Heder åt Anja Sonesson

10 september 2009, av Pelle Billing

Det moderata oppositionsrådet i Malmö – Anja Sonesson – tar ställning emot rituell manlig omskärelse.

– Det är en känslig fråga. Men det är värt att ta debatten.

Moderaterna och folkpartiet i Malmö skriver i en reservation:

”Programmet har ett föredömligt avsnitt om kvinnlig könsstympning, men inte ett ord om påtvingad manlig omskärelse. Vi menar att omskärelse av spädbarn ej skall ske i Sverige och önskar att Malmö kommun går i bräschen för uppfattningen att även ett spädbarn har rätt till sin egen kropp. Vi önskade ett ställningstagande och ett kapitel om manlig omskärelse.”

Tänk om något politisk parti kunde stödja denna uppfattning på central nivå?

Illmar Reepalu (S), kommunstyrelsens ordförande, har däremot inte förstått att omskärelse är ett allvarligt ingrepp på en liten pojke, vilket kan ge komplikationer efter kirurgin såväl som påverka på sexlivet i vuxen ålder. Han lämnar följande kommentar:

– Att jämföra kvinnlig könsstympning, som är förbjuden enligt lagen, med manlig omskärelse tycker jag känns lite olustigt.

Reepalu påpekar att omskärelse av gossar bland annat är en tradition i den judiska församlingen. Han konstaterar också att Sverigedemokraterna förespråkar ett förbud.

Att hänvisa till att endast kvinnlig könsstympning är förbjuden enligt lagen, när utgångspunkten för de som vill förbjuda manlig omskärelse är att lagen borde gälla bägge könen, är inget annat än ett cirkelresonemang.

Reepalus försök att få motståndare till manlig omskärelse att framstå som främlingsfientliga eller t o m rasister faller också platt till marken. Genom att jobba för ett förbud mot omskärelse så jobbar man för att skydda judiska och muslimska pojkars kroppsliga integritet den kroppsliga integriteten hos söner till muslimer och judar. Det handlar om att ge alla pojkar som bor i Sverige samma rätt till sin kropp som pojkar till etniskt svenska föräldrar redan har.

 

34 kommentarer på “Heder åt Anja Sonesson”

  1. Urban skriver:

    Mycket bra att frågan sprider sig!

    Reepalus svar var riktigt ful guilt by association. Jag hade väntat på att det skulle komma upp och nu gjorde det det. Ditt motargument är ju helt korrekt, vore vi som inte gillar könsstympning av pojkar rasister skulle vi knappast bry oss om judiska och muslimska barns väl och ve.

  2. Lavazza skriver:

    En anmärkning för eventuell korrigering i ditt inlägg. Dett finns inga judiska eller muslimska barn, bara barn med muslimska eller judiska föräldrar. I alla fall om man ser religionsfrihet som både en positiv och negativ rättighet.

    Omotiverade kirurgiska ingrepp på barn är hursomhelst barnmisshandel och jag har svårt att se hur någon läkare finner det förenligt med läkaretiken att genomföra sådana.

  3. Pelle Billing skriver:

    Bra poäng Lavazza, har uppdaterat inlägget.

  4. Överstrykningen säger det mesta. Det handlar om att få bort judar och muslimer. För naturligtvis ärver barn sina föräldrars nationalitet och etniska tillhörighet. Men genom att förvägra dem deras historia tror de kristna sig göra dem en tjänst. Tänk om man gjorde likadant med etniska svenskar och sa att deras barn inte var svenskar utan bara ”barn med svenska föräldrar”.

  5. Pelle Billing skriver:

    Christopher:
    Tänk om man gjorde likadant med etniska svenskar och sa att deras barn inte var svenskar utan bara “barn med svenska föräldrar”.

    I din iver att känna dig diskriminerad så missade du att jag skrev just detta: ”pojkar till etniskt svenska föräldrar”. Detta skrev jag dessutom innan jag gjorde överstrykningen och skrev samma sak om söner till muslimska och judiska föräldrar.

  6. Jag tror att du i din nedlåtande svar sätter fingret på vad din egen villfarelse. Minoritetsgrupper hyser ingen iver att känna sig diskriminerade. Jag tror mest att det är reaktionära män som du som har denna längtan efter offerrollen nu när andra gör anspråk på samma rättigheter som ni tar för givna.

    Nåväl. Att påstå att det inte finns judiska eller muslimska barn är lika absurt som att påstå att det inte finns svenska barn. Det är ett försök att beröva människor deras identitet. Metoden är populär på många bloggar som driver kampanj mot utpekade folkgrupper. Enda syftet är att förnedra människor.

  7. Pelle Billing skriver:

    @Christopher
    Visst, jag raljerade lite. Men samtidigt är det väl magstarkt att anklaga mig för att jag aldrig skulle skriva något, som jag nyss de facto hade skrivit. Det får ju vara någon hejd på hur pass misstolkad man kan bli. Din misstolkning fortsätter sedan när du kallar mig reaktionär. Ifall du läste min blogg lite noggrannare skulle du se att det finns många bögar som uppskattar det jag skriver, och det skulle de knappast göra ifall jag var reaktionär. Jag är oerhört progressiv, men utan att vara ”konventionellt progressiv” – på det slentrianmässiga sätt som alla progressiva människor förväntas vara idag.

    Jag har för övrigt inga problem med att prata om judiska och muslimska barn, eller etniskt svenska barn. Det är viktigt att få känna att man har ett ursprung. Men oberoende gossebarnens ursprung så har de rätt till sin egen kropp, och rätt till att inte bli omskurna innan de själva är gamla nog att ta ställning till detta. Om ens ursprung är starkt och viktigt för en, så borde man lika gärna kunna vänta med omskärelsen till 15 års ålder, då man är gammal nog att själv ta ställning till om man vill att en kniv ska skära av en del av ens penis.

  8. Mycket små barn har ingen rätt att bestämma över sin kropp när det gäller andra ingrepp. Barn tvingas genomgå kirurgiska ingrepp hela tiden.

    Omskärelse vid 15 är möjligt för muslimska pojkar, även om 13 är den teologiskt korrekta åldern. Men för judiska pojkar skulle det innebär att de hamnar utanför den internationella gemenskapen. Många judiska organisationer kräver omskärelse för medlemskap och det är en så oerhört viktig symbol för judiska män världen över. Det enda ett svenskt förbud skulle leda till är att fler judiska familjer väljer att flytta från Sverige eftersom det blir ännu lite svårare att leva ett judiskt liv här.

    Jag har inte läst din blogg tidigare. Jag hamnade här via en länk från Sydsvenskan. Kanske har du sunda åsikter, men första intrycket ger att du är en av de män som ogillar det moderna samhället.

  9. Logitech skriver:

    Christopher Aqurette,

    Att sortera in barn såsom varandes ”judiska” eller ”muslimska” eller ”kristna” är lika medeltida efterblivet som att benämna barnen såsom varande ”kommunistiska”, ”socialistiska”, ”nazistiska”, eller såsom ”liberala”.

    Ett barn kan ha kommunistiska föräldrar, det gör inte barnet till ett kommunistiskt barn. Ett barn kan ha kristna föräldrar, det gör inte barnet till ett kristet barn. Ett barn kan ha muslimska föräldrar, det gör inte barnet till ett muslimskt barn. Ett barn kan ha judiska föräldrar, det gör inte barnet till ett judiskt barn.

    Samtliga barn någonsin födda på denna planet föds och föddes varken religiösa eller ideologiska. Det är istället något som föräldrarna, i sämsta fall, påtvingar dem. Lär dig skillnaden mellan, hudfärg, religion, ideologi, kön och och vilket land en människa kommer ifrån.

    Du förstår uppenbarligen heller inte den oerhörda skillnaden mellan medicinskt motiverade operationer, och religiösa dårars efterblivna karvande i barnens könsorgan på basis av blott pur enfald – pinsamt obsoleta ökensagor – religiösa påbud.

  10. Christopher Aqurette skriver:

    Logitech:
    Judendomen är och har alltid varit en nationalitet. Att vara jude innebär att man tillhör ett folk. Det går inte att jämföra med en ideologi man väljer.

  11. Logitech skriver:

    Christopher Aqurette,

    Think again.

  12. Christopher Aqurette skriver:

    Logitech:
    Du vet ingenting om judendomen, det märks. Ett tips är att du åtminstone skaffar dig lite kundkaper om sådant du kritiserar för att slippa framstå som en idiot. Men det får bli din hemläxa. Jag har inte tid att undervisa dig.

  13. Logitech skriver:

    Christopher Aqurette,

    Mina ”kundkaper”?

    Nåväl. Att tänka en gång till hjälpte helt tydligt inte för just dig. Om jag säger så här då: It is all in _your_ mind. Hittepå. Tro. Fantasier. Villfarelser. Vidskepligheter.

    Den judiska religionen leder dig till en tro på den så kallade ”judendomen”, vidare ”kristendomen”? och ”muslimskdomen”?. Vilket ju som sagt har sin bas i ökensagor – religion. Tomtar, troll, gammal dårskap och vidskepelse. Tusentals år av obsolet dumhet. Vad sägs om att du släpper sargen? =)

  14. Christopher Aqurette skriver:

    Logitech:
    Enbart personangrepp. Att du tycker att du är överlägsen framgick redan av din första kommentar. Men det ändrar inte i sak att judendomen primärt handlar om nationalitet. De flesta judar är inte särskilt religiösa.

  15. Pelle Billing skriver:

    @Christoffer:
    ”Mycket små barn har ingen rätt att bestämma över sin kropp när det gäller andra ingrepp. Barn tvingas genomgå kirurgiska ingrepp hela tiden.”

    Mycket små barn har inte förmåga till autonomi, därför förvaltar deras föräldrar deras autonomi tills de är stora nog att själv förvalta den. Men det finns gränser för vad föräldrarna får göra. Föräldrar för inte ta en kniv och rispa lite på ett litet barns bröstkorg – det kallas för misshandel och ett övergrepp. Det jag hävdar är att omskärelse är samma sak. Det är ett övergrepp, och ingen religion i världen kan göra det OK med ett sådant övergrepp, lika lite som vi kan försvara ett knytnävsslag i ansiktet på ett spädbarn med religionens hjälp.

    När du säger att barn ”tvingas genomgå kirurgiska ingrepp”, så handlar det om ingrepp som är medicinskt motiverade. Således innebär ingreppen en mindre skada jämfört med att avstå från ingreppen. Det är ingen slump att de som verkligen rytit till mot omskärelse är Sveriges läkarkår. Jag är själv leg läkare, och det är ett hån mot läkares etiska kod och kräva att de ska sätta kniven i ett friskt gossebarn och ta bort en del av hans kropp som är en viktig del av hans framtida sexliv.

    Jag inser att det jag säger provocerar judar och muslimer. Men religion är inte statiskt, och nationell identitet är statiskt. Är verkligen det centrala i judendomen att man skär av en bit av kroppen? Finns det inte rötter och samhörighet som är långt mycket djupare och viktigare än denna gamla ritual? Jag tror inte för ett ögonblick att judendomen skulle förminskas ett dugg om judar världen runt skulle enas om att lägga ner denna gamla sedvänja.

    Allting kan reformeras. Jag antar att du är jude. Varför inte bli en jude som kämpar för att reformera denna del av judendomen? Det finns väl långt viktigare ting som binder er samman än omskärelsen.

  16. Christopher Aqurette skriver:

    Pelle:
    Det är inte sant att alla ingrepp som görs på barn är medicinskt motiverade. Små missbildningar korrigeras enbart för att anpassa barnet till kulturella normer.

    Men även om det vore så att alla kirurgiska ingrepp på barn var medicinskt motiverade så skulle ändå ditt grundargument mot omskärelse leda till att dessa var omoraliska eftersom de kränker barnets rätt till sin egen kropp och rätt att slippa ingrepp innan barnet är gamla nog att ta ställning.

    Att peka ut omskärelsen som något hemskt omoraliskt är något som kristna ägnat sig åt sedan Paulus. Målet har hela tiden varit att naturen och de kristna traditionerna är överlägsna. Sekulära läkare i kristna länder är naturligtvis påverkade av sin kultur. För läkare i andra länder är det inte alls självklart att omskärelsen är ett ”hån mot läkares etiska kod”. I somliga fall är det precis tvärtom. Jag har mött läkare av båda uppfattningarna.

    Men visst är det möjligt att judendomen reformeras och att omskärelsen på sikt försvinner. Det finns små grupper judar som jobbar för detta. Men i dagsläget verkar det avlägset. Faktum är att det finns en motsatt trend. Exempelvis har reformjudarna som tidigare inte krävde omskärelse vid konvertering återgått till tidigare ordning och återinfört det som ett absolut krav.

    Oavsett vad som händer så bör frågan avgöras av judarna själva. Vad utomstående tycker är egentligen ointressant.

    Personligen tycker jag att omskärelsen är en fin tradition som bör bevaras.

  17. Pelle Billing skriver:

    ”Oavsett vad som händer så bör frågan avgöras av judarna själva. Vad utomstående tycker är egentligen ointressant.”

    Varje land avgör i demokratisk ordning vad som gäller. För närvarande är manlig omskärelse tillåten, och kvinnlig förbjuden. I framtiden är det mycket möjligt att även manlig omskärelse förbjuds, mot judars och muslimers vilja.

    ”Men även om det vore så att alla kirurgiska ingrepp på barn var medicinskt motiverade så skulle ändå ditt grundargument mot omskärelse leda till att dessa var omoraliska eftersom de kränker barnets rätt till sin egen kropp och rätt att slippa ingrepp innan barnet är gamla nog att ta ställning.”

    Nej, mitt grundargument är att det finns gränser för hur föräldrar tillåts påverka sina barn. Misshandel är förbjudet i lag, oberoende om någon sedvänja påbjuder misshandel. Jag anser även att omskärelse går över gränsen för vad föräldrar ska ha tillåtelse att göra, och jag hoppas att ny lagstiftning kommer inom kort.

    Att låta kirurgiska ingrepp utföras, när de är medicinskt motiverade, är motsatsen till ett övergrepp. Det skulle vara ett övergrepp att underlåta att få dessa gjort.

    Var drar du själv gränsen för vad som är OK? Ifall det fanns en sedvänja hos en grupp som innebar att man skar av vänster lillfinger, skulle det vara OK? Obs är jag inte är ironisk här, utan jag är ärligt nyfiken på var du drar gränsen när det gäller denna typ av rituella ingrepp på små barn.

  18. I en modern demokrati som Sverige styrs inte lagstiftningen enbart av majoritetsbeslut. Det finns bindande internationella konventioner, grundlagar och annat som är till för att skydda minoriteter från majoritetens förtryck. Religionsfriheten är inskriven i alla människorättsdeklarationer. I praktiken innebär det att även om den stora majoriteten svenskar är sekulära kristna så får de inte kränka judar och muslimer genom att förbjuda dem att föra sina traditioner vidare.

    Somliga svenskar försöker driva linjen att FN:s barnkonvention förbjuder manlig omskärelse. Jag vet att judiska organisationer i USA och arabförbundet ställde frågan under förarbetet och fick svaret att det tvärtom är ett barns rättighet att bli uppfostrat i föräldrarnas kultur och traditioner. Skulle Sverige trots detta försöka driva frågan internationellt för att kunna förbjuda omskärelse här hemma så kommer det att möta ett enormt motstånd. I synnerhet om Sverige använder den typ av argumentation som signaturen Logitech använder i den här diskussionstråden.

    Jag tänker inte ge mig in i en diskussion om fantasireligioner och scenarion. Frågan gäller manlig omskärelse, ingenting annat. Det finns naturligtvis massor av saker som föräldrar inte får göra med sina barn, men detta är inte en av dessa saker. Rätt utfört är omskärelsen ett harmlöst ingrepp som för judar och muslimer symboliserar renhet och grupptillhörighet. Att det dessutom innebär att minskad risk för sjukdomar är en bonus. De medicinska argumenten för omskärelse är inte starka nog för att jag ska förorda rutinmässig omskärelse av den typ som nu diskuteras i USA och Afrika.

    Att frågan om manlig omskärelse väcker sådana känslor i Sverige beror enbart på kultur. Som du borde veta (jag har läst lite mer på din blogg nu) så har den svenska rättvise- och jämställdhetstanken en tendens att slå över i påtvingad likriktning. Idén tycks vara att lycka, frihet och rättvisa kommer av att alla är exakt likadana. Detta har naturligtvis sin grund i den typ av kristendom som varit normerande i Sverige de senaste 500 åren.

    Du skriver att medicinskt motiverade ingrepp på barn är motsatsen till ett övergrepp. Jag kan hålla med dig. Men samma sak gäller ingrepp som syftar till att göra barnet till en del av en större gemenskap, även när det inte handlar om anpassning till majoritetsgruppen. Judiska och muslimska pojkar ska inte tvingas se ut som kristna pojkar bara för att de kristna är numerärt fler.

  19. Pelle Billing skriver:

    Ok Christoffer. Men då infinner sig frågan vad du tycker om kvinnlig omskärelse. Vilken rätt har Sverige, enligt dig, att förbjuda traditioner hos folkslag som innebär kvinnlig omskärelse? Om du är konsekvent så bör du rimligen tycka att kvinnlig omskärelse bör tillåtas igen, åtminstone de varianter som motsvarar manlig omskärelse i sin omfattning och i sina konsekvenser för den omskurne individen.

    Och ifall du accepterar de varianter av kvinnlig omskärelse som medicinskt sett motsvarar den manliga omskärelsen (observera att jag *inte* pratar om de grövre varianterna av kvinnlig omskärelse!), var någonstans drar du då gränsen? Dvs hur mycket kroppsvävnad får man skära bort från ett frisk barn enligt tradition, innan det anses bli för mycket.

    Detta är inte bara en filosofiskt resonemang, utan rent praktiskt så måste vi ju i svensk lagstiftning dra en gräns någonstans, vad gäller hur mycket vävnad man får skära bort från barn. Ungefär var går den gränsen för dig? För jag antar att du tycker att man inte kan motivera vad som helst i religionsfrihetens namn; det finns väl i slutändan en gräns även för dig utifrån vad som är OK.

  20. Det finns ingen variant av kvinnlig omskärelse som motsvarar manlig omskärelse. Motiven för ingreppen är fundamentalt olika. Och till skillnad från manlig omskärelse så innebär alla ingrepp på kvinnor en ökad risk för infektioner. Att det handlar om samma del av kroppen betyder inte att det är likvärdiga ingrepp.

    Det går inte att svara på hur mycket kroppsvävnad man får skära bort från ett frisk barn. Vad som är ”friskt” är ofta en fråga om kulturella värderingar. Barn som föds med sex tår på en fot blir rutinmässigt opererade i Sverige trots att en extra tå inte gör barnet sjukt. Samma gäller intersexuella barn, vilka rutinmässigt opereras för att ges ett specifikt kön av den enda anledningen att vår kultur kräver det. Vad som är friskt, sjuk, medicinska skäl, etcetera, är inte alltid så solklart. Det handlar ofta om vilket perspektiv man har.

  21. Pelle Billing skriver:

    ”Det finns ingen variant av kvinnlig omskärelse som motsvarar manlig omskärelse.”

    Jo, det finns det. Att skära av hudfliken som täcker klitoris får t o m anses vara ett mildare ingrepp än manlig omskärelse. Ändå förbjuder lagen den kvinnliga varianten men inte den manliga.

    ”Motiven för ingreppen är fundamentalt olika.”

    Vilka är motiven för respektive ingrepp? Jag har hört flera olika förklaringsmodeller för respektive ingrepp.

    ”Och till skillnad från manlig omskärelse så innebär alla ingrepp på kvinnor en ökad risk för infektioner.”

    All manlig omskärelse innebär en ökad risk för infektioner. Dessutom innebär alla kirurgiska ingrepp en risk för att något kan gå fel under själva operationen eller under efterförloppet. Det finns inga riskfria operationer, det är en av medicinens grundbultar.

  22. Christopher Aqurette skriver:

    Jag diskuterar inte kvinnlig könsstympning. Det är en annan diskussion som bara syftar till att få judar och muslimer att försvara traditioner som inte har ett dugg med judendom och islam att göra. Det är ungefär som när homofober vill att homosexuella ska försvara djursex och pedofili. Kopplingen mellan de olika sakerna finns bara i motståndarens fantasi.

    Att lagstiftningen ser ut som den gör beror naturligtvis på att konsekvenserna för kvinnor som får sin klitoris bortskuren är fundamentalt annorlunda konsekvenserna av manlig omskärelse. Hade det varit så att judiska och muslimska män tog skada på samma sätt skulle naturligtvis traditionen ha upphört för länge sedan. Judar och muslimer är inte sadister som vill skada sina pojkar. Tvärtom. Omskärelsen fyller en funktion. Det handlar om gemenskap, tradition, renhet och stolthet.

    Att du hävdar att all manlig omskärelse innebär en ökad risk för infektioner får stå för dig. Jag känner inte till några studier som styrker ditt påstående. Däremot finns det flera som visar på motsatsen, och det är dessa WHO lutar sig mot när de uppmuntrar manlig omskärelse i kampen mot HIV.

    Du har däremot rätt i att det inte finns några riskfria operationer. Men riskerna är mycket små om pojkarna blir omskurna av en kunniga personer i rätt miljö. Därför vore ett omskärelseförbud lika vansinnigt som att kriminalisera aborter.

    Men vi kommer inte att bli överens. Jag förstår att det är en emotionell grej för många svenska män som inte kan tänka sig ett liv utan förhud. Men ingen begär något annat av er än att ni accepterar att det finns andra som känner lika starkt för rätten att bli omskuren.

  23. Pelle Billing skriver:

    ”Att lagstiftningen ser ut som den gör beror naturligtvis på att konsekvenserna för kvinnor som får sin klitoris bortskuren är fundamentalt annorlunda konsekvenserna av manlig omskärelse.”

    Jag skrev inte att skära bort klitoris. Jag skrev att skära bort den hudflik som täcker klitoris, dvs ”kvinnors förhud”. Detta är förbjudet i svensk lag, trots att det motsvarar manlig omskärelse. Vill du tillåta denna typ av omskärelse igen?

    ”Att du hävdar att all manlig omskärelse innebär en ökad risk för infektioner får stå för dig.”

    Vi pratar om två olika typer av infektioner. Jag pratar om postoperativa infektioner, dvs infektioner man får i efterförloppet av operationen. Du pratar om den allmänna infektionsrisken senare i livet.

    ”Men vi kommer inte att bli överens. Jag förstår att det är en emotionell grej för många svenska män som inte kan tänka sig ett liv utan förhud. Men ingen begär något annat av er än att ni accepterar att det finns andra som känner lika starkt för rätten att bli omskuren.”

    Jag har också insett att vi inte kommer överens. Men detta är ingen emotionell grej för mig. Jag är nöjd med hur jag har det, och det stör mig inte det minsta om massa män omskär sig. Det enda jag säger är att man ska vara vuxen nog att själv välja om man vill vara omskuren eller icke omskuren. Jag försvarar din rätt att som vuxen omskära dig, men jag vill inte ge dig rätten att sätta kniven i ditt barn. Jag har gjort det moraliska ställningstagandet att barnets rätt till sin kropp smäller högre än föräldrarnas önskan om göra ett visst ingrepp på sitt barn. Däremot så är det inget lättvindigt ställningstagande från min sida, utan jag har stor respekt för traditioner, ursprung, osv.

    Så även om du inte håller med mig, så förväxla inte mitt ställningstagande med de som inte kan se multipla perspektiv i denna debatt.

  24. Josefin Utas skriver:

    Christopher Aqurette:

    Du skrev:
    ”Jag förstår att det är en emotionell grej för många svenska män som inte kan tänka sig ett liv utan förhud.”

    Jag vill påpeka att det är inte bara en stor grej för män, utan även för kvinnor. Det för att detta inte bara handlar om en liten hudbit utan mycket större saker.

    Att människor kan leva utan förhud råder det ingen tvekan om. Människor kan klara av att leva med det mesta. Det finns ingen anledning heller att lida med människor som är nöjda (=omskurna män som gillar sitt könsorgan som det är). Det som är betydligt mer oroande är den attityd hos vuxna tänkande – och förhoppningsvis kännande – människor, att man vill försvara ett ingrepp som omskärelse på försvarslösa individer. Detta väcker mycket obehagliga känslor i mig,

    Jag tycker inte att den känsla jag och många andra har när det gäller detta är något negativt och som borde förändras. Tvärtom. Vi ska vara glada att den finns. Det är denna typ av medkänsla som drivit på utvecklingen mot att vi har lagar som skyddar människor och ger de egen personlig frihet så långt det bara är möjligt. Det är vår medkänsla. Och det är glädjande att se att människor uttrycker denna i fråga om omskärelse, även om många gör det klumpigt. Men det är känslor som väller ur dem och det är för många svårt att formulera sådana abstrakta saker.

    Frågan handlar alltså inte mycket om förhud eller inte förhud. Inga protesterar mot att vuxna män omskär sig frivilligt av religiösa eller andra skäl. Det är helt upp till dem. Det handlar om känslan av ett beteende från en människa mot en försvarslös individ. Om synen som den människan har på den försvarslösa individen.

  25. Josefin Utas skriver:

    Christopher Aqurette:

    ”Att frågan om manlig omskärelse väcker sådana känslor i Sverige beror enbart på kultur. Som du borde veta (jag har läst lite mer på din blogg nu) så har den svenska rättvise- och jämställdhetstanken en tendens att slå över i påtvingad likriktning. Idén tycks vara att lycka, frihet och rättvisa kommer av att alla är exakt likadana.”

    Hur du kan få det till att det är likriktning i samhället, att människor själva tillåts välja vad de vill göra med sina liv och sina egna kropp, är för mig fascinerande.

    Men om vi nu talar om likhet: för mig spelar det ingen roll hur lika eller olika människor gör. För mig är det viktigare hur människor mår. Och jag är övertygad om att människor som har ett knippe okränkbara rättigheter mår bättre och är lyckligare. Dessa rättigheter är inte självklara utan finns bara så länge det finns människor som är beredda att stå upp för dem och värna dem. Med ett ja till omskärelser av små pojkar kan man inte med trovärdighet värna människors rätt till sin egen kropp.

  26. Christopher Aqurette skriver:

    Josefin:

    Jag tycker det är märkligt att omtanken om små barns fysiska autonomi enbart bubblar upp till ytan när det handlar om manlig omskärelse. Ingen reagerar när barn tvingas bära plågsam tandställning i flera år, när en extra tå blir bortskuren på ett friskt barn, när intersexuella spädbarn får sina könsorgan manipulerade eller när barn med gomspalt tvingas genomgå oerhört plågsamma bentransplantationer. Bara när det gäller ett relativt harmlöst ingrepp som manlig omskärelse blir svenskarna upprörda och kräver lagstiftning som skyddar det lilla barnets autonomi.

    Jag tror att medkänslan i många fall är ett utslag för självgodhet. Jag grundar det på att många svenska debattörer av princip vill vägra omskärelse på sjukhus trots att alla risker förknippade med ingreppet oftast sker som en följd av lekmannaoperationer i privat regi.

  27. Pelle Billing skriver:

    Christopher,

    Du verkar missuppfatta flera av de ingrepp du listar.

    *Tandställning är en funktionell åtgärd och därmed medicinskt motiverad.
    * Vad gäller intersexuella så finns det definitivt en diskussion om vad som är rätt, och vi har inte hört sista ordet där.
    * Gomspalt är i allra högsta grad medicinskt motiverat att åtgärda.

  28. • Sverige ligger i topp när det gäller tandreglering. Ungefär 25% av alla barn har tandställning någon gång. Fler än i något annat land. De allra flesta av dessa barn har inte ett så allvarligt fel att tandreglering är medicinskt motivetat. Istället är motivet estetiskt, samt en vilja att anpassa barnet till rådande normer.

    • Ja, det pågår en debatt om intersexuella barn. Men min poäng var inte att det är fel att operera dessa barn, bara att visa på en inkonsekvens i förbudsivrarnas argumentation.

    • Jag är född med läpp-, käk- och gomspalt. Jag vet hur det känns att bli behandlad som en föremål av läkare. Det är plågsamt, förnedrande, kränkande och oftast onödigt ur ett strikt medicinskt perspektiv. Samma barnkirurger som i media prata om hur hemskt det är med omskärelse ägnar sig åt att kränka barn med missbildningar. Jag kan naturligtvis förstå varför sjukvården och mina föräldrar tvingade mig att genomgå operationer jag inte villa göra, men det var först som vuxen jag kunde uppskatta deras val.

    Barn är inte autonoma agenter på samma sätt som vuxna. Föräldrarna har ett ansvar för att välja vad som är bäst för just deras barn. Att försöka göra skillnad på medicinska och kulturella motiv är inte helt lätt. Inte heller blir det rätt att göra skillnad på barn med och utan missbildningar. Ingen väljer hur man ska se ut eller vilka föräldrar man har. Får man ett missbildat barn är det naturligt att försöka hjälpa detta att bli en fullgod medlem i en större kulturell gemenskap. Samma sak gäller om man är jude eller muslim och får en pojke; man vill att han ska bli en fullgod medlem av gruppen.

  29. Josefin Utas skriver:

    Christopher Aqurette:

    Du skrev:
    ”Jag tycker det är märkligt att omtanken om små barns fysiska autonomi enbart bubblar upp till ytan när det handlar om manlig omskärelse. Ingen reagerar när barn tvingas bära plågsam tandställning i flera år, när en extra tå blir bortskuren på ett friskt barn, när intersexuella spädbarn får sina könsorgan manipulerade eller när barn med gomspalt tvingas genomgå oerhört plågsamma bentransplantationer. Bara när det gäller ett relativt harmlöst ingrepp som manlig omskärelse blir svenskarna upprörda och kräver lagstiftning som skyddar det lilla barnets autonomi.”

    Att debatt bara förs när det gäller omskärelse stämmer inte. Det förs debatt hela tiden när det gäller barns integritet, bemötandet de får inom vården etc. Och efterlyser du skydd för barn, så finns det redan ett omfattande skydd, förutom för just små pojkar när det gäller deras könsorgan. Då gäller plötsligt helt andra principer och regler. Det är därför människor reagerar så starkt.

    Det finns frågor som är svåra när det handlar om hur man ska få bete sig mot barn. Men det visar inte på något sätt att denna fråga också skulle vara svår. Jag tycker den är väldigt enkel, om man anser att de principer, ex de mänskliga rättigheterna, som våra lagar redan idag baseras på, verkligen betyder något.

    I de mänskliga rättigheterna slås fast: ”Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.” Vad innebär ”personlig säkerhet” för en liten pojke om det i det inte inkluderas rätten att skyddas från skärande med blodsspillan i dennes intima fullt fungerade kroppsdelar som finns där redan från innan födseln?

  30. Kristian skriver:

    Christopher
    Alla andra medicinska åtgärder du jämför med är väl viktiga att utföra vid ung ålder för att det ska ha någon verkan, eller?! Varför kan man inte vänta tills pojken växer upp och blir myndig så han själv kan ta ställning till om han vill genomföra ingreppet?

  31. Lavazza skriver:

    Vad jag förstår saken är det mycket ovanligt att icke omskurna barn till muslimer och judar väljer att göra det i vuxen ålder. Det är väl ungefär samma procent som för odöpta eller okonfirmerade barn som väljer att göra det i vuxen ålder.

  32. Christopher Aqurette skriver:

    Kristian & Lavazza:
    Jag svarar er båda med samma kommentar.

    Jag vet inte många judiska män som väljer att låta omskära sig som vuxna. Men jag kan tänka mig att det finns flera förklaringar om det är så att de är få.

    En praktiskt förklaring är att det är ett mycket större ingrepp på en vuxen man. En vuxen man måste bli sydd med stygn och det tar minst ett par månader innan han kan ha sex. På nyfödda pojkar behövs inga stygn och såret läker på en dryg vecka.

    En annan förklaring till att vuxna, icke-omskurna judiska män låter bli att omskära sig kan vara att de på grund av sin situation inte längre känner sig som en del av den judiska gemenskapen. På många ställen är det ett absolut krav att vara omskuren. En judisk pojke som inte är omskuren får i många synagogor inte vara med om en bar mitzva (motsvarar konfirmationen), ett traditionellt bröllop och andra riter som hör det judiska till.

  33. Kjell skriver:

    Det diskuteras judars och muslimers rätt att könsstympa sina pojkar.
    I USA händer mycket just nu vad gäller omskärelser.
    Antalet omskurna spädbarn minskar stort för varje år pga den omskärelse-kritiska debatten som har pågått en tid.
    Det har även påverkat den judiska gruppen. Det finns nu tydligen en ny ritual som heter ”brit shalom” där omskärelsen ej ingår.
    En rabbin i USA hävdade att det var endast 40 % av judarna i Sverige som var omskurna.
    Jag gör ingen bedömning om detta stämmer men om det vore sant så begriper jag inte varför den judiska gruppen i Sverige är så kritisk mot ett förbud mot omskärelser.

  34. Lavazza skriver:

    Arquerette: Ja, det är ju min poäng: Om man anser att religionsfrihet också är en rätt att varken som myndig eller omyndig påtvingas en religion, så är det viktigt för religionsfriheten att förbjuda omskärelse på omyndiga. Att icke omskurna inte får vara med i religiösa sammanhang är enligt denna definition bara en fördel.

Google