagens samhälle finns det en stark feministisk rörelse och starka kvinnoorganisationer, medan mansorganisationerna lyser med sin frånvaro. Den konventionella förklaringen till detta är att män är priviligerade och därmed inte behöver någon intresseorganisation. Radikalfeminister går t o m så långt som att säga att samhället som helhet är en intresseorganisation för män, och därför skulle det vara löjligt att ha en organisation eller rörelse som driver mansfrågor.

Själv tror jag inte på dessa simplistiska förklaringmodeller, eftersom jag ser hur både den manliga och kvinnliga könsrollen har sina problem och inskränkningar, och det är inte helt enkelt att försöka avgöra “vem som har det värst” (om någon nu skulle vilja tävla i att vara mest utsatt). De viktigaste förklaringarna jag kan se till att vi inte har starka mansorganisationer i samhället är:

• Problemen med den manliga könsrollen är inte lika lätta att se som med den kvinnliga könsrollen. Kvinnor identifierade att de inte hade tillgång till den publika sfären (vilket var lätt att se), och sedan var kvinnorörelsen igång. Den manliga könrollen handlar istället om att vara en förbrukningsvara, och att ha ett värde som är knutet till prestation, vilket är mycket svårare att se. Det kräver helt enkelt en mer sofistikerad analys för att att se baksidan med att vara man.
• Ett av huvuddragen i den manliga könsrollen är att inte klaga, utan att jobba hårdare för att lyckas med det man föresatt sig. Detta är ofta ett positivt drag, men när det gäller att analysera sin egen könsroll är det oerhört hämmande. Den kvinnliga könsrollen däremot har ingen spärr mot att klaga, tvärtom så krävdes det historiskt sett att kvinnor gnällde och klagade för att se till att det kom in tillräckligt med resurser för att ta hand om barnen.
• Det är mer skrämmande för samhället att män börjar ställa krav, än att kvinnorna gör det. Ifall männen i stor skala skulle vägra att vara förbrukningsbara, eller vägra gå till jobbet förräns man inför könsneutral lagstiftning, så skulle hjulen sluta snurra. Om inte en manlig rökdykare eller manlig soldat finns tillgänglig i kristider, vem ska då ta hand om oss? Ifall inte alla medelålders “gubbslem” går till jobbet dagligen, hur skulle då Sverige välstånd kunna upprätthållas? Bara tanken på att män skulle minska sin disciplin eller pliktkänsla skrämmer oss alla.

Förhoppningsvis är detta på väg att förändras nu, och inom 3-5 år tror jag vi kommer att se den första nationella mansorganisationen i Sverige. Alla nya idéer börjar med att förlöjligas, för att sedan attackeras våldsamt och i slutändan accepteras som självklara. Än så länge förlöjligas de idéer jag skriver om här på bloggen, men vi kommer snart att gå in i det våldsamma motståndet förutspår jag – när radikalfeministerna inser att detta är ett hot mot deras levebröd. Om tio år kommer insikten om att bägge könsrollerna har ungefär lika stora fast olika problem att vara självklar.

10 Kommentarer »

Att feminism och kvinnofrågor är två olika områden är en oerhört viktig distinktion som jag ser det. I ett par hundra år nu (eller mer) så har feminism och kvinnofrågor inte varit separerade, utan feminismen har setts som den självklara representanten för frågor som rör kvinnor. Mitt synsätt är att detta är olyckligt, precis som att det är olyckligt att feminismen idag ses som den självklara representanten för jämställdhet.

Kvinnofrågor (och mansfrågor) bör drivas utifrån den forskning och fakta som föreligger, ifall vi är intresserade av konstruktiva resultat. Feminismen (och i synnerhet radikalfeminismen, statsfeminismen och genusvetenskapen) har som vana att använda ideologi före forskning, och retorik före fakta, vilket leder till en skev syn på vilka frågor som bör prioriteras och på vilket sätt de bör drivas.

Dagens kampord blir därför: befria kvinnofrågorna från feminismens ideologiska förtryck!

Personligen ser jag det inte som mitt uppdrag att driva kvinnofrågor, men jag stödjer alla som gör det på ett balanserat sätt som tar sitt avstamp i forskning och fakta. Mitt fokus handlar istället om mansfrågor, som är oerhört eftersatta och där det finns flera viktiga lagändringar som behöver göras för att män ska bli jämställda med kvinnor inför lagen. När man väl gjort dessa lagändringar är det dags att börja diskutera “män som förbrukningsvara” och andra viktiga delar av den manliga könsrollen, som ignoreras i världens mest jämställda land.

3 Kommentarer »

• Medikalisering av kvinnor: DN har just nu en artikelserie om medikalisering. Ämnet är intressant, och förtjänar att diskuteras i en stor morgontidning. Av någon anledning så vinklas ämnet helt till att handla om hur medikaliseringen påverkar kvinnor (se här och här). Att kvinnor är offer och att kvinnor är utsatta för saker från samhället, är bara en förlängning och vidareutveckling av en förlegad kvinnosyn, och DN borde kunna kunna vara lite mer nytänkande. Dessutom så blir artiklarna mindre intressanta när man bara pratar om ena könets situation, istället för att ha en könsneutral diskussion alternativt en jämförelse mellan könen.
• Manlig sexualitet i Hollywood: Jag har nyligen haft en serie inlägg om manlig sexualitet (1 2 3 4 5). Därför är det extra intressant att läsa att ämnet berörs i en nyutkommen Hollywood-film:
  

  Oborstade karlar som sätter yuppieflickor på plats är en genre på uppåtgående. Äntligen börjar män ge igen på kvinnors område och säga sitt om kärlek. Mansgruppen ”Och vi som inte är Hugh Grant, då?” behöver komma till uttryck. Mike Chadway (Gerard Butler) har precis den där småalkade blicken och sliriga käften som man förknippar med en bitterpung som inte har fått de tjusiga brudarna. Han jobbar som tv-terapeut för män som känner sig snöpta av feminismen, ungefär som Tom Cruises karaktär i ”Magnolia”. Budskapet är att män inte kan förändras eller utvecklas så den som vill ha en snubbe får köpa sexiga underkläder.

  Analysen är av filmrecensenten är rejätl förvirrad (det är knappast de oborstade karlarna som tar för sig som blivit snöpta av feminismen), men att ämnet alls tas upp känns som ett tecken i tiden.

Kommentera »