Läsarrespons till DN

27 september 2009, av Pelle Billing

För en vecka skrev jag om hur DN försökte vara nyskapande i jämställdhetsdebatten utan att lyckas speciellt bra. Man blandade enstaka fräscha ställningstaganden med en i grunden radikalfeministisk syn på jämställdhetsdebatten.

Idag tar DN in ett axplock av läsarkommentarer som kommit in som respons till de artiklar man haft på ledarsidan inför valet nästa år, och ett par av dem handlar om jämställdhetsartikeln. Först kan vi läsa detta:

Män är också diskriminerade
I Sverige är män minst lika ofta diskriminerade. Män får hårdare straff än kvinnor, i skolan råder ingen kvotering eller krav på att anställa män trots att det är en kvinnovärld, kvinnor har stor fördel i vårdnadstvister bara av sitt kön, kvinnor har speciella stödpengar för att starta företag, män drabbas mer av arbetslöshet och så vidare.
Det finns mycket som är ensidigt i denna debatt och det gör att vi inte får en trovärdig diskussion. Allt fler blir tvärtom anti­feminister.
Åke Brännström

Att en sådan här läsarkommentar tillåts bubbla upp mitt på DNs ledarsida ser jag som ett tecken på att missnöjet med statsfeminismen snart har nått en punkt att man inte kan hålla det utanför media. Moderatmännens deltagande i TV4 är ytterligare ett exempel på att mansfrågor börjar komma upp till ytan. Sedan är kanske inte Åke Brännströms kommentar exakt de punkter jag själv skulle nämna, men hans frustrationen över statsfeminismen går inte att ta miste på.

Nästa läsarkommentar om jämställdhet är som följer:

Genuskunskap i utbildningen
För att verkligen skapa god grogrund för jämställdhet bör det läggas in genus- och jämställdhetslära i förskolläreutbildningen. Min spontana känsla är att många förskollärare är mycket okunniga. De allra flesta är överens om att jämställdhet mellan små flickor och pojkar är en självklarhet, men ofta har jag fått upplevelsen att förskolepersonalen inte uppfattar ojämlikhetstecken och då heller inte aktivt kan arbeta mot dem.
Bodil Lidén

Visst är det bra att förskolelärare kan se varje barn som en individ, med unika behov som inte alls behöver passa in med de förväntningar som man kanske har på en pojke eller på en flicka. Och visst är det bra att alla barn själva får välja lekar och leksaker på förskolan. Men vad menar man med att små pojkar och flickor är ojämlika? På vilket sätt då? Om pojkar och flickor i genomsnitt vill leka på olika sätt, eller är olika högljudda, är detta då ojämställt eller ojämlikt? Eller menar Bodil Lidén t o m likt radikalfeministerna att små pojkar redan håller på att skapa en ”manlig överordning” inför framtiden, och därmed ska betraktas som små förtryckare som behöver läras om av välmenande genuspedagoger?

Slutligen kommer det ett intressant inlägg från en miljöpartist:

Självklart finns det många [manliga chefer] som helt enkelt osynliggör kvinnor, men det är också så att om en manlig chef tar sig an kvinnliga adepter kan det misstänkliggöras och tolkas sexuellt till både hans, men framför allt kvinnornas, nackdel.
Miriam Tiljander Hollmer
Miljöpartiets jämställdhetskommitté

Detta resonemang har jag aldrig hört förut. En representant för miljöpartiets jämställdhetskommitté tror alltså att manliga chefer inte vågar skapa en nära arbetsrelation till kvinnliga adepter, p g a risken för att detta ska tolkas som sexuella trakasserier eller något liknande. Jag vet själv inte om detta stämmer, eftersom jag inte sett någon forskning på det och inte vill basera mina ställningstaganden enbart på tyckande, men om så skulle vara fallet innbär det att det ständiga misstänkliggörandet av manlig sexualitet nu får negativa konsekvenser för kvinnor. Vilket inte förvånar mig alls, om det nu skulle visa sig stämma. Den manliga och kvinnliga könsrollen är en del av samma system, så om vi går hårt åt den ena könsrollen så kommer det oundvikligen att få konsekvenser för det andra könet.

 

4 kommentarer på “Läsarrespons till DN”

  1. vmm skriver:

    ”…innbär det att det ständiga misstänkliggörandet av manlig sexualitet nu får negativa konsekvenser för kvinnor.”

    En effektiv metod för att nå någon vart med jämställdhet för männens del tror jag är att konstant vinkla det som att det är en nackdel för kvinnor. Om bara män tvingas kriga så påpekar man hur synd det är om kvinnor som blir änkor eller är underrepresenterade när det gäller officerare. Om män får hårdare straff än kvinnor så säg att kvinnor diskrimineras av kriminalvården. Om kvinnor lever längre än män så påpeka hur hemskt det är att bli gammal. Osv. Jo, det är en feministisk strategi att alltid vända allt så att det ses som diskriminerande och negativt mot kvinnor, men nu lever vi i en tid där det bara är på det örat folk lyssnar.

    Vill man ändra något på jämställdhetsområdet så måste man hitta kvinnodiskrimineringsvinkeln hur långsökt den än är. Folk köper hellre en långsökt kvinnodiskrimineringsvinkel än en självklar och uppenbar mansdiskrimineringsvinkel (värnplikten är ju ett övertydligt exempel där inget annat än en kvinnovinkel fungerar).

    Det är synd att det är så här men vill man uppnå resultat så kanske det krävs en smula pragmatism.

  2. Access skriver:

    En formsak: Ta bort kommat i första meningen. Det ger syftningsfel (hoppas jag).

  3. Pelle Billing skriver:

    Haha. Stämmer. Har ändrat nu.

  4. Adam weisshaupt skriver:

    VMM
    Intressant med pragmatism men då måste man komma ihåg att denna ideologi inte tål detta, väl synligt. Prova att skriva ned något klokt som både män och kvinnor kan ta till sig hos t ex Veronika Svärd som är en taleskvinna hos FI och din kommentar blir refuserad. Kritik är inte deras grej, cementerade och obeprövade sanningar är.
    Pendeln slår dock över förr eller senare hos dessa fanatiker då det saknas en bas för deras påståenden, det låter vackert till en början…..

Google